13.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 353/36

(1)

Genom en skrivelse av den 10 mars 2004 från Metalls Verkstadsklubb vid Componenta Alvesta AB, Sverige, informerades kommissionen om att Högfors stad, Finland, hade genomfört en finansiell transaktion med Componenta Corporation (Abp) i Högfors, och att Metalls Verkstadsklubb misstänkte att det var fråga om statligt stöd. Kommissionen begärde därför in uppgifter om transaktionen från Finland. Finland inkom med uppgifter genom en skrivelse av den 22 juni 2004.

(2)

Genom en skrivelse av den 19 november 2004 underrättade kommissionen Finland om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende den aktuella åtgärden.

(3)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (2). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga.

(4)

Kommissionen har inte mottagit några synpunkter från berörda parter.

(5)

Componenta Corporation Abp (nedan kallat Componenta) är ett internationellt verksamt företag i metallsektorn med säte i Högfors i Finland. Företaget har produktionsanläggningar i Finland, Nederländerna och Sverige. Huvuddelen av företagets nettoförsäljning 2004 på 316 miljoner euro gick till Nord- och Centraleuropa. Koncernen sysselsätter cirka 2 200 personer.

(6)

Det eventuella stödet gavs till Componenta i december 2003 och utgjordes av två transaktioner. För det första av Högfors stads förvärv av 50 % av aktierna i fastighetsbolaget Karkkilan Keskustakiinteistöt Oy (nedan kallat KK), som ägdes gemensamt (50/50) av Högfors stad och Componenta. För det andra av att KK av Högfors stad beviljades ett räntefritt lån som KK använde för att återbetala ett lån på samma belopp som Componenta hade beviljat KK 1996. Det sammanlagda beloppet var 2 383 276,5 euro (713 092,5 euro för aktierna och 1 670 184 euro i form av återbetalning av lån) (3).

(7)

Priset på aktierna fastställdes på grundval av KK:s beräknade nettovärde (tillgångar minus skulder) som delades med två, då Componenta ägde 50 % av företaget. KK:s nettovärde beräknades till 1 495 918 euro och värdet för 50 % av aktierna blev därför 747 958 euro. Priset för aktierna sattes lite lägre, dvs. 713 092,5 euro.

(8)

I köpeavtalet mellan Högfors stad (köpare) och Componenta (säljare) anges vidare följande:

(9)

I bilaga 1 till köpeavtalet anges att Componenta kommer att slå samman två av koncernens gjuterier, dvs. gjuteriet i Alvesta (Sverige) och gjuteriet i Högfors, som båda har ett lågt kapacitetsutnyttjande, och att det skall göras undersökningar inför beslutet om var det sammanslagna gjuteriet skall ligga och inför förhandlingarna mellan arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan om nedläggningen av antingen Alvestagjuteriet eller Högforsgjuteriet, samt att det krävs ingående planering för det nya gjuteriet, inbegripet flytten av maskiner från det andra gjuteriet. Det är således uppenbart att beslutet är kopplat till en förflyttning av produktionsanläggningar från den ena orten till den andra.

(10)

I Componentas årsrapport från 2004 anges att gjuteriet i Alvesta lades ned i maj 2004 och att produktionen och maskinerna flyttades till Högfors i Finland. Enligt uppgifterna från Componenta uppgick den totala kostnaden för nedläggning av produktionen i Sverige och för investeringarna i Finland till 13 miljoner euro.

(11)

Finland hävdar att transaktionen mellan Componenta och Högfors stad var marknadsbaserad och att det inte var fråga om något stöd. I sitt beslut om att inleda det formella granskningsförfarandet uttrycker kommissionen emellertid tvivel om huruvida transaktionen mellan Componenta och Högfors stad verkligen var marknadsbaserad. Kommissionen anger att det kan vara fråga om stöd till Componenta om förvärvspriset är högre än aktiernas marknadsvärde. Stödet skulle i så fall utgöras av skillnaden mellan det pris som en privat investerare kan tänka sig att betala och den köpeskilling på 2,4 miljoner euro som Högfors stad betalade till Componenta.

