(1)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 (4) bidrar till att minska systemrisk genom att öka transparensen på OTC-derivatmarknaden och genom att minska de motpartskreditrisker och operativa risker som är förenade med OTC-derivat.

(2)

Efterhandelsinfrastrukturer är av grundläggande betydelse för kapitalmarknadsunionen och hanterar en rad olika processer efter handel, däribland clearing. Ett effektivt och konkurrenskraftigt clearingsystem i unionen är en förutsättning för väl fungerande kapitalmarknader i unionen och en av grundvalarna för unionens finansiella stabilitet. Det är därför nödvändigt att fastställa ytterligare regler för att effektivisera clearingtjänsterna i unionen i allmänhet, och hos centrala motparter i synnerhet, genom att rationalisera förfaranden, särskilt för tillhandahållande av ytterligare tjänster eller verksamheter och för ändring av centrala motparters riskmodeller, genom att öka likviditeten, genom att uppmuntra clearing hos centrala motparter i unionen, genom att modernisera ramen för centrala motparters verksamhet och genom att skapa den flexibilitet som behövs för att centrala motparter och andra finansiella aktörer ska kunna konkurrera på den inre marknaden.

(3)

Unionens marknadsaktörer behöver ha fler alternativ när det gäller tillgång till säkra och effektiva clearingtjänster. Centrala motparter måste vara säkra och motståndskraftiga för att locka till sig affärsverksamhet. I förordning (EU) nr 648/2012 fastställs åtgärder för att öka transparensen på derivatmarknaderna och begränsa riskerna genom clearing och utväxling av marginalsäkerheter. Centrala motparter spelar en viktig roll i detta avseende genom att begränsa finansiella risker. Regler bör därför fastställas för att ytterligare stärka stabiliteten hos centrala motparter i unionen genom att bland annat ändra vissa delar av regelverket. Med tanke på den betydelse som centrala motparter i unionen har för att bevara unionens finansiella stabilitet är det dessutom nödvändigt att stärka tillsynen av centrala motparter i unionen ytterligare och i detta sammanhang lägga särskild vikt vid deras roll inom det finansiella systemet som helhet och det faktum att de tillhandahåller gränsöverskridande tjänster.

(4)

Central clearing är en global verksamhet och unionens marknadsaktörer verkar internationellt. Sedan antagandet av ändringarna av förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller förfarandena för auktorisation av centrala motparter och de myndigheter som är involverade i denna samt vad gäller kraven för godkännande av centrala motparter i tredjeland, har dock farhågor upprepade gånger uttryckts, bland annat av Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (5), om de fortsatta riskerna för unionens finansiella stabilitet till följd av den alltför stora koncentrationen av clearing till vissa centrala motparter i tredjeland, i synnerhet på grund av de potentiella risker som kan uppstå under stressade marknadsförhållanden. För att begränsa risken att det till följd av Förenade kungarikets utträde ur unionen uppstår en ”stupeffekt”, och unionens marknadsaktörer plötsligt inte får tillträde till centrala motparter i Förenade kungariket, antog kommissionen som en kortfristig åtgärd ett antal likvärdighetsbeslut i syfte att säkra tillträdet till centrala motparter i Förenade kungariket. Kommissionen uppmanade dock unionens marknadsaktörer att på medellång sikt minska sina alltför stora exponeringar mot systemviktiga centrala motparter i tredjeland. Kommissionen upprepade denna uppmaning i sitt meddelande av den 19 januari 2021 med titeln Det europeiska ekonomiska och finansiella systemet: främja öppenhet, styrka och motståndskraft. Risker och effekter av alltför stora exponeringar mot systemviktiga centrala motparter i tredjeland behandlades i en rapport som Esma offentliggjorde i december 2021 efter att ha genomfört en bedömning enligt artikel 25.2c i förordning (EU) nr 648/2012. I rapporten drogs slutsatsen att vissa tjänster som tillhandahålls av systemviktiga centrala motparter i Förenade kungariket var av så stor systemvikt att de nuvarande arrangemangen enligt förordning (EU) nr 648/2012 inte var tillräckliga för att hantera riskerna för unionens finansiella stabilitet. För att begränsa de potentiella riskerna för unionens finansiella stabilitet av ett fortsatt alltför stort beroende av systemviktiga centrala motparter i tredjeland, men även för att göra de åtgärder som vidtas avseende centrala motparter i tredjeland som utgör mindre risker för unionens finansiella stabilitet mer proportionella, är det nödvändigt att i högre grad anpassa den ram som infördes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2099 (6) till de risker som olika centrala motparter i tredjeland utgör.

(5)

Genom förordning (EU) nr 648/2012 undantas transaktioner inom grupper från clearingkravet och marginalsäkerhetskraven. För att skapa större rättssäkerhet och förutsägbarhet när det gäller ramverket för transaktioner inom grupper bör ordningen för likvärdighetsbeslut enligt artikel 13 i förordning (EU) nr 648/2012 ersättas med ett enklare regelverk. Artikel 3 i förordning (EU) nr 648/2012 bör därför ändras för att ersätta behovet av likvärdighetsbeslut med en förteckning över tredjeländer för vilka undantag inte bör beviljas. Dessutom bör artikel 13 i förordning (EU) nr 648/2012 ändras så att likvärdighetsbeslut föreskrivs endast med avseende på artikel 11 i den förordningen. Eftersom det i artikel 382 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (7) hänvisas till transaktioner inom grupper i den mening som avses i förordning (EU) nr 648/2012, bör artikel 382 i förordning (EU) nr 575/2013 även ändras i enlighet med detta.

(6)

Med tanke på att enheter som är etablerade i tredjeländer som har strategiska brister i sina nationella system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism (högrisktredjeänder) som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1624 (8), eller i tredjeländer som är upptagna i förteckningen i bilaga I till rådets slutsatser om EU:s reviderade förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet, omfattas av ett mindre strängt regelverk, skulle deras verksamheter kunna öka risken för unionens finansiella stabilitet, inbegripet på grund av en högre motpartskreditrisk och rättslig risk. Sådana enheter bör följaktligen inte komma i fråga för att omfattas av regelverket för transaktioner inom grupper.

(7)

Strategiska brister i nationella system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism eller en bristande samarbetsvilja på skatteområdet är inte nödvändigtvis de enda faktorer som kan påverka de risker, inbegripet motpartskreditrisk och rättslig risk, som är förenade med derivatkontrakt. Även andra faktorer, till exempel tillsynsramverket, är av betydelse. Kommissionen bör därför ges befogenhet att anta delegerade akter för att identifiera de tredjeländer vars enheter inte är tillåtna att omfattas av undantagen inom grupper trots att dessa tredjeländer inte identifierats som högrisktredjeländer eller förtecknas i bilaga I till rådets slutsatser om EU:s reviderade förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet. Mot bakgrund av att de regulatoriska kraven är lägre för transaktioner inom grupper bör reglerings- och tillsynsorgan noggrant övervaka och bedöma de risker som är förenade med transaktioner som sker med enheter från tredjeland.

(8)

För att säkerställa likvärdiga förutsättningar för kreditinstitut i unionen och kreditinstitut i tredjeland som erbjuder clearingtjänster till pensionssystem bör ett undantag från clearingkravet enligt förordning (EU) nr 648/2012 införas för fall där en finansiell motpart i unionen som omfattas av clearingkravet eller en icke-finansiell motpart som omfattas av clearingkravet ingår en transaktion med ett pensionssystem i tredjeland som är undantaget från clearingkravet enligt det tredjelandets nationella rätt.

(9)

Förordning (EU) nr 648/2012 främjar användning av central clearing som den viktigaste riskbegränsningstekniken för OTC-derivat. De risker som är förenade med ett OTC-derivatkontrakt begränsas således bäst genom att det OTC-derivatkontraktet clearas genom en central motpart som är auktoriserad eller godkänd enligt förordning (EU) nr 648/2012 (auktoriserad eller godkänd central motpart). Av detta följer att endast OTC-derivatkontrakt som inte clearas genom en auktoriserad eller godkänd central motpart bör ingå i beräkningen av positionen i förhållande till clearingtrösklarna enligt artikel 10.4 b i förordning (EU) nr 648/2012. För att säkerställa att den nuvarande ansvarsfulla tillämpningen av clearingkravet inte påverkas av den nya metoden är det lämpligt att Esma ges befogenhet att vid behov även fastställa en aggregerad clearingtröskel.

(10)

Tjänster för riskreducering vid efterhandel (riskreduceringstjänster) minskar risker, såsom kreditrisk och operativ risk, för derivatportföljer och är därför ett värdefullt verktyg för att förbättra OTC-derivatmarknadens motståndskraft. Sådana tjänster omfattar bland annat portföljkompression, portföljoptimering och portföljombalansering. Leverantörer av riskreduceringstjänster använder ofta komplexa finansiella instrument för att säkerställa att de transaktioner som följer av åtgärder för riskreducering vid efterhandel (riskreduceringsåtgärder) inte omfattas av clearingkravet. Detta agerande leder till att riskreduceringstjänsterna bara blir användbara och tillgängliga för avancerade finansmarknadsaktörer och minskar fördelarna med användningen av riskreduceringstjänster, eftersom användningen av komplexa produkter som inte omfattas av clearingkravet ökar risken i det finansiella systemet. Med tanke på fördelarna med riskreduceringstjänster bör användningen av dem underlättas och göras tillgänglig för en bredare grupp av marknadsaktörer. Därför bör transaktioner som utförs som en följd av riskreduceringstjänster undantas från clearingkravet. För att säkerställa en säker och effektiv användning av riskreduceringstjänster bör undantaget samtidigt omfattas av lämpliga villkor som ska specificeras ytterligare och kompletteras av Esma.

