EUR-Lex Access to European Union law
This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52013DC0659R(02)
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN En ny EU-skogsstrategi: för skogarna och den skogsbaserade sektorn
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN En ny EU-skogsstrategi: för skogarna och den skogsbaserade sektorn
/* COM/2013/0659 final/3 */
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN En ny EU-skogsstrategi: för skogarna och den skogsbaserade sektorn /* COM/2013/0659 final/3 */
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL
EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH
REGIONKOMMITTÉN En ny EU-skogsstrategi: för skogarna och den
skogsbaserade sektorn 1 EU behöver sin skog Skog och annan trädbevuxen mark upptar över
40 % av EU:s landareal, med en stor variation av skogstyper i de olika
regionerna. Beskogning och vegetationens naturliga succession har lett till att
EU:s skogsareal har ökat med cirka 0,4 % under de senaste årtiondena. På
det globala planet fortsätter skogsarealen dock att minska. I EU avverkas för
närvarande endast 60–70 % av den årliga tillväxten, vilket innebär att
virkesförrådet ökar. Enligt medlemsstaternas prognoser för markanvändning,
förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) förväntas avverkningen
emellertid öka med cirka 30 % till 2020 jämfört med 2010.[1] Cirka
60 % av skogarna ägs av flera miljoner privata ägare[2], och
antalet privata ägare kommer att öka eftersom återlämnande av skog till privat
ägo fortsätter i några av medlemsstaterna. Återstoden av skogarna tillhör
staten och andra offentliga ägare. Skogen är mångsidig och fyller
ekonomiska, sociala och miljömässiga syften. Den tjänar dessutom som livsmiljö
för djur och växter, fyller en viktig funktion för att begränsa klimatförändringen
och tillhandahåller andra miljötjänster. Nästan en fjärdedel av EU:s skogsareal
skyddas genom Natura 2000-nätverket och stora delar av den övriga arealen är
hem för arter som är skyddade enligt EU:s naturskyddslagstiftning. Skogen ger
också viktiga samhälleliga fördelar, bland annat när det gäller hälsa,
rekreation och turism.[3] Skogen
har en stor socioekonomisk betydelse, som dock ofta underskattas. Skogar bidrar
dessutom till landsbygdens utveckling och ger cirka tre miljoner
arbetstillfällen. Virke är fortfarande den största källan till ekonomiska
intäkter från skogen. Strategin omfattar därför även EU:s skogsbaserade
näringar, som i sin tur omfattas av EU:s industripolitik. Virke anses också
vara en viktig råvarukälla för framväxande biobaserade industrier. Skogsbiomassa är för närvarande den
viktigaste källan till förnybar energi och utgör nu ungefär hälften av EU:s
sammanlagda förbrukning av förnybar energi. Enligt de nationella
handlingsplanerna för förnybar energi ska biomassa som används för uppvärmning,
kylning och el stå för cirka 42 % av målet på 20 % förnybar energi
2020. Om detta mål uppnås skulle den mängd virke som används för energiändamål
i EU motsvara dagens sammanlagda avverkning av virkesråvara. Skogen ger också
många andra produkter, såsom kork, kåda, svamp, nötter, vilt och bär. Ett
hållbart skogsbruk är avgörande för att dessa fördelar ska kunna avvägas på
lämpligt sätt. Hållbart skogsbruk innebär användning av skogar och skogsmark på ett sätt och i en takt som upprätthåller deras biologiska mångfald, produktionsförmåga, föryngringsförmåga, vitalitet och deras potential att nu och i framtiden fylla relevanta ekologiska, ekonomiska och sociala funktioner på lokal, nationell och global nivå och som inte ger skador på andra ekosystem.[4] Fördraget om
Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) innehåller inga särskilda
bestämmelser om en skogspolitik för EU, men EU har genom sin politik sedan lång
tid tillbaka bidragit till att genomföra ett hållbart skogsbruk och till
medlemsstaternas beslut om skogar. Europa 2020-strategin för tillväxt och
sysselsättning, färdplanen för resurseffektivitet,
landsbygdsutvecklingspolitiken, industripolitiken, EU:s klimat- och energipaket
med 2020-målen, strategin för växtskydd och växtförökningsmaterial och
strategierna för biologisk mångfald och bioekonomi är viktiga milstolpar i
utvecklingen på skogsområdet.[5] Genom
EU:s skogsbruksstrategi från 1998[6],
som baserades på subsidiaritet och gemensamt ansvar, inrättades en ram för
skogsrelaterade åtgärder till stöd för ett hållbart skogsbruk. Strategin från
1998 bygger på samarbete och positiva kopplingar mellan EU:s och
medlemsstaternas politik och initiativ. Handlingsplanen för skog[7]
2007–2011 var ett viktigt instrument för att genomföra strategin och inriktades
på fyra mål, nämligen konkurrenskraft, miljö, livskvalitet samt samordning och
kommunikation. Medfinansiering av skogsbruksåtgärder enligt förordningen om
landsbygdsutveckling har varit den huvudsakliga kanalen för finansiering på
EU-nivå och kommer så även att vara i framtiden. En efterhandsutvärdering av
handlingsplanen för skog har visat att det behövs en ny skogsstrategi för att
utforma och genomföra en gemensam vision för ett mångsidigt och hållbart
skogsbruk i EU. En sådan strategi bör enligt utvärderingen fastställa prioriterade
åtgärder och mål, länka samman EU:s och medlemsstaternas
finansieringsstrategier och finansieringsplaner, öka enhetligheten vid planering,
finansiering och genomförande av sektorsövergripande verksamhet, fastställa tydliga
mekanismer för övervakning, utvärdering och bedömning samt se över
intressenternas deltagande. Syftet med detta meddelande är att stödja dessa
rekommendationer med hjälp av strategiska riktlinjer. 2 Varför behövs en ny ram? Under
de senaste 15 åren har stora samhälleliga och politiska förändringar påverkat
synen på skogar och skogsbruk i EU:s samhällen. Det allmänna läget kännetecknas
av ökande krav på och hot mot skogarna. Samtidigt skapar de alltfler
skogsrelaterade åtgärderna en komplex och fragmenterad situation inom den
skogspolitiska sfären. De allt starkare kopplingarna mellan de internationella
marknaderna för livsmedel, foder, virke och bränsle orsakar också oväntade
störningar på marknaden. En ny ram krävs av följande skäl:
Garantera att EU-skogarnas
multifunktionella potential förvaltas på ett hållbart och välavvägt sätt
så att skogarnas viktiga ekosystemtjänster fungerar på ett korrekt sätt.