(12)

Kommissionen anger dessutom att bestämmelserna i avtalet tyder på att transaktionen inte var marknadsbaserad och att det snarare var fråga om en form av kompensation för Componentas nya investering i Högfors, som var kopplad till nedläggningen av gjuteriet i Alvesta.

(13)

Efter det att Högfors förvärvat Componentas aktier i KK beslutade Högfors att likvidera KK och att överföra marken till staden.

(14)

Eftersom KK:s främsta tillgång var mark har Finland specificerat hur marken värderades i samband med att priset för aktierna fastställdes.

(15)

Kommissionen bad Finland att göra en beräkning av marknadsvärdet för all mark som var i KK:s ägo vid tiden för köpeavtalet. Finland svarade att det inte behövdes eftersom Högfors stad och Componenta hade anlitat en fastighetsmäklare för att värdera mark av samma typ som den mark som ingick i den aktuella transaktionen och att marknadsvärdet således redan hade beräknats.

(16)

Finland invänder mot kommissionens åsikt att det faktum att det i köpeavtalet angavs att Högfors skulle förvärva Componentas aktier i KK på villkor att Componenta skulle investera i nya produktionsanläggningar i Högfors (och flytta gjuteriet från Alvesta till Högfors) skulle vara ett tecken på att transaktionen inte var marknadsbaserad. Finland hävdar att bestämmelsen endast infogats för att visa att Componentas investeringar skulle gynna Högfors stad och öka dess inkomster. Investeringarna skulle också öka efterfrågan på mark och öka värdet på den mark som KK ägde. Annars fanns det ingen anledning för Högfors stad att genomföra transaktionen.

(17)

På kommissionens fråga om huruvida Componenta hade försökt att finna en annan köpare till aktierna svarar Finland att detta inte skett eftersom Högfors stad hade förköpsrätt till aktierna till marknadspris i en situation där Componenta önskade sälja sina aktier i KK.

(18)

Beträffande lånet bekräftar Finland att återbetalningen av Componentas lån till KK med nya medel från Högfors stad ingick i själva transaktionen mellan Högfors och Componenta och att det sammanlagda förvärvspriset bestod av betalningen för aktierna och återbetalningen av lånet.

(19)

Finland anger att lånetransaktionen också var marknadsbaserad då det samlade belopp som Componenta erhöll för aktierna och lånet, dvs. 2,37 miljoner euro, var lägre än marknadsvärdet för halva KK. Finland anger också att KK:s ekonomiska situation hade förbättrats sedan 1996 då Componenta beviljade lånet till KK.

(20)

Enligt artikel 87.1 i EG-fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Enligt rättspraxis vid Europeiska gemenskapernas domstolar uppfylls kriteriet om påverkan på handeln när det stödmottagande företaget bedriver ekonomisk verksamhet som omfattar handel mellan medlemsstaterna.

(21)

Componentas verksamhet omfattar handel mellan medlemsstaterna. Därför omfattas stöd till Componenta av artikel 87.1 i EG-fördraget. Begreppet statliga medel inbegriper finansiellt stöd som beviljas av regionala och lokala myndigheter (4).

(22)

I sitt beslut om att inleda det formella granskningsförfarandet anger kommissionen att ett eventuellt stöd skulle utgöras av skillnaden mellan det pris som en privat investerare kan tänka sig att betala och förvärvspriset på 2,37 miljoner euro.

(23)

Kommissionen noterar att förvärvspriset bestod av två delar. Först fick Componenta 0,7 miljoner euro kontant för sina aktier och därefter 1,67 miljoner euro som återbetalning av ett lån som företaget beviljat KK. Sammanlagt fick Componenta således motta 2,37 miljoner euro till följd av transaktionen. De båda delarna kommer att bedömas separat.

