32002H0178

Rådets rekommendation

av den 18 februari 2002

om genomförandet av medlemsstaternas sysselsättningspolitik

(2002/178/EG)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 128.4 i detta,

med beaktande av kommissionens rekommendation av den 12 september 2001,

med beaktande av det gemensamma yttrandet från Sysselsättningskommittén och Kommittén för ekonomisk politik, och

av följande skäl:

(1) Rådet antog riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik för 2001 genom ett beslut av den 19 januari 2001(1).

(2) Europeiska rådet i Lissabon den 23-24 mars 2000 enades om en övergripande strategi för sysselsättning, ekonomisk reform och social sammanhållning och man åtog sig att skapa förutsättningar för full sysselsättning. Följaktligen fastlades mål för den sysselsättningsgrad som skall ha uppnåtts 2010 vilka kompletterades av Europeiska rådet i Stockholm den 23-24 mars med delmål för 2005 samt ett nytt mål för att öka sysselsättningsgraden för äldre kvinnor och män till 2010.

(3) Europeiska rådet antog vid sitt möte i Nice den 7-9 december 2000 den europeiska sociala agendan, enligt vilken återgången till full sysselsättning kräver en ambitiös politik för att öka sysselsättningsgraden, minska de regionala klyftorna, minska ojämlikheten och förbättra sysselsättningens kvalitet.

(4) Rådet antog rekommendationen om allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken den 15 juni 2001, och Europeiska rådet i Amsterdam den 16-17 juni 1997 antog en resolution om en stabilitets- och tillväxtpakt i vilken medlemsstaternas åtaganden fastställs.

(5) Medlemsstaterna bör genomföra denna rekommendation på ett sätt som stämmer överens med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, särskilt den del som rör arbetsmarknaden.

(6) I den gemensamma rapporten om sysselsättningen 2001, som utarbetats tillsammans med kommissionen, beskrivs sysselsättningsläget i gemenskapen, och de åtgärder granskas som medlemsstaterna vidtagit för att genomföra sin sysselsättningspolitik med hänsyn till riktlinjerna för sysselsättningen och rådets rekommendation av den 19 januari 2001 om genomförandet av medlemsstaternas sysselsättningspolitik(2).

(7) Mot bakgrund av granskningen av hur medlemsstaterna genomfört sin sysselsättningspolitik anser rådet att det är lämpligt att lämna rekommendationer. Rekommendationerna bör användas med återhållsamhet, koncentreras på prioriterade frågor och bygga på en sund och korrekt analys.

(8) Då de åtgärder som medlemsstaterna vidtagit kompletteras för att bidra till målet om full sysselsättning bör medlemsstaternas behörighet respekteras.

(9) Rådet erkänner de viktiga insatser som medlemsstaterna redan gjort för att genomföra riktlinjerna för sysselsättningen och rådets rekommendation av den 19 januari 2001. Vid bedömningen av konsekvenserna av denna politik bör hänsyn tas till sysselsättnings-riktlinjernas fleråriga perspektiv.

(10) De åtgärder som medlemsstaterna vidtar enligt riktlinjernas fyra pelare bör ingå i en övergripande strategi med syfte att skapa full sysselsättning, varvid följande bör beaktas, nämligen medlemsstaternas olika utgångslägen, behovet att utveckla och genomföra övergripande och enhetliga strategier för livslångt lärande och att inleda ett omfattande samarbete med arbetsmarknadens parter. Medlemsstaterna bör även beakta integreringen av ett jämställdhetsperspektiv samt behovet att minska de regionala skillnaderna och bedöma framstegen inom samtliga fyra pelare med hjälp av indikatorer.

(11) För att vända trenden när det gäller ungdoms- och långtidsarbetslösheten bör alla unga ges möjlighet att komma in i arbetslivet innan de har varit arbetslösa i sex månader och alla vuxna arbetslösa bör erbjudas en ny start innan de har varit arbetslösa i tolv månader.

(12) Medlemsstaterna bör fullfölja moderniseringen av sina offentliga arbetsförmedlingar.

(13) Det är viktigt att de hinder för sysselsättningen som skatte- eller bidragssystemen medför minskas, så att förvärvsfrekvensen bland kvinnor och äldre arbetstagare kan höjas.

(14) Utvecklingen och genomförandet av livslångt lärande, som omfattar grundskole-, gymnasie- och högskoleutbildning, fortbildning och yrkesutbildning samt fastställandet av nationella mål, är av avgörande betydelse för utvecklingen av ett konkurrenskraftigt och dynamiskt kunskapssamhälle och kräver aktiv medverkan från alla berörda aktörer, inbegripet myndigheterna, arbetsmarknadens parter och enskilda, samt ett relevant bidrag från det civila samhället.

(15) Det behövs enhetliga politiska åtgärder som främjar social integration genom att stödja integreringen av mindre gynnade grupper och personer i arbetslivet och som motverkar diskriminering när det gäller tillträde till arbetsmarknaden och diskriminering på arbetsmarknaden.

(16) Det behövs ett bättre företagsklimat och bättre förutsättningar för enskilda att bedriva företagsverksamhet så att nya arbetstillfällen kan skapas i allt fler dynamiska företag. Det bör utvecklas grundläggande förutsättningar för att möjligheterna att skapa nya arbetstillfällen inom tjänstesektorn skall kunna utnyttjas.

(17) Skapandet av varaktiga arbetstillfällen förutsätter att man inför mer sysselsättningsfrämjande skattesystem där det nuvarande höga skattetrycket på arbete förskjuts till alternativa källor för skatteintäkter såsom energi och miljö.

(18) Lokala sysselsättningsåtgärder bidrar i stor utsträckning till att den europeiska sysselsättningsstrategins mål kan uppnås.

(19) En avgörande faktor för att arbetsorganisationen skall kunna moderniseras och anpassningsförmågan hos företagen och deras anställda kunna främjas är att det upprättas partnerskap på alla lämpliga nivåer.

(20) Bristande jämställdhet på arbetsmarknaden, vilket särskilt påverkar situationen i fråga om sysselsättning, arbetslöshet och lön, liksom könsuppdelningen mellan sektorer och yrken kräver övergripande integreringsstrategier och åtgärder för att yrkesliv och familjeliv skall kunna förenas bättre.

