(1)

I direktiv 2003/87/EG, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/959 (2), föreskrivs att utsläpp från sjötransporter ska inkluderas i systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen (EU:s utsläppshandelssystem).

(2)

För att minska rederiernas administrativa bördor föreskrivs i direktiv 2003/87/EG att en medlemsstat ska ansvara för varje rederi. Enligt direktiv 2003/87/EG ska den medlemsstat som ansvarar för att administrera ett rederi kallas ”administrerande myndighet för ett rederi”.

(3)

Inom ramen för den allmänna sjörätten avser begreppet ”rederi” den enhet som ansvarar för administration av fartyget och kan inte ändras genom ett bilateralt avtal mellan parterna. Denna allmänna riktlinje är dock inte den lämpligaste inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem, som är föremål för denna akt. I samband med just EU:s utsläppshandelssystem är det nödvändigt att rikta skyldigheterna till den enhet som är bättre lämpad att vidta de nödvändiga åtgärderna avseende detta. I motsats till vad som är fallet inom den allmänna sjörätten kan denna enhet vara en annan än den enhet som ansvarar för den faktiska administrationen av fartyget. Inom EU:s utsläppshandelssystem är det därför nödvändigt att avvika från den betydelse som begreppet rederi har i den allmänna sjörätten, så att det blir möjligt för parterna att sluta avtal sinsemellan om identiteten på den enhet som ska åläggas de skyldigheter som följer av EU:s utsläppshandelssystem.

(4)

För att säkerställa likabehandling av rederier bör medlemsstaterna följa harmoniserade regler för administrationen av de rederier som de ansvarar för. För att garantera en korrekt tillämpning av EU:s utsläppshandelssystem och för att ta hänsyn till skillnaderna mellan EU:s utsläppshandelssystem och den allmänna sjörätten bör medlemsstaterna se till att om den organisation eller person som har övertagit fartygsägarens ansvar för driften av fartyget och som genom att ta på sig detta ansvar har gått med på att överta alla skyldigheter och allt ansvar som följer av de internationella organisationsreglerna för säker drift av fartyg och för förhindrande av förorening, som anges i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 336/2006 (3), också har övertagit ansvaret för skyldigheterna enligt EU:s utsläppshandelssystem, denna organisation eller person har vederbörligen bemyndigats av fartygsägaren att följa de nationella åtgärder som införlivar direktiv 2003/87/EG, inbegripet skyldigheten att överlämna utsläppsrätter enligt artiklarna 3gb och 12 i det direktivet. I den mån detta krav avviker från praxis i fråga om definitionen av ”rederi” i den allmänna sjörätten, begränsas det till övertagandet av ansvaret i enlighet med EU:s utsläppshandelssystem.

(5)

För att kontrollen av efterlevnaden av EU:s utsläppshandelssystem ska underlättas bör den organisation eller person som har övertagit ansvaret för skyldigheterna enligt EU:s utsläppshandelssystem förse sin administrerande myndighet för ett rederi med information om de fartyg som den ansvarar för.

(6)

De enheter som ansvarar för fullgörandet av skyldigheterna enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/757 (4) och skyldigheterna enligt direktiv 2003/87/EG måste alltid tydligt anges. I detta syfte, och i syfte att säkerställa en enhetlig förvaltning och kontroll av efterlevnaden, föreskrivs i förordning (EU) 2015/757 att samma enhet ska vara ansvarig för båda.

(7)

Artikel 3gf.1 och 3gf.3 i direktiv 2003/87/EG innehåller bestämmelserna om tilldelning av varje rederi till dess administrerande myndighet för ett rederi. För att säkerställa likabehandling av rederierna är det nödvändigt att fastställa harmoniserade detaljerade regler för tilldelning av rederier till medlemsstaterna. Reglerna för tilldelning av ett rederi till en medlemsstat omfattar rederiets registreringsland, som bör baseras på information som registrerats i Thetis MRV, det särskilda unionsinformationssystem som utvecklats och drivs av Europeiska sjösäkerhetsbyrån och som stöder genomförandet av förordning (EU) 2015/757. Tilldelningen av rederier som inte är registrerade i en medlemsstat bör baseras på uppgifter om hamnanlöp som lagras i unionens system för informationsutbyte inom sjöfarten som inrättats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG (SafeSeaNet) (5). Uppgifterna om hamnanlöp kan vid behov kompletteras med information från andra informationssystem.

(8)

Det är dessutom nödvändigt att fastställa detaljerade tilldelningsregler för rederier som inte är registrerade i en medlemsstat och som inte utförde någon resa som omfattas av det tillämpningsområde som anges i artikel 3ga i direktiv 2003/87/EG under de föregående fyra övervakningsåren och vars första resa inom tillämpningsområdet för det direktivet är en resa mellan hamnar inom två medlemsstaters jurisdiktion, och för rederier som inte är registrerade i en medlemsstat och som har sitt största antal hamnanlöp i två eller flera medlemsstater. För att säkerställa ett smidigt genomförande av EU:s utsläppshandelssystem bör medlemsstaterna utbyta information vid byte av ett rederis administrerande myndighet för ett rederi.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för klimatförändringar.