(11)

Det är nödvändigt att vidta åtgärder för att motverka de risker för den finansiella stabiliteten som är förenade med att clearingmedlemmar och kunder i unionen har alltför stora exponeringar mot systemviktiga centrala motparter i tredjeland (centrala motparter i kategori 2) som tillhandahåller clearingtjänster som Esma har fastställt vara av stor systemvikt enligt förordning (EU) nr 648/2012. I december 2021 konstaterade Esma att vissa clearingtjänster som tillhandahölls av två centrala motparter i kategori 2, närmare bestämt för OTC-räntederivat denominerade i euro, OTC-räntederivat denominerade i polska zloty, kreditswappar denominerade i euro och kortfristiga räntederivat denominerade i euro, är av stor systemvikt för unionen eller för en eller flera av dess medlemsstater. I sin bedömningsrapport från december 2021 konstaterade Esma att en eller flera medlemsstaters statsobligationsmarknader och unionens finansiella stabilitet i ett vidare perspektiv kan påverkas negativt om dessa centrala motparter i kategori 2 skulle hamna i ett finansiellt nödläge och ändra sina godtagbara säkerheter, marginalsäkerheter eller värderingsavdrag. Störningar på marknader som är relevanta för genomförandet av penningpolitiken kan dessutom hämma den transmissionsmekanism som är av avgörande vikt för utgivande centralbanker. Det är därför lämpligt att kräva att finansiella motparter och icke-finansiella motparter som omfattas av clearingkravet direkt eller indirekt innehar konton och att de clearar ett representativt antal transaktioner hos en central motpart i unionen. Detta krav bör bidra till en minskning av tillhandahållandet av clearingtjänster av stor systemvikt från dessa centrala motparter i kategori 2. Mot bakgrund av den senaste tidens marknadsutveckling, särskilt när det gäller kreditswappar denominerade i euro, är det lämpligt att kravet endast gäller OTC-räntederivat denominerade i euro och polska zloty och kortfristiga räntederivat denominerade i euro, utöver alla andra clearingtjänster som anses vara av stor systemvikt i framtida bedömningar enligt förordning (EU) nr 648/2012.

(12)

Kravet på aktivt konto bör gälla för finansiella och icke-finansiella motparter som omfattas av clearingkravet och som överskrider clearingtrösklarna i någon av de kategorier av derivatkontrakt som Esma identifierat såsom av stor systemvikt. När motparter som ingår i grupper med huvudkontor i unionen kontrollerar om de är föremål för kravet på aktivt konto bör de beakta derivatkontrakt som tillhör clearingtjänster av stor systemvikt som clearas av någon enhet inom gruppen, inbegripet enheter som är etablerade i tredjeländer, eftersom dessa kontrakt kan bidra till den alltför höga graden av exponering för gruppen som helhet. Derivatkontrakt som innehas av dotterföretag i tredjeland till grupper i unionen bör också inkluderas för att förhindra att dessa grupper flyttar sin clearingverksamhet utanför unionen för att undvika kravet på aktivt konto. En motpart som omfattas av kravet på aktivt konto och som tillhör en grupp bör vara skyldig att uppfylla representativitetskravet baserat på sina egna transaktioner. Enheter i tredjeland som inte omfattas av clearingkravet enligt unionsrätten omfattas inte av skyldigheten att ha ett aktivt konto.

(13)

Kravet på aktivt konto är ett nytt krav. Vederbörlig hänsyn bör tas till att kravet är nytt och att marknadsaktörerna gradvis behöver anpassa sig till det. Det är därför lämpligt att marknadsaktörer kan uppfylla kravet på aktivt konto genom att inrätta permanent funktionella konton hos centrala motparter i unionen. Kravet på aktivt konto bör omfatta operativa faktorer. Kontot bör vara avpassat för snabb clearing av ett betydande antal transaktioner som flyttas från en central motpart i kategori 2 och för clearing av alla nya transaktioner i de kategorier av derivatkontrakt som fastställts vara av stor systemvikt. Dessa operativa faktorer bör också bidra till att uppmuntra motparter att flytta transaktioner till unionen. I detta avseende är det lämpligt att beakta situationen för motparter som redan clearar en betydande del av sina transaktioner i räntederivat denominerade i euro och polska zloty och i kortfristiga räntederivat denominerade i euro hos centrala motparter i unionen. Dessa motparter bör inte omfattas av de operativa krav som är förknippade med kravet på aktivt konto.

(14)

För att säkerställa att kravet på aktivt konto bidrar till det övergripande målet att minska alltför stora exponeringar mot clearingtjänster av stor systemvikt som tillhandahålls av centrala motparter i tredjeland och att kontot inte är vilande, bör ett minsta antal derivatkontrakt clearas genom de aktiva kontona. Dessa kontrakt bör vara representativa för de olika underkategorier av derivatkontrakt som tillhör clearingtjänster av stor systemvikt (representativitetskravet). Representativitetskravet bör återspegla mångfalden i portföljerna hos de finansiella och icke-finansiella motparter som omfattas av kravet på aktivt konto. Kontrakt med olika löptider och storlekar bör clearas genom de aktiva kontona, liksom kontrakt av olika ekonomisk karaktär, inbegripet alla klasser av räntederivat som omfattas av clearingkravet enligt kommissionens delegerade förordningar (EU) 2015/2205 (9) och (EU) 2016/1178 (10) när det gäller kontrakt denominerade i polska zloty. För att fastställa det minsta antal derivatkontrakt som bör clearas genom de aktiva kontona bör Esma identifiera upp till tre derivatklasser bland de derivatkontrakt som tillhör clearingtjänsterna av stor systemvikt. Esma bör vidare identifiera upp till fem av de mest relevanta underkategorierna av transaktioner, per derivatklass, på grundval av en kombination av storlek och löptid. Motparterna bör sedan vara skyldiga att cleara minst fem transaktioner under referensperioden i varje relevant underkategori. Antalet derivatkontrakt som ska clearas bör vara minst fem transaktioner under referensperioden som årsgenomsnitt, vilket innebär att de behöriga myndigheterna vid bedömningen av huruvida motparterna uppfyller representativitetskravet bör beakta det totala antalet transaktioner under ett år. För att säkerställa ett proportionellt tillvägagångssätt och undvika att lägga en alltför stor börda på motparter som har begränsad verksamhet i de olika underkategorier av derivatkontrakt som identifierats av Esma, bör ett de minimis-tröskelvärde gälla för representativitetskravet. Dessutom behöver vederbörlig hänsyn tas till den specifika affärsmodellen för unionens pensionssystem. I flera fall har sådana pensionssystem ett begränsat antal räntederivattransaktioner, som är koncentrerade, långfristiga och med ett högt nominellt belopp. Det är därför lämpligt att fastställa ett reducerat representativitetskrav, vilket bör innebära att en transaktion i stället för fem ska clearas i de mest relevanta underkategorierna per referensperiod. Medlemsstaterna bör införa lämpliga viten om en motpart som omfattas av kravet på aktivt konto underlåter att uppfylla sina skyldigheter i fråga om operativa kriterier eller representativitetskravet.

(15)

Esma har en viktig roll i bedömningen av om centrala motparter i tredjeland och deras clearingtjänster är av stor systemvikt. Senast 18 månader efter denna förordnings ikraftträdande, eller när som helst när det gäller en risk för den finansiella stabiliteten, bör Esma bedöma och rapportera till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om effekterna av denna förordning när det gäller att minska exponeringarna mot systemviktiga centrala motparter i kategori 2. Esma bör föreslå alla åtgärder som den anser nödvändiga, samt kvantitativa tröskelvärden, och låta dem åtföljas av en konsekvensbedömning och en kostnads-nyttoanalys. Esma bör vid utarbetandet av sin bedömning och rapport samarbeta med Europeiska centralbankssystemet (ECBS), Europeiska systemrisknämnden (ESRB) och den gemensamma övervakningsmekanism som inrättas genom denna förordning. Inom sex månader från mottagandet av Esmas rapport bör kommissionen utarbeta sin egen rapport, som vid behov kan åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

(16)

I syfte att uppmuntra clearing i unionen och säkra unionens finansiella stabilitet, och säkerställa att kunderna är medvetna om vilka alternativ de har och kan fatta välgrundade beslut om var de ska cleara sina derivatkontrakt, bör clearingmedlemmar och kunder som tillhandahåller clearingtjänster hos både auktoriserade eller godkända centrala motparter informera sina kunder om alternativet att cleara ett derivatkontrakt genom en central motpart i unionen. Den information som lämnas bör inkludera information om alla kostnader som kunder kommer att debiteras av clearingmedlemmar och kunder som tillhandahåller clearingtjänster. Informationen om kostnader som clearingmedlemmar och kunder som tillhandahåller clearingtjänster bör redovisa bör vara begränsad till de centrala motparter i unionen för vilka de tillhandahåller clearingtjänster. Skyldigheten att informera kunder om alternativet att cleara ett derivatkontrakt genom en central motpart i unionen är åtskild från kravet på ett aktivt konto och är avsedd att tillämpas mer allmänt för att säkerställa kännedom om clearingerbjudandet från centrala motparter i unionen.

(17)

För att säkerställa att de behöriga myndigheterna har nödvändig information om clearingverksamhet som bedrivs av clearingmedlemmar eller kunder hos godkända centrala motparter i tredjeland bör en rapporteringsskyldighet införas för sådana clearingmedlemmar eller kunder. I rapporteringen bör åtskillnad göras mellan värdepapperstransaktioner, derivattransaktioner på reglerade marknader och OTC-derivattransaktioner. Esma bör tillhandahålla närmare upplysningar om innehållet i och formatet för den information som ska rapporteras, och bör därvid säkerställa att skyldigheten inte skapar ytterligare rapporteringskrav om det inte är nödvändigt, så att den administrativa bördan för clearingmedlemmar eller kunder minimeras.

