(1)

„Efter att ha granskat de uppgifter som de svenska myndigheterna har lämnat om ovannämnda stöd vill kommissionen meddela Sverige att den beslutat att inleda det formella granskningsförfarande som fastställs i artikel 88.2 i EG-fördraget och i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för den artikeln.

(2)

Genom skrivelse av den 4 september 2001 meddelade de svenska myndigheterna kommissionen ett förslag till lag om ändring av inkomstskattelagen (1999:1229). Kommissionen har begärt ytterligare information om lagen genom skrivelser av den 10 december 2001, 25 april 2002, 23 juli 2002, 4 oktober 2002, 11 mars 2003, 24 juli 2003 och 3 februari 2004. De svenska myndigheterna svarade på dessa skrivelser den 26 februari 2002, den 7 juni 2002, den 29 juli 2002, den 19 december 2002, den 19 maj 2003, den 19 december 2003 respektive den 8 mars 2004.

(3)

Det anmälda lagutkastet, förslag till lag om ändring av inkomstskattelagen (1999:1229), syftar till att kompensera alla fiskare med yrkesfiskelicens för de utgifter de har i samband med fisket. Lagen kommer att ändra det nuvarande skattelättnadssystemet.

(4)

År 2001 utfärdade den svenska skattemyndigheten allmänna råd om skatteavdrag för yrkesfiskare. Dessa råd är fortfarande tillämpliga och gäller i princip tillämpningen av det allmäna skattesystemet på fiskesektorn, dvs. samma allmänna skattesystem som gäller för alla andra sektorer. De nuvarande skattelättnaderna för yrkesfiskare anses därför inte utgöra stöd.

(5)

För att en yrkesfiskare skall kunna dra nytta av skattelättnaderna är det enligt 2001 års råd obligatoriskt att fiskeresan har inneburit övernattning på annan ort än hemorten. Detta är likaså ett generellt krav inom ramen för det allmänna skattesystemet. Enligt samma råd kan yrkesfiskare göra samma schablonavdrag för ökade levnadskostnader som andra egenföretagare och till samma belopp. De svenska myndigheterna påpekar att 99 % av de svenska yrkesfiskarna är egenföretagare och därmed utgör ett enmansföretag.

(6)

I fråga om kostnader för logi gäller enligt de nuvarande bestämmelserna samma regler för yrkesfiskare som för egenföretagare. Normalt görs ett schablonavdrag. Det är sålunda inte obligatoriskt för yrkesfiskare och andra att lägga fram bevis för att de har haft utgifter för att kunna göra schablonavdraget.

(7)

För taxeringsåret 2000 kan till exempel 190 SEK (21 euro) dras av för kost och mindre utgifter samt 95 SEK (10 euro) för logi, vilket ger sammanlagt 285 SEK per dag. Med till exempel 220 fiskedagar under ett år kan sålunda 41 800 SEK (4 630 euro) dras av för kost och mindre utgifter tillsammans med 20 900 SEK (2 200 euro) för logi, vilket ger sammanlagt 62 700 SEK (6 830 euro) per år.

(8)

Egenföretagare från andra sektorer måste tillhandahålla en tillfredsställande förklaring till kostnaderna tillsammans med uppgifter om datum för tjänsteresan, syftet, destination samt tidpunkt för avresa och återkomst.

(9)

Ett liknande krav på att tillhandahålla sådana förklaringar finns inte för yrkesfiskare, men skatteavdraget kan endast göras om fiskeresorna innebär övernattning på annan ort än hemorten. För att skattemyndigheterna skall kunna beräkna hur stort schablonavdrag en yrkesfiskare har rätt till måste fiskaren tillhandahålla uppgifter om datum för fiskeresorna samt deras varaktighet. De svenska myndigheterna har valt detta kriterium för att inte komplicera skattesystemet och dess tillämpning, eftersom fiskeresor redan i sig är ett tjänsteuppdrag för en yrkesfiskare.

(10)

Enligt de svenska myndigheterna finns det inte några särskilda revisions- och bokföringsbestämmelser för yrkesfiskare. Eftersom yrkesfiskarna vanligtvis har småskaliga företag, täcks de emellertid av vissa allmänna lättnader när det gäller de allmänna reglerna i detta sammanhang.