Tillgodose den ökade
efterfrågan på råvaror för befintliga och nya produkter (t.ex.
miljövänliga kemikalier eller textilfibrer) och förnybar energi. Den ökade
efterfrågan ger möjlighet att diversifiera marknaderna, men utgör en stor
utmaning för hållbart brukande och en lämplig avvägning av efterfrågan.
Efterfrågan från nya användningsområden inom bioekonomi och bioenergi bör
samordnas med traditionella efterfrågeområden och respektera gränserna för
hållbarhet.
Bemöta de problem och
utnyttja de möjligheter som skogsindustrierna står inför när det gäller
resurs- och energieffektivitet, råvaror, logistik, strukturell anpassning,
innovation, utbildning, praktisk utbildning och kompetenser,
internationell konkurrens, klimatpolitiken efter 2020 och information och
kommunikation i syfte att stimulera tillväxt.
Skydda skogen och den
biologiska mångfalden mot de allvarliga konsekvenserna av stormar och
bränder, allt knappare vattenresurser och skadegörare. Ta hänsyn till att
dessa hot sträcker sig över de nationella gränserna och förvärras av
klimatförändringen.
Öka medvetandet om att EU
inte bara är beroende av sin egen produktion, och att EU:s förbrukning
påverkar skogar i hela världen.
Utveckla
ett lämpligt informationssystem för att följa upp samtliga punkter ovan.
EU
behöver en politisk ram för att samordna och skapa enhetlighet i den skogsrelaterade
politiken och det måste även finnas utrymme för synergier med andra sektorer
som påverkar skogsbruket. Den nya skogsstrategin bör fungera som en central
referenspunkt i utvecklingen av den skogsrelaterade politiken. Målet är att ge
EU:s skogar och skogssektor en ställning där de kan bidra till EU:s mål. 3 Vägen framåt: En ny EU-strategi för skogen och
skogssektorn I detta förslag förespråkas en enhetlig
helhetssyn på skogsbruk som täcker skogens många fördelar. Interna och externa
skogspolitiska frågor integreras och hela skogens värdekedja beaktas. I förslaget anges centrala principer för
att stärka ett hållbart skogsbruk, öka konkurrenskraften och skapa fler
arbetstillfällen, särskilt i landsbygdsområden, samtidigt som man ser till att
skogen skyddas så att den kan leverera ekosystemtjänster. Här anges också hur
EU vill genomföra den skogsrelaterade politiken. För att strategin ska vara meningsfull
för de politiska åtgärder som kräver data om hållbart skogsbruk och för att
uppfylla målen behövs objektiva, långtgående och bevisbara kriterier för hållbart
skogsbruk som kan tillämpas på alla användningsområden för biomassa från skog.