(18)

Enligt det nuvarande regelverket mottar Esma transaktionsuppgifter enligt förordning (EU) nr 648/2012 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 (11), som ger en unionsomfattande bild av marknaderna, men inte om centrala motparters riskhantering. Esma bör därför, utöver sådana uppgifter, kräva aktuell och tillförlitlig information om centrala motparters verksamhet och praxis för att fullgöra sitt mandat för finansiell stabilitet. Det bör därför införas ett formellt krav för centrala motparter i unionen att rapportera sina riskhanteringsuppgifter till Esma. Införandet av ett sådant krav skulle också bidra till att ytterligare stärka standardiseringen och jämförbarheten mellan uppgifterna och säkerställa att uppgifterna levereras med jämna mellanrum.

(19)

Den senaste tidens stressepisoder på råvarumarknaderna har visat hur viktigt det är att myndigheterna har en helhetsbild av derivatverksamheten och exponeringarna hos icke-finansiella motparter som omfattas av clearingkravet. Icke-finansiella motparter som omfattas av clearingkravet och som ingår i en grupp vars transaktioner inom gruppen är undantagna från rapporteringsskyldigheten bör få sina derivatpositioner rapporterade av sitt moderföretag inom unionen på aggregerad basis. Rapporteringen bör göras varje vecka på enhetsnivå och bör delas upp efter typ av derivat. Sådan information bör lämnas till Esma och den berörda behöriga myndigheten för de enskilda enheterna i gruppen. Det är också lämpligt att beakta tillsynssamfundets intressen när det gäller kvaliteten på de uppgifter som de finansiella och icke-finansiella motparterna rapporterar enligt förordning (EU) nr 648/2012. Enheter som omfattas av rapporteringsskyldigheten enligt den förordningen bör därför åläggas att visa tillbörlig aktsamhet genom att fastställa lämpliga förfaranden och arrangemang för att säkerställa uppgifternas kvalitet, innan uppgifterna lämnas in. Esma bör utfärda riktlinjer för att ytterligare specificera sådana förfaranden och arrangemang, med beaktande av möjligheten att kraven ska kunna tillämpas på ett proportionellt sätt. För att säkerställa att kraven i fråga om uppgifternas kvalitet är uppfyllda bör medlemsstaterna anta lämpliga sanktioner om de rapporterade uppgifterna innehåller systematiska uppenbara fel. Esma bör utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera vad som utgör ett systematiskt uppenbart fel vid åläggandet av dessa sanktioner. Enheter har möjlighet att delegera sin rapportering men de förblir ansvariga om de uppgifter som rapporteras av den enhet till vilken de har delegerat sin rapportering är felaktiga eller rapporteras mer än en gång.

(20)

För att säkerställa att de behöriga myndigheterna alltid är medvetna om exponeringar på enhets- och gruppnivå och att de kan övervaka sådana exponeringar bör dessa myndigheter införa ändamålsenliga samarbetsförfaranden för att beräkna positionerna i kontrakt som inte clearas hos en auktoriserad eller godkänd central motpart och för att aktivt utvärdera och bedöma exponeringsnivån i OTC-derivatkontrakt på enhets- och gruppnivå. För att Esma ska få en övergripande bild av verksamheten när det gäller OTC-derivat hos icke-finansiella motparter som är etablerade i unionen samt deras moderföretag, bör de myndigheter som ansvarar för dessa icke-finansiella motparter och moderföretag regelbundet rapportera till Esma. Sådan rapportering bör inte omfatta sådan information som redan lämnats in enligt andra rapporteringskrav som fastställs i förordning (EU) nr 648/2012, utan i stället ge information om utvecklingen av dessa icke-finansiella motparters portföljer mellan två rapporteringsdatum samt en bedömning av de risker som sådana motparter kan vara exponerade för. Myndigheter med ansvar för icke-finansiella motparter som ingår i en grupp bör samarbeta för att minimera rapporteringsbördan och bedöma intensiteten och typen av verksamhet avseende OTC-derivat för dessa icke-finansiella motparter.

(21)

Det är nödvändigt att säkerställa att kommissionens delegerade förordning (EU) nr 149/2013 (12) fortfarande är lämplig mot bakgrund av marknadsutvecklingen när det gäller kriterier för att fastställa vilka OTC-derivatkontrakt som på ett objektivt mätbart sätt minskar risker. Det är även nödvändigt att säkerställa att nivån på de clearingtrösklar som fastställs i den delegerade förordningen på ett lämpligt och rättvisande sätt tar hänsyn till olika risker med och egenskaper hos andra derivat än räntederivat, valutaderivat, kreditderivat och aktiederivat. Esma bör därför även se över och när så är lämpligt förtydliga den delegerade förordningen samt vid behov föreslå att den ändras. Esma uppmuntras att överväga och föreskriva bland annat mer detaljerade regler för råvaruderivat. Sådana detaljerade regler skulle kunna erhållas genom att clearingtrösklarna delas upp per sektor och typ, till exempel genom att åtskillnad görs mellan jordbruks-, energi- eller metallrelaterade råvaror eller genom att åtskillnad görs mellan dessa råvaror baserat på andra egenskaper, såsom kriterier för miljö, samhällsansvar och styrning, miljömässigt hållbara investeringar eller kryptorelaterade egenskaper. Under översynen bör Esma sträva efter att höra berörda aktörer som har specifik kunskap om en viss råvara.

(22)

Icke-finansiella motparter som utväxlar säkerheter för OTC-derivatkontrakt som inte clearas genom en central motpart bör ha tillräcklig med tid för att förhandla om och testa arrangemangen för utväxling av sådana säkerheter.

(23)

För att undvika marknadsfragmentering och säkerställa likvärdiga förutsättningar, och med tanke på att utbytet av variationssäkerhet och initialsäkerhet för optioner på enskilda aktier och aktieindexoptioner i vissa tredjelandsjurisdiktioner inte omfattas av likvärdiga marginalsäkerhetskrav, bör behandlingen av sådana produkter undantas från kravet på riskhanteringsförfaranden för punktlig, korrekt och lämpligt separerad utväxling av säkerheter, så länge det inte finns tillräcklig internationell konvergens när det gäller behandlingen av dem. Esma bör, i samarbete med Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) (EBA), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (13) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (14) (gemensamt kallade de europeiska tillsynsmyndigheterna), övervaka den regulatoriska utvecklingen i tredjelandsjurisdiktioner och utvecklingen av exponeringar hos motparter som omfattas av förordning (EU) nr 648/2012 när det gäller optioner på enskilda aktier och aktieindexoptioner som inte clearas av en central motpart, och bör minst vart tredje år rapportera till kommissionen om resultaten av denna övervakning. Om kommissionen har mottagit en sådan rapport bör den bedöma om den internationella utvecklingen har lett till större konvergens i behandlingen av optioner på enskilda aktier och aktieindexoptioner och om undantaget äventyrar unionens eller en eller flera av dess medlemsstaters finansiella stabilitet. I sådana fall bör kommissionen ges befogenhet att återkalla undantaget när det gäller behandlingen av optioner på enskilda aktier och aktieindexoptioner. På så sätt kan det säkerställas att det finns lämpliga krav i unionen för att minska motpartskreditrisken i samband med sådana kontrakt samtidigt som varje möjlighet till regelarbitrage undviks.

(24)

För att uppfylla kraven på initialsäkerhet i förordning (EU) nr 648/2012 använder ett stort antal av unionens marknadsaktörer branschomfattande proformamodeller för beräkning av initialsäkerheter. Med tanke på att dessa modeller används branschomfattande är det osannolikt att de kommer att ändras i någon betydande utsträckning genom enskilda användares preferenser eller genom olika bedömningar från varje enskild behörig myndighet som godkänner att enheterna under dess tillsyn använder dessa modeller. Eftersom samma modell används av ett stort antal motparter i unionen behöver modellen i praktiken valideras av ett flertal behöriga myndigheter, vilket ger upphov till ett samordningsproblem. För att åtgärda detta problem bör EBA ges i uppdrag att fungera som central validerare av sådana proformamodeller. I sin roll som central validerare bör EBA validera dessa proformamodellers innehåll och generella aspekter, inbegripet deras kalibrering, utformning och omfattning av instrument, tillgångsklasser och riskfaktorer. För att få stöd i sitt arbete bör EBA samla in synpunkter från behöriga myndigheter, Esma och Eiopa och samordna deras gemensamma synpunkter. Med tanke på att de behöriga myndigheterna även i fortsättningen skulle ansvara för att godkänna användningen av dessa proformamodeller och för att övervaka deras genomförande på nivån för enheten under tillsyn, bör EBA bistå de behöriga myndigheterna i deras godkännandeprocesser när det gäller de generella aspekterna av genomförandet av dessa proformamodeller. Dessutom bör EBA fungera som ett gemensamt forum för diskussioner med branschen för att bidra till att säkerställa en mer ändamålsenlig samordning från unionens sida när det gäller utformningen av dessa modeller. De behöriga myndigheterna kommer att förbli ansvariga för att godkänna användningen av sådana modeller och för att övervaka hur dessa modeller genomförs av de enheter som står under tillsyn.

