12.9.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 244/11

(1)

Med anledning av uppgifter som kommissionen har samlat in uppmanades Grekland i en skrivelse av den 22 oktober 2003 (D/56772) att lämna in uppgifter om flera åtgärder som ingick i ett förslag till lag om utveckling och socialpolitiska åtgärder – objektivitet vad gäller skattekontroller och andra bestämmelser, för att fastställa i vilken utsträckning de utgjorde statligt stöd i en mening som avses i artikel 87 i EG-fördraget. Enligt bestämmelserna i ett av dessa förslag till åtgärder ska vissa företag få inrätta en särskild skattefri reservfond på upp till 35 procent av vinsten för att göra investeringar motsvarande samma belopp. Kommissionen påminde även Grekland om dess skyldighet att anmäla alla åtgärder som innefattar statligt stöd till kommissionen innan de tillämpas, i enlighet med artikel 88.3 i EG-fördraget.

(2)

Genom en skrivelse av den 27 november 2003 (A/38170) lämnade de grekiska myndigheterna vissa av de begärda uppgifterna. Eftersom svaren inte var fullständiga påminde kommissionen de grekiska myndigheterna genom en skrivelse av den 3 december 2003 (D/57817) om sin begäran och sin befogenhet att kräva att Grekland skulle lämna in de begärda uppgifterna i enlighet med artikel 10.3 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (2). Därefter fick kommissionen två skrivelser av den 8 december 2003 (A/38600) och den 21 januari 2004 (A/30440) där de grekiska myndigheterna lämnade ytterligare uppgifter. Svaren var emellertid mycket generella och inte tillräckligt detaljerade för att kommissionen skulle kunna bedöma åtgärderna i förhållande till artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget.

(3)

Den 15 januari 2004 antog Grekland lag 3220/2004 om utveckling och socialpolitiska åtgärder – objektivitet vad gäller skattekontroller och andra bestämmelser, som trädde i kraft den 30 januari 2004, då den offentliggjordes i Greklands officiella tidning nr 3220/2004 (FEK A 15).

(4)

I en skrivelse av den 13 maj 2004 (KOM(2004) 1894), antog kommissionen ett föreläggande att tillhandahålla upplysningar i enlighet med artikel 10.3 i rådets förordning (EG) nr 659/1999. Kommissionen underrättade de grekiska myndigheterna om sitt beslut genom en skrivelse av den 14 maj 2004.

(5)

Genom en skrivelse av den 17 juni 2004, registrerad hos kommissionen den 23 juni 2004 (CAB(2004)1647) lämnade de grekiska myndigheterna vissa av de upplysningar som krävs för att avgöra om åtgärden i fråga är förenlig med artikel 88.3 i EG-fördraget.

(6)

Kommissionen begärde ytterligare upplysningar genom skrivelser av den 7 september 2004 (D/56332), 21 september 2004 (D/56733) och 27 januari 2005 (D/50744). Grekland lämnade ytterligare upplysningar till kommissionen genom skrivelser av den 6 december 2004, registrerad hos kommissionen den 13 december 2004 (A/39659), 11 januari 2005, registrerad hos kommissionen den 17 januari 2005 (A/30523), och den 25 april 2005, registrerad hos kommissionen den 29 april 2005 (A/33595).

(7)

Genom en skrivelse av den 13 juli 2005 underrättade kommissionen de grekiska myndigheterna om sin avsikt att förelägga Grekland att avbryta stödordningen i enlighet med artikel 11.1 i förordning (EG) nr 659/1999. Genom en skrivelse av den 25 juli 2005, registrerad hos kommissionen den 29 juli 2005 (A36189), föreslog de grekiska myndigheterna att åtgärden skulle upphävas, men endast för intäkter och vinster efter den 1 januari 2005, samtidigt som den skulle fortsätta att gälla för intäkter och vinster före den dagen.

(8)

Genom en skrivelse av den 20 oktober 2005 (3) informerade kommissionen Grekland om sitt beslut att inleda ett förfarande i enlighet med artikel 88.2 i EG-fördraget i fråga om stödåtgärden. I sitt beslut, som offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (4), uppmanade kommissionen berörda parter att inkomma med synpunkter på åtgärden.

(9)

Genom skrivelser av den 18 november 2005 och den 21 december 2005, registrerade hos kommissionen den 22 november 2005 (A/39597) respektive den 23 december 2005 (A/40796), begärde Grekland en förlängning av tidsfristen för att inkomma med sina synpunkter på beslutet av den 20 oktober 2005.

(10)

Genom skrivelser av den 25 november 2005 och den 12 januari 2006 beviljade kommissionen de båda förlängningarna av tidsfristen.

(11)

Genom en skrivelse av den 30 januari 2006, registrerad hos kommissionen den 31 januari 2006 (A/30817), lämnade Grekland ytterligare upplysningar och begärde en tredje förlängning av tidsfristen, vilket kommissionen avslog.

(12)

Genom ett fax av den 14 februari 2006, registrerat hos kommissionen samma dag (A/31227), begärde en tredje part, det grekiska industriförbundet, en förlängning av tidsfristen för att inkomma med synpunkter på beslutet av den 20 oktober 2005. Kommissionen vägrade att bevilja denna förlängning genom en skrivelse av den 20 februari 2006, eftersom den ansåg att den föreskrivna fristen för att inkomma med synpunkter, som i enlighet med artikel 6.1 i förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 normalt sett inte bör vara längre än en månad, räckte. Dessutom gavs ingen särskild motivering till begäran om förlängd tidsfrist.

(13)

Genom ett fax av den 28 februari 2006, registrerat hos kommissionen samma dag (A32693), lämnade det grekiska industriförbundet sina synpunkter som berörd tredje part.

(14)

Genom ett e-brev av den 6 april 2006, registrerat hos kommissionen samma dag (A/32693), och genom skrivelser av den 16 juni 2006 och den 26 oktober 2006, registrerade hos kommissionen den 20 juni 2006 (A/34774) respektive den 30 oktober 2006 (A/38658), lämnade Grekland in kompletterande upplysningar. I skrivelsen av den 16 juni 2006 förklarade Grekland att de upplysningar som lämnats genom skrivelsen av den 6 april 2006 ska betraktas som inlämnade inom ramen för detta förfarande och inte som en separat anmälan.

(15)

Syftet med artikel 2 i den grekiska lagen 3220/2004 (nedan kallad stödåtgärden eller stödordningen) är att främja den ekonomiska utvecklingen i alla regioner i Grekland, öka sysselsättningen och entreprenörsandan samt öka ekonomins konkurrensförmåga.

(16)

Den rättsliga grunden för stödordningen är den grekiska lagen 3220/2004 om ”Utveckling och socialpolitiska åtgärder – objektivitet vad gäller skattekontroller och andra bestämmelser” (5) (nedan kallad lag 3220/2004), som trädde i kraft den 28 januari 2004 då den offentliggjordes i Greklands officiella tidning (FEK A 15). Dessutom föreskriver de grekiska myndigheterna att relevanta stödberättigande kostnader, stödnivåer, stödberättigade företag och projekt ska fastställas i den regionala utvecklingslagen 2601/1998 (6) (nedan kallad lag 2601/1998).

(17)

Stödet kommer att beviljas i form av en särskild skattefri reservfond som företagen upprättar och som omfattar 35 procent av företagens samlade kvarhållna vinstmedel 2004. Dessutom kan fonden omfatta upp till 50 procent av företagens vinstmedel 2003, efter avdrag för 2002 års vinstmedel. Om företaget gjorde en stödberättigande investering under 2003 får reservfonden omfatta medel upp till det beloppet, dock högst 35 procent av de samlade kvarhållna vinstmedlen 2003. Stödet beviljas samtidigt som stödmottagarens skattedeklaration godkänns av de grekiska skattemyndigheterna. Detta skedde vanligen under första halvåret 2004 och 2005. Fonden får användas av de företag som avses i artikel 3 i lag 2601/1998, oberoende av var företagen är baserade och vilka beskattningsregler som de omfattas av. Reservfonden är avsedd för investeringar motsvarande minst fondens storlek under en treårsperiod efter det att fonden inrättas.

(18)

Efter utgången av treårsperioden ska det samlade beloppet i den del av reservfonden som använts för godkända investeringar användas för att öka företagens kapital och ingen inkomstskatt tas ut. Under det första året av treårsperioden måste stödmottagaren använda minst en tredjedel av den särskilda reservfonden för investeringen. Den del av fonden som inte används för investeringar under treårsperioden ska deklareras som försenade extra inkomster och beskattas enligt den allmänna skattelagstiftningen plus lagstadgad ränta. Den lagstadgade räntan kommer att vara minst 1 procent per månad för skuldbeloppet, dvs. minst 12 procent per år, vilket är mycket högre än referensräntan på 4,43 procent för stöd som beviljats under 2004 och 4,08 procent för stöd som beviljats under 2005 (7).