Strategin och dess genomförande bör därför bygga på befintlig lagstiftning och
internationella initiativ, bland annat det arbete som utförs inom ramen för
Forest Europe,[8]
där den särskilda situationen för små skogsägare övervägs och marknadsbaserade
verktyg för den privata sektorn behandlas, exempelvis certifiering. Samordning mellan medlemsstaterna är en
viktig förutsättning för att uppnå de gemensamma målen och förbättra
konsekvensen och synergierna. Medlemsstaterna uppmanas att överväga principerna
och målen för denna strategi när de utformar och genomför sina handlingsplaner
och nationella skogsprogram. Möjligheter till nätverksarbete och system för
utbyte av information och bästa praxis bör utvecklas. 3.1 Vägledande
principer -
Hållbart
skogsbruk och skogarnas multifunktionella roll, tillhandahållande av ett stort
antal varor och tjänster på ett välavvägt sätt och säkerställande av skogsskydd. -
Resurseffektivitet,
optimering av skogens och skogssektorns bidrag till landsbygdsutveckling,
tillväxt och skapande av arbetstillfällen. -
Ett
globalt ansvar för skogarna, främjande av hållbar produktion och konsumtion av
skogsprodukter. EU
har en lång tradition av hållbart skogsbruk, vilket speglas i principerna för
Forest Europe. Medlemsstaterna tillämpar dessa principer i sin politik och de
stöds av EU, särskilt genom politiken för landsbygdsutveckling. Forest Europe
är ett dynamiskt koncept med internationella, regionala och lokala nivåer som
ska genomföras av skogsförvaltare ute på fältet. Medlemsstaterna
har ingått bindande åtaganden inom ramen för Forest Europe om att förvalta sina
skogar på ett hållbart sätt enligt sin nationella skogspolitik och
lagstiftning. När medlemsstaterna genomför denna strategi bör de därför beakta
de grundläggande principerna för hållbart skogsbruk, förbättra
informationsutbytet och sprida god praxis. Inom
skogssektorn innebär resurseffektivitet att skogens resurser används på ett
sätt som minimerar miljö- och klimatinverkan och att skogsprodukter som har ett
större mervärde, skapar fler arbetstillfällen och bidrar till en bättre
kolbalans prioriteras. Kaskadanvändning av virke[9]
uppfyller dessa kriterier. I vissa fall kan det vara nödvändigt att använda
olika tillvägagångssätt, till exempel vid föränderlig efterfrågan eller
miljöskydd. 3.2 Skogsmålen
2020 Säkerställa och visa att alla skogar i EU
förvaltas enligt principerna om hållbart skogsbruk, och att EU:s bidrag till
främjandet av ett hållbart skogsbruk och en minskning av avskogning på global
nivå stärks för att på så vis – bidra till
att balansera olika funktioner hos skogen, tillgodose efterfrågan och
tillhandahålla viktiga ekosystemtjänster, – skapa möjligheter
för skogsbruk och skogens hela värdekedja att bidra på ett konkurrenskraftigt
och livskraftigt sätt till den biobaserade ekonomin. Målen,
som har tagits fram tillsammans med medlemsstaternas myndigheter och
intressenter, omfattar de tre dimensionerna av hållbar utveckling och utgör
således ett heltäckande synsätt på skogsbruk och skogspolitik. 3.3 Åtta
sammanlänkade prioriterade områden: värde för alla Hållbart skogsbruk bidrar till viktiga samhällsmål 3.3.1 Stödja våra landsbygdsområden och städer Skogen blir allt viktigare för
samhället. Eftersom skogen täcker stora delar av landsbygden är den livsviktig
för landsbygdsbefolkningen, då den ger ekonomiskt välstånd och
arbetstillfällen. Långsiktig tillgång till välutbildad
arbetskraft som arbetar under säkra förhållanden är en av hörnstenarna i en mer
konkurrenskraftig skogsbrukssektor. Välförvaltade skogar med kvalificerade
skogsförvaltare, arbetstagare och företagare banar väg för en hållbar och
konkurrenskraftig skogssektor som fyller en viktig funktion i landsbygdens
utveckling och i hela ekonomin, samtidigt som de ger sociala fördelar. Kommissionen anser att
landsbygdsutvecklingsfonderna bör användas för att stödja genomförandet av ett
hållbart skogsbruk. Medlemsstaterna bör därför utnyttja de möjligheter som ges
i den nya förordningen om landsbygdsutveckling och prioritera investeringar som
moderniserar skogsbrukstekniker, optimerar sektorns bidrag till bioekonomin,
förbättrar skogsekosystemens motståndskraft, miljövärde och
klimatbegränsningspotential, uppnår naturskyddsmålen och målen för biologisk
mångfald, klimatanpassning, bevarande av genetiska resurser, skogsskydd och
skogsinformation samt skapar nya system för skogsmark och skogsjordbruk. Strategiska
riktlinjer: -
Medlemsstaterna bör utnyttja landsbygdsutvecklingsfonderna för att öka konkurrenskraften,
främja mångfald i den ekonomiska verksamheten och livskvalitet samt leverera miljömässiga kollektiva nyttigheter[10] i syfte att främja de sociala funktionerna hos ett hållbart skogsbruk. -
Kommissionen och medlemsstaterna bör bedöma och förbättra effekten av
skogsbruksåtgärder inom landsbygdsutvecklingspolitiken. -
Som en del av förenklingsmålet i paketet för modernisering av bestämmelserna om
statligt stöd, föreslår kommissionen att man bör överväga att inbegripa stora
företag i gruppundantagssystemet, och ser nu över villkoren för gruppundantag
inom skogsbrukssektorn.[11] -
Med hjälp av landsbygdsutvecklingsmedlen uppmanas medlemsstaterna att stödja
rådgivningssystem på skogsområdet i informationssyfte samt att stödja utbildning
och kommunikation mellan lokala skogsägare och myndigheter. -
Kommissionen och medlemsstaterna bör förbättra sin värdering av skogens
fördelar för samhället och bör genom ett hållbart skogsbruk arbeta för att
finna rätt balans i tillhandahållandet av de olika varor och tjänster som
skogen ger. 3.3.2 Främja konkurrenskraft och hållbarhet för EU:s