(11)

Vidare kan både yrkesfiskare och egenföretagare välja att bevisa att deras ökade levnadskostnader överskrider schablonavdraget, men endast genom att sammanställa en rapport om samtliga uppdrag/tjänsteresor under taxeringsåret. På detta sätt kan schablonavdraget inte väljas i vissa fall och avdrag för faktiska utgifter i andra under ett och samma taxeringsår.

(12)

Övernattning på annan ort än hemorten är som sagt obligatorisk för att yrkesfiskaren skall kunna dra nytta av det nuvarande skattelättnadssystemet. På grund av det svenska fiskets särart har därför det nuvarande skattesystemet inte tillämpats på kustfiskare och insjöfiskare, som inte övernattar på annan ort än hemorten.

(13)

Enligt de svenska myndigheterna syftar det anmälda systemet till att neutralisera konkurrensvillkoren mellan svenska, danska och norska yrkesfiskare.

(14)

Vidare har det nya systemet föreslagits för att jämna ut obalansen mellan de yrkesfiskare som har rätt och de som inte har rätt att utnyttja det nuvarande skatteavdragssystemet. Med det anmnälda systemet kommer fiskare som övernattar borta och fiskare som inte övernattar borta att behandlas likvärdigt ur skattesynpunkt, eftersom skatteavdrag enligt det anmälda systemet också kommer att kunna göras för fiskeresor som inte innebär övernattning på annan ort än hemorten.

(15)

Dessutom kommer den administrativa bördan för yrkesfiskarna och för skattemyndigheterna att minska, eftersom ett avdrag med en viss procentsats baserad på inkomsten anses vara lättare att administrera och kontrollera än ett avdrag som görs på grundval av antalet fiskedagar. Det anmälda systemet kommer endast att gälla yrkesfiskare.

(16)

Enligt det anmälda systemet kommer skattelättnaden för varje enskild fiskare att beräknas på grundval av inkomst och får inte överstiga 40 000 SEK (4 444 euro) per år. Vidare får avdraget inte överstiga 20 % av årsinkomsten. Till exempel innebär detta att avdraget kommer att uppgå till 20 000 SEK (2 222 euro) för en årsinkomst på 100 000 SEK (11 111 euro), och att det maximala skatteavdraget endast kan göras för en årsinkomst på 200 000 SEK (22 222 euro) eller mer.

(17)

Det nya systemet kommer att få till följd att kustfiskare och insjöfiskare kan dra nytta av skatteavdragssystemet, vilket de för närvarande inte kan. Det nya systemet ger således dessa yrkesfiskare en fördel utan att de behöver ha övernattat på annan ort än hemorten (och ådragit sig eventuella utgifter), eftersom det enda villkoret för avdraget är att fiskarna måste ha en yrkesfiskelicens.

(18)

Fiskare som utnyttjar det anmälda systemet kommer inte att kunna utnyttja andra skatteavdrag för ökade levnadskostnader.

(19)

I en skrivelse av den 4 oktober 2002 frågade kommissionen de svenska myndigheterna om de kunde lämna en uppskattning av hur många av de 2 000 yrkesfiskarna som kommer att omfattas av bestämmelserna i lagen och som kommer att kunna dra av maximalbeloppet på 40 000 SEK, dvs. fiskare som har en årsinkomst på minst 200 000 SEK.

(20)

I en skrivelse av den 19 december 2002 svarade de svenska myndigheterna att det inte finns någon tillgänglig statistik över hur stor del av yrkesfiskarnas inkomst som enbart kommer från själva fisket, så ett svar på denna specifika fråga kunde inte lämnas.

(21)

Om det anmälda systemet går igenom, kommer det att innebära en förlust för den svenska statskassan på 34 400 000 SEK (3 822 222 euro) per år, dvs. 18 200 000 SEK (2 022 222 euro) i förlorade nationella sociala avgifter och en minskning med 16 200 000 SEK (1 800 000 euro) i kommunala skatteinkomster i varje berörd kommun.

(22)

Det finns uppskattningsvis 3 000 fiskare med yrkesfiskelicens i Sverige, och av dessa är 2 000 verksamma för närvarande. De svenska myndigheterna har inga tillgängliga uppgifter om hur många av de 2 000 för närvarande verksamma fiskarna med yrkesfiskelicens som under sina fiskeresor övernattar borta från hemmet. Det är därför inte möjligt att göra en uppskattning av hur många fiskare som för närvarande kan utnyttja det befintliga skattelättnadssystemet för yrkesfiskare. Men samtliga de 2 000 fiskare med yrkesfiskelicens som för närvarande är verksamma kan komma att beröras av den anmälda lagen och därmed dra nytta av dess bestämmelser.