(19)

För att omfattas av stödordningen måste företagen vara verksamma inom en av de 23 sektorer som anges i artikel 3 i lag 2601/1998. Den första sektorn, tillverkning (8), omfattar produktion av textilmaterial, basmetallproduktion samt biltillverkning (9). De övriga sektorerna är hållbar energiproduktion (10), tillämpad FoTU (11), högteknologiska tjänster (12), programvaruutveckling (13), kvalitetstjänster (14), gruvdrift (15), brytning och behandling av mineraler och marmor (16), intensivt jordbruk och fiske (17), jordbruks- och livsmedelskooperativ (18), förpackning av jordbruksprodukter och fisk (19), stadsutveckling (20), allmänna bilparkeringar (21), flytande gas och bränsle (22), transporter till avlägsna inlandsområden (23), stora samriskföretag (24), stora internationella handelsföretag (25), handelsföretag (26), terapi- och rehabiliteringscentrum och vårdhem (27), särskilda turismföretag (28), kloster där gästhem och kulturcentrum kan inrättas (29), maskinindustri (30), företag i kulturminnesmärkta byggnader eller med traditionell produktion eller med en ursprungsbeteckning (31). Företag som är verksamma inom tillverkningssektorn och inom intensivt jordbruk och fiske får utnyttja stödordningen även för sin verksamhet utanför Grekland (32). Internationella handelsföretag får utnyttja stödordningen för sin verksamhet såväl inom Grekland som utanför EU (33).

(20)

I artikel 3 i lag 2601/1998 anges också för varje sektor vilka utgifter som fonden får användas till. Det är endast företag som gör investeringar som omfattas av de kategorier som anges i artikel 3 i lag 2601/1998 som får utnyttja stödordningen. De grekiska myndigheterna har bekräftat att stödåtgärden är tillämplig för alla företag som har sitt säte i Grekland och att ingen åtskillnad görs mellan inhemska och utländska företag eller mellan gamla och nya företag.

(21)

Stödet avser investeringar och driftskostnader i samband med den verksamhet som anges i artikel 3 i lag 2601/1998. När det gäller investeringar görs ingen åtskillnad mellan nyinvesteringar och ersättningsinvesteringar. Investeringsprojekten kan avse följande:

(22)

Driftskostnaderna kan avse följande:

(23)

Skattebefrielsen avser hela skattebeloppet för de vinster som överförs till reservfonden. Den tillämpliga bolagsskatten är 35 procent. Minst en tredjedel av reservfonden måste utnyttjas under det första året, medan resterande medel måste utnyttjas inom tre år. För att beräkna den högsta stödnivån ska både stödet och investeringarna diskonteras till utgången av det första året. Härvid ska den referens- och diskonteringsränta som kommissionen fastställt (72) och som var tillämplig för Grekland när stödet beviljades användas. Räntan uppgick till 4,43 procent för 2004 och 4,08 procent för 2005. De högsta möjliga stödnivåerna är alltså 37,05 procent respektive 36,89 procent (73).

(24)

I lag 3220/2004 utesluts uttryckligen kumulering med stöd som beviljas enligt lag 2601/1998. De grekiska myndigheterna bekräftade att det inte finns några andra stödordningar som omfattar samma stödberättigande kostnader.

(25)

De företag som avses i artikel 3 i lag 2601/1998 får inrätta en särskild skattebefriad reservfond i enlighet med artikel 2 i lag 3220/2004 för vinster från 2003 och 2004. Stödordningens budget anges inte och med hänsyn till att stödet ges i form av skattelättnader är inkomstbortfallet för statsbudgeten inte begränsat och beror på tidigare vinster och stödberättigande investeringar under 2005–2007 samt stödansökningarna i samband med dessa.

(26)

Kommissionen ansåg att den oanmälda stödordningen utgjorde statligt stöd i enlighet med artikel 87.1 i EG-fördraget. Det är fråga om statliga medel, stödmottagarna ges en fördel, stödet är selektivt och det påverkar handeln. Eftersom stödet var nytt och infördes utan anmälan till kommissionen är det fråga om olagligt stöd.

(27)

Kommissionen har bedömt stödordningen enligt artikel 87 i EG-fördraget och i tillämpliga delar i förhållande till ett antal övergripande rambestämmelser. Kommissionen hyste allvarliga tvivel angående stödordningens förenlighet med riktlinjerna för stöd för regionala ändamål och därmed dess förenlighet med den gemensamma marknaden.

(28)

Det grekiska industriförbundet (FGI) inkom med synpunkter som berörd tredje part.

(29)

FGI hävdade för det första att kommissionen allvarligt hade begränsat förbundets rättigheter genom att avslå dess begäran om en förlängd tidsfrist för att inkomma med synpunkter.

(30)

Därefter hävdade FGI att stödåtgärden är allmän och inte selektiv. Även om vissa aspekter av stödåtgärden är selektiv inrättades den skattebefriade reservfonden i syfte att stöda särskilda investeringar i alla typer av företag, varför den kunde betraktas som en allmän skatteåtgärd.

(31)

Vidare hävdar FGI att stödåtgärden är ett befintligt stöd i enlighet med artikel 1 b i förordning (EG) nr 659/1999. Enligt industriförbundet innebär lag 3220/2004 endast en anpassning av metoden för att inrätta reservfonden, som ingår i en statlig stödordning som inrättas genom lag 2601/1998 och som är godkänd av kommissionen.

(32)

FGI anser att lag 3220/2004 innebär en teknisk anpassning, dvs. möjligheten att inrätta en skattebefriad reservfond före investeringen har inte någon konkret inverkan på stödordningens omfattning, belopp eller effekt.

(33)

Dessutom anser FGI att förekomsten av en större grupp stödmottagare, en ökning av budgeten och större investeringar, som kommissionen tar upp, inte behöver vara direkta konsekvenser av förändringen i metoden för att inrätta reservfonden.

(34)

FGI hävdar att även om andra förändringar som införs genom lag 3220/2004 skulle betraktas som nytt stöd, måste detta betraktas som en särskiljbar ändring i den befintliga stödordningen. I så fall skulle endast de nya bestämmelserna behöva anmälas och den ändrade stödordningens klassificering som befintligt stöd skulle inte behöva ändras (74).

(35)

FGI menar att resonemanget i beslutet om att inleda ett förfarande är otydligt och vagt och i den mån som kommissionen baserade sitt beslut på andra faktorer har den inte uppfyllt sin skyldighet att redovisa sina skäl i enlighet med artikel 253 i EG-fördraget.

(36)

FGI är kritiskt till att det i beslutet om att inleda ett förfarande inte förklaras hur stödnivån beräknas, så att det går att jämföra med beräkningen av stödnivån i enlighet med lag 2601/1998.

(37)

Därefter hävdar FGI att även om kommissionen ansåg att de särskiljbara ändringarna skulle anmälas som nytt stöd, måste deras förenlighet med bestämmelserna fastställas för varje enskild stödmottagare från fall till fall (75). Vid en sådan bedömning ska kommissionen framför allt betrakta sitt tidigare beslut – där lag 2601/1998 ansågs utgöra tillåtet stöd – som en ram som inte får ändras inom detta förfarande.

(38)

Enligt de grekiska myndigheterna är det faktum att det aktuella stödet inrättades genom en annan lag än den föregående lag 2601/1998 inte tillräckligt för att stödet ska klassas som nytt stöd, i enlighet med domstolens rättspraxis (76).

(39)

Grekland hävdar att artikel 2.2 i lag 3220/2004 inte förändrar tidpunkten för investeringarna.

(40)

Vidare gör Grekland gällande att en förändring av den tidpunkt då företagen inrättar reservfonderna inte har någon direkt korrelation med en ökning av antalet stödmottagare.

(41)

Dessutom menar Grekland att det inte finns någon direkt korrelation mellan en utökning av antalet stödmottagare och en snedvridning av konkurrensen.

(42)

De grekiska myndigheterna anser också att de företag som omfattas av lag 3220/2004 måste delas in i två kategorier:

(43)

Slutligen hävdar Grekland att de skäl som kommissionen angav för att beskriva den stödåtgärd som införs genom lag 3220/2004 som nytt statligt stöd är otydliga och otillräckliga, vilket strider mot artikel 253 i EG-fördraget.

(44)

De grekiska myndigheterna anser att investeringar som görs med medel ur den skattebefriade reservfonden kan omfattas av följande regler för tillåtet statligt stöd:

(45)

Stöd till företag i svårigheter och exportstöd är uteslutna och utländska företag som är etablerade i Grekland omfattas också av stödåtgärden i fråga.

(46)

I sitt svar bifogade de grekiska myndigheterna ett utkast till lagstiftningsförslag för att införliva åtgärden i de befintliga reglerna om statligt stöd. De föreslår att skattebefriade reservfonder ska behandlas retroaktivt och att en nationell myndighet ska inrättas som i efterhand ska kontrollera att varje enskilt fall är förenligt med gemenskapsreglerna för statligt stöd.

(47)

Enligt de grekiska myndigheterna har 3 315 företag tagit emot ett belopp på mindre än 100 000 euro och dessa fall kan alltså anses tillhöra kategorin försumbara stöd. När det gäller de resterande 320 företagen hade en undersökning av varje enskilt företag inletts och pågick fortfarande.

(48)

Med utgångspunkt i de kontroller som redan hade slutförts utgör investeringar som enligt de grekiska myndigheterna kan omfattas av riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål

(49)

De grekiska myndigheterna anser att ett negativt beslut och efterföljande återbetalningskrav skulle vara katastrofalt för landet. De grekiska myndigheterna framförde att i enlighet med domstolens praxis går det att i extrema undantagsfall ta hänsyn till de oacceptabla ekonomiska följderna av ett beslut och begränsa konsekvenserna av detta (86).

(50)

Kommissionen anser att den granskade stödåtgärden uppfyller samtliga de fyra kumulativa villkor som krävs för att betraktas som stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget, vilket också förklaras mer utförligt i kommissionens meddelande om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på åtgärder som omfattar direkt beskattning av företag (87).

