52023AE3514

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

EUROPA
EUR-Lex home
EUR-Lex - 52023AE3514 - EN

Help

Search tips

Need more search options? Use the Advanced search

Document 52023AE3514

Help

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av åtgärder samt samarbete i frågor som rör skydd för vuxna (COM(2023) 280 final – 2023/0169 (COD)) och Förslag till rådets beslut om bemyndigande för medlemsstater att i Europeiska unionens intresse bli eller förbli parter i konventionen av den 13 januari 2000 om internationellt skydd för vuxna (COM(2023) 281 final)

EESC 2023/03514

EUT C, C/2024/1581, 5.3.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/C/2024/1581/oj (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, GA, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

ELI: http://data.europa.eu/eli/C/2024/1581/oj

HTML

PDF - authentic OJ

e-signature

How to verify the authenticity of the Official Journal

officiella tidning
Europeiska unionens

Serien C

C/2024/1581

5.3.2024

(COM(2023) 280 final – 2023/0169 (COD))

och Förslag till rådets beslut om bemyndigande för medlemsstater att i Europeiska unionens intresse bli eller förbli parter i konventionen av den 13 januari 2000 om internationellt skydd för vuxna

(COM(2023) 281 final)

(C/2024/1581)

Föredragande:

Pietro Vittorio BARBIERI

Remiss	Europeiska kommissionen, 18.7.2023
Rättslig grund	Artikel 81.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	21.11.2023
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	78/0/1
Antagande vid plenarsessionen	13.12.2023
Plenarsession nr	583
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	192/0/2

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar förslaget till en förordning om internationellt skydd för vuxna (1). Kommittén anser nämligen att avsaknaden av sådan lagstiftning begränsar medborgarnas rätt att röra sig under särskilda omständigheter. Man bör dock hänvisa till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (2) snarare än till Haagkonventionen (3), även när det gäller definitionerna.

1.2

EESK anser att sådan lagstiftning kan ha positiva effekter när det gäller harmonisering av lagstiftningen om skydd för personer med funktionsnedsättning och utsatta personer, inom ett område där civilrätten skiljer sig mycket åt mellan länderna.

1.3

Kommittén anser att de instrument som anges i förslaget är ändamålsenliga, t.ex. det europeiska företrädarintyget, upprättandet av register samt övervakningen. När det gäller övervakningen föreslår vi att den ska inledas tre år efter antagandet av förslaget i stället för tio år. Kommittén anser också att det nödvändiga lämnandet av uppgifter bör inledas redan efter det första året av genomförande av förslaget.

1.4

EESK anser också att det är viktigt att ange att en medlemsstat, i händelse av en uppenbar kränkning av de mänskliga rättigheterna och internationell rätt i samband med antagandet av en rättslig åtgärd mot en person med funktionsnedsättning eller en utsatt person, inte bör erkänna denna åtgärd. Kommittén anser att denna bestämmelse bör stärkas med en tydligt och uttryckligt angiven skyldighet, så att en befogenhet omvandlas till en skyldighet.

1.5

Kommittén efterlyser en grundlig översyn av texten på grundval av den rättsliga principen om normhierarki, enligt vilken konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, särskilt artiklarna 12 och 19, är den primära rättsliga referensprincipen. I samma dokument som det hänvisas till i motiveringen till beslutet (fotnoterna 14 och 15, s. 5) framhålls ett uttalande från FN:s särskilda rapportör för rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som tydligt anger att stater som ansluter sig till Haagkonventionen bör vara tydliga med att deras främsta skyldighet är att fasa ut förmyndarskap (enligt konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning) och inte bör falla tillbaka på Haagkonventionen som en ursäkt eller förevändning för att bevara det.

1.6

EESK anser i synnerhet att formuleringen ”sårbara vuxna” (s. 4 i förslaget) bör ändras till ”personer med funktionsnedsättning och utsatthet”.

1.7

Kommittén motsätter sig artiklarna 2.1 och 35.1 eftersom de strider mot konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och föreslår att ”vuxna som […] inte kan försvara sina intressen” ersätts med ”vuxna som […] behöver hjälp att fatta beslut”.

1.8

EESK motsätter sig artikel 2.3 e eftersom den strider mot konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och föreslår att den ersätts med ”utseende av och uppgifter för varje person eller institution som ges företrädarbefogenheter”.

1.9

EESK föreslår att inledningsfrasen i artikel 10 ska ersättas med följande: ”I syfte att värna personernas mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och unionens fördrag får en åtgärd som vidtagits i en annan medlemsstat inte erkännas”.

1.10

EESK motsätter sig artikel 21 i dess helhet eftersom den står i uppenbar strid med konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och anser att den bör utgå.