(23)

Det måste först fastställas om det rör sig om ett statligt stöd och, om så är fallet, om detta är förenligt med den gemensamma marknaden.

(24)

För att statligt stöd skall föreligga måste åtgärden för det första ge mottagarna en fördel som minskar de kostnader som normalt belastar deras budget. En sådan fördel kan ges genom olika former av skattelättnader, bland annat genom minskning av beskattningsunderlaget, vilket är fallet när det gäller föreliggande anmälda system.

(25)

För det andra måste skattefördelen beviljas av staten eller med hjälp av statliga medel. En förlust av skatteintäkter är likvärdig med förbrukning av statliga medel i form av skatteutgifter. Så är också fallet när det gäller föreliggande anmälda system.

(26)

För det tredje måste åtgärden påverka handeln mellan medlemsstater och snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen. Genom att en viss sektor favoriseras genom stödet snedvrids konkurrensen eller hotas den av snedvridning. Handeln mellan medlemsstater påverkas när den berörda sektorn bedriver en ekonomisk verksamhet som innebär handel mellan dessa stater, vilket är fallet när det gäller fiskesektorn: Fiskesektorn kännetecknas av en gemensam europeisk politik och i hög grad av gränsöverskridande verksamhet, både när det gäller handel med fiskeriprodukter och fiskarnas fångstverksamhet. Sverige har godtagit att systemet påverkar handel och konkurrens genom att i sin anmälan av den 4 september 2001 uppge att syftet med systemet är en ”neutralisation„ av svenska yrkesfiskares konkurrenssituation i förhållande till danska och norska yrkesfiskare.

(27)

Närmare bestämt uppgav de svenska myndigheterna i sin anmälan av stödåtgärden av den 4 september 2001 att syftet med stödet var en allmän skattenedsättning för yrkesfiskare. Enligt den svenska regeringen skulle det anmälda systemet innebära att svenska yrkesfiskare får samma villkor som danska fiskare.

(28)

Att den aktuella åtgärden harmoniserar den ifrågavarande sektorns bördor med dem som gäller för dess konkurrenter i andra medlemsstater leder emellertid inte till att den fråntas sin karaktär av stöd (2).

(29)

Slutligen måste åtgärden vara specifik eller selektiv i det att den gynnar vissa företag eller viss produktion. Denna karaktär av selektiv fördel kan vara ett resultat av ett undantag från skattereglerna i lag eller annan författning eller av skatteförvaltningens skönsmässiga praxis. En åtgärds selektiva karaktär kan emellertid vara motiverad av ”systemets art eller funktion„. Så är fallet om åtgärderna är nödvändiga eller ändamålsenliga på grund av att de är ekonomiskt rationella med hänsyn till skattesystemets effektivitet. Om så är fallet anses åtgärden inte vara statligt stöd enligt artikel 87.1 i fördraget. Det ankommer emellertid på medlemsstaten att motivera detta.

(30)

För det första måste det påpekas att det befintliga skattelättnadssystemet tillämpas på samma sätt på samtliga sektorer inom näringslivet. Det ger därför inte fiskesektorn någon selektiv fördel och utgör således inget statligt stöd, utan är att betrakta som allmän åtgärd.

(31)

Det anmälda systemet kräver däremot inga perioder av bortavaro från hemmet över natten och är inte uttryckligen knutet till behovet att dra av ökade levnadskostnader. Detta till skillnad från det gällande skatteavdragssystemet, där det krävs uppgifter som visar att (fiske-) resan har nödvändiggjort övernattning på annan ort än hemorten. Det enda villkoret för avdraget är att fiskarna måste ha en yrkesfiskelicens. Genom att ge yrkesfiskarna skatteavdrag utan krav på bortavaro från hemmet över natten ger det anmälda systemet fiskesektorn en selektiv fördel som andra sektorer inte har tillgång till. Det måste därför på detta stadium betraktas som driftsstöd.

(32)

Fiskesektorn arbetar under mycket specifika förhållanden och omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken. Att driftsstöd kan anses snedvrida konkurrensen har domstolen klart och tydligt påpekat i mål C-288/96, Tyskland mot kommissionen (Jadekost) (3), punkterna 77–78, ett mål som gäller fiskesektorn. Det anmälda systemet verkar därför på detta stadium utgöra statligt stöd.