(51)

EG-domstolen har konsekvent framhållit att en stödåtgärd som används av offentliga myndigheter för att ge vissa företag en skattebefrielse och som, även om den inte innefattar en överföring av statliga medel, ger de personer som skattebefrielsen tillämpas på en bättre ekonomisk ställning än andra skattebetalare, utgör statligt stöd i enlighet med artikel 87.1 i EG-fördraget (88).

(52)

För det första omfattar stödåtgärden statliga medel eftersom den grekiska staten avstår från skatteintäkter som den har rätt till.

(53)

För det andra innebär stödåtgärden fördelar för mottagarna eftersom de får inrätta en skattebefriad reservfond med upp till 35 procent av vinsten för 2004 (räkenskapsår 2005), och upp till 50 procent för 2003 (räkenskapsår 2004) av de kvarvarande vinstmedlen efter avdrag för 2002 års vinster (räkenskapsår 2003). Det faktum att delar av stödmottagarnas vinster inte beskattas innebär att de befrias från avgifter som normalt belastar deras budget. Om reservfonden inte utnyttjas och det inte tas ut någon ränta, eller lägre ränta än gemenskapens referens- och diskonteringsränta för Grekland, på den uppskjutna skatteinbetalningen utgör skillnaden mellan skatteskulden inklusive den sammansatta referensräntan och det belopp som faktiskt ska betalas också en förmån.

(54)

Den outnyttjade delen av reservfonden ska enligt grekisk lagstiftning beskattas med tillämpning av den lagstadgade räntesatsen. Den lagstadgade räntan kommer att vara minst 1 procent per månad för skuldbeloppet, dvs. minst 12 procent per år, vilket är mycket högre än referensräntan på 4,43 procent för stöd som beviljats under 2004 och 4,08 procent för stöd som beviljats under 2005 (89). Skatteintäkter som staten har avstått från och som har placerats i fonden och beskattas enligt den lagstadgade räntesatsen utgör alltså inte statligt stöd i enlighet med artikel 87.1 i EG-fördraget, eftersom denna utformning inte är fördelaktigare än ett lån på marknadsvillkor som för företag som inte är i svårigheter i enlighet med kommissionens meddelande om metoden för fastställande av referens- och diskonteringsränta (90), förutsätts uppgå till referensräntan plus eventuellt 400 räntepunkter eller mer vid låg säkerhet.

(55)

För det tredje är stödåtgärden selektiv eftersom den endast omfattar företag som bedriver den verksamhet som avses i artikel 3 i lag 2601/1998. Endast företag i de angivna sektorerna kan, i motsats till de sektorer som inte anges i förteckningen, komma i fråga för stödåtgärden. Dessutom krävs det enligt artikel 3 i lag 2601/1998 sekundär lagstiftning för att vissa sektorer ska bli stödberättigade. Enligt de grekiska myndigheterna har ingen sådan sekundär lagstiftning trätt i kraft. Slutligen tillämpas olika förteckningar över stödberättigande verksamhet för varje sektor, vilket innebär att företag som är verksamma inom olika sektorer omfattas av stödåtgärden i olika hög grad. Därför är stödåtgärden selektiv även inom de sektorer som anges i artikel 3 i lag 2601/1998. De grekiska myndigheternas och den tredje partens påstående att stödordningen är en allmän skatteåtgärd är alltså ogrundat.

(56)

För det fjärde inverkar stödåtgärden på konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna. Eftersom stödåtgärden ger fördelar för stödmottagarna kan den snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen. Dessutom är de verksamheter som nämns i artikel 3 i lag 2601/1998 föremål för handel inom gemenskapen. Alltså utesluts stödmottagarna inte från att bedriva ekonomisk verksamhet som omfattar handel mellan medlemsstaterna. Följaktligen riskerar stödordningen att påverka handeln och snedvrida konkurrensen.

(57)

Av föregående följer att stödåtgärden i fråga utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget. Det är också viktigt komma ihåg att kommissionen redan konstaterat att lag 2601/1998 som de grekiska myndigheterna hänvisar till utgör statligt stöd, men att det är förenligt med fördraget (91).

(58)

I enlighet med artikel 1 f i rådets förordning (EG) nr 659/1999 är ”olagligt stöd” nytt stöd som införs i strid med artikel 93.3 (nu 88.3) i fördraget. Enligt artikel 1.c i samma förordning är ”nytt stöd” allt stöd som inte är befintligt stöd, inbegripet ändringar av befintligt stöd.

(59)

Enligt EG-domstolens rättspraxis ska ändringen av befintligt stöd i sig betraktas som nytt stöd och det är endast i de fall då förändringen ändrar själva grunden i den ursprungliga stödordningen som den omvandlas till en ny stödordning. Det görs ingen avgörande förändring i en befintlig stödordning där det nya inslaget är tydligt särskiljbart från den ursprungliga stödordningen (92).

(60)

Däremot innehåller denna stödåtgärd flera stora skillnader i fråga om förfaranden och innehåll.

(61)

För det första ersätts inte de befintliga stödordningarna direkt av denna stödåtgärd. Detta är en ny, fristående stödåtgärd som inte upphäver eller ersätter några tidigare stödåtgärder. Dessutom följde de olika åtgärdernas tilllämpningsperioder inte på varandra.

(62)

Som nämndes tidigare bekräftade de grekiska myndigheterna att bestämmelserna i artikel 2 i lag 3220/2004 främst syftar till att komplettera lag 2601/1998 som godkändes av kommissionen 1999 inom ramen för ärende NN 59/A/1998 som ett nationellt regionalt utvecklingssystem i enlighet med riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål (93). Det bör noteras att lag 2601/1998 upphävdes i februari 2005. Kommissionen konstaterar ändå att denna stödåtgärd är ett nytt statligt stöd.

(63)

För det första tillämpas lag 3220/2004 på en uppsättning projekt i ett antal sektorer. Den hänvisar till förteckningen över stödberättigande sektorer och projekt i artikel 3 i lag 2601/1998, men det sägs inte uttryckligen att den ändrar den här lagen. Dessutom var de båda bestämmelserna i kraft samtidigt, eftersom lag 3220/04 trädde i kraft den 28 januari 2004 och stödåtgärden som omfattades av lag 2601/1998 löpte ut den 23 december 2004 medan lag 2601/1998 upphävdes i februari 2005. Även om de perioder då fonderna inrättades i enlighet med de båda stödordningarna inte överlappade varandra förekom det en överlappning mellan de perioder då stödåtgärderna tillämpades, eftersom båda lagarna tillämpades på vinster för år 2003 och 2004. Det faktum att de två stödåtgärderna tillämpades parallellt visar att den ena åtgärden inte ändrade eller ersatte den andra. Under en period utgör alltså denna stödåtgärd inte någon ren ersättning eller fortsättning på den åtgärd som godkändes genom NN 59/A/1998 (94), utan fungerar som en fristående stödordning.

(64)

För det andra har förfarandet för att bevilja stödet ändrats, vilket påverkar de villkor som företagen måste uppfylla för att få stöd.

(65)

Enligt lag 2601/1998 skulle ansökan om stöd göras hos de grekiska myndigheterna som måste godkänna ansökan innan stödet beviljades. I beslutet om att godkänna lag 2601/1998 (95) åtog sig de grekiska myndigheterna att kontrollera gränserna för kumulering och kombinering av stöd, respekten för 1996 års FoU-ramar, 1994 års miljöramar och även att kontrollera att transportutrustning inom transportsektorn inte ingick, samt att det inte förekom exportstöd. Dessutom var myndigheterna skyldiga – och hade möjlighet – att kontrollera dessa frågor när de tagit emot ansökan.

(66)

Enligt lag 3220/2004 är det tillåtet att inrätta en särskild skattebefriad reservfond enbart på grundval av inkomstskattebestämmelserna och det finns ingen skyldighet för stödmottagaren att lämna några särskilda uppgifter om stödberättigande verksamhet till de grekiska myndigheterna. De grekiska myndigheterna hade inte heller möjlighet att neka att bevilja stöd med hänsyn till sina åtaganden under det förfarande som ledde till godkännandet av stöd inom ramen för lag 2601/1998.

(67)

Enligt beslutet om att godkänna lag 2601/1998 skulle de grekiska myndigheterna kontrollera att investeringarna fullföljdes innan de godkände inrättandet av den skattebefriade reservfonden. Stödmottagarna måste alltså först använda sina egna finansieringsresurser innan de blev stödberättigade. Det finns ingen liknande skyldighet i lag 3220/2004.

(68)

När det gäller de grekiska myndigheternas argument att stödet åtminstone i vissa fall kunde ha beviljats enligt lag 2601/1998 måste det påpekas att detta argument är irrelevant eftersom förfarandet inom den nya stödåtgärden var annorlunda och lättare och villkoren för att få stöd och även stödförmånerna för alla potentiella stödmottagare hade utökats.

(69)

Enligt kommissionens beslut i ärende NN 59/A/1998 (96) var det endast nyinvesteringar, med undantag för driftsstöd för omlokalisering till industriområden som var stödberättigade enligt lag 2601/1998, medan det enligt lag 3220/2004 även går att bevilja driftsstöd inklusive ersättningsinvesteringar och annat driftsstöd till samtliga stödberättigande verksamheter. Enligt lag 2601/1998 måste investeringen upprätthållas under fem år, medan det i artikel 2.9 i lag 3220/2004 endast krävs att de investeringar i varor eller anläggningstillgångar som görs enligt artikel 2.2 upprätthålls i tre kalenderår.