skogsindustrier, bioenergi och den bredare gröna ekonomin Virke
är en naturlig, förnybar, återanvändningsbara och återvinningsbar råvara. Om
virke tas ut från hållbart förvaltade skogar och behandlas och används för att
minimera negativa klimat- och miljöeffekter samtidigt som den ger försörjning,
kan virket bli en hållbar resurs. Sammanlagt
58 % av den avverkade skogsbiomassan i EU behandlas av EU:s
skogsindustrier.[12]
Skogsindustrin står för cirka 7 % av tillverkningens andel av BNP i EU och
nästan 3,5 miljoner arbetstillfällen, och bidrar till att uppnå målen för EU:s
industripolitik.[13]
Dess framtida konkurrenskraft kräver emellertid nya resurs- och energieffektiva
och miljövänliga processer och produkter. Avancerade träbaserade material och
kemikalier förväntas fylla en viktig funktion i EU:s bioekonomi. Kommissionens
avdelningar har tagit fram ett arbetsdokument med en beskrivning av näringsgrenarna
i EU:s skogsindustri och deras ekonomiska och tekniska utsikter. I
arbetsdokumentet anges också de största problemen och de korrigerande åtgärder
(2013-2020) som bör vidtas för att förbättra deras globala konkurrenskraft. Återstoden
på 42 % används till energi och står för cirka 5 % av EU:s
sammanlagda energiförbrukning. Enligt de nationella handlingsplanerna för
förnybar energi kommer biomassa fortfarande vara den största källan till
förnybar energi 2020. Kommissionen överväger för närvarande huruvida
ytterligare åtgärder, bland annat harmoniserade hållbarhetskriterier, bör
föreslås för att hantera hållbarhetsfrågor i samband med användningen av
biomassa i fast form och gasform för uppvärmning, kylning och el. Skogsbiomassa
och icke träbaserade skogsprodukter, som vinner allt större marknadsintresse,
ger möjligheter att bevara eller skapa arbetstillfällen och diversifiera
inkomsterna i en koldioxidsnål grön ekonomi. Strategiska
riktlinjer: Kommissionen
kommer tillsammans med medlemsstaterna och berörda intressenter att vidta
följande åtgärder: - Mer
grundligt utforska och främja användningen av virke som en hållbar, förnybar
och miljö- och klimatvänlig råvara utan att skada skogarna och deras
ekosystemtjänster, bedöma klimatfördelarna med att använda skogsbiomassa och
avverkade träprodukter som material- och energiersättning samt hur incitament
för användning av skogsbiomassa påverkar uppkomsten av snedvridningar på
marknaden. - Senast
i slutet av 2014 utforma objektiva, långtgående och bevisbara EU-kriterier för hållbart
skogsbruk som kan tillämpas i olika politiska sammanhang, oberoende av
slutanvändningen av skogsbiomassa. Lämpliga åtgärder kommer att läggas fram av
kommissionen. - Bedöma
potentialen för virkesförsörjning och bidra till ett ökat hållbart
virkesutnyttjande, utforma vägledning om god praxis för detta ändamål och för användning av trä i flera steg (”kaskadprincipen”) samt
för resurs- och energieffektiva tillverkningsprocesser, särskilt för
skogsindustrier, små och medelstora företag och mikroföretag. -
Stimulera marknadstillväxt och internationalisering av skogsindustriprodukter
från EU och förbättra branschens kunskap, bland annat om hållbart byggande och
konsumentinformation om möbler. -
Underlätta tillträdet till tredjemarknader för skogsindustriprodukter och
råvaror från EU via bilaterala handelsavtal och genom förbättrad information om
importvillkor och råvaruexport. - Stödja
teknikplattformen för skogsindustrin och uppmuntra nya initiativ, bland annat
offentlig-privata partnerskap, t.ex. inom den biobaserade sektorn, som främjar
forskning om och innovation för flera resurs- och energieffektiva produkter och
processer. - Under
2014 inleda en samlad kostnadsanalys av EU-lagstiftning som berör
skogsindustrins värdekedjor. Resultaten kan bidra till en bredare analys av
effekterna, bland annat kostnader, fördelar och konsekvens i politik och
lagstiftning. 3.3.3 Skogen och klimatförändringen Skogar är sårbara för
klimatförändringar. Det är därför viktigt att upprätthålla och stärka deras
motståndskraft och anpassningsförmåga, bland annat genom brandförebyggande och
andra anpassningslösningar (t.ex. lämpliga arter, växtsorter etc.). Samtidigt kan skogsbruk bidra till att
mildra klimatförändringen om skogarnas funktion som kolsänkor i kolkretsloppet
upprätthålls eller stärks och genom att skapa bioråvaror som kan fungera som
tillfälliga koldioxidlager eller som ”koldioxidsubstitut” genom att ersätta
koldioxidintensiva råvaror och bränslen. EU antog
nyligen bokföringsregler och regler för övervakning och rapportering i samband
med markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk[14], enligt vilka medlemsstaterna till exempel ska lämna information
om sina planer för att utöka sänkor och minska skogsrelaterade utsläpp. EU
och dess medlemsstater har också gjort åtaganden om markanvändning,
förändrad markanvändning och skogsbruk som ska vara fullgjorda senast 2020, den
andra åtagandeperioden enligt Kyotoprotokollet. Skogen minskar också följderna av
extrema väderhändelser genom att dämpa temperaturerna och minska
vindhastigheter och vattenavrinning. Strategiska
riktlinjer: Medlemsstaterna
bör visa - hur de har för avsikt att öka sina skogars
klimatbegränsningspotential genom ökat upptag och minskade utsläpp, inklusive
genom användning av trä i flera steg (”kaskadprincipen”). De kan använda
finansiering från det nya Life+-underprogrammet för klimatåtgärder och
landsbygdsutveckling för att främja och stödja nya eller befintliga skogsbruksmetoder
som bidrar till att begränsa utsläppen eller öka den biologiska
nettoproduktionen (dvs. minskad koldioxid).