HÄRIGENOM UTFÄRDAS bifogade rekommendationer till de enskilda medlemsstaterna.

Utfärdad i Bryssel den 18 februari 2002.

På rådets vägnar

M. Arias Cañete

Ordförande

(1) EGT L 22, 24.1.2001, s. 18.

(2) EGT L 22, 24.1.2001, s. 27.

BILAGA

I. BELGIEN

Problem att uppnå sysselsättningsmålen

Den belgiska arbetsmarknadssituationen förbättrades under 2000 då sysselsättningsgraden ökade till 60,5 procent. Detta ligger dock påtagligt under målet från Lissabon på 70 procent. Arbetslösheten sjönk ytterligare till 7 procent (under Europeiska gemenskapens genomsnitt på 8,2 procent) och sysselsättningstillväxten ökade för att nå upp till gemenskapens genomsnitt (1,8 procent). De långsiktiga målen uppnås dock bara successivt.

- Ett stort antal personer blir långtidsarbetslösa. Långtidsarbetslösheten har visserligen minskat, men de långtidsarbetslösa utgjorde år 2000 3,8 procent av arbetskraften, vilket överstiger genomsnittet i gemenskapen.

- Sysselsättningsgraden för äldre arbetstagare är fortfarande lägst i gemenskapen (26,3 procent, det vill säga 11,4 procentenheter under genomsnittet i gemenskapen). Sysselsättningsgraden för kvinnor ligger med 51,5 procent också kvar under genomsnittet i gemenskapen.

- Skattetrycket på arbete är fortfarande ett av de högsta i gemenskapen.

- Det finns tydliga arbetskrafts- och kompetensbrister, och det finns ännu ingen helt enhetlig och övergripande strategi för livslångt lärande.

- De regionala skillnaderna i arbetslöshet är fortfarande stora och pekar på otillräcklig rörlighet hos arbetskraften.

Analysen visar att det krävs fler insatser för att följa sysselsättningsriktlinjerna och rekommendationerna när det gäller: genomförandet av en förebyggande politik, särskilt för vuxna; att öka sysselsättningsgraden för äldre arbetstagare och kvinnor; sänkning av skattetrycket på arbete; utveckling av livslångt lärande; att öka arbetskraftens rörlighet mellan regionerna.

Belgien bör därför göra följande:

1. Minska antalet nya långtidsarbetslösa genom att vidta resoluta åtgärder för att införa ett lämpligt system för tidiga åtgärder för arbetslösa vuxna. Undersöka effekterna av den nya individanpassade strategin för alla unga arbetslösa.

2. Vidta kraftfullare åtgärder i syfte att öka den totala sysselsättningsgraden, framför allt när det gäller kvinnor och äldre arbetstagare. Belgien bör framför allt undersöka effekterna av de åtgärder som nyligen vidtagits för att förebygga tidigt utträde från arbetsmarknaden, och beakta ytterligare åtgärder därför samt incitament för att öka äldre arbetstagares möjligheter att stanna kvar i arbetslivet.

3. Vidta ytterligare åtgärder för att minska skattetrycket på arbete för att uppmuntra personer att ta anställning och arbetsgivare att skapa nya arbetstillfällen, samt noga övervaka effekterna av de åtgärder som redan vidtagits, inbegripet dem som rör sänkningen av socialförsäkringsavgifterna.

4. I samarbete med alla berörda aktörer öka insatserna för att utveckla och genomföra en övergripande strategi för livslångt lärande i syfte att förebygga kompetensbrist, öka den tekniska och yrkesinriktade utbildningens attraktionsförmåga samt skapa en bättre grund för en kunskapsbaserad ekonomi och för kunskapssamhället.

5. Tillsammans med arbetsmarknadens parter fortsätta ansträngningarna för att bättre förena trygghet med större flexibilitet på arbetsmarknaden och vidta samordnade åtgärder för att öka arbetskraftens rörlighet mellan regionerna genom att ge information om arbetsmarknaden samt förbättra samordningen av de arbetsmarknadspolitiska insatserna ytterligare.

II. DANMARK

Problem att uppnå sysselsättningsmålen

Arbetsmarknadssituationen är fortfarande mycket gynnsam med den högsta sysselsättningsgraden för kvinnor i Europeiska gemenskapen (71,6 procent), en av de högsta för män (80,8 procent) och en arbetslöshet som hör till de lägsta (4,7 procent). Även om Danmark har överträffat målen från Lissabon, är de viktigaste utmaningarna följande:

- Det totala skattetrycket som - fastän det sjunker - fortfarande är högt. De små skillnaderna mellan bidrag och låga förvärvsinkomster har än så länge begränsat effekterna av skattereformer när det gäller incitament för låglönegrupper att ta arbete.

- Det minskande utbudet av arbetskraft 2000, samtidigt som en ansenlig del av befolkningen i arbetsför ålder är förtidspensionerad eller uppbär sociala förmåner och sysselsättningsgraden för migrerande arbetstagare fortfarande är låg.

Analysen visar att det krävs ytterligare insatser för att följa sysselsättningsriktlinjerna och rekommendationerna när det gäller: sänkning av skattetrycket; att öka deltagandet på arbetsmarknaden.

Danmark bör därför göra följande:

1. Fullfölja och noga övervaka genomförandet av de pågående reformerna för att minska det totala skattetrycket på arbete, särskilt genom att sänka de höga marginalskatterna för låg- och medelinkomsttagare.

2. Fullfölja incitamenten för att uppmuntra ännu fler personer att ta anställning, särskilt genom vidareutveckling av en arbetsmarknad som är öppen för alla och ytterligare insatser för att integrera migrerande arbetstagare.

III. TYSKLAND

Problem att uppnå sysselsättningsmålen

Den positiva övergripande utvecklingen i fråga om sysselsättning och arbetslöshet under senare år bekräftades under 2000. Den totala sysselsättningsgraden på 65,3 procent överstiger genomsnittet i Europeiska gemenskapen men ligger fem procentenheter under målet från Lissabon. De viktigaste utmaningarna som kvarstår på den tyska arbetsmarknaden är följande:

- Långtidsarbetslösheten minskar relativt långsamt och uppgår fortfarande till 4 procent av arbetskraften, med bestående regionala skillnader, särskilt beträffande arbetslöshet, där framför allt de nya delstaterna är hårt drabbade. Samtidigt som aktiva arbetsmarknadsåtgärder har kunnat mildra effekten av förändringar, har dessa åtgärder i de östra delarna av landet gett varierande resultat.