(33)

Eftersom den anmälda åtgärden verkar utgöra statligt stöd, måste det således fastställas om stödet är förenligt med den gemensamma marknaden, med beaktande av de undantag som avses i artikel 87.2 och 87.3 i EG-fördraget.

(34)

Det verkar som om inget av undantagen i artikel 87.2 i EG-fördraget kan tillämpas i föreliggande fall, eftersom skattesystemets reform inte har något av de syften som nämns i bestämmelserna i fråga.

(35)

Enligt artikel 87.3 a anses ett stöd vara förenligt med den gemensamma marknaden om det syftar till att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning. Det aktuella stödet är inte avsett för någon sådan region.

(36)

Stödet är inte heller avsett att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller att avhjälpa en allvarlig störning i Sveriges ekonomi (artikel 87.3 b) eller att främja kultur och bevara kulturarvet (artikel 87.3 d).

(37)

Slutligen måste det undersökas om stödet uppfyller villkoren för undantaget enligt artikel 87.3 c, enligt vilket ett stöd kan anses vara förenligt med den gemensamma marknaden, om det underlättar utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

(38)

Eftersom det rör sig om fiske, måste åtgärden granskas mot bakgrund av riktlinjerna för granskning av statligt stöd inom sektorn för fiske och vattenbruk (4). Enligt punkt 1.2 i dessa riktlinjer är sådant statligt stöd som beviljas utan att mottagarna åläggs en skyldighet men som gör det möjligt att förbättra företagens situation och som syftar till att förbättra likviditeten i driften och vars resultat skulle innebära en förbättring av mottagarens inkomster, i egenskap av driftsstöd, oförenligt med den gemensamma marknaden.

(39)

Enligt de svenska myndigheterna har det nya systemet föreslagits i syfte att jämna ut skillnaden mellan de fiskare som har rätt (dvs. de som övernattar borta från hemorten) och de som inte har rätt (kust/insjöfiskare) att utnyttja det nuvarande skatteavdragssystemet.

(40)

Trots att detta är ett av huvudargumenten för det anmälda systemet har de svenska myndigheterna inga tillgängliga uppgifter som visar hur många av de 2 000 för närvarande verksamma yrkesfiskarna som företar fiskeresor som innebär övernattning borta från hemmet.

(41)

De svenska myndigheternas argument att många yrkesfiskare i Sverige gör långa fiskeresor, bland annat på grund av att Sverige är ett geografiskt sett långt land med långa kustlinjer både till Nordsjön och framför allt till Östersjön, erbjuder inte heller något starkt stöd för argumentet att jämna ut skillnaden mellan havs- och insjöfiskare när det gäller rätten att utnyttja skatteavdragssystemet.

(42)

Enligt det nuvarande systemet kan yrkesfiskare dra av ett fast belopp för kost och mindre utgifter respektive logi. Såsom anges ovan hävdar de svenska myndigheterna att många yrkesfiskare i Sverige företar långa fiskeresor som på grund av det nuvarande skatteavdragssystemet leder till ett stort antal fall för skattemyndigheterna att behandla i samband med avdrag för ökade levnadskostnader vid fiskeresor.

(43)

Om nu yrkesfiskarna redan kan dra av ett fast belopp, är det oklart varför en ökning av det antal fiskare som har rätt till skatteavdraget, vilket skulle bli resultatet av det anmälda systemet, skulle leda till att de administrativa resurserna används på ett bättre sätt.

(44)

Om samma belopp för närvarande kan dras av av fiskare och andra typer av egenföretagare står det heller inte klart varför skattemyndigheternas arbete i samband med yrkesfiskare, enligt de svenska myndigheternas förklaring, skulle vara mer krävande än för andra typer av egenföretagare, trots det faktum att yrkesfiskarnas arbete är av mer speciell art.

(45)

De svenska myndigheterna har inte kunnat lägga fram någon statistik över hur stor del av yrkesfiskarnas inkomst som enbart kommer från själva fisket.

(46)

Om det är så att de flesta fiskare har inkomster från fler än en yrkesverksamhet står det inte klart av vilket skäl de svenska myndigheterna har valt ett årligt schablonavdrag baserat på inkomst för det nya systemet i stället för det nuvarande dagliga avdraget baserat på antalet fiskedagar, om nu syftet med den anmälda åtgärden också är att förenkla skattesystemet.

(47)

Kommissionen noterar att det på detta stadium i den preliminära bedömning som förskrivs i artikel 6 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 88 i EG-fördraget råder allvarliga tvivel om stödsystemets förenlighet med EG-fördraget.