Medlemsstaterna bör göra detta senast i mitten av 2014 inom ramen för sin
information om markanvändning, förändrad
markanvändning och skogsbruk. -
hur de stärker skogarnas anpassningsförmåga och motståndskraft genom att bygga
vidare på de åtgärder som föreslås i EU:s klimatanpassningsstrategi[15] och
grönboken om skogsskydd och skoglig information, till exempel genom att komma
till rätta med kunskapsluckor och integrera anpassningsåtgärderna i sin skogspolitik. 3.3.4 Skydda skogen och förbättra ekosystemtjänsterna Skogen ger ekosystemtjänster som både
landsbygdssamhällen och tätorter är beroende av, och rymmer en enormt stor
biologisk mångfald. Skogen utsätts dock för påfrestningar, bland annat av fragmentering
av livsmiljöer, spridning av invasiva främmande arter, klimatförändring,
vattenbrist, bränder, stormar och skadegörare, och måste därför skyddas bättre.
EU-reglerna omfattar omsättning av och handel med
vissa växtarter, växtprodukter och objekt som kan hota växthälsan. Skyddsinsatserna
bör syfta till att upprätthålla, öka och återställa motståndskraften hos
skogarnas ekosystem och deras mångfunktionella roll som en central hörnsten i
EU:s gröna infrastruktur genom att tillhandahålla både miljötjänster och
råvaror. Ökad
tonvikt bör också läggas vid förebyggande av negativa effekter på skogar i
stället för skadebegränsning och återställande. För att skogarna ska kunna
reagera på framtida hot och tendenser måste den genetiska mångfalden breddas och
hotade genetiska resurser skyddas. Både
naturen och effekterna av vissa hot är gränsöverskridande, och därför krävs
åtgärder på EU-nivå. Skogsbruksplaner
eller motsvarande instrument som grundas på principerna om hållbart skogsbruk
är viktiga instrument för ett välavvägt tillhandahållande av ett stort antal
varor och tjänster. Skogsbruksplanerna står i centrum för både EU:s strategi
för biologisk mångfald 2020 och finansieringen av landsbygdsutveckling i EU.
Strategin omfattar dessa aspekter och användningen av dessa verktyg främjas och
stöds. Strategiska
riktlinjer: Medlemsstaterna
bör vidta följande åtgärder: -
Med kommissionens hjälp utforma en konceptram för värdering av
ekosystemtjänster och främja deras integration i räkenskapssystemen på EU-nivå och
nationell nivå senast 2020. Arbetet ska bygga på kartläggning och bedömning av
ekosystemens och ekosystemtjänsternas tillstånd. -
Upprätthålla och förstärka skogsarealen för att säkerställa markskydd samt reglering
av vattenkvalitet och vattenmängd genom att integrera praxis för hållbart
skogsbruk i åtgärdsprogrammen i förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt och
i landsbygdsutvecklingsprogrammen. -
Uppnå en betydande och mätbar förbättring när det gäller bevarandestatus för
arter och livsmiljöer i skogar genom att genomföra EU:s naturskyddslagstiftning
fullt ut och se till att de nationella skogsplanerna bidrar till en lämplig
förvaltning av Natura 2000-nätverket senast 2020. Detta arbete ska bygga på den
kommande vägledningen om Natura 2000 och skogar. -
Genomföra den strategiska planen för biologisk mångfald 2011–2020 och i samband
med detta uppnå de så kallade Aichi-målen, som antogs inom ramen för
konventionen om biologisk mångfald. Detta arbete ska bygga på den gemensamma
ramen för prioritering av återställandeåtgärder. -
Förbättra bevarandet av skogens genetiska resurser (mångfald bland trädarter)
och mångfald inom arter och populationer. Kommissionen kan stödja
medlemsstaterna i detta arbete, särskilt via programmet för
landsbygdsutveckling. Kommissionen
bör vidta följande åtgärder: -
Övervaka medlemsstaternas framsteg med tillämpningen av skogsbruksplaner eller
andra motsvarande instrument samt integreringen av aspekter som rör biologisk
mångfald i dessa planer, bland annat bevarandemålen i Natura 2000. -
Tillsammans med medlemsstaterna stärka mekanismerna för att skydda skogarna mot
skadegörare genom ökat samarbete med grannländer, mer forskning samt genom den
pågående översynen av växtskyddssystemet. -
Utvärdera effekterna av dessa åtgärder och överväga en eventuell förlängning av
skyldigheten att tillämpa internationell standard för fytosanitära åtgärder nr
15 på träförpackningsmaterial inom EU. - Lämna relevant information och relevanta uppgifter som
den förfogar över till parterna till FN:s konvention om bekämpning av
ökenspridning för att stödja genomförandet av parternas handlingsplaner för
skydd av skogar och mark i de områden som är mest hotade av markförsämring och
ökenspridning. Kommissionen kommer i synnerhet att göra detta via det europeiska
skogsdatacentrumet och det europeiska markdatacentrumet. Förbättra
kunskapsbasen 3.3.5 Hur ser våra skogar ut och hur förändras de? Det är nödvändigt att förbättra
kunskaperna om skogen för att bättre förstå de komplexa miljömässiga och samhälleliga
utmaningar som skogssektorn står inför. För att det ska vara möjligt att
kartlägga och bedöma tillståndet för skogarnas ekosystem och deras tjänster