- Sysselsättningsgraden i åldern 55-64 år har minskat något och ligger för närvarande på 37,3 procent, vilket understiger gemenskapens genomsnitt.

- Arbetsorganisationen måste moderniseras och det behövs fortsatta, betydande insatser för livslångt lärande i syfte att lösa kompetensbrister och rent allmänt höja arbetskraftens kompetensnivå.

- Trots de reformer som pågår är det totala skattetrycket på arbete fortfarande högt.

- Enligt tillgängliga uppgifter är löneskillnaderna mellan könen stora och barnomsorgen relativt dåligt utbyggd.

Analysen visar att det krävs fler insatser för att följa sysselsättningsriktlinjerna och rekommendationerna när det gäller: förebyggande politik; att öka äldre arbetstagares deltagande på arbetsmarknaden; livslångt lärande; skattetrycket på arbete; jämställdhet.

Tyskland bör därför göra följande:

1. För att minska långtidsarbetslösheten avsevärt krävs det ytterligare insatser för att förebygga antalet nya långtidsarbetslösa, särskilt i landets östra delar och bland etniska minoriteter och migrerande arbetstagare, samt en effektivare aktiv arbetsmarknadspolitik.

2. Fortsätta att undanröja hinder som motverkar äldre personers och andra utsatta gruppers deltagande på arbetsmarknaden, granska och rapportera om effektiviteten hos påbörjade och överenskomna åtgärder samt anta ytterligare åtgärder för att förbättra anställbarheten hos arbetstagare över 55 år.

3. Vidta åtgärder, till exempel som en del av arbetet inom "alliansen för sysselsättning", för att göra anställningsavtalen och arbetsorganisationen mer flexibla. Ta itu med kompetensbristen på arbetsmarknaden genom att fortsätta de förbättringar som man har enats om i fråga om grundläggande utbildning och fortbildning samt genom att vidareutveckla en övergripande strategi för livslångt lärande med kvalitativa och kvantitativa mål. Arbetsmarknadens parter och regeringen uppmanas att inom sina respektive ansvarsområden öka insatserna för att höja kvaliteten inom fortbildningen och utarbeta system för ackreditering och erkännande av formell och icke-formell utbildning.

4. Fullfölja insatserna för att sänka skatter och socialförsäkringsavgifter när det gäller låginkomsttagare så att det lönar sig att arbeta och så att utsikterna till en varaktig och acceptabel sysselsättning förbättras. Undersöka och rapportera om effekterna av de åtgärder som vidtagits.

5. Öka insatserna för att minska löneskillnaderna mellan könen och ta itu med effekterna av skatte- och bidragssystemet på sysselsättningen av kvinnor. Främja tillgången till barnomsorg och förbättra barnomsorgens överensstämmelse med arbetstider och skolscheman. Genomförandet av dessa åtgärder bör inbegripa berörda aktörer på alla nivåer och övervakas med lämpliga mätbara indikatorer och mål.

IV. GREKLAND

Problem att uppnå sysselsättningsmålen

Sysselsättningsgraden i Grekland är fortfarande bland de lägsta i Europeiska gemenskapen (55,6 procent totalt och 40,9 procent för kvinnor, vilket ligger långt under målen från Lissabon). Arbetslösheten har nu stabiliserats kring 11 procent - klart över genomsnittet i gemenskapen - och sysselsättningsökningen motverkas av arbetskraftens långsiktiga strukturella tillväxt. Långtidsarbetslösheten har sjunkit till 6,2 procent men ligger fortfarande klart över gemenskapens genomsnitt. Denna situation beror på följande strukturella problem på arbetsmarknaden:

- Sysselsättningsgraden är låg, men det finns fortfarande en outnyttjad potential att skapa arbetstillfällen inom små och medelstora företag och inom tjänstesektorn.

- Trots den höga ungdoms-, kvinno- och långtidsarbetslösheten har de offentliga arbetsförmedlingarna ännu inte utvecklat en förebyggande och individanpassad strategi. Trots ansträngningar för att övervaka statistiken om flödet in och ut på arbetsmarknaden finns det ännu inget övergripande system.

- Med beaktande av den låga sysselsättningsgraden, bör skattesystemet och reglerna för pensionsrättigheter ses över i syfte att öka utbudet på arbetskraft.

- Reformerna på utbildningsområdet inbegriper åtgärder för att utveckla livslångt lärande, men det saknas ännu en övergripande strategi, och systemen för allmän och yrkesinriktad utbildning måste förbättras ytterligare.

- De nyligen insatta arbetsmarknadsreformerna utgör ett viktigt steg mot en modernisering av arbetet, men det finns utrymme för fler förbättringar. För att åtgärderna på det här området skall lyckas krävs aktiv medverkan från arbetsmarknadsparternas sida.

- Det finns stora skillnader mellan könen när det gäller sysselsättning och arbetslöshet, och man bör ta itu med dessa bland annat genom att bygga ut barnomsorgen.

Analysen visar att det krävs ytterligare insatser för att följa sysselsättningsriktlinjerna och rekommendationerna när det gäller: den övergripande politiska strategin; förebyggandet av arbetslöshet; reformen av skatte- och bidragssystem; livslångt lärande; moderniseringen av arbetets organisation; integreringen av ett jämställdhetsperspektiv.

Grekland bör därför göra följande:

1. Förbättra den strategiska ramen, särskilt genom att utveckla väl samordnade och avvägda åtgärder för att genomföra sysselsättningsriktlinjerna beträffande samtliga fyra pelare i syfte att öka sysselsättningsgraden, särskilt bland kvinnor och ungdomar.

2. Påskynda omstruktureringen av de offentliga arbetsförmedlingarna och vidta resoluta och enhetliga åtgärder för att hindra att arbetslösa ungdomar och vuxna blir långtidsarbetslösa, bland annat genom att snabbt genomföra den individanpassade strategin. Ytterligare uppgradera statistiksystemet så att indikatorer för förebyggande och aktivering finns tillgängliga i rätt tid och framstegen verkligen kan övervakas.