(25)

Centralbanker, offentliga organ som har i uppdrag att förvalta eller deltar i förvaltningen av statsskulden, liksom andra offentliga organ, har frihet att välja om de ska använda centrala motparters clearingtjänster för att cleara sina derivatkontrakt. Om de beslutar att använda sådana tjänster uppmuntras de att i princip cleara genom unionens centrala motparter där de efterfrågade produkterna finns tillgängliga. Med tanke på att formerna för dessa enheters deltagande i centrala motparter varierar mellan medlemsstaterna och med tanke på att metoderna för beräkning av dessa enheters exponeringar mot centrala motparter i unionen och deras bidrag till dessa centrala motparters finansiella resurser skiljer sig åt, vore det önskvärt med ytterligare harmonisering av dessa aspekter genom Esmas riktlinjer.

(26)

EBA bör i samarbete med Esma och Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera tillsynsförfaranden som säkerställer den initiala och fortlöpande valideringen av riskhanteringsförfarandena. För att säkerställa proportionalitet bör endast de finansiella motparter som är mest aktiva inom OTC-derivat som inte clearas via en central motpart omfattas av de förfaranden som anges i dessa tekniska standarder för tillsyn.

(27)

För att säkerställa ett konsekvent och samstämmigt tillvägagångssätt mellan behöriga myndigheter i hela unionen bör auktoriserade centrala motparter eller juridiska personer som är etablerade i unionen och som önskar bli auktoriserade enligt förordning (EU) nr 648/2012 för att tillhandahålla clearingtjänster och clearingverksamhet i finansiella instrument även kunna auktoriseras för att tillhandahålla clearingtjänster och annan verksamhet avseende icke-finansiella instrument. Förordning (EU) nr 648/2012 är tillämplig på centrala motparter i egenskap av enheter, inte på specifika tjänster. När en central motpart förutom finansiella instrument även clearar icke-finansiella instrument bör den centrala motpartens behöriga myndighet kunna säkerställa att den centrala motparten uppfyller alla krav i förordning (EU) nr 648/2012 för alla tjänster som den erbjuder.

(28)

Centrala motparter i unionen står inför utmaningar när det gäller att utöka sitt produktutbud för clearingtjänster och har svårt att föra ut clearingtjänster för nya produkter på marknaden. Med tanke på sådana utmaningar och svårigheter och i linje med målet att göra unionens clearingsystem mer attraktivt, bör processen för att auktorisera centrala motparter i unionen eller utvidga auktorisationen av centrala motparter därför förenklas och bör inbegripa specifika tidsfrister, samtidigt som man säkerställer att Esma och kollegiet för den berörda centrala motparten i unionen deltar på lämpligt sätt. För att undvika betydande och potentiellt obegränsade förseningar bör en bekräftelse av att ansökan mottagits tillhandahållas skyndsamt, och de behöriga myndigheterna bör därefter bedöma huruvida en ansökan om auktorisation är fullständig. För att säkerställa att juridiska personer som är etablerade i unionen och som önskar bli auktoriserade som centrala motparter, och centrala motparter i unionen som vill utvidga sina auktorisationer, lämnar in alla nödvändiga handlingar och uppgifter med sin ansökan, bör Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande som specificerar vilka handlingar som ska tillhandahållas, vilken information dessa handlingar ska innehålla och i vilket format de ska lämnas in. Vid utarbetandet av förslaget till tekniska standarder för tillsyn bör Esma ta hänsyn till befintliga dokumentationskrav och praxis enligt förordning (EU) nr 648/2012 och om möjligt rationalisera inlämnandet av dem, i syfte att undvika en allt för lång marknadsintroduktionstid och säkerställa att den information som ska tillhandahållas av den centrala motpart som ansöker om utvidgning av auktorisation står i proportion till väsentligheten i den ändring som den centrala motparten ansöker om, utan att göra den övergripande processen onödigt komplicerad, betungande och oproportionell. För det andra, för att säkerställa en effektiv och samtidig bedömning av ansökningar bör juridiska personer som är etablerade i unionen och som vill auktoriseras som centrala motparter, och centrala motparter i unionen som vill utvidga sina auktorisationer, kunna lämna in alla handlingar via en central databas. För det tredje bör en central motparts behöriga myndighet under bedömningsperioden samordna och överlämna frågor från den behöriga myndigheten, Esma eller kollegiet till den juridiska person som är etablerad i unionen och som vill auktoriseras som central motpart, och centrala motparter i unionen som vill utvidga sina auktorisationer, för att säkerställa en snabb, flexibel och samarbetsinriktad process som resulterar i en genomgripande granskning. För att undvika dubbelarbete och onödiga förseningar bör alla frågor och senare förtydliganden även delas samtidigt mellan den centrala motpartens behöriga myndighet, Esma och kollegiet.

(29)

För närvarande råder det viss osäkerhet om när en ytterligare tjänst eller verksamhet omfattas av en central motparts auktorisation. Det är nödvändigt att ta itu med denna osäkerhet och säkerställa proportionalitet när den tilltänkta ytterligare tjänst eller verksamhet som inte omfattas av en central motparts befintliga auktorisation inte avsevärt ökar riskerna för den centrala motparten. I sådana fall bör den ytterligare tjänsten eller verksamheten inte genomgå ett fullständigt bedömningsförfarande, utan i stället omfattas av ett påskyndat förfarande. Det påskyndade förfarandet bör inte kräva ett separat yttrande från Esma och kollegiet eftersom ett sådant krav skulle vara oproportionellt; i stället bör Esma och medlemmarna i kollegiet lämna synpunkter till den centrala motpartens behöriga myndighet om bedömningen av huruvida utvidgningen kan omfattas av det påskyndade förfarandet. För att säkerställa tillsynskonvergens bör Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att ytterligare specificera villkoren för tillämpningen av det påskyndade förfarandet samt för förfarandet när Esma och kollegiet lämnar synpunkter.

(30)

För att minska den administrativa bördan för centrala motparter och behöriga myndigheter, utan att ändra en central motparts övergripande riskprofil, bör centrala motparter kunna genomföra utvidgningar av tjänsterna inom ramen för business-as-usual-ändringar utan auktorisation, om en central motpart anser att den tilltänkta ytterligare tjänsten eller verksamheten inte skulle ha någon väsentlig inverkan på dess riskprofil, särskilt om den nya clearingtjänsten eller clearingverksamheten i hög grad liknar de tjänster som den centrala motparten redan beviljats auktorisation att tillhandahålla. För att centrala motparter snabbt ska kunna genomföra sådana business-as-usual-ändringar bör centrala motparter undantas från förfarandena för auktorisation av utvidgning av verksamheter och tjänster i samband med sådana ändringar. Centrala motparter bör underrätta den behöriga myndigheten och Esma om de beslutar att utnyttja ett sådant undantag. Den behöriga myndigheten bör se över de ändringar som genomförts i samband med sin årliga översyns- och utvärderingsprocess.

(31)

För att säkerställa att alla kollegier fungerar samstämt och för att ytterligare öka tillsynskonvergensen bör kollegiet ledas gemensamt av den nationella behöriga myndigheten och någon av de oberoende ledamöterna i tillsynskommittén för centrala motparter. För att främja samarbetet mellan Esma och behöriga myndigheter bör medordförandena gemensamt fastställa datum för kollegiets möten och fastställa dagordningen för sådana möten. För att säkerställa ett konsekvent beslutsfattande och att den centrala motpartens behöriga myndighet ytterst ska förbli ansvarig, för det fall att medordförandena inte skulle vara överens, bör dock det slutliga beslutet under alla omständigheter fattas av den behöriga myndigheten, som bör förse Esma med en motiverad förklaring till sitt beslut.

(32)

Esma bör kunna bidra på ett mer ändamålsenligt sätt till att säkerställa att centrala motparter i unionen är säkra, robusta och konkurrenskraftiga när de tillhandahåller sina tjänster inom unionen. Esma bör därför, utöver de tillsynsbefogenheter som för närvarande fastställs i förordning (EU) nr 648/2012, avge ett yttrande till centrala motparters behöriga myndigheter om återkallande av en central motparts auktorisation, utom när ett beslut krävs skyndsamt, dvs. inom en period som är kortare än den period som avsatts för att Esma ska avge sina yttranden. Esma bör också avge yttranden om översynen och utvärderingen, marginalsäkerhetskraven och deltagandekraven. De behöriga myndigheterna bör ge förklaringar till eventuella betydande avvikelser från Esmas yttranden, och Esma bör informera sin tillsynsstyrelse om en behörig myndighet inte följer eller inte avser att följa Esmas yttrande och eventuella villkor eller rekommendationer i yttrandet. Informationen bör också innehålla de skäl som den behöriga myndigheten angett för att inte följa Esmas yttrande, eller eventuella villkor eller rekommendationer i yttrandet.

(33)

För att säkerställa ett snabbt och effektivt utbyte av information och dokumentation enligt förordning (EU) nr 648/2012, för att främja ökat samarbete mellan behöriga myndigheter som deltar i tillsynen av enheter som omfattas av den förordningen och för att förenkla kommunikationen mellan behöriga myndigheter och de enheter som står under deras tillsyn i samband med förfaranden som föreskrivs i den förordningen, bör Esma inrätta och underhålla en elektronisk central databas. Alla berörda behöriga myndigheter och organ bör ha tillgång till den centrala databasen för den information som är relevant för deras uppgifter och ansvarsområden. På samma sätt bör enheter som omfattas av kraven i förordning (EU) nr 648/2012 ha tillgång till den information och dokumentation som de lämnat in och all dokumentation som riktas till dem. Den centrala databasen bör användas för att dela så mycket information och dokumentation som möjligt, inbegripet åtminstone information och dokumentation om auktorisationer, utvidgning av tjänster och modellvalideringar.