(70)

Dessutom var det möjligt att bevilja fyra typer av stöd enligt lag 2601/1998:

(71)

Lag 3220/2004 omfattar inte de tre första stödformer som beskrivs ovan i skäl 70 a, b och c. Dessutom kan den skattebefriade reservfonden utnyttjas för samtliga stödberättigande kostnader upp till 100 procent, oavsett område och de stödberättigande investeringarnas storlek.

(72)

För det andra förändrades den period under vilken reservfonden inrättades i förhållande till när utgifterna för stödberättigande verksamheter uppstod. De skattebefriade reservfonderna enligt lag 2601/1998 kunde inrättas under det år då utgifterna för de stödberättigande utgifterna uppstod, eller upp till tio år därefter. Enligt lag 3220/2004 kunde fonderna inrättas under 1–3 år innan de stödberättigande utgifterna uppstod. Den nya stödåtgärden är mycket mer fördelaktig för kassaflödet eftersom den gör det möjligt för företagen att utnyttja skattebefrielsen innan investeringen görs. Dessutom får stödåtgärden andra följder för stödmottagarnas möjligheter att inleda stödberättigande projekt. Antalet stödmottagare i den nya stödordningen kan utökas med de företag som inom ramen för den föregående åtgärden inte hade tillräckligt god likviditet för att finansiera sina projekt i förväg, men som tack vare skattebefrielsen kunde göra detta. I detta avseende är det irrelevant huruvida den totala budgeten för stödet eller fördelarna för vissa företag ökade. Eftersom de övergripande villkoren för den nya stödåtgärden som helhet är mindre restriktiva går det att konstatera att den är ett nytt stöd.

(73)

I sina skriftliga synpunkter hänvisar de grekiska myndigheterna ofta till EG-domstolens dom av den 9 augusti 1994 i mål C-44/93 Namur Les Assurances du credit (97). Där angav domstolen att det faktum att en åtgärd i en hypotetisk situation skulle kunna leda till en ökad stödbudget inte bör tas som indikation på att åtgärden i fråga är ett nytt stöd, under förutsättning att de gamla lagstadgade bestämmelserna är oförändrade. Kommissionen anser dock att ovanstående analys tydligt visar att bestämmelserna i lag 3220/2004 i hög grad skiljer sig från dem i lag 2601/1998. Därför anser kommissionen att domstolens avgörande inte är relevant i detta fall.

(74)

Dessutom hävdar de grekiska myndigheterna att det ökade antalet möjliga stödmottagare inte leder till någon snedvridning av konkurrensen. Men det är väl etablerat i domstolens rättpraxis och i kommissionens praxis att allt statligt stöd i konkurrensutsatta sektorer riskerar att snedvrida konkurrensen. Alltså måste det anmälas så att kommissionen kan bedöma om stödet är förenligt med fördraget.

(75)

I motsats till vad de grekiska myndigheterna hävdar, nämligen att kommissionens argumentation i beslutet att inleda det formella undersökningsförfarandet är otydligt och otillräcklig, måste det slutligen påpekas att kommissionen i sitt beslut beskrev de två skälen till att den ansåg att åtgärden var ett nytt stöd: 1) Särskild rättslig grund och 2) olika instrument som innehåller olika tidpunkter för när fonderna får inrättas vilket kan ge olika konsekvenser för den inre marknaden. Kommissionen gav också ett exempel: Det ledde till en möjlig utvidgning av gruppen av stödmottagare och en ökad budget. Kommissionen anser att denna förklaring av skälen var tillfredsställande för akten i fråga, eftersom den på ett tydligt sätt visade hur kommissionen resonerade, på ett sätt som gjorde det möjligt för de berörda parterna att bedöma skälen bakom beslutet.

(76)

Kommissionen anser att föregående analys visar ett antal indikatorer som tyder på att den stödordning som inrättas genom lag 3220/2004 bör betraktas som en ny stödordning. Framför allt var den ordning som inrättades genom denna lag i kraft samtidigt med den ordning som inrättades genom lag 2601/1998 under ganska lång tid och den innehåller annorlunda villkor och förfaranden för att bevilja stöd.

(77)

Men även om lag 3220/2004 kunde betraktas som en förändring av en tidigare stödordning är det tydligt att de förändringar som införs genom denna lag är omfattande, eftersom de faktiskt påverkar bedömningen av huruvida stödåtgärden är förenlig med den gemensamma marknaden (98) och inte är rent formella eller administrativa. Dessutom var förändringarna tillämpliga för samtliga stödmottagare och stödberättigande verksamheter. Därmed innebar den nya stödordningen en förändring av stödinstrumentet som helhet och är alltså inte tydligt särskiljbart från det befintliga stödet.

(78)

I motsats till de grekiska myndigheternas påstående utgör stödåtgärden därför nytt stöd i sin helhet.

(79)

De grekiska myndigheterna anmälde inte stödåtgärden innan den genomfördes och trädde i kraft, i strid med artikel 88.3 i EG-fördraget. Alltså är stödåtgärden olagligt stöd i enlighet med artikel 1 f i rådets förordning (EG) nr 659/1999.

(80)

Efter att ha fastställt att stödordningen är statligt stöd i enlighet med artikel 87.1 i EG-fördraget måste det göras en bedömning av huruvida åtgärden är förenlig med den gemensamma marknaden.

(81)

Kommissionen har bedömt stödet enligt artikel 87 i EG-fördraget och i tillämpliga delar i förhållande till

Stödet bedömdes enligt de bestämmelser som gällde när det beviljades.

(82)

Under den preliminära undersökningsperioden gjorde de grekiska myndigheterna ett antal uttalanden i fråga om begränsningen av stödet i ett försök att lindra bristerna i förenlighet med riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål. Bland annat åtog de sig att följa de sektorsövergripande rambestämmelserna för stora investeringsprojekt och inte bevilja stöd till företag i svårigheter. Mottagarna får emellertid denna fördel direkt genom lagstiftningen, utan något ytterligare villkor eller administrativ bedömning. Sekundär lagstiftning krävs endast för ett fåtal stödberättigade sektorer och projekt. Utom i de fall där det krävs sekundär lagstiftning verkar det inte vara möjligt för de grekiska myndigheterna att se till att eventuella åtaganden gentemot skattebetalarna uppfylls genom att hävda de lagstadgade rättigheterna. Alltså kan dessa åtaganden inte tas med i bedömningen av stödåtgärden.

(83)

Kommissionen kan varken godta de grekiska myndigheternas eller industriförbundets argument (108). Särskilt i fråga om de grekiska myndigheternas argument att stöd till företag som redan var berättigade att inrätta en skattebefriad reservfond inom ramen för den förra stödåtgärden är ett befintligt stöd, konstaterar kommissionen att det faktum att man är berättigad till stöd inom ramen för en befintlig stödordning inte rättfärdigar stöd som beviljas inom ramen för en ny ordning. I sitt svar på kommissionens beslut om att inleda ett formellt undersökningsförfarande föreslog de grekiska myndigheterna att en nationell myndighet skulle inrättas för att i efterhand kontrollera att varje enskilt fall följde gemenskapens bestämmelser om statligt stöd. Kommissionen påpekar att det är den som har befogenhet att undersöka om ett stöd är förenligt med fördraget, varför detta förslag inte kan godtas.

(84)

Kommissionens förordning (EG) nr 69/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse (109) kan inte tillämpas på stödordningen i sin helhet. Lagen innehåller ingen bestämmelse som begränsar stödet till 100 000 euro per stödmottagare (110). Dessutom följs inte bestämmelserna i artikel 3 i förordning (EG) nr 69/2001 om kumulering och kontroll.

(85)

När det gäller fiskeri- och jordbrukssektorerna fastställs särskilda regler för stöd av mindre betydelse i kommissionens förordning (EG) nr 1860/2004 av den 6 oktober 2004 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse inom jordbruks- och fiskerisektorn (111). Denna förordning trädde i kraft den 1 januari 2005 och är tillämplig på stöd som beviljades innan den trädde i kraft om det enskilda stödet uppfyller alla de villkor som fastställs i artiklarna 1 och 3 i den förordningen.

(86)

I kommissionens förordning (EG) nr 1860/2004 fastställs att stöd som beviljas inom sektorerna för jordbruks- och fiskeriprodukter på högst 3 000 euro per mottagare under en treårsperiod, upp till ett stödtak som fastställs för varje medlemsstat (för Grekland är detta tak 34 965 000 euro för jordbruksprodukter och 2 036 370 euro för fiskeriprodukter) inte är statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i fördraget, förutsatt att stödet inte fastställs på grundval av pris eller kvalitet på produkter som saluförs, eller är knutet till export (kopplat till exporterade kvantiteter, inrättande och drift av distributionsnät eller andra utgifter i samband med exportverksamhet) och inte heller till att inhemska produkter ges företräde framför importerade. Inom ramen för den stödordning som inrättas genom lag 3220/2004 kommer stöd som uppfyller ovannämnda villkor inte att betraktas som statligt stöd i enlighet med artikel 87.1 i fördraget.

(87)

Lagen innehåller ingen bestämmelse som begränsar stödet till 3 000 euro per stödmottagare eller till Greklands tak för stöd av mindre betydelse. Inte heller följs bestämmelserna i artikel 3 i förordning (EG) nr 1860/2004 om kumulering och kontroll.