3. Undersöka och eliminera snedvridningar till följd av skatter på arbete och pensionsrättigheter, och på så sätt förbättra incitamenten för att arbeta.

4. Vidareutveckla och genomföra en övergripande strategi för livslångt lärande och fastställa mål på detta område. Öka investeringarna i och förbättra systemen för allmän och yrkesinriktad utbildning ytterligare, bland annat när det gäller lärlingsutbildning, i syfte att öka arbetskraftens kompetens och tillgodose behoven på arbetsmarknaden.

5. Se till att de aktuella arbetsmarknadsreformerna genomförs i nära samarbete med arbetsmarknadens parter. I detta sammanhang bör arbetsmarknadens parter göra ytterligare åtaganden om modernisering av arbetsorganisationen, där samtidigt en lämplig balans mellan flexibilitet och trygghet eftersträvas.

6. Vidta effektiva och övergripande åtgärder för att minska skillnaderna mellan könen när det gäller sysselsättning och arbetslöshet. Därför bör barnomsorgen och vårdmöjligheterna för andra underhållsberättigade personer byggas ut.

V. SPANIEN

Problem att uppnå sysselsättningsmålen

I Spanien har den ekonomiska tillväxten och sysselsättningstillväxten varit god under de senaste åren, men följande stora utmaningar kvarstår:

- Arbetslösheten är fortfarande mycket hög och ligger på 14,1 procent trots att den sjunkit kraftigt sedan 1996. Långtidsarbetslösheten har också minskat, men kvinnor och äldre arbetstagare är fortfarande särskilt drabbade av arbetslöshet.

- Sysselsättningsgraden på 55 procent är, trots att den ökar, bland de lägsta i Europeiska gemenskapen och ligger långt under målet från Lissabon. Även om sysselsättningsgraden för kvinnor har ökat kontinuerligt, är den med 40,3 procent fortfarande en av de lägsta i gemenskapen. Skillnaderna mellan könen när det gäller både sysselsättning och arbetslöshet (29,6 respektive 10,8 procentenheter) är bland de största i gemenskapen.

- Trots den låga utbildningsnivån och det låga deltagandet i fortbildning finns det ännu ingen enhetlig och övergripande strategi för livslångt lärande.

- Andelen anställda med visstidsavtal är fortfarande stor. De flesta av visstidsanställningarna är kortvariga och gäller främst kvinnor och unga.

- De regionala skillnaderna är stora samtidigt som den geografiska rörligheten är mycket liten.

Analysen visar att det krävs fler insatser för att följa sysselsättningsriktlinjerna och rekommendationerna när det gäller: aktivering och förebyggande av arbetslöshet; integrering av ett jämställdhetsperspektiv; livslångt lärande; anpassningsförmåga; regionala skillnader.

Spanien bör därför göra följande:

1. Fullfölja moderniseringen av de offentliga arbetsförmedlingarna för att förbättra effektiviteten och skynda på genomförandet av den förebyggande strategin, särskilt för arbetslösa vuxna, så att den omfattar alla potentiella målgrupper. Det statistiska övervakningssystemet bör färdigställas.

2. Vidta effektiva och övergripande åtgärder för att öka den totala sysselsättningsgraden och minska skillnaderna mellan könen när det gäller sysselsättning och arbetslöshet. Som ett led i integreringen av ett jämställdhetsperspektiv bör man anta mål för utbyggnad av barnomsorgen och vårdmöjligheterna för andra underhållsberättigade personer och se till att dessa mål uppnås.

3. Aktivt komplettera de aktuella yrkesutbildningsreformerna med en övergripande och enhetlig strategi för livslångt lärande och fastställa mätbara mål på området, i syfte att öka utbildningsnivån och vuxnas deltagande i allmän och yrkesinriktad utbildning, ta itu med problemet med låg kompetens och utveckla den icke-formella utbildningen.

4. Ytterligare modernisera arbetsmarknaden och arbetsorganisationen i aktivt samarbete med arbetsmarknadsparterna, i syfte att minska den stora andelen visstidsanställningar och öka andelen deltidsanställningar.

5. Förbättra möjligheterna att skapa arbetstillfällen i regioner som släpar efter i utveckling, så att de regionala skillnaderna i fråga om sysselsättning och arbetslöshet kan minskas.

VI. FRANKRIKE

Problem att uppnå sysselsättningsmålen

Sysselsättningsläget fortsätter att förbättras. Med 62,2 procent närmar sig den totala sysselsättningsgraden genomsnittet i Europeiska gemenskapen, medan sysselsättningsgraden för kvinnor redan överstiger gemenskapens genomsnitt.

Följande stora strukturella problem kvarstår dock:

- Sysselsättningsgraden i åldersgruppen 55-64 år ökade under 2000 men ligger fortfarande klart under genomsnittet i gemenskapen (29,7 jämfört med 37,7 procent).

- Trots de framsteg som gjorts är marginalskatterna fortfarande förhållandevis höga.

- Arbetslösheten ligger fortfarande över genomsnittet i gemenskapen (9,5 jämfört med 8,2 procent), vilket innebär att man måste fortsätta med och utvärdera de program genom vilka den förebyggande strategin genomförs.

- Det krävs ytterligare insatser för att modernisera arbetsorganisationen och genomförandet av arbetstidslagstiftningen utgör en stor utmaning för småföretagen.

- Livslångt lärande bör främjas och den sociala dialogen i denna fråga bör förstärkas.

Analysen visar att det krävs fler insatser för att följa sysselsättningsriktlinjerna och rekommendationerna när det gäller: att öka äldre arbetstagares deltagande på arbetsmarknaden; att minska skattetrycket på arbete; förebyggandet av arbetslöshet; genomförandet av lagstiftningen om 35-timmarsvecka; livslångt lärande.

Frankrike bör därför göra följande:

1. Förstärka insatserna för att motverka att äldre arbetstagare lämnar arbetsmarknaden genom att utveckla en mer övergripande strategi för aktivt åldrande tillsammans med arbetsmarknadens parter.

