—

som har enats om att antagandet av beslutet om ytterligare makroekonomiskt bistånd till Georgien bör ses i ett vidare perspektiv mot bakgrund av behovet av en ram som tryggar sunda och effektiva beslut om makroekonomiskt bistånd till tredjeländer,

—

som har enats om att antagandet av beslut om framtida makroekonomiska biståndsinsatser bör grundas på de överväganden och principer som anges nedan för beviljande av unionens makroekonomiska bistånd till biståndsberättigade tredjeländer och territorier, utan att detta påverkar initiativrätten när det gäller lagstiftning och den rättsliga form som ett framtida instrument för formalisering av dessa överväganden och principer kan komma att ges,

—

som är fast beslutna att till fullo återspegla dessa överväganden och principer i framtida enskilda beslut om beviljande av unionens makroekonomiska bistånd, har gjort följande uttalande.

1.

Unionen är en viktig givare av ekonomiskt, finansiellt och tekniskt bistånd till tredjeländer. Unionens makroekonomiska bistånd (nedan kallat makroekonomiskt bistånd) har visat sig vara ett effektivt instrument för ekonomisk stabilisering och en drivkraft för strukturella reformer i de länder och territorier som mottagit sådant bistånd (nedan kallade mottagarna). Unionen bör, i enlighet med sin övergripande politik avseende kandidatländerna, de potentiella kandidatländerna och grannländerna, kunna tillhandahålla makroekonomiskt bistånd till dessa länder med sikte på att bygga upp ett område med gemensam stabilitet och säkerhet och gemensamt välstånd.

2.

Det makroekonomiska biståndet bör grundas på landspecifika beslut av Europaparlamentet och rådet i varje enskilt fall. Dessa principer syftar till att stärka effektiviteten och ändamålsenligheten i de beslutsprocesser som leder fram till sådana beslut och deras genomförande, och till att förbättra mottagarens tillämpning av de politiska förhandsvillkoren för beviljande av makroekonomiskt bistånd samt öka insynen i och den demokratiska kontrollen av detta bistånd.

3.

I sin resolution av den 3 juni 2003 om genomförandet av makroekonomiskt bistånd till tredjeländer efterlyste Europaparlamentet en ramförordning för det makroekonomiska biståndet för att göra beslutsprocessen snabbare och förse detta finansiella instrument med en formell och tydlig rättslig grund.

4.

I sina slutsatser av den 8 oktober 2002 fastställde rådet kriterier (de så kallade Genvalkriterierna) som vägledning för makroekonomiska biståndsinsatser. Det skulle vara lämpligt att uppdatera och förtydliga dessa kriterier, bland annat kriterierna för fastställande av lämplig biståndsform (lån, bidrag eller en kombination av båda).

5.

Dessa principer bör ge unionen möjlighet att se till att det makroekonomiska biståndet kan göras tillgängligt snabbt, särskilt när omständigheterna kräver omedelbara åtgärder, samt att förtydliga de kriterier som gäller för genomförandet av det makroekonomiska biståndet och göra dem mer transparenta.

6.

Kommissionen bör se till att det makroekonomiska biståndet överensstämmer med de viktigaste principerna, målen och åtgärderna som vidtas inom de olika områdena för externa åtgärder och unionens andra relevanta politikområden.

7.

Det makroekonomiska biståndet bör stödja unionens utrikespolitik. Kommissionens avdelningar och Europeiska utrikestjänsten bör föra ett nära samarbete under hela processen i syfte att samordna unionens utrikespolitik och se till att den är konsekvent.

8.

Det makroekonomiska biståndet bör främja mottagarnas efterlevnad av de värderingar man delar med unionen, däribland demokrati, rättsstatsprincipen, goda styrelseformer, respekt för mänskliga rättigheter, hållbar utveckling och fattigdomsminskning, samt principerna om en öppen, regelstyrd och rättvis handel.

9.

Ett förhandsvillkor för beviljande av makroekonomiskt bistånd bör vara att det biståndsberättigade landet respekterar gällande demokratiska mekanismer, däribland parlamentariska flerpartisystem, rättsstatsprincipen och respekt för mänskliga rättigheter. Dessa förhandsvillkor bör regelbundet följas upp av kommissionen.