(34)

Det är nödvändigt att säkerställa att centrala motparter fortlöpande uppfyller kraven i förordning (EU) nr 648/2012, särskilt när det gäller tillhandahållande av ytterligare clearingtjänster eller clearingverksamhet som auktoriserats genom det påskyndade förfarandet eller som undantagits från auktorisation till följd av genomförandet av business-as-usual-ändringar, liksom genomförandet av modelländringar efter ett påskyndat förfarande för validering av en sådan modelländring, eftersom Esma och kollegiet i sådana fall inte avger separata yttranden. Den centrala motpartens behöriga myndighet bör således, i den översyn som den genomför minst årligen, särskilt beakta sådana ytterligare clearingtjänster eller clearingverksamheter och modelländringar. För att säkerställa tillsynskonvergens och samordning mellan behöriga myndigheter och Esma, och att centrala motparter i unionen är säkra, robusta och konkurrenskraftiga när de tillhandahåller sina tjänster i unionen, bör den behöriga myndigheten minst en gång per år lämna in sin rapport om sin översyn och utvärdering av en central motpart till Esma och kollegiet för yttranden från dem. Esmas yttrande bör bedöma de aspekter som omfattas av den behöriga myndighetens rapport, däribland en uppföljning av den centrala motpartens tillhandahållande av tjänster eller verksamhet, med särskild uppmärksamhet på påskyndade förfaranden och business-as-usual-ändringar, liksom de gränsöverskridande risker som den centrala motparten kan vara exponerad för, och med beaktande av den centrala motpartens övergripande ställning som leverantör av clearingtjänster inom unionen. Inspektioner på plats spelar en viktig roll i utförandet av tillsynsuppgifter och ger ovärderlig information till behöriga myndigheter. De bör därför genomföras minst en gång om året och Esma bör, för att säkerställa ett snabbt informationsutbyte, kunskapsutbyte och effektivt samarbete mellan de behöriga myndigheterna och Esma, informeras om både planerade och brådskande inspektioner på plats, kunna begära att få delta i sådana inspektioner och få all relevant information i samband med sådana inspektioner på plats samt en motiverad förklaring för det fall att Esma nekats att delta. För att ytterligare förbättra samordningen mellan Esma och de behöriga myndigheterna får Esma dessutom, under särskilda omständigheter och i samband med översynen och utvärderingen av tillsynen, begära ett ad hoc-möte med den centrala motparten och den berörda behöriga myndigheten. Kollegiet bör informeras om resultatet av ett sådant möte. För att stärka informationsutbytet mellan de behöriga myndigheterna och Esma bör Esma av de behöriga myndigheterna också kunna begära den information som Esma behöver för att utföra sina uppgifter i samband med översynen och utvärderingen av tillsynen.

(35)

Esma bör ha medel för att identifiera eventuella risker för unionens finansiella stabilitet. Esma bör därför, i samarbete med ESRB, EBA, Eiopa och Europeiska centralbanken (ECB), inom ramen för de uppgifter i fråga om tillsyn över kreditinstitut inom den gemensamma tillsynsmekanismen som den tilldelats i enlighet med rådets förordning (EU) nr 1024/2013 (15), identifiera sammanlänkningar och inbördes beroenden mellan olika centrala motparter och juridiska personer, inbegripet, i så stor utsträckning som möjligt, gemensamma clearingmedlemmar, kunder och indirekta kunder, gemensamma väsentliga tjänsteleverantörer, gemensamma väsentliga tillhandahållare av likviditet, korsvisa säkerhetsarrangemang, korsvisa fallissemangsklausuler och korsvisa nettningsavtal mellan centrala motparter, korsvisa garantiavtal samt risköverföringar och back-to-back-handelsavtal.

(36)

De utgivande centralbanker för unionsvalutorna för finansiella instrument clearade av auktoriserade centrala motparter som har begärt medlemskap i tillsynskommittén för centrala motparter är medlemmar utan rösträtt i den kommittén. De deltar endast i kommitténs möten om centrala motparter i unionen i samband med diskussioner om unionsomfattande bedömningar av dessa centrala motparters motståndskraft mot en ogynnsam marknadsutveckling och av den marknadsutveckling som är relevant. Utgivande centralbanker är därför, i motsats till vad som gäller i fråga om deras delaktighet i tillsynen över centrala motparter i tredjeland, inte tillräckligt delaktiga i tillsynsfrågor som rör centrala motparter i unionen och som är av direkt betydelse för penningpolitiken och för betalningssystemens funktion, vilket innebär att gränsöverskridande risker inte beaktas i tillräcklig utsträckning. Det är därför lämpligt att dessa utgivande centralbanker kan delta som medlemmar utan rösträtt i alla möten i tillsynskommittén för centrala motparter som rör centrala motparter i unionen.

(37)

För att ge unionsorgan bättre förutsättningar att få en samlad bild av sådan marknadsutveckling som är relevant för clearing i unionen, övervaka genomförandet av vissa clearingrelaterade krav i förordning (EU) nr 648/2012 och gemensamt diskutera de potentiella risker som är en följd av sammanlänkningar mellan olika finansiella aktörer och andra frågor som rör den finansiella stabiliteten, är det nödvändigt att inrätta en sektorsövergripande övervakningsmekanism som sammanför de berörda unionsorgan som deltar i tillsynen över centrala motparter i unionen, clearingmedlemmar och kunder (den gemensamma övervakningsmekanismen). Den gemensamma övervakningsmekanismen bör förvaltas och ledas av Esma, eftersom det är den unionsmyndighet som deltar i tillsynen av centrala motparter i unionen och övervakar systemviktiga centrala motparter i tredjeland. Andra deltagare bör inkludera företrädare för kommissionen, EBA, Eiopa, ESRB, de centralbanker som ger ut de valutor i vilka kontrakt som tillhör clearingtjänster av stor systemvikt är denominerade, nationella behöriga myndigheter och ECB inom ramen för de uppgifter som rör tillsyn över kreditinstitut inom den gemensamma tillsynsmekanism som ECB tilldelats i enlighet med förordning (EU) nr 1024/2013.

(38)

Som underlag för framtida policybeslut bör Esma, i samarbete med de andra deltagarna i den gemensamma övervakningsmekanismen, lämna in en årlig rapport till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om resultatet av sin verksamhet. Esma kan inleda ett förfarande om överträdelser av unionsrätten enligt förordning (EU) nr 1095/2010 om Esma, på grundval av den information som mottagits genom den gemensamma övervakningsmekanismen och efter de diskussioner som hållits där, anser att behöriga myndigheter inte säkerställer att clearingmedlemmar och kunder uppfyller kravet på att cleara åtminstone ett visst antal identifierade kontrakt på konton hos centrala motparter i unionen, eller om Esma fastställer att det föreligger en risk för unionens finansiella stabilitet på grund av en påstådd överträdelse eller underlåtenhet att tillämpa unionsrätten. Innan Esma inleder ett sådant förfarande om överträdelser av unionsrätten kan Esma utfärda riktlinjer och rekommendationer enligt artikel 16 i förordning (EU) nr 1095/2010. Om Esma på grundval av de uppgifter som mottagits genom den gemensamma övervakningsmekanismen och efter de diskussioner som hållits där anser att uppfyllandet av kravet att cleara åtminstone ett visst antal identifierade kontrakt på konton hos centrala motparter i unionen inte på ett ändamålsenligt sätt säkerställer en minskning av de alltför stora exponeringarna mot centrala motparter i kategori 2 hos clearingmedlemmar och kunder i unionen, bör Esma se över och föreslå en ändring av den relevanta delegerade kommissionsakt som närmare specificerar detta krav och vid behov föreslå att en lämplig anpassningsperiod fastställs.

(39)

Marknadsturbulensen 2020 till följd av covid-19-pandemin och de höga priserna på grossistmarknaderna för energi 2022 till följd av Rysslands oprovocerade och omotiverade aggressionskrig mot Ukraina visade hur viktigt det är att de behöriga myndigheterna samarbetar och utbyter information för att hantera de risker som uppstår till följd av händelser med gränsöverskridande effekter, men att Esma fortfarande saknar de verktyg som behövs för att säkerställa en sådan samordning och ett samstämmigt tillvägagångssätt på unionsnivå. Esma bör därför ges befogenhet att agera i en krissituation hos en eller flera centrala motparter som har eller sannolikt kommer att få destabiliserande effekter på gränsöverskridande marknader. I sådana krissituationer bör Esma ges en samordnande roll mellan behöriga myndigheter, kollegier och resolutionsmyndigheter för att bygga upp en samordnad insats. Esma bör kunna sammankalla möten i tillsynskommittén för centrala motparter, antingen på eget initiativ eller på begäran och eventuellt med en utvidgad sammansättning, för att på ett ändamålsenligt sätt samordna de behöriga myndigheternas åtgärder i en krissituation. Esma bör också kunna begära information från berörda behöriga myndigheter när så är nödvändigt för att Esma ska kunna utföra sin samordningsfunktion i dessa situationer och för att Esma ska kunna utfärda rekommendationer till den behöriga myndigheten, och Esma bör kunna begära sådan information direkt från den centrala motparten eller marknadsaktörerna om den behöriga myndigheten inte lämnar svar inom lämplig tidsram. Esmas roll i krissituationer bör inte påverka det slutliga ansvaret för den centrala motpartens behöriga myndighet att fatta tillsynsbeslut avseende den centrala motpart som den utövar tillsyn över, inbegripet krisåtgärder. Det är också viktigt att kollegiets medlemmar har möjlighet att vidarebefordra den information de får i en krissituation till de offentliga organ, inbegripet ministerier, som ansvarar för den finansiella stabiliteten på deras marknader.