2. Fortsätta att inom ramen för den senaste tidens skatte- och bidragsreformer genomföra och följa upp effekten av politiska åtgärder som är avsedda att uppmuntra arbetstagare att söka arbete och att stanna kvar i arbetslivet, särskilt när det gäller åtgärder som påverkar lågkvalificerade och lågavlönade arbetstagare.

3. Fullfölja genomförandet av individanpassade och tidiga åtgärder för arbetslösa. Undersöka effektiviteten hos och rapportera om genomförandet av initiativet med individanpassade handlingsplaner för en ny start. Utvärdera effekterna på medellång sikt av de pågående insatserna för att skapa nya sysselsättningsmöjligheter för ungdomar.

4. Öka insatserna för att modernisera arbetsorganisationen så att man bättre kan förena trygghet med större anpassningsförmåga och på detta sätt öka sysselsättningsmöjligheterna. Noga följa upp vilka nettoeffekter genomförandet av lagstiftningen om 35-timmars arbetsvecka får, i synnerhet på småföretag.

5. Fortsätta insatserna inom ramen för den sociala dialogen för att öka fortbildningssystemens effektivitet och främja en övergripande strategi för livslångt lärande.

VII. IRLAND

Problem att uppnå sysselsättningsmålen

Irlands ekonomi och sysselsättning har utvecklats mycket positivt. År 2000 översteg den totala sysselsättningsgraden på 65,1 procent för andra året i följd Europeiska gemenskapens genomsnitt, och den redan låga arbetslösheten fortsatte att minska för alla grupper. Denna utveckling tyder på en ytterligare minskning av utbudet på arbetskraft. Följande strukturella problem kvarstår också:

- Även om bristen på arbetskraft har ökat på senare år och gett upphov till ett ökat löneinflationstryck, har sysselsättningsgraden för kvinnor (trots senare tids ökning) precis nått genomsnittet i gemenskapen (54 procent) och skillnaderna mellan könen när det gäller sysselsättning är fortfarande stora.

- I detta avseende krävs också ytterligare insatser för att öka det låga deltagandet i fortbildning, särskilt bland dem som har arbete.

- Betydande regionala skillnader i sysselsättning och arbetslöshet såväl som i utbildningsnivå och inkomster riskerar att motverka en varaktig och balanserad utveckling.

Analysen visar att det krävs fler insatser för att följa sysselsättningsriktlinjerna och rekommendationerna när det gäller: att öka framför allt kvinnors deltagande på arbetsmarknaden; livslångt lärande, särskilt genom företagsintern utbildning; de regionala skillnaderna.

Irland bör därför göra följande:

1. Fortsätta med sin övergripande strategi för att öka utbudet av arbetskraft och höja sysselsättningsgraden. Särskilda insatser bör göras för att mobilisera och ytterligare integrera icke-förvärvsarbetande personer på arbetsmarknaden, särskilt kvinnor, genom att eliminera skattehinder, bygga ut barnomsorg till rimliga avgifter och vidta åtgärder för att minska löneskillnaderna mellan könen.

2. Fortsätta insatserna för att upprätthålla produktivitetsökningen och öka arbetskraftens kompetens och kvalifikationer genom större betoning på företagsintern utbildning och på att utveckla det livslånga lärandet och fastställa övergripande mål på detta område. Arbetsmarknadens parter bör uppmuntras att aktivt delta i genomförandet av programmet för välstånd och rättvisa (Programme for Prosperity and Fairness).

3. När det gäller strategin för regional utveckling (Spatial Strategy) bör man ta itu med obalansen när det gäller sysselsättning, arbetslöshet, skapande av arbetstillfällen och investeringar i mänskliga resurser mellan olika områden i Irland.

VIII. ITALIEN

Problem att uppnå sysselsättningsmålen

Under 2000 ökade sysselsättningen samtidigt som arbetslösheten sjönk, precis som föregående år. Trots dessa förbättringar kvarstår dock följande strukturella problem på den italienska arbetsmarknaden:

- Den låga sysselsättningsgraden på 53,5 procent ligger cirka tio procentenheter under Europeiska gemenskapens genomsnitt, vilket är långt under målet från Lissabon. Sysselsättningsgraden för kvinnor (39,6 procent) är den lägsta i gemenskapen och för äldre arbetstagare en av de lägsta i gemenskapen (27,8 procent).

- Arbetsorganisationen måste moderniseras ytterligare. Den planerade allmänna översynen av bidragssystemet sköts upp för andra gången.

- Arbetslösheten sjönk till 10,5 procent men ligger fortfarande nästan två procentenheter över genomsnittet i gemenskapen. De regionala skillnaderna är fortfarande mycket stora med en arbetslöshet som varierar från mindre än 5 procent till över 20 procent, trots att tillväxten under senare tid har varit högre i södra Italien.

- Arbetsmarknaden kännetecknas av stora skillnader mellan könen när det gäller sysselsättningsgraden (27,9 procentenheter), framför allt i de södra regionerna, samtidigt som arbetslösheten bland kvinnor (14,4 procent) är nästan dubbelt så hög som bland män (8 procent).

- Med tanke på den låga utbildningsnivån och det låga deltagandet i fortbildning måste strategin för livslångt lärande förbättras. Detta gäller även för dem som har arbete.

Analysen visar att det krävs ytterligare insatser för att följa sysselsättningsriktlinjerna och rekommendationerna när det gäller: den lämpliga kombinationen av åtgärder för att främja sysselsättningsökningen, minska de regionala skillnaderna och bekämpa odeklarerat arbete; skatte- och bidragssystemen; aktivering av arbetslösa och förebyggande av arbetslöshet; integrering av ett jämställdhetsperspektiv samt skillnaderna mellan könen; livslångt lärande.

Italien bör därför göra följande:

1. Fortsätta politiska reformer för att upprätthålla sysselsättningsökningen, särskilt för kvinnor och äldre arbetstagare. Dessa reformer bör motverka regionala skillnader genom att ytterligare förstärka de åtgärder som vidtas för att öka anställbarheten samt främja skapandet av arbetstillfällen och minska det odeklarerade arbetet, i partnerskap med arbetsmarknadens parter.