(88)

Kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på stöd av mindre betydelse (112) kan – enligt artikel 5.1 i den förordningen – vara tillämplig på transportsektorn och företag verksamma inom bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter, om stödet uppfyller de villkor som fastställs i artiklarna 1 och 2. Enligt dessa artiklar ska en mottagare högst kunna få stöd upp till det tak som fastställs i artikel 2.2, dvs. 200 000 euro för företag som är verksamma inom bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter och 100 000 euro för transportsektorn. Dessutom ska företag som är verksamma inom bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter inte beviljas stöd

Stöd till inköp av vägtransportfordon som beviljas företag som utför godstransporter på väg för andras räkning omfattas inte heller av förordningen.

(89)

Lagen innehåller ingen bestämmelse som sätter något tak för hur mycket stöd en mottagare kan få. Inte heller följs bestämmelserna i artiklarna 1 och 2 i förordning (EG) nr 1998/2006.

(90)

Följaktligen uppfyller stödordningen inte villkoren i dessa förordningar.

(91)

Först bör stödåtgärden bedömas med utgångspunkt i riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål. Primär produktion av de jordbruksprodukter som anges i bilaga I till fördraget, fiskerisektorn och kolindustrin är undantagna från tillämpningsområdet för riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål. Inom ramen för denna stödåtgärd är emellertid jordbruksproduktion stödberättigad inom två sektorer: intensivt jordbruk och fiske, samt jordbruks- och livsmedelskooperativ. Dessutom kan kolbrytning få stöd inom sektorerna för gruvdrift, brytning och behandling av mineraler och marmor. Alltså kan åtminstone stöd inom dessa sektorer inte försvaras med riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål.

(92)

Enligt riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål kan stöd tillåtas under olika villkor till både nyinvesteringar och högre driftkostnader. I den här lagen anges inte vilket av de båda alternativen som skulle vara tillämpliga.

(93)

Enligt punkt 4.4 i riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål avses med nyinvestering en investering i anläggningstillgångar i samband med etablering av en ny anläggning, utökning av kapaciteten vid en befintlig anläggning eller igångsättning av en verksamhet, eller i form av ett övertagande av en anläggning som lagts ned eller som skulle ha lagts ned om ett övertagande inte hade ägt rum, men som inte tillhör ett företag i svårigheter. Kommissionen anser inte att de stödberättigande investeringarna inom ramen för denna åtgärd följer denna definition och därmed inte kan betraktas som nyinvesteringar. Ersättningsinvesteringar utesluts inte från de stödberättigande investeringsprojekten, t.ex. när projekten gäller transportmedel avsedda att användas av personalen inom större anläggningsområden, datorer, möbler och utrustning, infrastrukturer ovan jord inom gruvdriften eller begagnade lastbilar. Investeringar i arbetarbostäder och andra utrymmen för personalens behov, samt utrustning till dessa, verkar inte vara en produktiv investering. Inom sektorn för transporter till avlägsna inlandsområden ingår transportutrustning i typberäkningsunderlaget i projekt som omfattar transportutrustning, vilket strider mot riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål (113). Inköp av programvara och vidareutveckling av programvara upp till 60 procent av den totala investeringen överskrider gränsen på 25 procent av investeringar i immateriella tillgångar utöver typberäkningsunderlaget. Inte heller tillämpas några andra av de villkor som krävs för att programvara ska få räknas som stödberättigande kostnader (114). Eftersom programvaruutveckling dessutom utgör löpande affärsverksamhet i programvarusektorn måste den klassificeras som driftskostnader inom den sektorn. Enligt artikel 3.2 i lag 2601/1998 kan investeringsstöd även beviljas för verksamhet utanför Grekland. Detta är emellertid inte tillåtet enligt riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål.

(94)

Dessutom överskrider den högsta stödnivån, som inom ramen för denna stödåtgärd är 37,05 procent och 36,89 procent av de stödberättigande kostnaderna för 2004 respektive 2005, de högsta tillåtna stödnivåer som fastställs i den regionala stödkartan för Grekland (115). Framför allt verkar det som om de högsta tillåtna stödnivåerna kan komma att överskridas inom A- och B-områden på den grekiska regionala stödkartan för projekt som omfattas av artikel 5 i lag 2601/1998 (dvs. 35 procent), projekt som samfinansieras i enlighet med ramen för gemenskapsstöd (116) (dvs. 35 procent) och för andra projekt (inget regionalt stöd tillåts för A-områden, 18,4 procent för B-områden). Inom C- och D-områden kan stödtaken för turistprojekt (dvs. 33,2 procent) och för andra projekt (35,1 procent) komma att överskridas.

(95)

Stödåtgärden omfattar ingen skyldighet att upprätthålla nyinvesteringen i minst fem år, vilket krävs enligt punkt 4.10 i riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål.

(96)

Enligt punkt 4.15 i riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål kan driftsstöd i undantagsfall beviljas om det är motiverat för att bidra till den regionala utvecklingen, under förutsättning att dess nivå står i förhållande till de handikapp som det är avsett att kompensera för. Kommissionen har dock inte fått in några sådana uppgifter och tvivlar starkt på att denna mycket övergripande stödåtgärd som omfattar hela Greklands territorium och många brett definierade sektorer kan kompensera för särskilda regionala handikapp.

(97)

Därför konstaterar kommissionen att stödåtgärden i sin helhet, som inte följer bestämmelserna om omfattning, definitionen av nyinvesteringar och stödnivåer, inte är förenlig med riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål. Dessutom var inte något av de enskilda stöd som beviljades inom ramen för stödordningen från början knutet till någon rättslig skyldighet att upprätthålla nyinvesteringen i minst fem år i den region som mottagit stödet. Inget enskilt driftsstöd var motiverat från början. Alltså kan inget enskilt stöd som beviljats inom ramen för denna stödordning anses vara förenligt med riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål.

(98)

Enligt de sektorsövergripande rambestämmelserna för regionalstöd till stora investeringsprojekt (2002) måste allt regionalt investeringsstöd anmälas om det föreslagna stödet överskrider det högsta tillåtna stöd som en investering på 100 miljoner euro kan få enligt de stödnivåtak som ska tillämpas enligt rambestämmelserna. I stödåtgärden utesluts inte stöd till stora investeringar, det införs inte någon skyldighet att anmäla sådana fall separat och inte heller tillämpas lägre stödnivåtak i dessa fall.

(99)

Alltså konstaterar kommissionen att stödåtgärden inte följer de nämnda villkoren i de sektorsövergripande rambestämmelserna för regionalstöd till stora investeringsprojekt och alltså inte är förenlig med de rambestämmelserna. Dessutom måste stödordningen följa riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål för att vara förenlig med de sektorsövergripande rambestämmelserna för regionalstöd till stora investeringsprojekt (2002). Detta är dock inte fallet, vilket visades i föregående avsnitt. Framför allt var inte något av de enskilda stöd som beviljades inom ramen för stödordningen från början knutet till någon rättslig skyldighet att upprätthålla nyinvesteringen i minst fem år i den region som mottagit stödet. Alltså kan inget enskilt stöd som beviljats inom ramen för denna stödordning anses vara förenligt med de sektorsövergripande rambestämmelserna för regionalstöd till stora investeringsprojekt (2002).

(100)

De grekiska myndigheterna förklarade att stödåtgärden inte var tillämplig på företag i svårigheter. Den kunde endast utnyttjas av företag som gick med vinst. Det är följaktligen uteslutet att denna stödordning skulle vara förenlig med riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter. Alltså kan inget enskilt stöd som beviljats inom ramen för denna stödordning anses vara förenligt med dessa riktlinjer.

(101)

Kommissionen undersökte också om stöd till vissa projekt kunde vara förenligt med miljöriktlinjerna. Följande investeringar kunde bedömas i förhållande till miljöriktlinjerna: investeringar av miljöskäl (117), införande och anpassning av miljöteknik, investeringar i förnybara energikällor, kraftvärmeproduktion och energibesparande åtgärder, samt uppförande och utbyggnad av återvinningsanläggningar.

(102)

Enligt punkt 28 i miljöriktlinjerna får investeringsstöd ges till små och medelstora företag inom tre år från och med att nya tvingande gemenskapsnormer har antagits. I denna stödordning kopplas stödet inte till införandet av nya gemenskapsnormer och det görs ingen tydlig definition av investeringskostnaderna.

(103)

Enligt punkt 29 i miljöriktlinjerna får investeringsstöd beviljas om det innebär att företagen kan införa miljönormer som är strängare än gemenskapsnormerna. I denna stödordning ställs inga krav på strängare miljönormer än gemenskapsnormerna och det görs ingen tydlig definition av investeringskostnaderna.

(104)

Enligt punkt 30 i miljöriktlinjerna får investeringsstöd ges för energibesparande åtgärder. I denna stödordning görs ingen tydlig definition av investeringskostnaderna.

(105)

Enligt punkt 31 i miljöriktlinjerna får investeringsstöd ges till kraftvärmeproduktion om verkningsgraden är ovanligt hög. I denna stödordning ställs inga villkor på att verkningsgraden ska vara ovanligt hög, det görs ingen tydlig definition av investeringskostnader och stödet kan komma att överskrida de relevanta högsta tillåtna stödnivåerna enligt riktlinjerna.