(40)

För att minska bördan för centrala motparter och Esma bör det klargöras att om Esma genomför en översyn av ett godkännande av en central motpart i tredjeland bör den centrala motparten inte vara skyldig att lämna in en ny ansökan om godkännande. Den bör dock ge Esma all information som behövs för en sådan översyn. Esmas översyn av ett godkännande av en central motpart i tredjeland bör inte behandlas som ett nytt godkännande av den centrala motparten i tredjeland.

(41)

Kommissionen bör när den antar likvärdighetsbeslut kunna undanta det berörda tredjelandet från kravet på ett effektivt likvärdigt system för godkännande av centrala motparter i tredjeland. I sin bedömning av huruvida detta skulle vara proportionerligt kan kommissionen beakta flera faktorer, bland annat om det berörda tredjelandet följer de principer för finansmarknadsinfrastrukturer som offentliggjorts av kommittén för betalningar och marknadsinfrastruktur och Internationella organisationen för värdepapperstillsyn, storleken på de centrala motparter från tredjeland som är etablerade i den jurisdiktionen och, om det finns uppgifter om detta, den verksamhet som clearingmedlemmar och handelsplatser i unionen förväntas bedriva hos dessa centrala motparter från tredjeland.

(42)

För att säkerställa att samarbetsarrangemangen mellan Esma och de berörda behöriga myndigheterna i tredjeländer är proportionella bör sådana arrangemang ta hänsyn till en rad olika aspekter, inbegripet kategoriseringen av centrala motparter i tredjeland som centrala motparter i kategori 1 eller 2, särdragen hos de tjänster som tillhandahålls eller är avsedda att tillhandahållas inom unionen, oavsett om dessa tjänster medför särskilda risker för unionen eller för en eller flera av dess medlemsstater, samt centrala motparter i tredjelands efterlevnad av internationella standarder. Samarbetsarrangemangen mellan Esma och de berörda behöriga myndigheterna i tredjeländer bör därför återspegla den grad av risk som de centrala motparter som är etablerade i ett tredjeland potentiellt kan utgöra för unionens eller en eller flera av dess medlemsstaters finansiella stabilitet.

(43)

Esma bör således anpassa sina samarbetsarrangemang till olika tredjelandsjurisdiktioner baserat på de centrala motparter som är etablerade i en viss jurisdiktion. Kategori 1 omfattar i synnerhet centrala motparter med mycket olika profiler, varför Esma bör säkerställa att samarbetsarrangemangen står i proportion till de centrala motparter som är etablerade i varje tredjelandsjurisdiktion. Närmare bestämt bör Esma bland annat beakta likviditeten på de berörda marknaderna, i vilken grad centrala motparters clearingverksamheter är denominerade i euro eller andra unionsvalutor och i vilken utsträckning enheter från unionen använder sådana centrala motparters tjänster. Med tanke på att de allra flesta centrala motparter i kategori 1 tillhandahåller clearingtjänster i begränsad utsträckning till clearingmedlemmar och handelsplatser och eventuellt clearar produkter som inte omfattas av förordning (EU) nr 648/2012, bör omfattningen av Esmas bedömning och den information som inhämtas också begränsas i alla dessa jurisdiktioner. För att begränsa antalet informationsförfrågningar om centrala motparter i kategori 1 bör Esma i princip begära en på förhand fastställd uppsättning information per år. Om en central motpart i kategori 1 eller en jurisdiktion potentiellt kan utgöra en större risk vore det motiverat med ytterligare, åtminstone kvartalsvisa, förfrågningar och med mer omfattande information. Samarbetsarrangemangen bör skräddarsys för att återspegla en sådan differentiering i riskprofilen för olika centrala motparter i kategori 1 och bör innehålla bestämmelser som skapar en lämplig ram för informationsutbyte. Det bör dock inte vara nödvändigt att justera eventuella samarbetsarrangemang som gäller när denna förordning träder i kraft om inte de berörda myndigheterna i tredjelandet begär det.

(44)

Om en central motpart är godkänd som central motpart i kategori 2 enligt artikel 25.2b i förordning (EU) nr 648/2012, med tanke på att dessa centrala motparter är systemviktiga för unionen eller för en eller flera av dess medlemsstater, bör samarbetsarrangemangen mellan Esma och berörda myndigheter i tredjeland omfatta utbyte av en bredare uppsättning information och med ökad frekvens. I sådana fall bör samarbetsarrangemangen även omfatta förfaranden för att säkerställa att en sådan central motpart i kategori 2 övervakas enligt artikel 25 i den förordningen. Esma bör säkerställa att den kan inhämta all information som den behöver för att fullgöra sina uppgifter enligt förordning (EU) nr 648/2012, inklusive information som är nödvändig för att säkerställa att artikel 25.2b i den förordningen efterlevs och för att säkerställa att information delas i fall där en central motpart, helt eller delvis, tillerkänts jämförbar regelefterlevnad. För att Esma ska kunna utöva fullständig och ändamålsenlig tillsyn över centrala motparter i kategori 2 bör det klargöras att dessa centrala motparter ska lämna information till Esma med jämna mellanrum.

(45)

Esma bör också, om jämförbar regelefterlevnad tillerkänts, regelbundet bedöma om centrala motparter i kategori 2 fortfarande uppfyller villkoren för godkännande genom jämförbar regelefterlevnad, genom att övervaka centrala motparters efterlevnad av kraven i artikel 16 och avdelningarna IV och V i kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/1304 (16). Vid denna bedömning bör Esma, utöver att ta emot relevant information och bekräftelser från den centrala motparten i kategori 2, samarbeta och komma överens om administrativa förfaranden med tredjelandets myndighet för att säkerställa att Esma har den relevanta information som krävs för att övervaka att villkoren för jämförbar regelefterlevnad är uppfyllda och, i möjligaste mån, minska den administrativa och regulatoriska bördan för dessa centrala motparter i kategori 2.

(46)

För att säkerställa att Esma även informeras om hur en central motpart i kategori 2 har beredskap för och kan mildra och återhämta sig från ett finansiellt nödläge, bör samarbetsarrangemangen omfatta rätten för Esma att höras vid utarbetandet och bedömningen av återhämtningsplaner och vid utarbetandet av resolutionsplaner, samt rätten för Esma att informeras om en central motpart i kategori 2 upprättar en återhämtningsplan eller om en myndighet i tredjeland upprättar resolutionsplaner. Esma bör också informeras om de aspekter som är relevanta för unionens eller en eller flera av dess medlemsstaters finansiella stabilitet och hur enskilda clearingmedlemmar och, i den mån det är känt, kunder och indirekta kunder kan påverkas i väsentlig grad av genomförandet av sådana återhämtnings- eller resolutionsplaner. Samarbetsarrangemangen bör också specificera att Esma ska informeras omedelbart om en central motpart i kategori 2 har för avsikt att aktivera sin återhämtningsplan eller om tredjelandets myndigheter har fastställt att det finns tecken på en framväxande krissituation som kan påverka den centrala motpartens verksamhet, dess förmåga att tillhandahålla clearingtjänster, eller när tredjelandets myndigheter planerar att vidta en resolutionsåtgärd inom en nära framtid.

(47)

Esma bör kunna återkalla godkännandet av en central motpart i tredjeland om den centrala motparten i tredjeland allvarligt och systematiskt har åsidosatt något av de tillämpliga kraven i förordning (EU) nr 648/2012, inbegripet att lämna in information om godkännande av den centrala motparten i tredjeland till Esma, att betala avgifter till Esma eller att besvara Esmas begäran om information som är nödvändig för att Esma ska kunna utföra sina uppgifter avseende centrala motparter i tredjeland, och inte har vidtagit de korrigerande åtgärder som Esma begärt inom en lämplig fastställd tidsfrist.

(48)

För att mildra de potentiella riskerna för unionens finansiella stabilitet bör centrala motparter och clearingorganisationer inte tillåtas vara clearingmedlemmar i andra centrala motparter, och centrala motparter bör inte heller kunna godta andra centrala motparter eller clearingorganisationer som clearingmedlemmar eller indirekta clearingmedlemmar. Marknadsaktörer som för närvarande verkar inom ramen för sådana arrangemang bör åläggas att hitta andra sätt att cleara centralt. Ett sådant förbud bör inte påverka samverkansöverenskommelser som regleras i avdelning V i förordning (EU) nr 648/2012 och arrangemang som ingåtts för att en central motpart ska genomföra sin investeringspolicy i enlighet med den förordningen, såsom sponsrade medlemskap eller direkt tillträde till clearade repomarknader centrala motparter emellan. För att ge tillräckligt med tid för anpassning bör befintliga arrangemang fasas ut inom två år från den dag då den här förordningen träder i kraft. Marknadsaktörer och myndigheter bör undersöka olika lösningar, inbegripet att inrätta samverkansöverenskommelser.

(49)

Förordning (EU) nr 648/2012 bör tillämpas på samverkansöverenskommelser för alla typer av finansiella och icke-finansiella instrument, såsom derivatkontrakt, utöver penningmarknadsinstrument och överlåtbara värdepapper enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (17). Esma bör därför, efter samråd med medlemmarna i ECBS och ESRB, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att säkerställa konsekventa, effektiva och ändamålsenliga bedömningar av samverkansöverenskommelser.

(50)

För att säkerställa att tillsynsramen för centrala motparter i unionen leder till säkra och motståndskraftiga centrala motparter och bygger på samarbete mellan den centrala motpartens behöriga myndighet och Esma, bör resultaten av de oberoende revisionerna meddelas den centrala motpartens styrelse och även göras tillgängliga för Esma och den centrala motpartens behöriga myndighet. Dessutom bör både Esma och den centrala motpartens behöriga myndighet kunna begära att få delta utan rösträtt i de möten som den centrala motpartens riskkommitté håller och informeras om den riskkommitténs verksamhet och beslut. Esma bör också omgående få del av alla beslut där den centrala motpartens styrelse beslutar att inte följa riskkommitténs råd samt den centrala motpartens förklaring till sådana beslut.

