This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 02015R0010-20150107
Consolidated text: Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/10 av den 6 januari 2015 om kriterier för sökande av järnvägsinfrastrukturkapacitet och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 870/2014 (Text av betydelse för EES)
Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/10 av den 6 januari 2015 om kriterier för sökande av järnvägsinfrastrukturkapacitet och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 870/2014 (Text av betydelse för EES)
In force
2015R0010 — SV — 07.01.2015 — 000.001
Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet
|
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2015/10 av den 6 januari 2015 om kriterier för sökande av järnvägsinfrastrukturkapacitet och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 870/2014 (EGT L 003 7.1.2015, s. 34) |
Rättad genom:
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) 2015/10
av den 6 januari 2015
om kriterier för sökande av järnvägsinfrastrukturkapacitet och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 870/2014
(Text av betydelse för EES)
Artikel 1
Syfte
I denna förordning fastställs de krav om ekonomiska garantier som en infrastrukturförvaltare kan ställa för att se till att dennes berättigade förväntningar om framtida intäkter uppfylls utan att man överstiger en lämplig nivå, som ska stå i proportion till sökandens planerade verksamhetsnivå. Kraven innefattar framför allt villkoren för när en garanti eller en förskottsbetalning kan begäras samt den ekonomiska garantins nivå och varaktighet. I denna förordning specificeras dessutom närmare de kriterier som ska användas för att bedöma förmågan hos en sökande att utarbeta överensstämmande anbud för infrastrukturkapacitet.
Artikel 2
Definitioner
I denna förordning avses med
ekonomisk garanti : a) en förskottsbetalning för att minska och föregripa kommande åtaganden att betala infrastrukturavgifter eller b) kontraktsarrangemang som innebär att ett finansinstitut, exempelvis en bank, åtar sig att säkerställa att sådana betalningar betalas när de förfaller.
Artikel 3
Villkor för ekonomiska garantier
1. Den sökande kan välja att uppfylla en begäran om ekonomisk garanti genom antingen förskottsbetalning eller kontraktsarrangemang i den mening som avses i artikel 2. Om en sökande gör en förskottsbetalning för infrastrukturavgifter får förvaltaren inte samtidigt begära andra ekonomiska garantier för samma planerade verksamhet.
2. Infrastrukturförvaltaren får begära att sökande ska lämna ekonomiska garantier, om en kreditvärdering av den sökande visar att denne kan ha svårt att klara av regelbundna betalningar av infrastrukturavgifter. Infrastrukturförvaltaren ska i tillämpliga fall nämna sådana kreditvärderingar i avsnittet om avgiftsprinciper i sin beskrivning av järnvägsnätet. Infrastrukturförvaltaren ska grunda sin begäran om en ekonomisk garanti på högst två år gamla kreditvärderingar från ett kreditvärderingsinstitut eller annat professionellt bedömnings- eller credit scoring-organ.
3. Infrastrukturförvaltaren ska inte begära en ekonomisk garanti
a) från det utsedda järnvägsföretaget om en ekonomisk garanti redan har beviljats eller betalats av den sökande, som inte är ett järnvägsföretag, för att täcka framtida betalningar för samma planerade verksamhet,
b) om infrastrukturavgiften ska betalas direkt till infrastrukturförvaltaren av behörig myndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 ( 1 ).
Artikel 4
De ekonomiska garantiernas nivå och varaktighet
1. ►C1 Nivån på de ekonomiska garantierna för en sökande ska inte överstiga det beräknade avgiftsbeloppet under två månader av den begärda tågdriften. ◄
2. En infrastrukturförvaltare får inte kräva att en ekonomisk garanti träder i kraft eller betalas mer än tio dagar före den månad då järnvägsföretaget inleder den tågdrift vars infrastrukturavgifter den ekonomiska garantin ska täcka. Om kapaciteten tilldelas efter den tidpunkten, kan infrastrukturförvaltaren kräva att det ställs en ekonomisk garanti med kort varsel.
Artikel 5
Förmåga att utarbeta överensstämmande anbud för infrastrukturkapacitet
Infrastrukturförvaltaren ska inte avslå en ansökan för ett specifikt tågläge på grund av underlåtenhet att tillhandahålla en garanti avseende förmågan att utarbeta ett överensstämmande anbud för infrastrukturkapacitet, i den mening som avses i artikel 41.2 i direktiv 2012/34/EU, såvida inte
a) sökanden inte har svarat på två på varandra följande uppmaningar att inkomma med information som saknas eller vid upprepade tillfällen har agerat på ett sätt som inte uppfyller villkoren i den beskrivning av järnvägsnätet som avses i artikel 27 i direktiv 2012/34/EU och i bilaga IV till direktivet i fråga om ansökningsförfarandet för tåglägen, och
b) infrastrukturförvaltaren på regleringsorganets begäran och på ett för regleringsorganet tillfredsställande sätt kan visa att den har tagit alla rimliga steg för att stödja en korrekt och punktlig inlämning av ansökningar.
Artikel 6
Övergångsbestämmelse
Om så är nödvändigt ska infrastrukturförvaltaren i fråga om den första tidtabellsperioden efter ikraftträdandet av denna förordning anpassa sina beskrivningar av järnvägsnätet till bestämmelserna i denna förordning.
Artikel 7
Genomförandeförordning (EU) nr 870/2014 ska upphöra att gälla.
Artikel 8
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 16 juni 2015, med undantag för artikel 7, som ska tillämpas från och med dagen för ikraftträdandet.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 (EUT L 315, 3.12.2007, s. 1).