(106)

Enligt punkt 32 i miljöriktlinjerna får investeringsstöd beviljas för att främja förnybara energikällor om det saknas tvingande gemenskapsnormer. I denna stödordning ges emellertid ingen tydlig definition av förnybara energikällor och det är därför osäkert i vilken omfattning punkt 32 i riktlinjerna är tillämplig. Dessutom ges ingen tydlig definition av investeringskostnader i stödordningen, varför det inte framgår klart huruvida de relevanta högsta tillåtna stödnivåerna respekteras.

(107)

Även om en investering skulle vara stödberättigad enligt denna punkt har Grekland inte visat att den stödberättigande kostnaden skulle uppfylla villkoren i punkterna 36 och 37 i miljöriktlinjerna, där de underliggande investeringarna och stödberättigande kostnaderna definieras.

(108)

Enligt punkt 38 i miljöriktlinjerna får stöd beviljas för återställande av förorenad industrimark där det inte kan fastställas vem som är ansvarig för föroreningen eller om denne inte kan ställas till ansvar. I stödordningen anges inget villkor om att det inte ska gå att fastställa vem som är ansvarig för föroreningen eller att denne inte kan ställas till ansvar.

(109)

Enligt punkt 39 i miljöriktlinjerna får investeringsstöd beviljas om företag i tätorter eller i ett Natura 2000-område som lagligt bedriver en starkt förorenande verksamhet, på grund av denna lokalisering, måste omlokaliseras till en lämpligare plats. Omlokaliseringen måste motiveras av miljöskäl och vara följden av ett administrativt eller juridiskt beslut med föreläggande om flyttning och företagen måste följa de strängaste miljönormerna på den nya lokaliseringsorten. Den högsta tillåtna stödnivån är 30 procent – eller 40 procent för små och medelstora företag – av de stödberättigande kostnaderna. Stödberättigande kostnader är kostnaderna för köp av mark eller för uppförande av eller köp av nya anläggningar med samma kapacitet som de gamla anläggningarna, minus eventuella vinster av omlokaliseringen. Eventuella besparingar eller vinster på grund av ökad kapacitet under de första fem verksamhetsåren, eller kostnader för en tekniskt likvärdig investering som inte ger samma grad av miljöskydd, dras av från de stödberättigande kostnaderna. I denna stödordning finns emellertid inga bestämmelser om sådana nedsättningar av de stödberättigande kostnaderna. I denna stödordning finns inga av de ovannämnda begränsningarna i fråga om omlokaliseringsskyldigheten och de stödberättigande kostnaderna. De högsta tillåtna stödnivåerna på 30 procent för stora företag respekteras inte i stödordningen. Inte heller utesluts driftsstöd vid omlokalisering.

(110)

När det gäller kostnader för att uppföra och bygga ut anläggningar för att producera råmaterial och andra material av återvunna förpackningsmaterial och andra begagnade produkter, utesluter stödordningen inte att stödet används till att återvinna material från externa källor för stödmottagaren. Detta är inte i linje med principen om att förorenaren ska betala, som innebär att ett företag ska investera för att förbättra sin egen miljöpåverkan och minska sina föroreningar (118). Alltså är miljöriktlinjerna inte tillämpliga för uppförande och utbyggnad av återvinningsanläggningar som används för att återvinna material från externa källor för stödmottagaren. Eftersom det inte är möjligt att bedöma denna åtgärd enligt miljöriktlinjerna gjorde kommissionen i stället en direkt bedömning i förhållande till artikel 87.3 c i EG-fördraget. Tidigare har kommissionens praxis varit att bedöma den här typen av ärenden enligt ytterligare tre kriterier: 1) Stödet får inte befria de ursprungliga förorenarna från en börda som de måste ta ansvar för enligt gemenskapslagstiftningen. 2) De behandlade materialen skulle annars inte samlas in, eller skulle behandlas på ett mindre miljövänligt sätt. 3) Projekten bör vara innovativa, dvs. använda tekniker som är mer avancerade än de som för närvarande används (119). Stödordningen garanterar inte att stödet till kostnader för att uppföra och utöka anläggningar för att producera råmaterial och andra material av förpackningar och återvunna produkter uppfyller de ovannämnda ytterligare kriterierna.

(111)

Dessutom är det inte uteslutet att driftsstöd kan beviljas inom ramen för införande och anpassning av miljövänlig teknik. Detta stöd är endast motiverat om det beviljas för avfallshantering, energibesparande åtgärder eller kraftvärmeproduktion. Stödet skulle i så fall behöva uppfylla villkoren i punkterna 43–67 i miljöriktlinjerna. Men stödåtgärden innebär inte någon styrning av driftsstödet till de angivna ändamålen och uppfyller inte heller de aktuella villkoren.

(112)

De farhågor som kommissionen gav uttryck för när den inledde förfarandet i enlighet med artikel 88.2 i fördraget kvarstår och stödordningen kan inte förklaras som förenlig med fördraget.

(113)

Följaktligen konstaterar kommissionen att stödordningen varken uppfyller villkoren i miljöriktlinjerna eller i artikel 87.3 c i EG-fördraget enligt kommissionens praxis, och alltså är oförenlig med miljöriktlinjerna och artikel 87.3 c i EG-fördraget. Dessutom har kommissionen undersökt alla punkter i miljöriktlinjerna och kommissionens praxis enligt artikel 87.3 c och konstaterat att de grekiska myndigheterna inte har visat att något enskilt stöd vid tidpunkten för beviljandet skulle vara förenligt med dessa riktlinjer eller kommissionens praxis enligt artikel 87 3.c i EG-fördraget (120).

(114)

I enlighet med punkt 10.3 sista stycket i gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation av den 30 december 2006 (121) ska de rambestämmelser som var i kraft när stödet beviljades tillämpas vid bedömningen av olagligt stöd, dvs. FoU-ramarna (122).

(115)

Vissa projekt kan vara knutna till FoU-verksamhet och därför undersökte kommissionen dem också i förhållande till FoU-ramarna. Dessa gäller inrättande, utvidgning och modernisering av laboratorier för tillämpad forskning, vidareutveckling av programvara, genomförandestudier avseende ny teknik, innovation och innovativa prototyper samt patentregistrering.

(116)

Kommissionen konstaterar att stöd för ovannämnda projekt endast kan omfattas av FoU-ramarna i den mån projekten består av forskningsverksamhet enligt definitionen i bilaga I till FoU-ramarna. Dessutom anser kommissionen att de inte uteslutande omfattar FoU enligt definitionen i bilaga I till FoU-ramarna. Enligt lagen måste kostnader som berättigar till stöd inom ramen för den här ordningen inte nödvändigtvis motsvara dem som omfattas av FoU-ramarna.

(117)

När forskningsprojekt eller patentutveckling får stöd som avser utvecklingsverksamhet före det konkurrensutsatta stadiet överskrids dessutom det stödnivåtak på 35 procent som generellt ska tillämpas för Grekland (25 procent grundnivå + 10 procent för regioner som omfattas av artikel 87.3 a) i de fall då inga extra bonusar går att tillämpa, eftersom den högsta möjliga stödnivån inom ramen för stödåtgärden uppgår till 37,05 procent och 36,89 procent för 2004 respektive 2005. Enligt bestämmelserna om statligt stöd är kostnader för patentregistrering inte stödberättigande om det är ett stort företag som ansöker om stödet. Stora företag utesluts dock inte från stöd till patentregistrering enligt denna stödordning.

(118)

När det gäller stora företag måste stimulanseffekten fastställas och kontrolleras innan stödet beviljas. Detta villkor enligt FoU-ramarna gällde allt FoU-stöd till stora företag, inklusive skattestöd. Stödordningen innehåller dock inga bestämmelser om att stimulanseffekten ska fastställas innan stödet beviljas. Eftersom det företag som får stödet inte är skyldigt att öka sin FoU-verksamhet kan enbart det faktum att stödet i vissa företag kan leda till ökad FoU-verksamhet inte motivera stimulanseffekten eftersom denna kan ha uppstått på grund av andra faktorer än stödet.

(119)

När det gäller jordbrukssektorn finns dessutom inget som tyder på att de fyra villkor som anges i kommissionens meddelande från 1998 om ändring av gemenskapsramarna för statligt stöd till forskning och utveckling uppfylls (123).

(120)

Alltså konstaterar kommissionen att stödordningen inte uppfyller de nämnda villkoren i FoU-ramarna och därmed inte är förenlig med FoU-ramarna. Inte heller tilllämpades villkoret om stimulanseffekter från början på något enskilt stöd som beviljades inom ramen för stödordningen till stora företag. De grekiska myndigheterna visade inte att något enskilt stöd skulle vara förenligt med FoU-ramarna när det beviljades. Alltså kan inget enskilt stöd som beviljats enligt denna stödordning anses vara förenligt med FoU-ramarna.

(121)

Kommissionen bedömde stöd till utbildning i samband med införande av automatiserade produktionssystem (124), programvarurelaterad utbildning (125) och annan utbildning (126) i förhållande till gruppundantagsförordningen om utbildning.

(122)

Det framgår inte av lagens ordalydelse huruvida de kostnader som är stödberättigande enligt stödordningen motsvarar de kostnader som omfattas av gruppundantagsförordningen om utbildning. När stödet för utbildning avser ett särskilt företag kan den högsta tillåtna stödnivån på 35 procent för stora företag (25 procent grundnivå + 10 procent för regioner som omfattas av artikel 87.3 a) överskridas eftersom den högsta tillåtna stödnivån enligt stödåtgärden är upp till 37,05 procent för 2004 och 36,89 procent för 2005.