(51)

Den senaste tidens händelser med extrem volatilitet på råvarumarknaderna visar att icke-finansiella motparter inte har samma tillgång till likviditet som finansiella motparter. Därför bör icke-finansiella motparter endast tillåtas att erbjuda kundclearingtjänster till icke-finansiella motparter som tillhör samma grupp. Om en central motpart har godtagit eller avser att godta icke-finansiella motparter som clearingmedlemmar bör den säkerställa att icke-finansiella motparter kan visa att de kan uppfylla kraven på marginalsäkerheter och bidrag till obeståndsfonder, inbegripet under stressade förhållanden. Eftersom icke-finansiella motparter inte omfattas av samma tillsynskrav och likviditetsgarantier som finansiella motparter, bör direkt tillgång för icke-finansiella motparter till centrala motparter övervakas av de myndigheter som är behöriga för de centrala motparter som godtar dem som clearingmedlemmar. Den centrala motpartens behöriga myndighet bör regelbundet rapportera till Esma och kollegiet om de produkter som clearas av icke-finansiella motparter, den totala exponeringen och eventuella identifierade risker. Denna förordning syftar inte till att begränsa icke-finansiella motparters möjlighet att bli direkta clearingmedlemmar i en central motpart på ett tillsynsmässigt sunt sätt.

(52)

För att säkerställa att kunder och indirekta kunder får bättre inblick och förutsägbarhet när det gäller krav på marginalsäkerheter, och därmed kan vidareutveckla sina strategier för likviditetshantering, bör clearingmedlemmar och kunder som tillhandahåller clearingtjänster säkerställa transparens gentemot sina kunder. Clearingmedlemmar är, på grund av att de tillhandahåller clearingtjänster och har erfarenhet av central clearing och likviditetsförvaltning, bäst lämpade att på ett tydligt och transparent sätt informera kunder om hur marginalsäkerhetsmodeller fungerar, inbegripet i stressade lägen, och vilka följder som sådana stressade lägen kan få när det gäller de marginalsäkerheter som kunderna avkrävs, inbegripet eventuella ytterligare marginalsäkerheter som clearingmedlemmarna själva eventuellt kräver av sina kunder. En ökad insikt i marginalsäkerhetsmodeller kan göra det lättare för kunderna att på ett rimligt sätt förutse krav på marginalsäkerheter och förbereda sig på krav att ställa säkerheter, särskilt i stressade lägen. För att säkerställa att clearingmedlemmar på ett ändamålsenligt sätt kan tillhandahålla sina kunder nödvändig transparens kring krav på marginalsäkerheter och marginalsäkerhetsmodeller för centrala motparter, bör centrala motparter också förse dem med den information som behövs. Esma bör, i samråd med EBA och ECBS, bättre specificera omfattningen och formatet för informationsutbytet mellan centrala motparter och clearingmedlemmar samt mellan clearingmedlemmar och deras kunder.

(53)

För att säkerställa att marginalsäkerhetsmodeller speglar det rådande marknadsläget bör centrala motparter inte bara regelbundet utan också fortlöpande revidera nivån på sina marginalsäkerheter och i detta sammanhang ta hänsyn till eventuella procykliska effekter av sådana revideringar. När centrala motparter kräver och driver in marginalsäkerheter på intradagsbasis bör de också beakta de potentiella effekterna av deras indrivningar och betalningar av marginalsäkerheter på intradagsbasis på deras deltagares likviditetspositioner.

(54)

För att säkerställa att likviditetsrisken definieras korrekt bör de enheter vars obestånd en central motpart bör ta hänsyn till vid fastställandet av en sådan risk utvidgas till att omfatta inte bara den likviditetsrisk som genereras av clearingmedlemmars obestånd utan även den som genereras av obestånd hos tillhandahållare av likviditet, med undantag för centralbanker.

(55)

För att underlätta tillgången till clearing för icke-finansiella enheter vars innehav av mycket likvida tillgångar inte är tillräckligt, särskilt energibolag enligt villkor som ska fastställas av Esma, och för att säkerställa att en central motpart tar hänsyn till dessa villkor vid beräkningen av sin totala exponering mot en bank som också är en clearingmedlem, bör garantier från offentliga banker och affärsbanker betraktas som godtagbar säkerhet. När Esma specificerar de villkor enligt vilka dessa garantier kan godtas som säkerhet bör Esma tillåta den centrala motparten att besluta om nivån på säkerheten för dessa garantier på grundval av sin riskbedömning, inbegripet möjligheten att ställa dessa garantier utan bakomliggande säkerhet, med förbehåll för lämpliga koncentrationsgränser, kreditkvalitetskrav och strikta krav för korrelationsrisker. Med tanke på deras låga kreditriskprofil bör det dessutom anges att offentliga garantier också är godtagbara som säkerheter. Slutligen, när en central motpart reviderar nivån på de värderingsavdrag som den tillämpar på tillgångar som godtas som säkerhet bör den ta hänsyn till eventuella procykliska effekter av sådana revideringar.

(56)

För att underlätta överföringen av en kunds positioner om en clearingmedlem hamnar på obestånd bör den clearingmedlem som tar emot sådana positioner ges tid att uppfylla vissa krav som följer av tillhandahållandet av kundclearingtjänster. I synnerhet, och med tanke på att överföringen av kundens positioner sker under extraordinära omständigheter och under en kort period, bör den mottagande clearingmedlemmen ges tre månader att genomföra och slutföra sina processer för tillbörlig aktsamhet för att säkerställa efterlevnad av kraven på bekämpning av penningtvätt enligt unionsrätten. Dessutom, och i tillämpliga fall, bör den mottagande clearingmedlemmen uppfylla kapitalkraven för clearingmedlemmars exponeringar mot kunder enligt förordning (EU) nr 575/2013 inom en period som överenskommits med dess behöriga myndighet och som inte överstiger tre månader. Startpunkten för den överenskomna perioden bör vara den dag då kundens positioner överförs från clearingmedlemmen på obestånd till den mottagande clearingmedlemmen.

(57)

När det gäller validering av ändringar av centrala motparters modeller och parametrar bör ändringar införas för att förenkla processen i syfte att underlätta centrala motparters förmåga att snabbt reagera på marknadsutveckling som kan kräva ändringar av deras riskmodeller och riskparametrar. För att säkerställa tillsynskonvergens bör det i förordning (EU) nr 648/2012 anges vilka villkor som ska beaktas vid bedömningen av om en viss förändring är betydande, och Esma uppmanas att i nära samarbete med ECBS ytterligare precisera sådana villkor genom att fastställa kvantitativa tröskelvärden och särskilda faktorer som ska beaktas. Esma bör i synnerhet specificera de kriterier för ändringar som bör anses vara betydande, inbegripet vilka strukturella faktorer i riskmodeller som bör ingå bland de ändringar som anses vara betydande. Dessa strukturella faktorer i riskmodellerna bör till exempel omfatta de verktyg för att motverka procykliska effekter som centrala motparter tillämpar. Alla betydande ändringar bör bli föremål för full validering innan de antas. Om en central motpart tillämpar och använder en tidigare validerad modell eller endast tillämpar mindre ändringar av den, såsom justering av parametrarna inom ett godkänt intervall som ingår i den validerade modellen på grund av externa faktorer såsom prisförändringar på marknaden, bör den inte betraktas som en ändring av modellen och behöver därför inte valideras.

(58)

Icke-betydande ändringar av modeller och parametrar som inte ökar riskerna för en central motpart i unionen bör kunna godkännas snabbt. I linje med målet att ha säkra och motståndskraftiga centrala motparter i unionen och samtidigt bygga upp ett modernt och konkurrenskraftigt ekosystem för clearing i unionen som kan locka till sig affärsverksamhet, bör därför ett påskyndat förfarande för icke-betydande ändringar av modeller och parametrar införas för att begränsa de utmaningar och den osäkerhet som för närvarande finns i det tillsynsmässiga valideringsförfarandet för sådana ändringar. Om en ändring inte är betydande bör ett påskyndat valideringsförfarande tillämpas. Ett sådant förfarande är avsett att underlätta centrala motparters förmåga att snabbt reagera på sådan marknadsutveckling som kan kräva ändringar av deras riskmodeller och riskparametrar. Därför bör förfarandet för validering av sådana ändringar av riskmodeller och riskparametrar förenklas.

(59)

Förordning (EU) nr 648/2012 bör ses över senast fem år från dagen för denna ändringsförordnings ikraftträdande, i syfte att ge tillräckligt med tid för att tillämpa de ändringar som införs genom denna ändringsförordning. Hela förordning (EU) nr 648/2012 bör ses över, men den översynen bör inriktas på förordningens ändamålsenlighet och effektivitet när det gäller att uppfylla sina mål, förbättra effektiviteten och säkerheten på unionens clearingmarknader och skydda unionens finansiella stabilitet. Översynen bör även beakta attraktionskraften hos centrala motparter i unionen, denna ändringsförordnings inverkan när det gäller att uppmuntra clearing i unionen och i vilken utsträckning den stärkta bedömningen och hanteringen av gränsöverskridande risker har gynnat unionen.