(48)

Med beaktande av ovanstående ger kommissionen, inom ramen för förfarandet i artikel 88.2 i EG-fördraget och artikel 6 i förordning (EG) nr 659/1999, Sverige tillfälle att inom en månad från mottagandet av denna skrivelse yttra sig och tillhandahålla alla upplysningar som är nödvändiga för bedömningen av stödsystemet. Kommissionen påminner Sverige om att artikel 88.3 i EG-fördraget har uppskjutande verkan och hänvisar till artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 där det föreskrivs att allt olagligt stöd kan komma att återkrävas från mottagaren.

(49)

Kommissionen meddelar Sverige att den kommer att underrätta alla berörda parter genom att offentliggöra denna skrivelse och en sammanfattning av den i Europeiska unionens officiella tidning. Kommissionen kommer även att underrätta berörda parter i de EFTA-länder som är avtalsslutande parter i EES-avtalet genom att offentliggöra ett tillkännagivande i EES-supplementet till Europeiska unionens officiella tidning, samt EFTA:s övervakningsmyndighet genom att skicka en kopia av denna skrivelse. Samtliga ovan nämnda berörda parter kommer att uppmanas att inkomma med synpunkter inom en månad från dagen för respektive offentliggörande.”

1.

Mit Schreiben vom 22. Dezember 2003, das am 23. Dezember 2003 (A/39031) eingetragen wurde, teilte die Bundesrepublik Deutschland ihre Absicht mit, im Rahmen des »multisektoralen Regionalbeihilferahmens für große Investitionsvorhaben« (8) (nachfolgend »multisektoraler Beihilferahmen«) einen Investitionszuschuss zugunsten der Kronoply GmbH zu gewähren. Die Beihilfe wurde unter der Nummer N 609/03 eingetragen.

2.

Dieser Fall steht in Zusammenhang mit der staatlichen Beihilfe Nr. N 813/00, die am 3. Juli 2001 (9) von der Kommission genehmigt wurde; hier wurde demselben Begünstigten für die Errichtung einer OSB-Produktionsstätte (10) im Rahmen des multisektoralen Beihilferahmens von der Bundesrepublik Deutschland Beihilfe gewährt. Der Umfang der gewährten Beihilfe betrug damals 35,4 Millionen EUR (11). Ursprünglich belief sich die angemeldete Beihilfeintensität, die die deutschen Behörden gewähren wollten, auf 35 % der beihilfefähigen Investitionen. Die Kommission bewertete die drei Anpassungsfaktoren, die anzuwenden sind, um die Beihilfehöchstintensität gemäß den Bestimmungen des multisektoralen Beihilferahmens zu berechnen. Damit die genannten Bedingungen berücksichtigt werden, musste die Beihilfehöchstintensität auf 31,5 % verringert werden (Wettbewerbsfaktor 0,75, Faktor »Verhältnis Kapitaleinsatz/Arbeitskräfte« 0,8 und Faktor »Regionale Auswirkungen« 1,5). Die Gesamtkosten des Vorhabens beliefen sich auf 112,5 Millionen EUR, was den förderfähigen Kosten entspricht. Die deutschen Behörden gaben an, dass dieses Vorhaben zur Schaffung von 220 direkten und 337 indirekten Arbeitsplätzen führen werde.

3.

Mit Schreiben vom 3. Januar 2002 baten die deutschen Behörden um eine Änderung der Kommissionsentscheidung vom 3. Juli 2001, und zwar auf der Grundlage einer Bewertung von wirtschaftlichen Daten, die von den von der Kommission in der vorangegangenen Entscheidung angenommenen Daten abweichen. Mit Schreiben vom 5. Februar 2002 lehnte die Kommission eine Änderung ihrer früheren Entscheidung ab mit der Begründung, dass die Maßnahme auf der Grundlage einer korrekten Berechnung aller relevanten Faktoren (12) bewertet worden sei.

4.

Die deutschen Behörden riefen hiergegen das Gericht erster Instanz an, das ihren Antrag mit der Begründung zurückwies, dass er nicht zulässig sei (13).

5.

Der Empfänger der zu prüfenden Beihilfe ist die Kronoply GmbH, die sich in Heiligengrabe in Brandenburg befindet, einem Fördergebiet im Sinne von Artikel 87 Absatz 3 Buchstabe a EG-Vertrag. Mit der vorliegenden Anmeldung soll die früher abgelehnte höhere Intensität von 35 % erreicht werden, indem zusätzlich zu den genehmigten 31,5 % eine Beihilfe in Höhe von 3,5 % gewährt wird.