(24)

Kommissionen noterar att en alternativ lösning för Componenta hade kunnat vara att flytta gjuteriverksamheten från Högfors till Alvesta. Det är därför förståeligt om Högfors stad hyste farhågor inför en eventuell stängning av produktionsanläggningarna och förlust av arbetstillfällen.

(25)

Dessutom är det möjligt att efterfrågan på mark skulle komma att öka om en stor arbetsgivare i staden skulle expandera sin verksamhet istället för att reducera den. Det faktum att köpet av aktierna i KK och lånet till KK var kopplade till ett investeringsvillkor i avtalet och att Högfors stad gavs rätten att upphäva hela transaktionen om inte Componenta gjorde de utlovade investeringarna i Högfors visar emellertid att stadens beslut att genomföra transaktionen med Componenta inte bara byggde på KK:s marknadsvärde utan även på andra faktorer.

(26)

Enligt den princip om en privat investerare i en marknadsekonomi som fastställts i domstolens rättspraxis beaktar den privata investeraren lönsamhetsutsikterna, utan hänsyn till sociala, regionalpolitiska och sektoriella överväganden. Det kan således konstateras att Högfors stad inte agerade i enlighet med den principen, eftersom det underliggande villkoret för den aktuella transaktionen var att Componenta skulle investera i nya produktionsanläggningar i Högfors. Om man accepterade ökningen av skatteintäkterna och den allmänna välfärden i kommunen som faktorer som en privat investerare skulle ta hänsyn till, skulle man blanda samman stadens roller som offentlig myndighet och KK:s affärsdrivande ägare.

(27)

Kommissionen noterar att Högfors stad vid ett möte i stadsfullmäktige den 1 september 2003 tog till protokollet att transaktionen med Componenta var direkt kopplad till Componentas beslut att göra investeringar i Högfors och att Högfors stads förvärv av aktierna i KK skulle ge Componenta tillräckliga medel för investeringarna i anläggningarna i Högfors.

(28)

Detta underbygger ytterligare kommissionens slutsatser, som återges nedan, om att transaktionen inte var marknadsbaserad.

(29)

Det pris som betalades för aktierna i KK är en del av den ekonomiska transaktionen mellan Högfors stad och Componenta. Här gäller det att avgöra om priset för aktierna var marknadsbaserat.

(30)

Finland har baserat priset för aktierna i KK på nettovärdet av de tillgångar som ägdes av KK. I detta fall är det dock inte försäljningen av fastigheten i sig som utgör transaktionen, utan förvärvet av aktier i ett företag. Vid en sådan investering skulle en privat investerare bedöma marknadsvärdet i första hand utifrån den förväntade avkastningen eftersom han gör investeringen för vinstens skull. Han skulle därför bedöma vilken årlig avkastning aktierna skulle ge i förhållande till det investerade kapitalet för att se om den skulle vara tillräcklig i jämförelse med andra investeringsalternativ.

(31)

Avkastningen av en investering i KK skulle uppenbarligen bli negativ med tanke på de föregående årens resultat. Det finns heller inga tecken på att situationen kommer att förbättras i framtiden. Finland har varken lagt fram någon verksamhetsplan för KK som pekar på att det har vidtagits åtgärder för att förbättra vinstsituationen eller ens hävdat att Högfors stad har några förväntningar på högre vinst och bättre resultat.

(32)

Anledningen till de negativa resultaten är att KK uppenbarligen befann sig i svårigheter, att efterfrågan på dess mark var svag och att inkomsterna från marken var enbart marginella. Företaget hade gjort förluster under fyra år, försäljningen var väldigt liten, vinsten obefintlig och den ekonomiska situationen prekär. Därtill kommer att denna svåra ekonomiska situation rådde fastän företaget hade förmånen att ha räntefria lån. Skulle KK ha finansierat sin verksamhet med vanliga lån med ränta hade situationen varit ännu sämre. Mot bakgrund av tidigare erfarenheter och i avsaknad av utsikter till förbättring av företagets ekonomiska situation skulle en privat investerare inte ha förväntat sig någon avkastning på investeringen vid köp av aktier i KK. Kommissionen anser därför att värdet av aktierna i KK var noll.