10.

De specifika målen för besluten om makroekonomiskt bistånd bör omfatta förstärkning av effektiviteten, öppenheten och ansvarigheten i systemen för förvaltning av offentliga finanser i mottagarländerna. Kommissionen bör regelbundet övervaka hur dessa mål uppfylls.

11.

Det makroekonomiska biståndet bör syfta till att återställa en hållbar finansiell situation i tredjeländer och territorier som står inför brist på utländsk valuta och därtill relaterade externa finansiella svårigheter. Det makroekonomiska biståndet bör inte vara ett regelbundet ekonomiskt bistånd och det är inte heller i första hand avsett att stödja den ekonomiska och sociala utvecklingen hos mottagarna.

12.

Det makroekonomiska biståndet ska komplettera de resurser som tillhandahålls av IMF och andra multilaterala finansinstitut, och bördorna ska delas rättvist mellan unionen och andra givare. Det makroekonomiska biståndet ska också innebära att unionens insatser skapar ett mervärde.

13.

För att säkerställa att unionens finansiella intressen i samband med det makroekonomiska biståndet skyddas effektivt bör mottagarna vidta lämpliga åtgärder för att förhindra och bekämpa bedrägerier, korruption och andra oegentligheter i samband med stödet, och kontroller och granskning från kommissionens och revisionsrättens sida bör ombesörjas.

14.

Valet av förfarande för antagande av samförståndsavtalet bör beslutas i enlighet med de kriterier som fastställs i förordning (EU) nr 182/2011. I detta sammanhang bör det rådgivande förfarandet tillämpas som allmän regel, men med hänsyn till den potentiellt stora inverkan av de åtgärder som överstiger tröskelvärdet i del B är det lämpligt att tillämpa granskningsförfarandet för sådana åtgärder.

a)

Makroekonomiskt bistånd ska vara ett exceptionellt finansiellt instrument för obundet och obestämt betalningsbalansstöd till stödberättigade tredjeländer och territorier. Stödet bör syfta till att återställa en hållbar finansiell situation i stödberättigade länder och territorier med externa finansiella svårigheter. Det bör underbygga genomförandet av ett policyprogram som inbegriper starka justerings- och strukturreformåtgärder som är avsedda att förbättra betalningsbalansen, särskilt under programperioden, och förbättra genomförandet av relevanta avtal och program med unionen.

b)

Makroekonomiskt bistånd bör beviljas under förutsättning att det finns ett betydande återstående externt finansieringsbehov som kommissionen identifierat i samråd med de multilaterala finansinstituten, utöver de resurser som tillhandahålls av IMF och andra multilaterala institut, trots det berörda landets eller territoriets genomförande av strikta program för ekonomisk stabilisering och reform.

c)

Makroekonomiskt bistånd bör vara av tillfällig art och avbrytas så snart som den externa finansiella situation åter är hållbar.

—

Kandidatländer och potentiella kandidatländer.

—

Länder och territorier som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken.

—

Under exceptionella och vederbörligen motiverade omständigheter, andra tredjeländer som spelar en avgörande roll för den regionala stabiliteten, som är av strategisk betydelse för unionen och som politiskt, ekonomiskt och geografiskt står nära unionen.

a)

Makroekonomiskt bistånd bör i allmänhet ges i form av lån. I undantagsfall kan biståndet emellertid ges i form av ett bidrag eller som en kombination av lån och bidrag. När kommissionen fastställer den lämpliga storleken av en eventuell bidragsdel bör den, när den utarbetar sitt förslag, beakta mottagarens ekonomiska utvecklingsnivå, mätt som inkomst per capita och fattigdomskvoter, samt landets återbetalningsförmåga med beaktande av analyser av dess förmåga att klara av sina skuldbördor samtidigt som principen om att bördorna ska delas rättvist mellan unionen och andra givare respekteras. För detta ändamål bör kommissionen även ta hänsyn till i vilken utsträckning internationella finansinstitut och andra givare tillämpar förmånliga villkor på det berörda landet.

b)

När det makroekonomiska biståndet ges i form av lån bör kommissionen ha befogenhet att på unionens vägnar låna upp de nödvändiga medlen på kapitalmarknaderna eller av finansinstitut och låna dem vidare till mottagaren.

c)

Upplånings- och utlåningstransaktioner ska genomföras i euro med användande av samma valutadag, och de bör inte innebära någon ändring av löptider eller någon valutakurs- eller ränterisk för unionen.

d)

Alla kostnader som uppstår när unionen ingår eller utför upplånings- och utlåningstransaktioner bör bäras av mottagaren.

e)

På mottagarens begäran och om omständigheterna tillåter en lägre låneränta får kommissionen besluta att refinansiera hela eller en del av sin ursprungliga upplåning eller omstrukturera motsvarande finansiella villkor. Transaktioner för refinansiering och omstrukturering bör göras enligt villkoren i punkt 3 d och bör inte medföra en förlängning av den genomsnittliga löptiden för lånet eller en ökning av det belopp som är utestående på dagen för refinansiering eller omstrukturering.

a)

De belopp som beviljas som makroekonomiskt bistånd i form av bidrag bör överensstämma med de budgetanslag som fastställts i den fleråriga budgetramen.

b)

De belopp som beviljas som makroekonomiskt bistånd i form av lån bör tillhandahållas i enlighet med förordningen om upprättande av en garantifond för åtgärder avseende tredjeland. De belopp som beviljas bör överensstämma med de budgetanslag som fastställts i den fleråriga budgetramen.

c)

De årliga anslagen bör godkännas av budgetmyndigheten inom den fleråriga budgetramens gränser.

a)

Fastställandet av biståndsbeloppet bör grundas på det biståndsberättigade landets eller territoriets återstående externa finansieringsbehov, och hänsyn bör tas till dess kapacitet att finansieras sig själv med sina egna resurser, och särskilt med de internationella reserver som står till dess förfogande. Dessa finansieringsbehov bör fastställas av kommissionen i samarbete med de internationella finansinstituten, på grundval av en komplett kvantitativ bedömning och transparenta styrkande handlingar. Kommissionen ska särskilt beakta IMF:s senaste prognoser för det berörda landets eller territoriets betalningsbalans och ta hänsyn till de förväntade ekonomiska bidragen från multilaterala givare samt redan befintlig tilldelning från unionens övriga externa finansieringsinstrument i det biståndsberättigade landet eller territoriet.

b)

Kommissionens handlingar bör innehålla information om prognoserna för valutareservens storlek om inget makroekonomiskt bistånd skulle ges jämfört med de nivåer som anses vara lämpliga, mätt med relevanta indikatorer, såsom förhållandet mellan det berörda landets valutareserv och kortsiktiga utlandsskuld samt mellan valutareserven och importen.

c)

Vid fastställandet av det makroekonomiska biståndsbelopp som ska beviljas bör hänsyn också tas till behovet av att dela bördan rättvist mellan unionen och andra biståndsgivare och mervärdet av unionens insatser.

d)

Om mottagarens finansieringsbehov minskar avsevärt under den period som det makroekonomiska biståndet betalas ut jämfört med de ursprungliga prognoserna, bör kommissionen, i enlighet med det rådgivande förfarandet om biståndet uppgår till högst 90 miljoner EUR, och genom tillämpning av granskningsförfarandet om biståndet överstiger 90 miljoner EUR, minska de medel som görs tillgängliga inom ramen för biståndet, skjuta upp biståndet eller avbryta biståndet helt.

a)

Ett förhandsvillkor för beviljande av makroekonomiskt bistånd bör vara att det biståndsberättigade landet eller territoriet respekterar gällande demokratiska mekanismer, däribland parlamentariska flerpartisystem, rättsstatsprincipen och respekt för mänskliga rättigheter. Kommissionen bör tillhandahålla en offentligt tillgänglig bedömning (1) av hur detta förhandsvillkor uppfyllts och bör övervaka detta under hela den makroekonomiska biståndsinsatsen. Denna punkt bör tillämpas i enlighet med beslutet om hur utrikestjänsten ska organiseras och arbeta.

b)

Det makroekonomiska biståndet bör beviljas under förutsättning att det finns ett icke-krisförebyggande kreditavtal mellan det biståndsberättigade landet eller territoriet och IMF som uppfyller följande villkor:

c)

Utbetalningen av bistånd bör vara villkorat av ett tillfredsställande genomförande av ett policyprogram som stöds av IMF och uppfyllandet av de förhandsvillkor som avses i led a i det här ledet. Ytterligare ett villkor bör vara att landet inom en specifik tidsram ska ha genomfört en rad tydligt definierade ekonomisk-politiska åtgärder med fokus på strukturreformer och sunda offentliga finanser, som kommissionen och mottagaren ska komma överens om och som ska fastställas i ett samförståndsavtal.

d)

För att säkra ett effektivt skydd av unionens finansiella intressen och stärka mottagarländernas styrelseformer bör samförståndsavtalet innefatta åtgärder som syftar till att stärka effektiviteten, öppenheten och ansvarigheten i systemen för förvaltning av offentliga finanser.

e)

Framsteg när det gäller ömsesidigt öppnande av marknader, utveckling av regelstyrd och rättvis handel och andra prioriteringar i unionens utrikespolitik ska också vederbörligen beaktas vid utformningen av de politiska åtgärderna.

f)

De politiska åtgärderna bör stämma överens med befintliga partnerskapsavtal, samarbetsavtal eller associeringsavtal som ingåtts mellan unionen och mottagaren och med de program för makroekonomiska justeringar och strukturreformer som genomförs av mottagaren med bistånd från IMF.

a)

Ett land eller territorium som vill få makroekonomiskt bistånd bör skriftligen ansöka om detta till kommissionen. Kommissionen bör kontrollera om de villkor som avses i punkterna 1, 2, 4 och 6 är uppfyllda och kan, om så är lämpligt, lägga fram ett förslag till beslut för Europaparlamentet och rådet.

b)

I beslutet om beviljande av lån bör lånebeloppet, lånets maximala genomsnittliga löptid och maximalt antal delbetalningar av det makroekonomiska biståndet anges. Om beslutet innehåller en bidragsdel bör det också ange bidragsbeloppet och maximalt antal delbetalningar. Beslutet att bevilja ett bidrag bör åtföljas av en motivering för bidraget (eller bidragsdelen). I båda fallen bör även den tid under vilken det makroekonomiska biståndet är tillgängligt fastställas. Som regel bör den tillgänglighetstiden inte överstiga tre år. När kommissionen lägger fram ett förslag om beviljande av makroekonomiskt bistånd ska den lägga fram den information som avses i punkt 12 c.

c)

Efter antagandet av beslutet om beviljande av makroekonomiskt bistånd bör kommissionen, i enlighet med det rådgivande förfarandet om biståndet uppgår till högst 90 miljoner EUR, och i enlighet med granskningsförfarandet om biståndet överstiger 90 miljoner EUR, komma överens med mottagaren i samförståndsavtalet om de politiska åtgärder som avses i punkt 6 c, d, e och f.

d)

Efter antagandet av beslutet om beviljande av makroekonomiskt bistånd bör kommissionen och mottagarlandet komma överens om närmare finansiella villkor för biståndet. Dessa närmare finansiella villkor bör fastställas i ett bidrags- eller låneavtal.

e)

Kommissionen bör underrätta Europaparlamentet och rådet om utvecklingen när det gäller landspecifikt bistånd, inbegripet utbetalning av sådant bistånd, och i god tid förse dessa institutioner med relevant dokumentation.

a)

Kommissionen bör genomföra det makroekonomiska biståndet i enlighet med unionens finansiella regler.

b)

Genomförandet av det makroekonomiska biståndet bör ske under direkt centraliserad förvaltning.

c)

Budgetåtaganden bör göras på grundval av beslut som kommissionen fattar i enlighet med denna punkt. Om det makroekonomiska biståndet pågår under flera budgetår kan budgetåtaganden för sådant bistånd delas upp i årliga delbetalningar.

a)

Det makroekonomiska biståndet bör betalas ut till mottagarens centralbank.

b)

Det makroekonomiska biståndet bör betalas ut i successiva delbetalningar, under förutsättning av de förhandsvillkor som avses i punkt 6 a och villkoren i punkt 6 b och c uppfylls.

c)

Kommissionen bör med jämna mellanrum kontrollera att de villkor som avses i punkt 6 b och c fortsätter att uppfyllas.

d)

Om villkoren i punkt 6 a och förhandsvillkoren i punkt 6 b och c inte uppfylls bör kommissionen tillfälligt skjuta upp, minska eller dra in utbetalningen av det makroekonomiska biståndet. I dessa fall bör kommissionen informera Europaparlamentet och rådet om skälen för det tillfälliga uppskjutandet eller indragningen av utbetalningen.

a)

Varje avtal som ingås på basis av ett landsspecifikt beslut bör innehålla bestämmelser som garanterar att mottagarna regelbundet kontrollerar att finansieringen från unionens budget används korrekt, och att de vidtar lämpliga åtgärder för att förhindra oegentligheter och bedrägerier samt vid behov vidtar rättsliga åtgärder för att återvinna medel som tillhandahållits enligt ett landspecifikt beslut och som har förskingrats.

b)

Varje avtal som ingås på basis av ett landsspecifikt beslut bör innehålla bestämmelser som kan garantera skydd för Europeiska unionens finansiella intressen, särskilt med avseende på bedrägeri, korruption och andra oegentligheter, i enlighet med relevant EU-rätt.

c)

Det samförståndsavtal som avses i punkt 6 c bör uttryckligen ge kommissionen och revisionsrätten rätt att utföra revisioner under och efter tillgänglighetsperioden för det makroekonomiska biståndet, däribland granskning av dokument och inspektioner på plats, exempelvis operationella utvärderingar. Samförståndsavtalet bör också uttryckligen ge kommissionen eller dess företrädare rätt att genomföra kontroller och inspektioner på plats.

d)

Vid genomförandet av det makroekonomiska biståndet bör kommissionen med hjälp av operationella utvärderingar övervaka mottagarens finansiella arrangemang, administrativa förfaranden samt mekanismer för intern och extern kontroll som är relevanta för biståndet.

e)

Varje avtal som ingås på basis av ett landsspecifikt beslut bör innehålla bestämmelser som kan garantera att unionen har rätt till full återbetalning av bidraget och/eller återbetalning av lånet i förtid, i det fall det konstaterats att en mottagare i samband med förvaltningen av det makroekonomiska biståndet är inblandad i bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som kan skada unionens finansiella intressen.

a)

Kommissionen bör granska framstegen i genomförandet av det makroekonomiska biståndet och senast den 30 juni överlämna en årlig rapport till Europaparlamentet och rådet.

b)

Årsrapporten bör redovisa mottagarnas ekonomiska situation och framtidsutsikter, samt vilka framsteg som gjorts i fråga om genomförandet av de politiska åtgärder som avses i punkt 6 c.

c)

Den bör även ge uppdaterad information om de tillgängliga budgetresurserna i form av lån och bidrag, mot bakgrund av de planerade åtgärderna.

a)

Kommissionen bör överlämna utvärderingsrapporter till Europaparlamentet och rådet, med en bedömning av de makroekonomiska biståndsinsatsernas resultat och effektivitet och av i vilken omfattning insatserna bidragit till biståndets mål.

b)

Kommissionen bör regelbundet och minst vart fjärde år utvärdera tillhandahållandet av det makroekonomiska biståndet genom att förse Europaparlamentet och rådet med en detaljerad översikt över detta bistånd. Syftet med denna utvärdering bör vara att fastställa huruvida målen med det makroekonomiska biståndet har uppnåtts och huruvida villkoren för det makroekonomiska biståndet, inbegripet det tröskelvärde som fastställs i punkt 7 c, fortfarande efterlevs, och att ge kommissionen möjlighet att göra rekommendationer i syfte att förbättra framtida insatser. I sin utvärdering bör kommissionen även bedöma samarbetet med europeiska eller multilaterala finansinstitut i samband med tillhandahållandet av makroekonomiskt bistånd.