(123)

Alltså konstaterar kommissionen att stödordningen inte uppfyller de nämnda villkoren i gruppundantagsförordningen om utbildning och därmed inte är förenlig med denna.

(124)

Kommissionen konstaterar att det i stödåtgärden inte görs någon skillnad i stödbelopp eller stödberättigade sektorer beroende på stödmottagarens storlek. Alltså kan stödåtgärden i sin helhet inte anses vara förenlig med gruppundantagsförordningen om små och medelstora företag. Gruppundantagsförordningen kan emellertid vara tillämplig i de fall stödet beviljas till små och medelstora företag i enlighet med definitionen i bilaga I till den förordningen.

(125)

Stödnivåtaket för investeringsstöd till små och medelstora företag i Grekland, där regionalstöd i enlighet med artikel 87.3 a i EG-fördraget får ges inom landets hela territorium, är 15 procent högre än de tak som tillämpas enligt riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål. Detta gäller för samtliga investeringsprojekt, eftersom dessa ingår i skäl 21 i detta beslut, med undantag för investeringar inom jordbrukssektorn, investeringar i transportmedel inom transportsektorn (127) och utlandsinvesteringar (128). Stödnivåtaken överskrids för alla projekt utom för turism, garage i A- och B-områden på den grekiska regionalstödskartan (inget regionalstöd för A-områden, 18,4 procent för B-områden plus ytterligare 15 procent för små och medelstora företag). För att det högre stödtaket ska få tillämpas krävs dessutom att investeringen upprätthålls i mottagarregionen under minst fem år. Något sådant krav finns emellertid inte i stödåtgärden. Inom transportsektorn får kostnader för transportmedel och transportutrustning inte ingå i de stödberättigande kostnaderna.

(126)

Utländska direktinvesteringar utanför Grekland kan endast få stöd till små företag upp till högst 15 procent och till 7,5 procent för medelstora företag. Båda dessa tak kan emellertid överskridas inom denna stödåtgärd.

(127)

Genomförandestudier avseende ny teknik, undersökningar i samband med införande av process- och produktcertifiering, organisations- och marknadsundersökningar och undersökningar avseende stödberättigande kan vara berättigade till stöd för små och medelstora företag. Stödåtgärden innehåller dock ingen garanti för att dessa tjänster tillhandahålls av externa konsulter. Inte heller utesluter den att dessa undersökningar är en pågående eller regelbundet återkommande verksamhet som har samband med den normala driften av företaget.

(128)

Alltså konstaterar kommissionen att stödordningen inte uppfyller de nämnda villkoren i gruppundantagsförordningen för små och medelstora företag och alltså inte är förenlig med den förordningen.

(129)

När det gäller jordbrukssektorn måste analysen göras på två nivåer: dels för bearbetnings- och saluföringsverksamhet, dels för den primära produktion, underförstått att det i båda fallen är den relevanta gemenskapslagstiftning som var i kraft när stödet beviljades som ska tillämpas, dvs. gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till jordbrukssektorn (nedan kallade jordbruksriktlinjerna) och kommissionens förordning (EG) nr 1860/2004 av den 6 oktober 2004 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse inom jordbruks- och fiskerisektorn (129).

(130)

När det gäller den primära produktionen är det bestämmelserna i punkt 4.1, 13 och 14 i jordbruksriktlinjerna som måste beaktas i fråga om åtgärderna, stödberättigande kostnader och driftskostnader enligt definitionen i lag 3220/2004. Dessa punkter handlar om stöd till investeringar, stöd för att uppmuntra produktion och saluföring av kvalitetsprodukter från jordbruket samt tillhandahållande av tekniskt stöd.

(131)

Enligt punkt 4.1 i jordbruksriktlinjerna kan stödberättigande kostnader inom ramen för investeringar omfatta uppbyggnad, förvärv eller förbättring av fast egendom, nya maskiner och utrustning (inklusive programvara för datorer) och allmänna kostnader (exempelvis för arvoden till arkitekter, ingenjörer och konsulter, genomförbarhetsstudier, förvärv av patent och licenser) upp till 12 procent av ovanstående utgifter. Stöd till inköp av växter är tillåtet, med undantag för ettåriga växter. I samma punkt fastställs stödnivåerna till 40 procent av de stödberättigande kostnaderna i ”normala” områden och 50 procent i mindre gynnade områden plus ytterligare fem procentenheter för investeringar som görs av unga lantbrukare inom fem år efter etableringen.

(132)

För att vara berättigade till stöd måste jordbruken också uppfylla miniminormer i fråga om miljö, djurhållning och hygien och investeringarna måste vara riktade mot produkter med möjlighet till normal avsättning på marknaden. Summan av de stödberättigande kostnaderna får inte heller överskrida det tak för stödberättigande investeringar som fastställs av medlemsstaten i enlighet med artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden och om ändring och upphävande av vissa förordningar (130).

(133)

När det gäller förflyttning av jordbruksbyggnader finns det flera möjligheter:

(134)

Om investeringar görs av miljöskäl anges i punkt 4.1.2.4 i jordbruksriktlinjerna att stödnivåerna på 40 procent, eller 50 procent i mindre gynnade områden, får höjas med 20 respektive 25 procentenheter om investeringen sträcker sig längre än gemenskapens gällande minimikrav. Ökningen måste begränsas till de extra stödberättigande kostnader som krävs för att uppnå uppsatt mål och den gäller inte för investeringar som leder till en ökad produktionskapacitet.

(135)

Enligt punkt 13 i jordbruksriktlinjerna får stöd till införande av process- och produktcertifiering inte överskrida 100 000 euro per mottagare under en treårsperiod, eller, om stöd beviljas till små och medelstora företag, 50 procent av de stödberättigande kostnaderna, beroende på vilket belopp som är störst.

(136)

Enligt punkt 14 i jordbruksriktlinjerna får stöd till utbildning inte överskrida 100 000 euro per mottagare under en treårsperiod eller, för små och medelstora företag, 50 procent av de stödberättigande kostnaderna, beroende på vilket belopp som är störst. Dessutom måste vissa villkor uppfyllas: Stödet måste vara tillgängligt för alla stödberättigade personer inom det berörda området och när det är producentgrupper eller andra jordbruksorganisationer för ömsesidigt stöd som svarar för tillhandahållandet av tjänsterna får dessa tjänster inte begränsas till medlemmar i den berörda gruppen eller organisationen, och bidrag till den berörda gruppens eller organisationens administrativa kostnader måste begränsas till kostnaderna för tillhandahållandet av tjänsten.

(137)

På grundval av de tillgängliga uppgifterna anser kommissionen att de stödnivåer som beräknas för stödordningen (37,05 procent för 2004 och 36,89 procent för 2005) inte överskrider de nivåer som fastställs i de nämnda punkterna i jordbruksriktlinjerna, men det är inte möjligt att avgöra huruvida samtliga de villkor som anges i skäl 131–136 i det här beslutet uppfylls, med undantag för omlokaliseringar, där stödordningens bestämmelser följer de regler som beskrivs i skäl 133. Det saknas framför allt

(138)

De farhågor som kommissionen gav uttryck för när den inledde förfarandet i enlighet med artikel 88.2 i fördraget kvarstår och stödordningen kan inte förklaras som förenlig med fördraget.

(139)

Stöd till behandling och saluföring av jordbruksprodukter omfattas av punkt 4.2 i jordbruksriktlinjerna, som innehåller två regeluppsättningar:

(140)

I det här fallet är endast den första uppsättningen regler tillämplig eftersom den stödordning enligt vilken stöden till bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter ska beviljas inte är godkänd, utan ifrågasätts av kommissionen.

(141)

Precis som för primär produktion konstaterar kommissionen att de stödnivåer som beräknas för stödordningen inte överskrider dem som fastställs i punkt 4.2 i jordbruksriktlinjerna, men att det inte är möjligt att avgöra huruvida samtliga villkor i skäl 139 första strecksatsen i detta beslut är uppfyllda. Det saknas framför allt

(142)

De farhågor som kommissionen gav uttryck för när den inledde förfarandet i enlighet med artikel 88.2 i fördraget kvarstår och stödordningen kan inte förklaras som förenlig med fördraget.

(143)

Följaktligen konstaterar kommissionen att stödordningen, med undantag av omlokaliseringsåtgärderna, inte uppfyller de nämnda villkoren i jordbruksriktlinjerna och alltså inte är förenlig med de riktlinjerna. Dessutom konstaterar kommissionen att de grekiska myndigheterna inte har visat att något enskilt stöd från och med den tidpunkt då stödet beviljades skulle vara förenligt med dessa riktlinjer eller kommissionens praxis i enlighet med artikel 87.3 c i EG-fördraget.

(144)

Fiskeri- och vattenbruksföretag kan komma i fråga för den stödåtgärd som granskas. Statligt stöd till fiske och vattenbruk ska bedömas i förhållande till riktlinjerna för granskning av statligt stöd till fiske och vattenbruk. Efter det att Greklands lag 3220/2004 om inrättande av den berörda stödordningen trätt i kraft ändrades riktlinjerna från den 1 januari 2005. Alltså ska 2001 års riktlinjer för granskning av statligt stöd inom sektorn för fiske och vattenbruk (131) tillämpas för stöd som beviljades före den 1 november 2004 och nuvarande riktlinjer från 2004 (132) ska tillämpas för stöd som beviljats efter den 1 november 2004.