2. Fortsätta att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden så att man bättre kan förena trygghet med större anpassningsförmåga och på detta sätt underlätta tillträdet till arbetsmarknaden. Fortsätta med reformen av pensionssystemet genom den översyn som planerats för 2001 och genomföra den planerade översynen av andra bidragssystem i syfte att minska antalet personer som lämnar arbetsmarknaden. Fortsätta insatserna för att minska skattetrycket på arbete, särskilt för lågavlönade och lågkvalificerade arbetstagare.

3. Vidta ytterligare åtgärder inom ramen för pelaren anställbarhet i syfte att hindra att arbetslösa ungdomar och vuxna dras in i långtidsarbetslöshet. Detta betyder att man bör genomföra reformen av de offentliga arbetsförmedlingarna i hela landet, att man snabbt inför ett system för arbetsmarknadsinformation och förstärker insatserna för att uppgradera det statistiska övervakningssystemet.

4. Göra de aktiva arbetsmarknadsåtgärderna effektivare och vidta särskilda åtgärder för att minska de stora skillnaderna mellan könen när det gäller sysselsättning och arbetslöshet som ett led i en övergripande strategi för integrering av ett jämställdhetsperspektiv, särskilt genom att fastställa mål när det gäller barnomsorg och vårdmöjligheter för andra underhållsberättigade personer.

5. Förstärka insatserna så att man kan anta och genomföra en enhetlig strategi för livslångt lärande och fastställa nationella mål på området. Arbetsmarknadens parter bör öka sina insatser för bättre utbildningsmöjligheter för arbetskraften.

IX. LUXEMBURG

Problem att uppnå sysselsättningsmålen

I Luxemburg gynnas arbetsmarknaden av en fördelaktig situation med kraftig ekonomisk tillväxt (8,5 procent) och ökad sysselsättning (5,5 procent). Arbetslösheten är fortfarande den lägsta i Europeiska gemenskapen (2,4 procent). Följande strukturella problem kvarstår dock:

- Den nationella sysselsättningsgraden på 62,9 procent ligger fortfarande under de gemensamma målen, trots ett mycket gynnsamt sysselsättningsläge. Detta är dock i hög grad följden av en hög andel gränsarbetare. Sysselsättningsgraden är särskilt låg bland äldre arbetstagare (27,4 procent) och kvinnor (50,3 procent), även om dessa siffror har ökat sedan 1996.

- Skillnaden mellan könen när det gäller sysselsättning - 24,8 procentenheter - är fortfarande en av de största i gemenskapen.

- De insatser som gjorts inom fortbildningsområdet måste fortsätta för att täcka behoven i en modern och dynamisk ekonomi.

Analysen visar att det krävs fler insatser för att följa sysselsättningsriktlinjerna och rekommendationerna när det gäller: äldre personers och kvinnors deltagande på arbetsmarknaden; en enhetlig strategi för livslångt lärande.

Luxemburg bör därför göra följande:

1. Ytterligare förstärka åtgärder som syftar till att avsevärt öka deltagandet på arbetsmarknaden bland personer över 55 år genom att se över systemen för förtidspension och invaliditetspension.

2. Förstärka de insatser som syftar till att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden genom att tillhandahålla tjänster som gör det lättare att förena arbete och familjeliv, uppmuntra kvinnor att återvända till arbetslivet efter långa perioder utanför arbetsmarknaden och vidta åtgärder för att främja jämställdheten framför allt på löneområdet.

3. Se till att ramlagstiftningen om yrkesinriktad fortbildning tillämpas i praktiken, med aktivt deltagande från arbetsmarknadens parter. Motverka att ungdomar lämnar skolan i förtid och se över hela utbildningssystemet i syfte att skapa bättre överensstämmelse mellan olika sektorer för allmän och yrkesinriktad utbildning.

X. NEDERLÄNDERNA

Problem att uppnå sysselsättningsmålen

Sysselsättningsökningen var god under 2000 och sysselsättningsgraden (73,2 procent totalt och 63,7 procent för kvinnor) ligger klart över Europeiska gemenskapens genomsnitt och målen från Lissabon. Den officiella arbetslösheten fortsatte under 2000 att sjunka till mindre än 3 procent, vilket är klart under gemenskapens genomsnitt. Följande strukturella problem kvarstår dock på arbetsmarknaden:

- Trots den ökade efterfrågan på arbetsmarknaden begränsas tillgången på arbetskraft av att en stor del av befolkningen i arbetsför ålder lever på invaliditetsförmåner, arbetslöshetsersättning och socialbidrag.

Analysen visar att det krävs fler insatser för att följa sysselsättningsriktlinjerna och rekommendationerna när det gäller: utbudet av arbetskraft och reformer av bidragssystemet.

Nederländerna bör därför göra följande:

1. Utöver åtgärder för att minska antalet nya personer som uppbär invaliditetsförmåner bör man utveckla effektiva åtgärder för att se till att dessa personer får sådana arbeten där deras återstående arbetsförmåga beaktas.

2. För att utnyttja hela det potentiella arbetskraftsutbudet och minska antalet personer som inte förvärvsarbetar bör man se över den kumulativa effekten av bidrag, även lokala bostadsbidrag för låginkomsttagare.

XI. ÖSTERRIKE

Problem att uppnå sysselsättningsmålen

Läget på den österrikiska arbetsmarknaden förbättrades förra året. Den totala sysselsättningsgraden på 68,3 procent (59,4 procent för kvinnor) ligger nära de mål som fastställdes vid toppmötet i Lissabon och klart över Europeiska gemenskapens genomsnitt. Under 2000 sjönk den totala arbetslösheten till 3,7 procent och är, liksom ungdoms- och långtidsarbetslösheten, fortfarande bland de lägsta i gemenskapen. Trots den goda allmänna utvecklingen kvarstår följande strukturella problem på arbetsmarknaden:

- När det gäller att säkra ett tillräckligt utbud av arbetskraft på en arbetsmarknad där efterfrågan hela tiden ökar måste deltagandet bland äldre och lågavlönade arbetstagare samt etniska minoriteter och migrerande arbetstagare ökas.

- Det råder fortfarande stora skillnader mellan könen när det gäller sysselsättning och löneskillnaderna hör till de största i gemenskapen, vilket kräver nya åtgärder för att göra det lättare att förena arbete och familjeliv. Barnomsorgens täckning hör till de lägsta i gemenskapen och måste byggas ut.