6.

In der Anmeldung wird nicht genau angegeben, welche Investitionen (sofern überhaupt) geplant sind. Die deutschen Behörden bestätigen, dass sich die Gesamtkosten des Vorhabens auf 112,5 Millionen EUR belaufen wie in der früheren Entscheidung im Fall Nr. N 813/00 (siehe Punkt 3.2.2 der Anmeldung: »Die gesamten förderfähigen Investitionen sind begrenzt auf die ursprünglich beantragten Investitionen i.H.v. 112 484 214 EUR«). Der fragliche Beihilfebetrag beläuft sich auf 3 939 947 EUR und besteht aus einer Investitionshilfe in Form eines nicht rückzahlbaren Zuschusses. Wie oben angegeben, entspricht die geplante Beihilfe 3,5 % Brutto der förderfähigen Investitionskosten.

7.

Der Anmeldung zufolge ist das Vorhaben mit der Schaffung von 220 direkten und 337 indirekten Arbeitsplätzen verknüpft. Aus der früheren Entscheidung geht hervor, dass die Schaffung derselben Anzahl von Arbeitsplätzen bereits vorgesehen war.

8.

Die deutschen Behörden weisen darauf hin, dass das Vorhaben bereits vollständig umgesetzt wurde (siehe Punkt 3.0 der Anmeldung: »Das Vorhaben wurde planmäßig durchgeführt und am 31. Januar 2003 abgeschlossen«; siehe ebenso Punkt 4.2.1: »Abschluss des Investitionsvorhabens: 31.01.2003«).

9.

Die Höhe der Beihilfe wird also als eine einfache Erhöhung der Beihilfeintensität für die ursprüngliche Investition berechnet (siehe Punkt 3.3.1 der Anmeldung). Die Begründung für die geplante Beihilfeerhöhung basiert jedoch auf einer anderen Bewertung des relevanten Markts, der neben OSB lediglich eine bestimmte Art von Sperrholz (Nadel-Sperrholz) und nicht den gesamten Sperrholzmarkt (siehe Punkt 5.5.2 der Anmeldung) umfasst. Es ist darauf hinzuweisen, dass die Kommission den relevanten Markt, als OSB- und Sperrholzmarkt, bereits bewertet hatte (14).

10.

Laut Artikel 87 Absatz 1 des EG-Vertrags sind staatliche oder aus staatlichen Mitteln gewährte Beihilfen gleich welcher Art, die durch die Begünstigung bestimmter Unternehmen oder Produktionszweige den Wettbewerb verfälschen oder zu verfälschen drohen, mit dem Gemeinsamen Markt unvereinbar, soweit sie den Handel zwischen Mitgliedstaaten beeinträchtigen. Nach ständiger Rechtsprechung des Europäischen Gerichtshofs ist das Kriterium der Beeinträchtigung des Handels erfüllt, wenn das begünstigte Unternehmen in einem Wirtschaftszweig tätig ist, in dem zwischen Mitgliedstaaten gehandelt wird.

11.

Die Kommission stellt fest, dass die angemeldete Beihilfe aus staatlichen Mitteln für ein bestimmtes Unternehmen gewährt wird, das durch eine Verringerung der Kosten, die es bei der Durchführung des angemeldeten Investitionsvorhabens normalerweise tragen müsste, begünstigt wird. Ferner ist der Beihilfeempfänger, die Kronoply GmbH, ein Holz verarbeitendes Unternehmen und damit in einem Wirtschaftszweig tätig, in dem zwischen Mitgliedstaaten gehandelt wird. Die fragliche Beihilfe fällt dadurch unter Artikel 87 Absatz 1 EG-Vertrag.

12.

Ferner stellt die Kommission fest, dass die deutschen Behörden mit der Anmeldung der Beihilfe ihrer Verpflichtung aus Artikel 88 Absatz 3 EG-Vertrag nachgekommen sind.

13.

Vor der Bewertung des Beihilfevorhabens muss gemäß dem multisektoralen Beihilferahmen der relevante Markt ermittelt werden. Da dieser Faktor von der Kommission bereits in ihrer früheren Entscheidung bewertet wurde (15), kann dem Antrag der deutschen Behörden, die Entscheidung auf der Grundlage einer anderen Definition des relevanten Markts, die den gesamten Sperrholzmarkt auf OSB und Nadel-Sperrholz einschränkt, nochmals zu prüfen (und so die in der früheren Entscheidung gestattete Beihilfeintensität zu ändern) nicht stattgegeben werden.