(145)

Rent generellt bör det påpekas att kommissionen inte får godkänna något stöd om den berörda medlemsstaten inte har informerat om det totala stödbeloppet per åtgärd samt om stödnivån. Den kumulativa effekten av samtliga statliga stöd till mottagaren måste beaktas i bedömningen av stödordningen. Inga sådana upplysningar lämnas i den stödordning som är under granskning och det ges inte några detaljerade uppgifter som gör en sådan bedömning möjlig. Inte heller ges det några garantier i stödordningen för att medlemsstaten kommer att kontrollera att mottagaren följer bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken.

(146)

I båda versionerna av riktlinjerna är det förbjudet med stöd som inte medför någon slags skyldighet för mottagaren. I riktlinjerna betonas vikten av att kontrollera dessa stöd, särskilt när de ges i form av skattebefrielse. Eftersom medlemsstaten inte har gett några upplysningar som gör det möjligt att bedöma stödet till sektorn för fiske och vattenbruk måste kommissionen betrakta stödet som oförenligt med bestämmelserna i fördraget.

(147)

Investeringsstöd ska kontrolleras av kommissionen i fråga om de olika typerna av mottagare (yrkesfiskare, vattenbruk, bearbetning och saluföring). Varje enskild tillämpning av åtgärden måste bedömas separat med utgångspunkt i detaljerade villkor som anges i riktlinjerna. Informationen i stödordningen tillåter inte någon sådan bedömning.

(148)

Mot bakgrund av ovanstående anser kommissionen att artikel 2 i lag 3220/2004 vad gäller fiske och vattenbruk inte är förenlig med bestämmelserna. De farhågor som kommissionen gav uttryck för när den inledde förfarandet i enlighet med artikel 88.2 i fördraget kvarstår och stödordningen kan inte förklaras som förenlig med fördraget. Följaktligen konstaterar kommissionen att de grekiska myndigheterna inte har visat att något enskilt stöd skulle vara förenligt med dessa riktlinjer när det beviljades (133).

(149)

Inte något av undantagen i artikel 87.2 och 87.3 är tillämpliga i detta ärende, eftersom stödåtgärden inte har de syften som anges i den artikeln.

(150)

Enligt artikel 87.3 a i EG-fördraget ska stöd betraktas som förenligt med den gemensamma marknaden om det är avsett att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning. Villkoren för att bedöma förenligheten med denna artikel avspeglas i de särskilda regler som diskuteras ovan.

(151)

När det gäller artikel 87.3 b i EG-fördraget kan stödet i fråga inte heller betraktas som stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i den grekiska ekonomin. Stödet syftar inte heller till att främja kultur och bevara kulturarvet.

(152)

Artikel 87.3 d i EG-fördraget gäller kultur och bevarande av kulturarv, under förutsättning att stödet inte påverkar handelsvillkoren och konkurrensen inom gemenskapen på ett sätt som skadar det gemensamma intresset. Detta kan gälla stöd till kloster för att uppföra hotell och kulturcentrer och företag i kulturminnesmärkta byggnader eller med traditionell produktion eller med en ursprungsbeteckning, för att rusta upp och restaurera kulturminnesmärkta byggnader, investera i traditionella maskiner eller certifiera traditionella produkter eller processer som betraktas som ett naturarv. Kommissionen har dock inte fått några upplysningar om huruvida dessa verksamheter bevarar något kulturarv, stödets omfattning eller dess inverkan på handelsvillkoren. Därför kan kommissionen inte bedöma om dessa åtgärder är förenliga med artikel 87.3 d i EG-fördraget.

(153)

Slutligen måste det undersökas om stödet kan omfattas av undantaget i artikel 87.3 c i EG-fördraget. Enligt denna artikel kan stöd tillåtas om det ges för att främja utvecklingen av viss ekonomisk verksamhet eller vissa ekonomiska sektorer när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. Villkoren för att bedöma förenligheten med denna artikel avspeglas i de särskilda regler som diskuteras ovan. Allt stöd som inte uppfyller villkoren enligt de särskilda reglerna kräver en detaljerad motivering, vilket de grekiska myndigheterna inte ger. Därför kan kommissionen inte bedöma om dessa åtgärder är förenliga med artikel 87.3 c i EG-fördraget.

(154)

Eftersom stödordningen i sin helhet och i alla delar med undantag för förflyttning av jordbruksbyggnader inom jordbrukssektorn inte kan omfattas av några av de undantag som fastställs i fördraget, konstaterar kommissionen att stödordningen inte är förenlig med den gemensamma marknaden, med undantag för förflyttning av jordbruksbyggnader inom jordbrukssektorn, där stöd mot bakgrund av analysen ovan

(155)

Enskilda stöd som beviljas inom ramen för stödordningen kan betraktas som förenliga med den inre marknaden

(156)

Alla andra enskilda stöd som har beviljats inom ramen för denna stödordning måste betraktas som oförenliga med den gemensamma marknaden.

(157)

Enligt artikel 14.1 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 ska kommissionen vid negativa beslut i fall av olagligt stöd besluta att den berörda medlemsstaten ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkräva stödet från mottagaren.

(158)

Endast stöd som inte är förenligt med bestämmelserna får återkrävas. Stödets förenlighet med bestämmelserna ska fastställas för varje projekt som får stöd. Dessutom måste det fastställas om stödet var förenligt med någon av gemenskapens regler för statligt stöd eller med någon befintlig stödordning när det beviljades, i enlighet med de regler som gällde vid den tidpunkten.

(159)

När kommissionen godkänner ett anmält stöd måste stödåtgärden ge garantier för att samtliga villkor i de tillämpliga reglerna följs. Om något villkor inte uppfylls, innebär detta att stödet inte är förenligt med bestämmelserna. Alltså får en olaglig stödåtgärd inte behandlas fördelaktigare när dess förenlighet med bestämmelserna granskas. För att ett stöd ska kunna betraktas som förenligt med bestämmelserna måste samtliga materiella villkor ha uppfyllts från början. Därav följer att eventuella försök att retroaktivt införa ytterligare villkor inte råder bot på stödåtgärdens bristande förenlighet med bestämmelserna vid den tidpunkt då stödet beviljades.

(160)

Endast stöd som omfattas av förordningarna om försumbart stöd, (EG) nr 69/2001 och (EG) nr 1860/2004, vissa bestämmelser i gruppundantagsförordningen om små och medelstora företag och gruppundantagsförordningen om utbildning samt vissa bestämmelser i jordbruksriktlinjerna skulle eventuellt kunna anses uppfylla samtliga materiella villkor vid den tidpunkt då det beviljades.

(161)

När det gäller Greklands krav på att kommissionen ska begränsa återkravets omfattning eftersom det skulle få oacceptabla ekonomiska konsekvenser för Grekland konstaterar kommissionen att enligt EG-domstolens rättspraxis (134) är det enda godtagbara skäl som en medlemsstat kan åberopa för att inte återkräva stödet att det föreligger ett absolut hinder för detta. Ekonomiska svårigheter är emellertid inte ett absolut hinder.

(162)

Domarna i de mål som Grekland hänvisar till (135) gällde en eventuell begränsning av den retroaktiva effekten av ett avgörande i EG-domstolen, för att i undantagsfall begränsa de tidsmässiga effekterna av ett avgörande, om detta avgörande resulterade i stora ekonomiska återverkningar som särskilt berodde på att ett stort antal rättsliga förbindelser hade ingåtts i god tro och där denna praxis antogs på grund av osäkerheten i gemenskapens bestämmelser.

(163)

Greklands begäran är inte giltig för denna stödåtgärd eftersom detta är fråga om ett oanmält och därmed icke godkänt statligt stöd. De förmildrande omständigheter som nämns i den rättspraxis som Grekland hänvisar till (136), när personer har handlat i god tro och gemenskapsbestämmelserna har varit otydliga, kan alltså inte rimligtvis gälla här.

(164)

När det gäller handlande i god tro kan mottagarna inte hävda att de har gjort så, eftersom de inte hade berättigade förväntningar om stöd. Enligt rättspraxis (137) är det endast gemenskapens institutioner som kan skapa berättigade förväntningar i fråga om lagligheten hos ett stöd, oavsett om detta sker genom ett beslut om att godkänna stödet, eller genom att institutionen avstår från att ingripa mot ett olagligt stöd, trots att den borde ha gjort det. Av förfarandet framgår dock att kommissionen underrättade de grekiska myndigheterna om sina tvivel på att stödåtgärden var förenlig med bestämmelserna så snart den fick kännedom om den, dvs. bara några månader efter det att stödordningen hade trätt i kraft. Därefter inledde kommissionen sin undersökning. Grekland kan alltså inte använda berättigade förväntningar som ett argument mot ett eventuellt återkrav. Dessutom kan gemenskapens bestämmelser om statligt stöd inte kallas osäkra.

(165)

Därför avvisar kommissionen möjligheten att införa begränsningar eller undantag för återkravet på Greklands olagliga stöd.

a)

En förteckning över de stödmottagare som har tagit emot stöd inom ramen för den stödordning som avses i artikel 1.1 och det totala stödbelopp som var och en av dem tagit emot.

b)

Det totala belopp (kapital och räntor) som ska återkrävas från varje stödmottagare.

c)

En detaljerad beskrivning av de åtgärder som redan har vidtagits eller som planeras för att följa beslutet.

d)

Dokument som visar att stödmottagarna har anmodats att betala tillbaka stödet.