(60)

För att säkerställa överensstämmelse mellan Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131 (18) och förordning (EU) nr 648/2012 samt skydda den inre marknadens integritet och stabilitet är det nödvändigt att i förordning (EU) 2017/1131 fastställa en enhetlig uppsättning regler för att hantera motpartsrisken i finansiella derivattransaktioner som genomförs av penningmarknadsfonder när transaktionerna clearas genom en auktoriserad eller godkänd central motpart. Eftersom central clearing begränsar den motpartsrisk som är inneboende i finansiella derivatkontrakt är det nödvändigt att beakta huruvida ett derivat clearas genom en auktoriserad eller godkänd central motpart när de tillämpliga motpartsriskbegränsningarna fastställs. Av reglerings- och harmoniseringsskäl bör motpartsriskbegränsningar dessutom bara hävas om motparterna använder auktoriserade eller godkända centrala motparter för att tillhandahålla clearingtjänster till clearingmedlemmar och deras kunder.

(61)

För att säkerställa en konsekvent harmonisering av de regler som införs genom denna förordning bör tekniska standarder utarbetas. Kommissionen bör ges befogenhet att anta tekniska standarder för tillsyn som utarbetats av Esma för att ytterligare specificera nivån på de clearingtrösklar som är tillämpliga på aggregerade positioner; faktorer i och krav när det gäller en riskreduceringsåtgärd och för en leverantör av riskreduceringstjänster; de operativa och representativitetsrelaterade kriterierna för kravet på aktivt konto; närmare uppgifter om den relevanta rapporteringen, typen av avgifter och andra kostnader som kunderna bör informeras om när clearingtjänster tillhandahålls; innehållet i den information som ska rapporteras och detaljnivån på denna information för centrala motparter från tredjeland som är godkända enligt förordning (EU) nr 648/2012; närmare uppgifter om och innehåll i den information som ska tillhandahållas av centrala motparter som är etablerade i unionen; omfattning av, och detaljnivå i, den rapportering som clearingmedlemmar och kunder i unionen ska lämna till de behöriga myndigheterna om clearingverksamhet hos centrala motparter i tredjeland, med uppgift om vilka mekanismer som utlöser en översyn av nivån på clearingtrösklarna efter betydande prisfluktuationer i den underliggande klassen av OTC-derivat för att även se över tillämpningsområdet för risksäkringsundantaget och trösklarna för clearingkravets tillämplighet; systematiska uppenbara fel i rapporteringen; de handlingar och den information som centrala motparter är skyldiga att lämna in när de ansöker om auktorisation eller en utvidgning av auktorisation; den typ av utvidgning som inte skulle få någon väsentlig inverkan på en central motparts riskprofil och anmälningsfrekvensen för användningen av undantaget; villkoren för att avgöra om det påskyndade förfarandet för en utvidgning av auktorisation är tillämpligt och förfarandet för att begära in synpunkter från Esma och kollegiet; de faktorer som ska beaktas vid fastställandet av tillträdeskriterierna för en central motpart och vid bedömningen av icke-finansiella motparters förmåga att uppfylla de relevanta kraven; transparenskrav; krav på säkerheter; aspekter av modellvalidering; samt kraven på centrala motparter att på ett adekvat sätt hantera de risker som uppstår till följd av samverkansöverenskommelser. Kommissionen bör anta dessa tekniska standarder för tillsyn genom delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

(62)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen även ges befogenhet att anta tekniska standarder för genomförande som utarbetats av Esma vad gäller formatet för rapporteringen från clearingmedlemmar och clearingkunder i unionen till sina behöriga myndigheter om deras clearingverksamhet hos centrala motparter i tredjeland som är godkända enligt förordning (EU) nr 648/2012, datastandarder och format för rapportering av information om centrala motparter i unionen till Esma, formatet på de handlingar som krävs för ansökningar om auktorisation, för utvidgning av auktorisationen och för validering av ändringar av modeller och parametrar. Kommissionen bör anta dessa tekniska standarder för genomförande genom genomförandeakter enligt artikel 291 i EUF-fördraget och i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

(63)

I syfte att säkerställa att målen för den här förordningen uppnås bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (19). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med utarbetande av delegerade akter.

(64)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att göra centrala motparter i unionen säkrare och effektivare genom att öka deras attraktionskraft, uppmuntra clearing i unionen och säkerställa att större hänsyn tas till gränsöverskridande risker, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(65)

Förordningarna (EU) nr 648/2012, (EU) nr 575/2013 och (EU) 2017/1131 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 1.3 ska utgå.

2.

Artikel 3 ska ersättas med följande:

(*1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19)."

(*2)  Kommissionens förordning (EG) nr 1569/2007 av den 21 december 2007 om införande av en mekanism för fastställande av likvärdighet för redovisningsstandarder som tillämpas av tredjelandsemittenter av värdepapper enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG och 2004/109/EG (EUT L 340, 22.12.2007, s. 66)."

(*3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 av den 31 maj 2024 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism (EUT L, 2024/1624, 19.6.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1624/oj).” "

3.

I artikel 4.1 ska följande stycke läggas till:

”Skyldigheten att cleara alla OTC-derivatkontrakt gäller inte kontrakt som ingås i de situationer som avses i första stycket a iv mellan, å ena sidan, en finansiell motpart som uppfyller villkoren i artikel 4a.1 andra stycket eller en icke-finansiell motpart som uppfyller villkoren i artikel 10.1 andra stycket och, å andra sidan, ett pensionssystem som är etablerat i ett tredjeland och bedriver verksamhet på nationell nivå, under förutsättning att det är auktoriserat, står under tillsyn och är godkänt enligt nationell rätt, att dess främsta syfte är att tillhandahålla pensionsförmåner och att det är undantaget från clearingkravet enligt denna nationella rätt.”

4.

Artikel 4a ska ersättas med följande:

5.

Följande artikel ska införas:

6.

I artikel 6.2 ska följande led läggas till:

7.

Följande artiklar ska införas:

8.

Artikel 9 ska ändras på följande sätt:

9.

Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

10.

Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

11.

Artikel 12 ska ändras på följande sätt:

12.

Artikel 13 ska ersättas med följande:

13.

Artikel 14 ska ändras på följande sätt:

14.

Artikel 15 ska ändras på följande sätt:

15.

Följande artikel ska införas:

16.

Artikel 17 ska ändras på följande sätt:

17.

Följande artiklar ska införas:

18.

Artikel 18 ska ändras på följande sätt:

19.

Artikel 19 ska ändras på följande sätt:

(20)

Artikel 20 ska ersättas med följande:

21.

Artikel 21.1–21.4 ska ersättas med följande:

22.

Artikel 23a ska ersättas med följande:

23.

Följande artikel ska införas:

24.

Artikel 24 ska ersättas med följande:

(*4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 30.7.2014, s. 1).” "

25.

Artikel 24a ska ändras på följande sätt:

26.

Artikel 24b.1 och 24b.2 ska ersättas med följande:

27.

Artikel 25 ska ändras på följande sätt:

28.

Artikel 25a.2 ska ersättas med följande:

29.

I artikel 25b.1 ska andra stycket ersättas med följande:

”Esma ska kräva följande av varje central motpart i kategori 2:

30.

Artikel 25f.1 ska ersättas med följande:

31.

Artikel 25o ska ersättas med följande:

32.

Artikel 25p ska ändras på följande sätt:

33.

Artikel 26 ska ändras på följande sätt:

34.

I artikel 27 ska följande punkt införas:

35.

Artikel 28 ska ändras på följande sätt:

36.

Artikel 30 ska ersättas med följande:

37.

Artikel 31 ska ändras på följande sätt:

38.

I artikel 32.1 ska fjärde stycket ersättas med följande:

”Den behöriga myndighetens bedömning av den underrättelse som föreskrivs i artikel 31.2 och de uppgifter som avses i artikel 31.3 ska vara föremål för ett yttrande från det kollegium som avses i artikel 18 enligt artikel 19 och ett yttrande från Esma enligt artikel 24a.7 första stycket bc, som ska utfärdas i enlighet med det förfarande som anges i artikel 17b.”

39.

Artikel 35 ska ändras på följande sätt:

40.

Artikel 37 ska ändras på följande sätt:

41.

Artikel 38 ska ersättas med följande:

42.

I artikel 40 ska följande stycke läggas till:

”Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 1.4 och 1.5, och i syfte att underlätta central clearing som utförs av offentliga organ, ska Esma senast den 25 juni 2026 utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1095/2010 som specificerar den metod som ska användas av centrala motparter som är auktoriserade enligt artikel 14 i den här förordningen för beräkning av exponeringar och eventuella bidrag till centrala motparters finansiella medel från offentliga organ som deltar i sådana centrala motparter, med vederbörlig hänsyn till mandatet för offentliga organ.”

43.

Artikel 41.1, 41.2 och 41.3 ska ersättas med följande:

44.

I artikel 44.1 ska andra stycket ersättas med följande:

”En central motpart ska dagligen mäta sitt potentiella likviditetsbehov. Den ska beakta den likviditetsrisk som uppstår om minst två enheter som den har störst exponeringar mot och som är clearingmedlemmar eller tillhandahållare av likviditet hamnar på obestånd, med undantag för centralbanker.”

45.

Artikel 46 ska ändras på följande sätt:

46.

Artikel 48 ska ändras på följande sätt:

47.

Artikel 49 ska ändras på följande sätt:

48.

Följande artikel ska införas:

49.

Artikel 54 ska ändras på följande sätt:

50.

I artikel 81.3 första stycket ska följande led läggas till:

51.

Artikel 82 ska ändras på följande sätt:

52.

Artikel 85 ska ändras på följande sätt:

53.

I artikel 89 ska följande punkter läggas till:

54.

Artikel 90 ska ersättas med följande:

55.

Bilaga III ska ändras på följande sätt:

1.

Punkt 4 ska ändras på följande sätt:

2.

Följande punkt ska införas:

1.

I artikel 2 ska följande led läggas till:

(*8)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).” "

2.

I punkt 14 ska led d ersättas med följande:

3.

Artikel 17 ska ändras på följande sätt: