17.8.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 219/5

(1)

Enligt direktiv 2002/32/EG är det förbjudet att använda produkter avsedda för foder vilkas innehåll av främmande ämnen överskrider de gränsvärden som fastställs i bilaga I till det direktivet. I bilaga II till direktivet fastställs de åtgärdsgränser vid vilka undersökningar ska inledas i fall av förhöjda halter av sådana ämnen.

(2)

Det har fastställs högre gränsvärden för arsenik, fluor, bly och kvicksilver i foderråvaran kalciumkarbonat och högre gränsvärden för arsenik och fluor i foderråvaran magnesiumoxid, men inte i foderråvaran kalcium- och magnesiumkarbonat som är den naturliga blandningen av kalciumkarbonat och magnesiumkarbonat. Av konsekvensskäl bör gränsvärdena för arsenik, fluor, bly och kvicksilver i foderråvaran kalcium- och magnesiumkarbonat anpassas till gällande gränsvärden i kalciumkarbonat.

(3)

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) konstaterade i sitt vetenskapliga yttrande om dikopparkloridtrihydroxids (TBCC) säkerhet och effektivitet som fodertillsats (2) att man bör fastställa samma gränsvärde för arsenik i denna tillsats som i kopparsulfatpentahydrat och kopparkarbonat. Därför bör man anpassa gränsvärdet för arsenik i dikopparkloridtrihydroxid.

(4)

Vissa foderblandningar för sällskapsdjur innehåller en betydande andel av foderråvarorna fisk, andra vattenlevande djur och produkter framställda därav och/eller algmjöl. Dessa foderråvaror innehåller en hög halt arsenik. Dock förekommer arsenik i dessa foderråvaror främst i form av organisk arsenik, som är mindre toxiskt. Därför bör man anpassa gränsvärdet för arsenik i sådana tillskottsfoder och helfoder för sällskapsdjur som innehåller fisk, andra vattenlevande djur och produkter framställda därav och/eller algmjöl.

(5)

De två zeolitmineralerna natrolit och klinoptilolit är de verksamma beståndsdelarna i natrolit-fonolit (E 566) och klinoptilolit av vulkaniskt ursprung (E 567). Därför bör man tillämpa samma gränsvärde för bly i natrolit-fonolit (E 566) som i klinoptilolit av vulkaniskt ursprung (E 567).

(6)

För att öka hållbarheten vid laxfiskodling ersätts fiskolja stegvis med vegetabiliska oljor. Detta skulle vara ytterst gynnsamt för den marina miljön, men är i vissa fall inte möjligt på grund av det mycket låga gränsvärdet för endosulfan i helfoder för fisk. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad Efsa) har avgett ett vetenskapligt yttrande efter en begäran från kommissionen. I sitt uttalande om endosulfans orala toxicitet i fisk (3) uppgav Efsa att man inte kunde konstatera några väsentlig negativa effekter i lax som odlats i burar i havet och exponerats för upp till 0,1 mg endosulfan/kg foder och endast smärre negativa effekter i lax i odlingstankar som exponerats för halter som överskrider det nuvarande gränsvärdet. Enligt en begränsad undersökning finns det dock vissa tecken på att det kan uppstå negativa effekter när niltilapia i tankodlingar exponeras för endosulfan via foder. Ett högre gränsvärde för endosulfan i helfoder för laxfiskar bör därför föreslås för att gynna en ökad hållbarhet vid fiskodling, utan att äventyra fiskars och människors hälsa.

(7)

Nya uppgifter tyder på att dioxinhalterna i skaldjursmjöl överstiger det nuvarande gränsvärdet. Skaldjursmjöl är en biprodukt vid livsmedelsproduktion och används i första hand i foder för akvariefiskar vid en halt på 1–3 %. För att möjliggöra användningen av skaldjursmjöl i foder och minska mängden livsmedelsavfall utan att äventyra djurs och människors hälsa bör gränsvärdet för dioxiner i skaldjursmjöl höjas något.

(8)

Ett syfte med direktiv 2002/32/EG är att förhindra spridningen av livskraftiga frön av Ambrosia spp. i miljön. Eftersom malning eller krossning förstör frönas groningsförmåga behöver man inte före malning eller krossning rengöra de korn och frön som innehåller Ambrosia spp. i mängder som överstiger gränsvärdet, förutsatt att förebyggande åtgärder vidtas för att förhindra spridning av frön från Ambrosia spp. i miljön vid transport, lagring eller bearbetning.

(9)

När det gäller koccidiostaterna diklazuril och natriumlasalocid (även kallad lasalocid-A-natrium) bör ändringar göras med beaktande av de nyligen beviljade godkännandena för dessa ämnen genom kommissionens förordning (EU) nr 169/2011 av den 23 februari 2011 om godkännande av diklazuril som fodertillsats för pärlhöns (innehavare av godkännandet: Janssen Pharmaceutica NV) (4), kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 888/2011 av den 5 september 2011 om godkännande av diklazuril som fodertillsats för slaktkalkoner (innehavare av godkännandet: Janssen Pharmaceutica NV) och om ändring av förordning (EG) nr 2430/1999 (5) samt kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 900/2011 av den 7 september 2011 om godkännande av lasalocid-A-natrium som fodertillsats för andra fasaner, pärlhöns, vaktlar och rapphöns än värpande fåglar (innehavare av godkännandet Alpharma (Belgium) BVBA) (6).

(10)

Eftersom det föreslås att gränsvärdet för dioxiner i skaldjursmjöl höjs bör även åtgärdsgränsen för skaldjursmjöl i bilaga II till direktiv 2002/32/EG höjas i motsvarande grad.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och varken Europaparlamentet eller rådet har motsatt sig dem.