(33)

Denna slutsats förstärks av det faktum att KK, som förklaras ovan, i stor utsträckning finansierades av två räntefria lån från aktieägarna. Detta innebär att tillsammans med överlåtelsen av aktierna skulle även de räntefria lånen behöva övertas, något som en privat investerare inte skulle ha gjort, vilket förklaras nedan.

(34)

Den avgörande faktorn är, som sades ovan, den förväntade avkastningen på lång sikt, vilken kan skilja sig från den faktiska avkastningen under tidigare år. En privat investerare skulle dock ta med även tidigare resultat i beräkningen. Vad gäller förväntat resultat är den avgörande frågan huruvida KK rimligen kunde förväntas generera en adekvat inkomst via försäljning och utarrendering av mark. Detta är kopplat till värderingen av fastigheten i sin helhet, vilket beskrivs nedan.

(35)

Finland förklarade att värdet av den mark som KK ägde låg till grund för värderingen av aktierna. Det stämmer att nettovärdet av tillgångarna också tas i beaktande av en privat investerare inför beslutet. Finlands argument för värderingen av aktierna sammanfattas i tabellen nedan:

Tabell 1.

KK:s värde enligt Finland:

(36)

Kommissionens meddelande om inslag av stöd vid statliga myndigheters försäljning av mark och byggnader (5) är inte direkt tillämpligt, eftersom det som såldes inte var enstaka tomter utan aktier i ett företag. Man kan emellertid dra paralleller till detta fall eftersom syftet med kommissionens meddelande, att se till att marktransaktioner mellan det offentliga och företag är fria från stöd, är relevant både när det gäller offentlig försäljning och köp av mark, och eftersom Finland i detta fall hävdar att värderingen av marken ligger till grund för prissättningen på aktierna. I meddelandet anges att om försäljningen genomförs utan ett villkorslöst anbudsförfarande, bör en markvärdering genomföras av en eller flera oberoende värderingsmän före förhandlingarna om överlåtelsen för att fastställa marknadsvärdet på grundval av allmänt accepterade marknadsindikatorer och värderingsstandarder.

(37)

Kommissionen noterar att marken inte värderades genom ett villkorslöst anbudsförfarande. Därför borde värderingen ha gjorts av en oberoende värderingsman. Frågan är om värderingen som gjorts av finska myndigheter uppfyller kraven på en sådan oberoende värdering. Först noterar kommissionen att det i den kortfattade rapport från en fastighetsmäklare som finska myndigheter har lämnat in, inte klart anges att rapporten rör värdering av KK:s mark. Rapportens relevans kommer att utvärderas ytterligare nedan.

(38)

Här noterar kommissionen att den mark som ägdes av KK värderades olika för olika marktyper, dvs. för egnahemshus, för radhus och flervåningshus, ett särskilt område kallat Asemansuo samt parker och allmänt område. Dessa olika marktyper kommer att analyseras var för sig.

(39)

Beträffande marken för egnahemshus beräknades värdet på grundval av Högfors stads officiella försäljningspriser för mark, vilket var 10,19 euro per kvadratmeter mark. Kommission noterar att detta var priset som staden tog ut när den sålde tomter till individuella köpare, dvs. priset i detaljhandelsledet. Finland har också tillhandahållit information från en fastighetsexpert om värdet per enhet (för den slutliga kunden, även i detta fall detaljhandelsvärdet) för olika typer av mark i Högfors. Experten noterar att marknadspriset för sådana tomter i Högfors låg på mellan 9,43 och 14,76 euro per kvadratmeter under 2003 och att priset som Högfors stad satte ligger nära försäljningsvärdet för tomtmark, utan närmare specifikation.

(40)

Kommission noterar dock att det inte gjordes någon faktisk extern värdering av de tomter för egnahemshus som ägdes av KK. Inte heller värderades markens värde i grossistledet. Enligt kommissionen är det uppenbart att värdet på tomter i detaljhandelsledet är avsevärt mycket högre än när de säljs i stora områden (som i detta fall, där KK ägde exempelvis 80 tomter för egnahemshus) och köparen inte har för avsikt att använda den utan sälja vidare.

(41)

Således har det begåtts två fel i en värdering där det uppskattade värdet i detaljhandelsledet för en typ av mark helt enkelt multipliceras med den totala mängden mark som KK äger. För det första har den specifika marken i fråga inte värderats och för det andra indikerar inte värderingen vad en privat investerare som köper all mark på en gång skulle vara villig att betala vid transaktionstillfället, i synnerhet om man tar hänsyn till att det finns en begränsad marknad för sådana tomter.

(42)

Beträffande marken avsedd för radhus och flervåningshus, värderad till sammanlagt 1 136 849 euro, hänvisar Finland till värderingen gjord av fastighetsexperten. Kommission noterar att den värderingen ligger på 70–80 euro per kvadratmeter golvyta för radhus och 60–75 euro för lägenheter. Det värde som Finland använde var 74,02 euro per kvm golvyta för radhus och 79,56 för flervåningshus. Dessa siffror ligger alltså i mitten på intervallet eller något över de siffror som fastighetsexperten lämnat. Dessutom understryker experten att det bara har skett ett fåtal jämförbara transaktioner på senare år och att efterfrågan är fortsatt låg.

(43)

Kommissionen noterar att även för dessa typer av markanvändning verkar experten ange markens detaljhandelsvärde och inte värdet i grossistledet, vilket är det pris en privat investerare skulle betala för att köpa all mark i en enda transaktion. Eftersom experten understryker att efterfrågan på denna typ av land är fortsatt låg anser kommissionen att marknadsvärdet i grossistledet vid tiden för transaktionen var kraftigt överskattat även för dessa marktyper.

(44)

Det är inte heller tydligt hur Finland beräknat värdet på marken i Högfors centrum (Asemansuo). Värdet anges vara 2 358 158 euro, dvs. cirka hälften av det totala värdet på KK:s samlade markegendomar. Finland anger ett värde på 79,56 euro per bebyggd kvadratmeter och detta multipliceras med antalet kvadratmeter byggnadsrätt (29,640 m2). Emellertid värderade den fastighetsmäklare som Finland anlitat markens värde till 50 euro per kvadratmeter byggnadsrätt, vilket skulle ge ett värde på 1 480 200 euro. Skillnaden mellan dessa två värderingar är 877 958 euro. Eftersom detta rör en stor bit mark kan man anta att fastighetsexpertens värdering för Asemansuo var markens detaljhandelsvärde och därför kan kommissionen anse att värdet som angivits av honom var rimlig. Finland har inte inkommit med någon förklaring till den kraftiga avvikelsen från expertens rapport.

(45)

Kommissionen ifrågasätter också huruvida marken avsedd som park och allmänt område, som värderas till 491 738 euro, verkligen skall åsättas något större värde, eftersom sådan mark som inte är till för att utnyttjas produktivt inte ger någon avkastning och en privat investerare i en marknadsekonomi av den anledningen inte skulle vara villig att betala något belopp av betydelse för marken.

(46)

Mot bakgrund av ovanstående observationer anser kommissionen att värderingen av KK:s mark varken var korrekt eller uppfyller kriterierna i kommissionens meddelande om inslag av stöd vid statliga myndigheters försäljning av mark och byggnader.

(47)

Enbart övervärderingen av Asemansuo gör att det sammanlagda värdet av KK:s mark, och därmed företagsvärdet om det beräknas på grundval av nettotillgångarna, bör minskas med 876 158 euro till 619 760 euro.

(48)

Kommissionen anser dessutom att värdet på marken för egnahemshus, radhus och flervåningshus, samt allmänt område och parker övervärderades kraftigt, eftersom värderingen byggde på de två misstag som anges ovan, dvs. att det inte gjordes någon specifik värdering av marken i fråga och att värderingen inte angav vad en privat investerare som sålde all mark på samma gång skulle ha fått vid transaktionen. Det sammanlagda värdet för sådan mark var enligt Finland 2 660 152 euro. Kommissionen anser att övervärderingen av denna mark uppgår till mer än 619 760 euro, vilket skulle vara det återstående nettovärdet för KK enligt Finlands beräkningar efter korrigeringen av övervärderingen av Asemansuo. Beräknar man aktievärdet på detta sätt utgjorde alltså hela det belopp som Högfors betalade för aktierna i KK ett stöd till Componenta.

Tabell 2.

Kommissionens beräkning av stöd kopplat till priset för aktierna i KK:

(49)

På grundval av de båda slutsatserna att en investerare som köper aktier i KK inte skulle kunna förvänta sig någon avkastning av kapitalet och att markens värde hade överskattats anser kommissionen att nettovärdet för KK:s aktiekapital var noll. Dessutom försökte Componenta inte sälja sina aktier i KK till en annan köpare, vilket också tyder på att Högfors betalade mer än marknadsvärdet, då åtminstone ett försök att finna en annan köpare skulle ha gett en tydlig indikation på marknadsvärdet.

(50)

Kommissionen konstaterar därför, både utifrån värderingen av företaget som sådant och av värderingen av den mark som KK ägde, att KK:s aktiekapital inte var värt någonting alls vid tiden för överlåtelsen och att hela den köpeskilling för aktierna i KK som Högfors stad erlade (713 092 euro) utgör stöd till Componenta.

(51)

Om Finland inkommer med bevis för att övervärderingen av marken, enligt utredningen ovan, är lägre än 619 760 euro kan emellertid inslaget av stöd i aktietransaktionen minskas i motsvarande grad. Sådana bevis bör grundas på en exakt värdering av en oberoende värderingsman, som måste ha gott anseende, lämplig examen eller akademiska kvalifikationer, eller motsvarande, lämplig erfarenhet och kompetens att värdera mark och byggnader i området och av den typ det gäller. I värderingen bör det göras en uppskattning av grossistvärdet av all mark som KK ägde vid tiden för transaktionen, och därmed av hur mycket KK kunde ha fått om all dess mark såldes på marknadsvillkor vid den tiden.

(52)

Den andra delen av transaktionen mellan Högfors stad och Componenta bestod i att Högfors stad beviljade KK ett räntefritt lån på 1,67 miljoner euro, som KK använde för att omgående betala tillbaka ett lån som Componenta beviljat KK 1996. Det bör påpekas att två lån av samma slag hade beviljats KK 1996, varav ett från Högfors stad och ett från Componenta. Lånen gavs på samma villkor och orsaken var att KK vid den tidpunkten inte kunde betala sina skulder till privata fordringsägare. De båda lånen uppgick tillsammans till 3,34 miljoner euro.

(53)

Finland hävdar att KK:s ekonomiska ställning 2003 var god. Bland annat hänvisar Finland till en fotnot i KK:s årsrapport där det anges att nuvärdet på den mark som KK äger beräknas till 5 052 459 euro, dvs. 1 971 845 euro mer än markens bokförda värde. Resultatet av kommissionens bedömning, som förklaras i föregående avsnitt, är dock att det inte fanns något sådant markvärde i KK.

(54)

I KK:s årsrapporter för åren 2001–2003 anges följande avgörande siffror:

(55)

Tabellen visar att efterfrågan på mark varit mycket liten under de fyra aktuella åren. Den visar också att företaget har väldigt lite inkomster från marken i form av försäljning eller arrenden. Det framgår också att KK hade ont om pengar och att balansräkningen var ovanlig såtillvida att den hade en permanent negativ eget kapital-post. Det bör också påpekas att företagets huvudsakliga finansiering, dvs. de båda lånen på sammanlagt 3,34 miljoner euro, från Högfors stad och Componenta, var räntefria. Hade det tagits ut normal ränta på lånen hade företagets ekonomiska situation varit mycket sämre.

(56)

Utifrån dessa uppgifter kan kommissionen inte instämma i Finlands påstående att KK:s ekonomiska situation var god.

(57)

Frågan är huruvida KK skulle ha kunnat återbetala sitt lån till Componenta om inte Högfors stad vidtagit åtgärder.

(58)

Kommissionen noterar först och främst att KK fick två räntefria lån på samma belopp 1996, ett från Componenta och ett från Högfors, som skulle rädda KK. Dessa två lån utgjorde uppenbarligen en förmån för KK. En privat investerare som tillhandahöll ett sådant lån skulle kräva att återbetalningen gjordes i lika delar till båda parter som beviljat lånet. En delbetalning eller återbetalning av dessa lån skulle därför ha gjorts till båda långivarna (Componenta och Högfors) för att inte den ena långivaren skulle behandlas mer förmånligt.

(59)

Eftersom Componenta fick full återbetalning i den aktuella transaktionen måste det utredas om KK, i en normal marknadssituation, skulle ha kunnat återbetala inte bara sitt lån till Componenta utan också sitt lån till Högfors för att inte Componenta skulle få förmånligare behandling. Frågan är således om KK skulle ha kunnat få fram 3,34 miljoner euro på marknaden för att återbetala sina två lån från aktieägarna.

(60)

Här noterar kommissionen att om KK inte hade finansierats av räntefria lån utan i stället betalat marknadsmässig ränta på sina lån på 3,34 miljoner skulle det ha inneburit en årlig räntebetalning på minst 265 000 euro om man utgår från kommissionens referensränta för 2003, plus de 4 procentenheter som kommissionen vanligen lägger till för företag i svårighet (3,95 % + 4 % = 7,95 % multiplicerat med 3,4 miljoner).

(61)

Mot bakgrund av företagets inkomster de senaste åren och dess likviditet skulle KK ha behövt öka sina årliga inkomster rejält för att betala ett räntebärande lån av denna omfattning. Eftersom marken uppenbarligen inte generade några, eller endast marginella, arrendeinkomster skulle KK ha varit tvunget att kraftigt öka försäljningen av mark för att kunna betala av på sina lån.

(62)

Enligt fastighetsexperten var efterfrågan låg på de flesta typer av mark som KK ägde (för radhus och flervåningshus) och Asemansuo-området var inte färdigt för exploatering. Det är därför svårt att föreställa sig att KK plötsligt skulle kunna öka sina inkomster kraftigt.

(63)

Ännu viktigare är dock det faktum att genom en sådan markförsäljning skulle företaget göra sig av med sina främsta tillgångar enbart för att betala av på lånet. Om KK behövde sälja land för minst 300 000 euro per år för att betala av på lånet och åtminstone några minimala administrativa kostnader, skulle det innebära att företaget efter exempelvis tio år i princip inte skulle ha några tillgångar kvar, men fortfarande ett lån på 3,34 miljoner euro.

(64)

Kommissionen drar därför slutsatsen att det är uppenbart att KK inte skulle ha kunnat ersätta sina två räntefria lån med ett lån till marknadsränta. Med tanke på KK:s ekonomi är det dessutom föga troligt att företaget kunde ha fått ens ett mindre marknadsmässigt lån för att betala tillbaka delar av sina räntefria lån.

(65)

Kommissionens slutsats är att transaktionen där KK mottog ett räntefritt lån på 1,67 miljoner euro från Högfors, som KK använde för att omedelbart återbetala sitt lån hos Componenta, inte är förenlig med principen om en privat investerare i en marknadsekonomi och därför utgör statligt stöd till Componenta.