krävs bättre skogsinformation på EU-nivå. Relevanta variabler och parametrar
kommer att harmoniseras på EU-nivå baserat på samarbete mellan internationella,
EU-omfattande och nationella datainsamlingssystem och en detaljerad analys av
de problem som EU står inför på detta område. EU-program som Life+ kan bidra
till att mobilisera de resurser kom krävs. Kommissionen och medlemsstaterna har
utvecklat ett modulsystem för skogsinformation, och arbete med biomassa och
biologisk mångfald pågår. Strategiska
riktlinjer: Kommissionen
och medlemsstaterna bör vidta följande åtgärder: -
Inrätta ett skogsinformationssystem för Europa genom att samla in harmoniserad
EU-omfattande information om skogens och skogsresursernas multifunktionella
roll, och genom att integrera ett antal olika informationssystem (t.ex. EFFIS[16]) och
dataplattformar (t.ex. EFDAC[17])
i ett dynamiskt modulsystem som kombinerar data och modeller i olika
tillämpningar. -
Anpassa EU:s skogsinformation så att den främst grundas på uppgifter som samlas
in av medlemsstaterna och koppla detta till EU:s krav på datastruktur, som
Inspire,[18]
Seis[19]
och Copernicus,[20]
samt se till att skogsinformationen följer internationella och regionala
processer. -
Vidareutveckla EU:s databas över skogars reproduktiva material, med hyperlänkar
till nationella register och kartor. -
Förbättra skoglig information och övervakning, göra uppgifterna jämförbara och
utbyta sådana uppgifter genom att bygga på framgångsrika erfarenheter som
EFFIS, systemet för övervakning av skogarnas tillstånd, EU:s
skogsvårdsstatistik och EFDAC. Kommissionen
bör i nära samarbete med intressenterna vidta följande åtgärder: -
Utveckla flera moduler, t.ex. om skogen och naturliga störningar som bränder
och skadegörare, skogen och bioekonomin, skogen och klimatförändringen och
skogen och dess ekosystemtjänster, som kan bidra till EU:s skogsbruksstatistik
och de integrerade miljöräkenskaperna för skogar (IEEA). 3.3.6 Nytt och innovativt skogsbruk och mervärdesprodukter EU bör inrätta ett enhetligt och
långtgående skogsforskningsområde för att stimulera innovation inom
skogssektorn. I detta sammanhang är det viktigt att ta hänsyn till skogens
särskilda egenskaper, till exempel de långa tidsramarna. EU stöder skogssektorn genom sitt
ramprogram för forskning och utveckling. Större vikt läggs dock vid
skogssektorn i sjunde ramprogrammet och Horisont 2020 i linje med EU:s
bioekonomistrategi[21].
Målet är att öka sektorns hållbarhet och dess bidrag till landsbygdsekonomin
genom hållbart skogsbruk, genom att öka sektorns förmåga att bemöta biotiska
och abiotiska påfrestningar och genom att utveckla bättre skogsbrukssystem och
produkter. Strategiska
riktlinjer: - Kommissionen kommer att hjälpa medlemsstaterna och
intressenterna att överföra teknisk och vetenskaplig kunskap till praxis på
skogsområdet och till marknaden, särskilt genom Horisont 2020 och Europeiska
innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket, som
stöder utvecklingen av nya produkter med högre mervärde. - Kommissionen och medlemsstaterna bör
samarbeta om avancerade forsknings- och modellverktyg för att åtgärda data- och
kunskapsluckor med målsättningen att förbättra förståelsen av de komplexa
frågorna i samband med sociala, ekonomiska och miljömässiga förändringar i
skogar (t.ex. fastställa miljötrösklar). - Ständiga kommittén för
jordbruksforskning kommer att användas för att förbättra samordningen av
forsknings- och innovationsarbetet mellan EU, medlemsstaterna och
intressenterna. -
Kommissionen kommer att se till att resultat och god praxis sprids via EU:s skogsförvaltningsstruktur
och andra relevanta forum. Främja
samordning och kommunikation 3.3.7 Samarbete för en konsekvent förvaltning och en
förbättrad förståelse för våra skogar Skogen omfattas av flera övergripande
politikområden, vars mål ibland skiljer sig åt. Samordning, samarbete och
kommunikation är därför avgörande för att utforma en sammanhängande och
konsekvent politik. Flera alternativ för att förbättra
samordningen och genomförandet diskuterades med medlemsstaterna, bland annat
ett ramdirektiv om hållbart skogsbruk. Man lyckades dock inte nå samförstånd om
att gå längre än frivilliga åtgärder. Kopplingarna med skogspolitiska åtgärder
måste i alla händelser förbättras. EU:s nuvarande skogsförvaltningsstruktur[22] är
avhängig av ständiga kommittén för skogsbruk[23]
(SFC). Ständiga kommittén för skogsbruk bör förbli diskussionsforumet för alla
skogsrelaterade frågor, vilket garanterar samordning och enhetlighet i
skogspolitiken. Det
krävs dock förbättringar för att se till att kommittén agerar i fråga om bidrag
från annan politik. Kommittén arbetade med rådgivande
gruppen för skog och kork, kommittén för bevarande av livsmiljöer och
expertgruppen för förvaltning av Natura 2000-nätverket för att gemensamt ta
fram vägledningen om Natura 2000 och skogar – detta kan användas som bästa
praxis. SFC:s roll vad gäller att bidra till att upprätthålla skogarnas
mångfunktionella roll kan också betonas mer. Rådgivande kommittén för skog och kork[24]
kommer att förbli det huvudsakliga flerpartsforumet för diskussioner om frågor
som rör skog och hållbart skogsbruk, och rådgivande kommittén för
skogsbruksbaserade industrier[25]
kommer att förbli det främsta diskussionsforumet för frågor som rör
industriella värdekedjor. Dessa tre forum bör utgöra hörnstenarna
i utvecklingen och uppföljningen av den nya strategin. Kommunikation är en särskild utmaning
för sektorn, eftersom allmänheten generellt sett inte är medveten om hur
betydelsefullt ett hållbart skogsbruk är, eller att skogssektorn bidrar till en
miljövänlig ekonomi på flera olika sätt. Strategiska
riktlinjer: -
Kommissionen kommer att se till att arbetet i ständiga kommittén för skogsbruk
bygger på annan EU-politik som är relevant för skogarna och skogssektorn, och
se till att förvaltningen av EU:s skogar förblir mångfunktionell. -
Kommissionen och medlemsstaterna kommer att gå igenom olika alternativ för att
förbättra samordningen av hållbart skogsbruk, harmoniserad skoglig information
och samarbetet mellan och med medlemsstaterna. -
Kommissionen kommer att inrätta ett nätverk för en europeisk skogsbyrå
(nationella skogsinventeringar – NFI) för att utforma harmoniserade kriterier
för nationell skogsinventeringsdata. Kompletterande arbete planeras via
åtgärder och samarbetsprojekt inom det europeiska
samarbetet inom vetenskap och teknik (Cost). -
Medlemsstaterna bör å sin sida förbättra informationen om skog och virke till
allmänheten, genom att bygga på EU:s kommunikationsstrategi om skog som tagits
fram av SFC[26]; -
Kommissionen kommer att göra en närmare kartläggning av allmänhetens
uppfattning om skogen (via en Eurobarometerundersökning senast 2015). 3.3.8 Skogen ur ett globalt perspektiv På EU-nivå ligger fokus på de pågående
förhandlingarna om inrättandet av ett rättsligt bindande avtal om skogar, med
EU som en central aktör. Genom detta avtal vill EU göra skogsbruket mer hållbart
i hela regionen. Den nya strategin är ett lämpligt verktyg för att genomföra
detta avtal. På global nivå har EU en ledande roll i
insatserna för att bekämpa avskogning och skogsförstörelse. EU främjar hållbart
skogsbruk som ett sätt att skydda den biologiska mångfalden, bekämpa
ökenspridning och bemöta klimatförändringarna, samtidigt som man ser till att
skogarnas ekosystem levererar varor och tjänster. På så sätt bidrar EU till en
hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning. Detta är också målen för Redd+ (minskade
utsläpp från avskogning och skogsförstörelse i utvecklingsländerna), Flegt[27]
och EU:s timmerförordning[28].
Kommissionen ska senast 2015 se över hur funktionell och effektiv EU:s
timmerförordning är. Syftet med denna strategi är att skapa
enhetlighet mellan EU:s och medlemsstaternas politik, mål och åtaganden när det
gäller skogsfrågor på internationell nivå. Strategin innehåller tydliga och
konsekventa mål som stöd för EU och medlemsstaterna. Strategiska
riktlinjer: Kommissionen
och medlemsstaterna bör vidta följande åtgärder: -
Skapa enhetlighet mellan EU:s och medlemsstaternas politik och åtaganden i
skogsfrågor på internationell nivå. -
Främja ett hållbart skogsbruk i Europa och globalt och lyfta fram skogens roll
i övergången till en grön ekonomi inom ramen för EU:s utvecklingssamarbete och
yttre åtgärder. -
Säkra fortsatt stöd för de globala insatserna att bekämpa olaglig avverkning
genom Flegt-handlingsplanen. -
Stödja utvecklingsländerna i deras insatser att förbättra sin skogspolitik och
skogslagstiftning, stärka skogsförvaltningen, utvärdera och övervaka
skogsekosystem och ta itu med de faktorer som leder till avskogning och
skogsförstörelse genom Redd+. Kommissionen
bör vidta följande åtgärder: -
Bedöma miljöpåverkan av EU:s förbrukning av produkter och råvaror som sannolikt
kan bidra till avskogning och skogsförstörelse utanför EU. I förekommande fall
kommer kommissionen att överväga politiska alternativ för att begränsa sådan
påverkan, bland annat genom att utarbeta en EU-handlingsplan om avskogning och
skogsförstörelse. Kommissionen kommer att vidta dessa åtgärder inom ramen för
sjunde miljöhandlingsprogrammet. 4 Omsätta principerna i handling: Gemensamma
insatser för skogen och skogssektorn Kommissionen
och medlemsstaterna kommer inom ramen för sina respektive befogenheter att se
till att strategin genomförs och följs upp, med särskild tonvikt på deltagande
av intressenter. För
att sätta upp milstolpar för att uppfylla skogsmålen 2020 och arbeta med de
strategiska prioriterade åtgärderna i skogspolitiken och annan skogsrelaterad
politik kommer kommissionen att arbeta med ständiga kommittén för skogsbruk för
att förstärka kopplingarna med relaterad EU-politik. Vid behov kommer den även
att samarbeta med andra kommittéer och forum. Med tanke på att EU-finansiering
är ytterst viktig för skogen och skogssektorn bör diskussionerna på EU-nivå bli
effektivare. Andra
områden där medlemsstaterna bör gå längre, till exempel förebyggande av
skogsbränder, bekämpning av skadegörare och sjukdomar, främjande av hållbart
virke och regionalt/tvärregionalt samarbete, kommer att kartläggas. Skogen och skogssektorn mottar för
närvarande betydande EU-medel. Skogsbruksåtgärder som vidtas inom ramen för
förordningen om landsbygdsutveckling utgör grunden för strategins resurser
(90 % av EU:s sammanlagda skogsbruksfinansiering). Enligt de uppdaterade
planerna har 5,4 miljarder euro från Europeiska
jordbruksfonden för landsbygdsutveckling öronmärkts för skogsbruksåtgärder
under perioden 2007–2013. Även om det kommer att bero på medlemsstaternas
landsbygdsutvecklingsplaner kan en liknande utgiftsnivå som under den löpande
perioden förväntas för perioden 2014–2020. Dessa utgifter bör bidra till
strategins mål, särskilt insatser för att säkerställa att EU:s skogar förvaltas
på ett bevisbart sätt enligt principerna för hållbart skogsbruk. Life+
stöder naturbevarandeåtgärder, klimatanpassning och informations- och
skyddsbehov, strukturfonderna stöder sammanhållningsprojekt och Horisont 2020
stöder forsknings- och innovationsåtgärder, bland annat offentlig-privata
partnerskap om biobaserade industrier. Genom utvecklings- och klimatpolitiken
kan också tredjeländer få medel, särskilt genom EU:s utvecklingsfonder, Redd+
och Flegt. Åtgärder för att rationalisera de tillgängliga resurserna och
förbättra samordningen mellan EU-finansiering och nationell finansiering kan
också bidra till att förbättra genomförandet av strategin. 5 Slutsatser En
strategi för skogen och skogssektorn är nödvändig eftersom EU inte har någon
gemensam skogspolitik eller vägledande ram för skogsrelaterade frågor. Alltfler
av EU:s politiska åtgärder leder till att ökade krav ställs på våra skogar, och
sektorspolitiken bör därför samordnas. Det behövs också en gemensam heltäckande
strategisk vision om skogsfrågor, och för att se till att EU:s politik beaktas
fullständigt i den nationella skogspolitiken. Sådana åtgärder kommer att bidra
till att förbättra skogens och den skogsbaserade sektorns förmåga att bemöta
utvecklingen inom ett antal olika politikområden. Syftet med denna strategi är
följaktligen att placera skogen och skogssektorn i centrum för insatserna för
en grön ekonomi och att lyfta fram de fördelar som skogen kan leverera på ett
hållbart sätt, samtidigt som man ser till att skogen skyddas. För att uppnå
dessa mål krävs ett starkt engagemang och politiskt stöd från alla berörda
parter. En
översyn kommer att genomföras senast 2018 för att bedöma framstegen med
strategins genomförande. Europaparlamentet
och rådet uppmanas att stödja denna strategi och lämna sina synpunkter på dess
genomförande. [1] Baserat på EU:s uppskattade referensnivåer för
skogsförvaltning som lämnats till UNFCCC CMP.6. [2] Enligt skogsägarnas uppskattningar, 16 miljoner. Antalet
privata skogsägare är högt, men deras andel av skogsmarken är jämförelsevis
liten och ofta splittrad. [3] Se grönboken om skogsskydd och skoglig information i EU (KOM(2010) 66)
för närmare uppgifter. [4] Ministerkonferensen om skydd av skogarna i Europa,
Helsingfors, 1993. [5] KOM(2011)
244 och COM(2012) 60. [6] Rådets resolution av den 15 december 1998 om en
skogsbruksstrategi för Europeiska unionen [7] KOM(2006) 302. [8] En alleuropeisk politisk process för hållbart brukande
av kontinentens skogar. [9] Enligt kaskadprincipen används virke enligt följande
prioritetsordning: träbaserade produkter, förlängning av deras livslängd,
återanvändning, återvinning, bioenergi och avyttring. [10] Slutsatser från Europeiska rådets möte den 7–8 februari
2013 om den fleråriga budgetramen. [11] Eftersom skogsbrukssektorn inte omfattas av bilaga I och
artikel 42 i EUF-fördraget är alla konkurrensregler fullständigt tillämpliga. [12] Träbearbetning, tillverkning av möbler, massa-, papp- och
papperstillverkning, tryckning (Nace-koder 16, 31, 17, 18.1). Relevanta virkesavverkningsaspekter (Nace-kod 02.2)
omfattas också. [13] Meddelandet En starkare europeisk industri för tillväxt
och ekonomisk återhämtning (COM (2012) 582 final) och meddelandet En integrerad industripolitik för en globaliserad tid – Med
konkurrenskraft och hållbar utveckling i centrum (KOM (2010) 614). [14] Beslut nr 529/2013/EU. [15] COM(2013) 216. [16] EU:s informationssystem för
skogsbränder. [17] Europeiska skogsdatacentrumet. [18] Infrastruktur för rumslig information i gemenskapen (Inspire). [19] Det gemensamma miljöinformationssystemet. [20] Europeiska kommissionens jordövervakningsprogram. [21] COM(2012) 60. [22] Beskrivs i arbetsdokumentet. [23] Rådets beslut 89/367/EEG. [24] Kommissionens beslut 2004/391/EG. [25] Kommissionens beslut 97/837/EG. [26] http://ec.europa.eu/agriculture/fore/publi/ [27] Förordning (EG) nr 2173/2005 om upprättande av ett
system med Flegtlicenser för import av timmer till Europeiska gemenskapen. [28] Förordning (EU) nr 995/2010.