14.

Gemäß dem multisektoralen Beihilferahmen muss die Kommission zur Festsetzung der zulässigen Beihilfehöchstintensität für ein angemeldetes Beihilfevorhaben zunächst die höchstzulässige Bruttobeihilfeintensität (Beihilfeobergrenze für Regionalbeihilfen) ermitteln, die ein Unternehmen in dem betreffenden Fördergebiet nach der zum Anmeldezeitpunkt gültigen Regionalbeihilferegelung in Anspruch nehmen kann.

15.

Dieser Prozentsatz wird anschließend um drei Bewertungsfaktoren berichtigt, um die höchstzulässige Beihilfeintensität für das jeweilige Beihilfevorhaben zu ermitteln, und zwar den Wettbewerbsfaktor (T), den Faktor »Verhältnis Kapitaleinsatz/Arbeitsplatz« (I) sowie den Faktor »regionale Auswirkung« (M).

16.

Zum jetzigen Zeitpunkt hält die Kommission diese Berechnung nicht für notwendig, da zwei wesentliche Elemente (Anreizeffekt und Notwendigkeit der Beihilfe) fehlen. Demnach bestehen ernsthafte Zweifel daran, dass die Beihilfe mit dem Gemeinsamen Markt vereinbar ist, wie in den nachfolgenden Absätzen dargelegt wird.

17.

Den verfügbaren Informationen zufolge scheint mit dieser gemeldeten Maßnahme derselbe Zweck verfolgt zu werden wie mit dem anderen mit der vorliegenden Sache in Zusammenhang stehenden genehmigten Fall: die Errichtung einer neuen OSB-Produktionsstätte. Den Angaben der deutschen Behörden zufolge (16) sind diese Investitionen bereits abgeschlossen.

18.

Angesichts der oben aufgeführten Überlegungen hat die Kommission ernsthafte Zweifel am Anreizeffekt der neu gemeldeten Beihilfe, da die Investitionen bereits getätigt und abgeschlossen wurden und somit zur Erreichung eines Ziels gemeinsamen Interesses nicht notwendig erscheinen.

19.

Die Beihilfehöhe wird schlicht als einfache Erhöhung der Beihilfeintensität für die ursprüngliche Investition (17) um 3,5 % berechnet, was genau der vorher abgelehnten Intensität entspricht.

20.

Die Ausnahmebestimmungen des Artikels 87 Absatz 2 und Absatz 3 sind in diesem Falle nicht anwendbar. Denn damit Beihilfemaßnahmen zur Entwicklung bestimmter Wirtschaftszweige oder -gebiete im Sinne von Artikel 87 Absatz 3 Buchstabe c des EG-Vertrags beitragen, müssen sie als Anreiz wirken. Wenn, wie im fraglichen Fall, die Investitionen bereits getätigt wurden, liefert die Beihilfe keinen derartigen Anreiz und ist lediglich eine Betriebsbeihilfe, die mit dem Gemeinsamen Markt unvereinbar und daher nach dem EG-Vertrag verboten ist (Artikel 87 Absatz 1).

21.

Ferner hat die Kommission ernsthafte Zweifel, dass die oben genannte Beihilfe mit dem Gemeinsamen Markt vereinbar ist, und zwar aus folgenden Gründen:

Die deutschen Behörden haben darauf hingewiesen, dass die beihilfefähigen Kosten der geplanten Maßnahme dieselben sind wie in der vorherigen

Entscheidung der Kommission und sich auf 112 484 214 EUR belaufen (18).

22.

Den vorliegenden Informationen zufolge scheint es sich um eine Beihilfe zu handeln, die rückwirkend für Maßnahmen gewährt wird, die der Begünstigte bereits durchgeführt hat, d. h. um eine Beihilfe, die nicht das erforderliche Anreizelement enthält und somit als Betriebsbeihilfe zu betrachten ist, die ausschließlich dazu bestimmt ist, den Begünstigten finanziell zu entlasten.

23.