- Ansträngningar görs för att fastställa en övergripande och enhetlig strategi för livslångt lärande inom "Zukunftsforum Weiterbildung", i vilka alla relevanta aktörer medverkar och varigenom kvantitativa mål beträffande finansiering och deltagande kommer att utvecklas, i enlighet med de nationella rättsliga ramarna.

Analysen visar att det krävs fler insatser för att följa sysselsättningsriktlinjerna och rekommendationerna när det gäller: ökat deltagande på arbetsmarknaden; skillnaderna mellan könen samt barnomsorg; livslångt lärande.

Österrike bör därför göra följande:

1. Utveckla åtgärder för att säkra ett tillräckligt arbetskraftsutbud i framtiden. I detta avseende bör Österrike fortsätta och utvidga reformen av skatte- och bidragssystemen för att öka deltagandet bland äldre och lågkvalificerade och lågavlönade arbetstagare samt främja lika möjligheter för etniska minoriteter och migrerande arbetstagare på arbetsmarknaden.

2. Utveckla en målinriktad strategi för att minska löneskillnaderna mellan könen i samarbete med arbetsmarknadens parter. Främja åtgärder på alla nivåer för att minska skillnaderna mellan könen när det gäller sysselsättning, bygga ut barnomsorgen samt främja åtgärder för att göra det lättare att förena arbete och familjeliv.

3. Anta och genomföra en övergripande och enhetlig strategi för livslångt lärande i samarbete med alla berörda aktörer, vilket inbegriper indikatorer och kvantitativa mål beträffande finansiella resurser och deltagande, i enlighet med de nationella rättsliga ramarna. Denna strategi bör stödja kopplingar mellan obligatorisk och högre utbildning, yrkesinriktad grundutbildning och fortbildning samt vuxenutbildning.

XII. PORTUGAL

Problem att uppnå sysselsättningsmålen

Med en total sysselsättningsgrad på 68,3 procent har sysselsättningsläget förbättrats ytterligare och närmat sig målet från Lissabon. Arbetslösheten på 4,2 procent hör till de lägsta i Europeiska gemenskapen och långtidsarbetslösheten är låg (2,7 procent). Följande strukturella svagheter finns dock på arbetsmarknaden och därför måste åtgärder vidtas:

- Den låga utbildningsnivån och det låga deltagandet i fortbildning samt det stora (om än minskade) antalet ungdomar som lämnar skolan i förtid (43,1 procent) kräver förbättringar inom området livslångt lärande.

- Arbetsmarknadens parter måste göra stora insatser för att man skall kunna anta de viktigaste utmaningarna på den portugisiska arbetsmarknaden, framför allt den låga kompetensnivån, moderniseringen av arbetsorganisationen och anställningsförhållandena.

- Sysselsättningsgraden för kvinnor är god i Portugal och man har nu nått det mål på 60 procent som fastställdes vid toppmötet i Lissabon. När det gäller sysselsättningen inom olika sektorer är emellertid obalansen mellan könen på den portugisiska arbetsmarknaden en av de största i gemenskapen.

Analysen visar att det krävs fler insatser för att följa sysselsättningsriktlinjerna och rekommendationerna när det gäller: livslångt lärande och kompetens; partnerskapsstrategin; obalansen mellan könen.

Portugal bör därför göra följande:

1. Utarbeta en bättre strategi för livslångt lärande genom att förbättra systemen för allmän och yrkesinriktad utbildning i syfte att undvika kompetensbrister, öka utbudet av utbildad arbetskraft och därigenom främja skapandet av medel- och högkvalificerade arbeten samt öka arbetskraftens produktivitet.

2. Fortsätta insatserna för att genomföra en partnerskapsstrategi och främja konkreta åtaganden från arbetsmarknadsparternas sida, framför allt när det gäller att modernisera arbetsorganisationen och anpassa anställningsförhållandena, inbegripet arbetslagstiftningen, samt noga övervaka genomförandet av de avtal som redan undertecknats av regeringen och arbetsmarknadens parter.

3. Fortsätta insatserna för att förena arbete och familjeliv, särskilt genom att bygga ut barnomsorgen, och undersöka nya sätt att främja en bättre balans mellan kvinnor och män inom olika sektorer.

XIII. FINLAND

Problem att uppnå sysselsättningsmålen

Sysselsättningen i Finland har ökat kraftigt under de senaste fem åren. Den totala sysselsättningsgraden (67,5 procent) närmar sig målet från Lissabon och sysselsättningsgraden för kvinnor (64,4 procent) ligger över Europeiska gemenskapens genomsnitt och målet från Lissabon. Följande stora strukturella problem kvarstår dock:

- Den totala arbetslösheten på 9,8 procent är fortfarande hög. Särskilt oroande är ungdomsarbetslösheten och långtidsarbetslösheten bland äldre arbetstagare liksom de betydande regionala skillnaderna när det gäller arbetslöshet.

- Sysselsättningsgraden för kvinnor är hög i Finland och jämställdhetspolitiken är väl utvecklad. När det gäller sysselsättningen inom olika sektorer och yrken är emellertid obalansen mellan könen på den finska arbetsmarknaden en av de största i gemenskapen och även löneskillnaderna mellan könen är stora.

- I Finland råder det kompetensbrist inom flera sektorer (både när det gäller lågkvalificerade och högkvalificerade arbeten) och i vissa regioner. Resultaten av de aktiva arbetsmarknadsåtgärderna varierar i fråga om varaktig integrering på arbetsmarknaden.

Analysen visar att det krävs ytterligare insatser för att följa sysselsättningsriktlinjerna och rekommendationerna när det gäller: skatte- och bidragsincitament i syfte att öka deltagandet på arbetsmarknaden; löneskillnaderna mellan könen och obalans mellan könen; de regionala skillnaderna.

Finland bör därför göra följande:

1. Fortsätta att se över skatte- och bidragssystemen i syfte att främja deltagandet på arbetsmarknaden och säkra tillgången till arbetskraft. Man måste framför allt öka insatserna för att sänka de höga marginalskatterna, särskilt för låginkomsttagare, och förbättra incitamenten i bidragssystemen, särskilt vad gäller pensionerna, för att människor skall ta anställning och stanna kvar i arbetslivet.