1.11

Kommittén föreslår följande tillägg till artikel 58: ”Medlemsstaterna bör i egenskap av parter i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning tolka och genomföra denna förordning i enlighet med konventionen.”

1.12

EESK anser att man i artikel 66.1 bör ändra ”10 år efter ikraftträdandet” till ”3 år efter ikraftträdandet”, och föreslår att man i artikel 66.2 ändrar ”3 år efter ikraftträdandet” till ”1 år efter ikraftträdandet”.

1.13

EESK anser att stödåtgärder som vidtas i enlighet med lagstiftningen i ett EU-land bör erkännas i ett annat EU-land när den myndighet som är inblandad i den rättsliga handlingen är berättigad till det enligt de tillämpliga bestämmelserna i den medlemsstat där åtgärderna fastställts, utan att det påverkar apostill eller legalisering som krävs för att dokumentet ska kunna cirkulera inom EU.

2. Allmänna kommentarer

2.1

I dag hämmas unionens mål beträffande skydd för vuxna av att medlemsstaterna tillämpar olika internationella privaträttsliga regler. Denna brist på harmonisering hindrar ett fullständigt utövande av människors medborgerliga och sociala rättigheter.

2.2

Minst tre problem kan fastställas som beror på skillnaderna mellan medlemsstaternas internationella privaträtt: positiva behörighetskonflikter (situationer där två eller flera stater anser sig vara behöriga beträffande samma person), icke flyttbara skyddsåtgärder (en skyddsåtgärd som beviljats i en medlemsstat kanske inte garanteras i en annan) samt svårigheter i dialogen mellan myndigheten i den stat där den vuxne befinner sig och myndigheten i den stat där personen skulle vilja bo.

2.3

I det ena förslaget betonas betydelsen av Haagkonventionen och uppmanas Europeiska unionens råd att bemyndiga medlemsstaterna både att ratificera konventionen, om de ännu inte har gjort det, och att förbli ”parter” om de redan har ratificerat den. I det andra förslaget föreslås att Europaparlamentet och rådet antar en förordning för att säkerställa ett närmare samarbete mellan medlemsstaterna, som är ännu mer integrerat än det som föreskrivs i Haagkonventionen.

2.4

Den rättsliga grunden för de båda förslagen är artiklarna 81.2 och 218.6 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Enligt dem är EU behörigt att vidta åtgärder för att harmonisera den internationella privaträtten. I detta syfte har unionen rätt att såväl avgränsa medlemsstaternas civilrättsliga behörighet som att underlätta erkännandet av avgöranden som meddelats i en medlemsstat i de andra medlemsstaterna.

3. Särskilda kommentarer

3.1

EESK välkomnar med detta yttrande de båda förslag som kommissionen lade fram den 31 maj 2023 (4) om att förbättra skyddet för vuxna i gränsöverskridande situationer, där medlemsstaternas gällande internationella privaträttsliga regler ofta står i strid med varandra, vilket undergräver flera förvärvade rättigheter.

3.2

EESK uppskattar försöket att genom de båda förslagen harmonisera de gällande internationella privaträttsliga reglerna.

3.3

Kommittén välkomnar kommissionens betoning av vikten av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I mars 2021 antog kommissionen strategin för rättigheter för personer med funktionsnedsättning 2021–2030 (5), som, som en uppföljning av EU:s handikappstrategi 2010–2020, fortsätter strävan efter egenmakt för personer med funktionsnedsättning och säkerställer deras åtnjutande av medborgerliga och sociala rättigheter.

3.4

EESK skulle dock vilja att kommissionen gör mer för att säkerställa full efterlevnad av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, särskilt artiklarna 12 och 19, till skydd för enskildas rättskapacitet och deras individuella val, i syfte att säkerställa största möjliga autonomi och fullständig integration och delaktighet i samhället.

3.5

Kommittén anser att förslaget till förordning ligger i linje med 2000 års Haagkonvention, när det gäller såväl dess principer och dess innehåll som det faktum att förordningen inte rättsligt strider mot konventionen. I artikel 49 i konventionen föreskrivs nämligen en möjlighet för en eller flera stater att avvika från konventionen. En sådan avvikelse är tillåten under förutsättning att det endast handlar om skydd för en person som har sin hemvist i en av de berörda staterna. Dessutom gör dessa avtal inte Haagkonventionen verkningslös.

3.6

2000 års Haagkonvention är i kraft i många EU-länder och tillämpas redan i flera tredjeländer. EESK hoppas att de medlemsstater som ännu inte är parter i konventionen kommer att ansluta sig till den.

3.7

Kommittén anser att subsidiaritetsprincipen måste respekteras. Rättsliga hinder i gränsöverskridande fall av skydd för vuxna kräver lagstiftningsåtgärder från unionens sida. Medlemsstaterna har inte kapacitet att på egen hand undanröja sådana hinder, såsom att skyddet upphör, att utländska åtgärder inte erkänns och framför allt att en vuxens önskemål och preferenser inte erkänns. Den harmonisering som kommer att uppnås genom den föreslagna förordningen bör kunna avhjälpa konflikter och skillnader i medlemsstaternas internationella privaträttsliga regler.

3.8

När det gäller grunderna för att vägra erkännande enligt artikel 10 i förslaget till förordning anser EESK att det tydligt bör anges att en åtgärd som vidtagits av en annan medlemsstat inte får erkännas i de fall som anges i den artikeln, eftersom det annars skulle strida mot enskildas mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och unionens fördrag.

3.9

Stödåtgärder som vidtas i enlighet med lagstiftningen i ett EU-land bör erkännas i ett annat EU-land när den myndighet som är inblandad i den rättsliga handlingen är berättigad till det enligt de tillämpliga bestämmelserna i den medlemsstat där åtgärderna fastställts, utan att det påverkar apostill eller legalisering som krävs för att dokumentet ska kunna cirkulera inom EU.

3.10

Harmoniseringen av internationell privaträtt om skydd för vuxna bör förbättra skyddet av vuxnas medborgerliga och sociala rättigheter. Förordningen bör säkerställa rörligheten för företrädarbefogenheter i alla medlemsstater och samtidigt respektera den vuxnes önskemål och preferenser. EESK hoppas att tillämpningen av den föreslagna förordningen, i full överensstämmelse med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, inte kommer att strida mot proportionalitetsprincipen i artikel 12 i konventionen.

3.11

Kommittén stöder antagandet av det europeiska företrädarintyget (artikel 34), eftersom det kommer att göra det lättare för rättsliga företrädare att styrka sin roll i en annan medlemsstat. Jämfört med intyget enligt Haagkonventionen är detta nya intyg dessutom mer omfattande och inbegriper praktiska aspekter såsom villkoren för att utfärda, ändra, rätta, återkalla och tillfälligt upphäva intyget, samt en beskrivning av förfarandena för eventuell prövning.

3.12

EESK stöder upprättandet av register med information om skyddsåtgärder för enskilda personer och om företrädarbefogenheter. Registren kommer att ingå i ett decentraliserat och kostnadsfritt europeiskt system där företrädarbefogenheter kommer att delas elektroniskt. Kommittén anser att registren bör göras tillgängliga så att de kan utnyttjas effektivt.

3.13

Vid hearingen den 13 september 2023 framförde experter och berörda europeiska representativa organisationer vissa invändningar. Det råder i synnerhet samsyn om att det finns en obalans mellan artikel 12 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och Haagkonventionen. Av punkt 3 i motiveringen till förslaget framgår det klart att man valt att genomföra Haagkonventionen. I den nuvarande texten verkar det faktiskt vara den enda referenstexten, trots att konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning rättsligt sett är överordnad.

3.14

En första punkt rör förslagets målgrupp. Två problemområden kan lyftas fram: dels personer med funktionsnedsättning, dels personer med beteende- och substansberoenden. I båda fallen måste den behöriga rättsliga myndigheten självklart hänvisa till en lämplig klinisk bedömning.

3.15

Dessa bedömningar bygger på indikationer från Världshälsoorganisationen, särskilt ICD-10 (Internationell statistisk klassifikation av sjukdomar och relaterade hälsoproblem) och ICF (Internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa). I det första fallet fastställs sjukdomsområdet. I det andra funktionstillståndet och prestationen.

3.16

När det gäller psykisk hälsa åtföljs ICF av den mer specifika DSM (diagnostisk och statistisk handbok om psykiska störningar), som godtas av det berörda internationella vetenskapliga samfundet. Till följd av detta kan det sägas att definitionen i ICF kan användas som referenspunkt för både permanenta och tillfälliga funktionsnedsättningar.

3.17

EESK stöder därför inte beskrivningen av vuxna som ”på grund av nedsatt eller bristande personlig förmåga inte kan försvara sina intressen”. Denna formulering strider mot artikel 12 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Kommittén anser att även och framför allt i de fall då det är svårt att fastställa en vuxens personliga förmåga måste hans eller hennes behov, önskemål och preferenser alltid betraktas som prioriterade, ovillkorliga och absoluta. De behöriga myndigheterna i varje enskild medlemsstat bör också i första hand åta sig att ge uttryck åt de behov, önskemål och preferenser som uttryckts av den vuxne, och först i andra hand överväga mekanismerna företrädarskap, kontroll, förvaltning, avyttring och alla andra ”beslut i personens ställe”.

3.18

I motiveringen till förslaget (s. 4) används ”sårbara vuxna”. EESK motsätter sig denna formulering av två skäl. Först och främst skulle användningen av det breda begreppet sårbarhet innebära att man tar hänsyn till fall som går utöver skyddet för vuxna. Dessutom är adjektivet ”sårbar” diskriminerande, eftersom det gör funktionsnedsättning till en del av den personliga identiteten. Adjektivet blir ett attribut för individen, skapar en status, tid- och kontextlös. I stället föreslås därför begreppet ”personer med funktionsnedsättning och utsatthet”.

3.19

Enligt artikel 2.1 ska förordningen ”i civilrättsliga frågor tillämpas på skydd i gränsöverskridande situationer för vuxna som på grund av nedsatt eller bristande personlig förmåga inte kan försvara sina intressen”. EESK motsätter sig också denna formulering, eftersom den tydligt strider mot artikel 12 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, där det anges att alla personer med funktionsnedsättning, oavsett typ eller grad av funktionsnedsättning, har den oförytterliga rätten att åtnjuta rättskapacitet på lika villkor som andra. Detta gör det möjligt att överbrygga dikotomin mellan personer som har denna förmåga och dem som inte har den, genom att man föreslår att förmåga ska ses som något gradvist och anpassningsbart utifrån personens behov, vilket skulle garantera var och en största möjliga förmåga att agera.

3.20

I artikel 2.3 i förordningen behandlas, utan åtskillnad, olika roller och institutioner såsom förmyndare, god man, företrädare, assistent och förvaltare. Var och en av dem har sina egna särdrag, syften och funktioner. EESK anser att var och en av dem bör godtas eller avslås beroende på om de är förenliga eller inte med artikel 12 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som garanterar personens önskemål och preferenser.

3.21

Varje vuxen måste kunna göra fria val beträffande alla aspekter som rör honom eller henne, utan någon inblandning i dessa val. Principen om en persons ”bästa”, som ofta åberopas för att begränsa rättskapaciteten och överlåta enskilda personers beslutsbefogenheter till tredje part, särskilt för personer med kognitiv eller psykosocial funktionsnedsättning, måste ersättas med ”assisterat beslutsfattande”.

3.22

Enligt denna princip har en vuxen som av någon anledning kan ha svårt att fatta beslut rätt till allt stöd som behövs för att han eller hon ska ha bästa möjliga förutsättningar att göra fria val. Assisterat beslutsfattande innebär därmed också en rätt att motsätta sig beslut som fattats av andra. Stödet bör därför garanteras, men endast på villkor att man undviker otillbörlig inblandning i den enskildes beslutsprocess, i enlighet med personens önskemål och preferenser, inbegripet rätten att ta risker och göra misstag. (6) Man måste se till att personens vilja samt besluts- och självbestämmanderätt tryggas.

3.23

EESK motsätter sig följande punkter i förslaget till förordning: artiklarna 2.3 e, 21 och 35.2 h, eftersom de strider mot artikel 19 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som utgör riktmärket för ett självständigt liv och delaktighet i samhället för personer med funktionsnedsättning. I artikel 21 i förordningen ges möjlighet att placera vuxna på inrättningar eller andra institutioner. Såsom fastställs i artikel 19 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning måste man dock, i enlighet med likhetsprincipen, garantera möjligheten att välja bosättningsort och tillgång till en rad tjänster i hemmet, inbegripet personlig assistans som är nödvändig för att de ska kunna leva i samhället, och på så sätt förhindra isolering, familjeberoende eller segregering.

3.24

I artikel 58 i förslaget till förordning behandlas beaktandet av internationella konventioner som medlemsstaterna ingått. I detta avseende skulle EESK vilja att man i den artikeln uttryckligen anger att medlemsstaterna ska tolka och tillämpa förordningen i överensstämmelse med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

3.25

Med hänvisning till artikel 66 i förslaget till förordning anser EESK att maximigränsen för utvärderingen av övervakningen av förordningen bör sänkas från tio till tre år och att lämnandet av uppgifter (enligt punkt 2) bör inledas året efter förordningens ikraftträdande.

Bryssel den 13 december 2023.

Oliver RÖPKE

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) COM(2023) 280 final.

(2) https://www.ohchr.org/en/instruments-mechanisms/instruments/convention-rights-persons-disabilities

(3) Konventionen av den 13 januari 2000 om internationellt skydd för vuxna (2000 års Haagkonvention). Haagkonferensen för internationell privaträtt.

(4) COM(2023) 280 final; COM(2023) 281 final.

(5) COM(2021) 101 final.

(6) Allmän kommentar nr 1, FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning, 2014.

ELI: http://data.europa.eu/eli/C/2024/1581/oj

ISSN 1977-1061 (electronic edition)

Top

Choose the experimental features you want to try