Dieser Grundsatz ist auch im Artikel 4.2, Absatz 3 der »Leitlinien für staatliche Beihilfen mit regionaler Zielsetzung« (19) festgelegt, in dem ausgeführt wird, dass um mit dem gemeinsamen Markt vereinbar zu sein, die Beihilferegelungen vorsehen müssen, dass der Beihilfeantrag vor Beginn der Projektausführung gestellt sein muss. In dem vorliegenden Fall ist stark zu bezweifeln, dass die Beihilfe für die Durchführung des Vorhabens erforderlich war, da das Investitionsvorhaben bereits vor der Gewährung der Beihilfe abgeschlossen wurde. Eine Beihilfe, die nach dem Abschluss des Projekts gewährt wurde, um die bereits verwendeten Mittel zu ersetzen, ist als Betriebsbeihilfe anzusehen, die mit Artikel 87 Absatz 1 EG-Vertrag nicht vereinbar ist.

24.

Die Kommission hat ernsthafte Zweifel, dass Beihilfen für bereits abgeschlossene Investitionen weiterhin als Beihilfen gelten, die die Entwicklung bestimmter Wirtschaftszweige im Sinne des Artikels 87 Absatz 3 Buchstabe c des EG-Vertrags erleichtern. Die Kommission hat stets entsprechend der gängigen Praxis der Kommission, wie vom Gerichtshof bestätigt (20), die Gewährung von Beihilfen zur Erleichterung der Entwicklung bestimmter Wirtschaftszweige oder -gebiete nur dann in Erwägung gezogen, wenn sie feststellen kann, dass die Beihilfe zur Verwirklichung einer der genannten Ziele beiträgt, die die begünstigten Firmen unter normalen Marktbedingungen durch eigene Maßnahmen nicht erreichen könnten.

25.

Im fraglichen Fall ist klar, dass die in der früheren Entscheidung genehmigte Intensität in Höhe von 31,5 % ausreichend war, um die Investitionsentscheidung positiv zu beeinflussen, und dass jede weitere Beihilfe lediglich zu einem »Windfall-Effekt« führen würde.

26.

Aufgrund der genannten Einzelheiten hat die Kommission ernsthafte Zweifel, dass die gemeldete Beihilfe in Höhe von 3 939 947 EUR, was einer Beihilfeintensität von 3,5 % entspricht, die die Bundesrepublik Deutschland der Kronoply GmbH gewähren will, mit dem EG-Vertrag vereinbar ist. Daher hat die Kommission entschieden, das Verfahren nach Artikel 88 Absatz 2 des EG-Vertrags gemäß Artikel 6 der Verordnung des Rates (EG) Nr. 659/1999 einzuleiten.

27.

Im Licht der vorstehenden Überlegungen fordert die Kommission Deutschland im Rahmen des Verfahrens gemäß Artikel 88 Absatz 2 des EG-Vertrags auf, innerhalb eines Monats nach Eingang dieses Schreibens eine Stellungnahme abzugeben und alle für die Beurteilung der Beihilfe/Maßnahme sachdienlichen Informationen zu übermitteln. Ihre Behörden werden aufgefordert, unverzüglich eine Kopie dieses Schreibens an den potenziellen Beihilfeempfänger weiterzuleiten.

28.

Die Kommission erinnert Deutschland an die aufschiebende Wirkung von Artikel 88 Absatz 3 EG-Vertrag und verweist auf Artikel 14 der Verordnung (EG) Nr.659/1999 des Rates, demzufolge jede unrechtmäßig gewährte Beihilfe vom Empfänger zurückgefordert werden kann.

29.

Die Kommission weist die Bundesrepublik Deutschland darauf hin, dass sie die Beteiligten durch die Veröffentlichung dieses Schreibens und einer Zusammenfassung im Amtsblatt der Europäischen Union informieren wird. Sie wird ferner Beteiligten in den EFTA-Staaten, die das EWR-Abkommen unterzeichnet haben, durch Veröffentlichung einer Bekanntmachung in der EWR-Beilage des Amtsblatts der Europäischen Union sowie die EFTA-Überwachungsbehörde durch Übermittlung einer Kopie dieses Schreibens informieren. Alle Beteiligten werden aufgefordert, sich innerhalb eines Monats nach dem Datum dieser Veröffentlichung zu äußern.”

„2.

Az ezt követő heti pályázatok tekintetében az ajánlatok beérkezésének határideje minden csütörtökön 10 óra.

Mindazonáltal 2004. november 4-én, 2004. december 23-án, 2004. december 30-án, 2005. március 24-én és 2005. május 5-én a pályázati eljárás felfüggesztésre kerül.”