2. Vidta lämpliga åtgärder inom ramen för en strategi för integrering av ett jämställdhetsperspektiv och på så sätt minska löneskillnaderna mellan könen samt fortsätta att vidta åtgärder för att förbättra balansen mellan kvinnor och män både inom yrken och sektorer.

3. Säkerställa de aktiva arbetsmarknadsåtgärdernas effektivitet i syfte att bekämpa arbetslösheten, minska de regionala skillnaderna och eliminera flaskhalsar på arbetsmarknaden. Man bör rikta in sig på de långtidsarbetslösas och de arbetslösa ungdomarnas behov.

XIV. SVERIGE

Problem att uppnå sysselsättningsmålen

Sysselsättningsgraden på 73 procent totalt och på 71 procent för kvinnor ligger över målen från Lissabon och är bland de högsta i Europeiska gemenskapen. Den totala arbetslösheten sjönk under 2000 till 5,9 procent. Följande strukturella problem kvarstår dock på arbetsmarknaden:

- Sverige har vidtagit ett flertal åtgärder för att minska antalet bidragsmottagare. Skatte- och bidragsincitamenten för att arbeta kan dock förbättras ytterligare i överensstämmelse med sysselsättningsriktlinjerna. Skattetrycket på arbete är fortfarande högt.

- Sysselsättningsgraden för kvinnor är hög i Sverige och jämställdhetspolitiken är väl utvecklad. När det gäller sysselsättningen inom olika sektorer och yrken är emellertid obalansen mellan könen på den svenska arbetsmarknaden en av de största i gemenskapen.

- Vissa regionala skillnader består, och arbetsmarknadsläget för etniska minoriteter och migrerande arbetstagare kan förbättras. De aktiva arbetsmarknadsåtgärder som vidtagits har haft varierande effekt.

Analysen visar att det krävs ytterligare insatser för att följa sysselsättningsriktlinjerna och rekommendationerna när det gäller: skattetrycket på arbete samt skatte- och bidragsincitamenten för att arbeta; obalansen mellan könen; de aktiva arbetsmarknadsåtgärdernas effektivitet.

Sverige bör därför göra följande:

1. Fortsätta reformerna, inbegripet fastställa mål med beaktande av det nationella läget, för att minska skattetrycket på arbete framför allt för låginkomsttagare, samt ytterligare fortsätta reformerna av skatte- och bidragssystemen för att förbättra incitamenten att arbeta.

2. Fortsätta initiativen för att ta itu med den nuvarande obalansen mellan kvinnor och män både inom yrken och sektorer, som en del av de jämställdhetsreformer som inleddes 1999.

3. Säkerställa de aktiva arbetsmarknadsåtgärdernas effektivitet, särskilt i fråga om långtidsarbetslösheten, och i detta avseende särskilt uppmärksamma etniska minoriteters och migrerande arbetstagares behov.

XV. FÖRENADE KUNGARIKET

Problem att uppnå sysselsättningsmålen

I Förenade kungariket fortsatte sysselsättningen att öka under 2000, och sysselsättningsgraden på 77,8 procent för män och på 64,6 procent för kvinnor ligger klart över Europeiska gemenskapens genomsnitt och målen från Lissabon. Arbetslösheten fortsatte under 2000 att sjunka och uppgår nu till 5,5 procent, vilket är under genomsnittet i gemenskapen. Följande strukturella problem kvarstår dock:

- Trots arbetsmarknadsparternas ökade roll och synlighet finns det på nationell nivå ingen allmän strategi för deras delaktighet, som därför fortfarande är begränsad till vissa specifika frågor.

- Även om löneskillnaderna mellan könen minskar är de fortfarande stora jämfört med gemenskapens genomsnitt, och den nuvarande obalansen mellan kvinnor och män (både inom yrken och sektorer) är fortfarande höga jämfört med genomsnittet i gemenskapen. När det gäller tillgången på barnomsorg till rimliga avgifter har situationen förbättrats, vilket är av stor betydelse.

- Antalet nya långtidsarbetslösa ungdomar och vuxna minskade bara något under 2000 (till 16 respektive 10 procent) och är fortfarande ganska stort. Inaktivitet, långtidsarbetslöshet och en låg sysselsättningsgrad är fortfarande koncentrerade till hushåll där ingen arbetar, vissa regioner och vissa mindre gynnade grupper (ensamstående föräldrar, vissa etniska minoriteter, äldre manliga arbetstagare, funktionshindrade och lågutbildade).

- Arbetskraftens låga grundläggande kvalifikationsnivå bidrar till de kompetensbrister som börjat uppstå och till att arbetskraftens produktivitet, trots förbättringar under senare tid, fortfarande är låg.

Analysen visar att det krävs ytterligare insatser för att följa sysselsättningsriktlinjerna och rekommendationerna när det gäller: partnerskapsstrategin; obalansen mellan könen; aktiveringsåtgärder, särskilt för vuxna och mindre gynnade grupper; vidareutbildningens roll på arbetsplatsen när det gäller att ta itu med kompetensbrister.

Förenade kungariket bör därför göra följande:

1. Ytterligare främja samarbete mellan arbetsmarknadens parter på nationell nivå, särskilt för att förbättra produktivitet och kompetens, samt en modernisering av arbetslivet.

2. Intensifiera insatserna för att minska löneskillnaderna mellan könen och förbättra balansen mellan kvinnor och män inom yrken och sektorer genom att engagera alla berörda aktörer, inbegripet arbetsmarknadens parter, och göra det möjligt att övervaka insatserna med lämpliga mätbara indikatorer och mål, samt genomföra och övervaka effekten av åtgärder för att förbättra tillgången på barnomsorg till rimliga avgifter.

3. Förstärka de aktiva arbetsmarknadsåtgärderna för arbetslösa vuxna innan de har varit arbetslösa i 12 månader för att komplettera det stöd som ges genom arbetslöshetsersättningen "Job Seekers' Allowance" och andra åtgärder för att effektivera sökandet efter arbete. I detta sammanhang bör man framför allt uppmärksamma grupper som har särskilda problem på arbetsmarknaden.

4. Förstärka de nuvarande insatserna för att främja och utveckla vidareutbildning på arbetsplatsen i syfte att ta itu med de ökande kompetensbristerna hos arbetskraften och den låga grundläggande kvalifikationsnivån.