(66)

Utifrån de uppgifter som lämnats in av Finland drar kommissionen slutsatsen att stödbeloppet i det aktuella ärendet är hela det belopp som beviljades Componenta. Stödbeloppet består av betalningen för aktierna i KK (713 092,5 euro) och ett lån till KK, som KK använde för att betala tillbaka ett lån på 1 670 184 euro till Componenta. Det totala stödbeloppet är alltså 2 383 276,5 euro. Om Finland inkommer med bevis för att övervärderingen av marken, enligt metoden som beskrivs ovan, är lägre än 619 760 euro kan emellertid inslaget av stöd i aktietransaktionen (713 092,5 euro) räknas ned med motsvarande belopp.

(67)

Kommissionen konstaterar att de tvivel som kommissionen uttryckt om huruvida transaktionen mellan Högfors stad och Componenta var marknadsbaserad har bekräftats och att Componenta fått stöd på 2 383 276,5 euro.

(68)

Kommissionen konstaterar också att det var fråga om otillåtet stöd, då det inte anmäldes till kommissionen.

(69)

Kommissionen konstaterar också att Componentas verksamhet inbegriper handel mellan medlemsstaterna och att begreppet statliga medel även omfattar finansiellt stöd som beviljas av regionala och lokala myndigheter (6).

(70)

Kommissionen drar således slutsatsen att det aktuella stödet, vars förekomst belagts ovan, omfattas av förbudet i artikel 87.1 i EG-fördraget, då det beviljats med hjälp av statliga medel, då det snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag (Componenta) och då det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(71)

De enda möjliga undantagen från förbudet anges i artikel 87 i EG-fördraget. Eftersom stödet syftade till att finansiera en nyinvestering i Högfors har kommissionen undersökt om Componenta hade kunnat komma ifråga för regionalt investeringsstöd. Kommissionen drar slutsatsen att så inte är fallet och detta av följande två orsaker:

(72)

För det första ligger Högfors i ett område som inte är stödberättigat enligt regionalstödskartan för Finland 2000–2006. För det andra uppfyller Componenta inte kriterierna för små och medelstora företag enligt bilaga I till kommissionens förordning (EG) nr 70/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag (7). Componentas omsättning 2003 uppgick till 178 miljoner euro och i definitionen för små och medelstora företag anges att omsättningen högst får vara 40 miljoner euro. Vidare var antalet anställda i Componenta i genomsnitt 1 595 personer under 2003, vilket skall jämföras med kriterierna för små och medelstora företag, där det anges att antalet anställda inte får överskrida 250 personer.

(73)

Kommissionen konstaterar också att stödet inte heller kan godkännas på grundval av något av de övriga undantag som anges i artikel 87 eller övriga bestämmelser i fördraget. Det otillåtna stödet är därför oförenligt med den gemensamma marknaden och bör således återkrävas med ränta.

(74)

Kommissionen anser att Finland olagligen har genomfört en stödåtgärd, till ett värde av 2 383 276,5 euro, i strid med artikel 88.3 i fördraget. Det otillåtna stödet, som bestod av två delar, beviljades av Högfors stad, Finland, till förmån för Componenta Abp, Finland.

(75)

Den första delen utgörs av Högfors stads förvärv av Componenta Abp:s aktier i företaget Karkkilan Keskustakiinteistöt Oy till ett pris av 713 092,5 euro, ett pris som låg över marknadspriset. Detta belopp kan minskas med det beräknade teoretiska värdet på KK om Finland inkommer med bevis för att övervärderingen av marken, enligt beskrivningen ovan, är lägre än 619 760 euro.

(76)

Den andra delen utgörs av ett räntefritt lån på 1 670 184,0 euro till Karkkilan Keskustakiinteistöt Oy, som användes för att betala tillbaka ett lån på samma belopp till Componenta Abp.

(77)

Stödet är oförenligt med den gemensamma marknaden och skall återkrävas med ränta från stödmottagaren Componenta Abp.