31.10.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 289/56

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 1881/2006 av den 19 december 2006 om fastställande av gränsvärden för vissa främmande ämnen i livsmedel (2) fastställs gränsvärden för dioxiner och dioxinlika polyklorerade bifenyler (PCB) i en rad livsmedel, inklusive i lever av vissa landlevande djur.

(2)

Vetenskapliga panelen för främmande ämnen i livsmedelskedjan (nedan kallad panelen) vid Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) antog på begäran av kommissionen den 5 juli 2011 ett yttrande om riskerna för folkhälsan på grund av höga halter av dioxiner och dioxinlika PCB i lever från får och hjort (3).

(3)

Kommissionen begärde att det i yttrandet skulle anges om det finns en potentiell ökning av hälsoriskerna för konsumenterna i delar av befolkningen som förtär sådana produkter (exempelvis storkonsumenter eller personer som håller en viss diet). I yttrandet bör man också ta upp möjliga orsaker till de konstaterat höga halter av dioxiner och PCB i lever från får och hjort, och tillhandahålla vetenskapliga rön om lämpligheten av att fastställa framtida gränsvärden för lever på produktbasis i stället för fettbaserade gränsvärden.

(4)

Panelen fann att en regelbunden konsumtion av fårlever i genomsnitt skulle leda till omkring 20 % högre bakgrundsexponering för dioxiner och dioxinlika PCB. I enskilda fall kunde konsumtion av fårlever leda till höga intag som överskrider det tolerabla veckointaget (TWI) av dessa ämnen. Panelen konstaterar att hög konsumtion av fårlever, särskilt av kvinnor i fertil ålder och av barn, kan utgöra en potentiell hälsorisk.

(5)

Panelen konstaterade vidare att jord och sediment är naturliga reservoarer av dioxiner och PCB. Överföring av dioxiner och PCB från jord till växter via rotsystemet är i allmänhet av mindre betydelse. Under senare år har ett antal fårleverprover från olika europeiska länder befunnits innehålla höga halter av dioxiner och PCB, fastän de inte är förknippade med specifika källor till kontaminering. För får är bete en avgörande faktor för exponeringen. Vid bete kan intag av jord ske genom partiklar som avsatts på växter eller direkt vid bete av växter nära markytan. Jordintaget är påfallande variabelt och kraftigt säsongsbundet: medianjordintaget har rapporterats utgöra omkring 8 % av torrsubstansintaget. Sammantaget kan jordintaget bidra avsevärt till fårens exponering för dioxiner och PCB. Det finns endast begränsade uppgifter tillgängliga om överföring av dioxiner och/eller PCB från foder till fårlever. Beroende på om man betraktar polyklorerat dibenso-p-dioxin (PCDD), polyklorerad dibensofuran (PCDF) eller PCB-kongener, varierade de rapporterade överföringskvoterna mellan 5 och 175 och var ungefär fyra gånger högre för lever än för kött eller njure.

(6)

Efsa fann också att fårlever är ett betydande ansamlingsorgan för dioxiner och PCB. Skillnader i metabolism kan delvis förklara den relativt sett höga ansamlingen av dioxiner och liknande föreningar i lever från får jämfört med nötkreatur.

(7)

Efsa fann att även om det skulle finnas en eventuell ansamling i levern och att dioxiner och PCB inte skulle vara helt knutna till fettdelen av levern, skulle detta inte påverka resultatet, antingen uttryckt efter lipidinnehållet eller enligt färskvikten, eftersom samtliga dioxiner och PCB extraheras under en analys oavsett i vilken del av levern de finns.

(8)

Europeiska unionens referenslaboratorium för dioxiner och PCB i foder och livsmedel fick av kommissionen i uppdrag att undersöka hur olika extraktionsmetoder påverkar halterna av dioxiner och PCB i fårlever med avseende på rapporteringen av analysresultatet efter fett eller våtvikt. Referenslaboratoriet fann att halterna av dioxiner och PCB varierade betydligt mer om de uttrycktes efter fett än efter våtvikt. Halterna av dioxiner och PCB i förhållande till fettmängd i fårlever berodde på extraktionsmetoden eller lösningsmedlen och därför på den resulterande fetthalten. När resultat jämfördes efter våtvikt var halterna av dioxiner och PCB helt jämförbara.

(9)

För att säkerställa jämförbara resultat och ett enhetligt genomförande i hela unionen när det gäller dioxiner och PCB i lever från landlevande djur bör gränsvärdena anges efter våtvikt, något som redan gäller för fisklever och produkter som framställts av fisklever.

(10)

Det bör föreskrivas att gränsvärdena inte gäller för livsmedel som lagligen släppts ut på marknaden före tillämpningsdagen.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.