Den korrigerande delen: förfarandet vid alltför stora underskott

VIKTIGA PUNKTER

Förfarandet vid alltför stora underskott omfattar flera steg.

Inledning av förfarandet

I protokoll (nr 12) om förfarandet vid alltför stora underskott har medlemsstaterna kommit överens om vissa referensvärden för offentligt underskott och statsskuld i förhållande till sin bruttonationalprodukt (BNP): en underskottskvot på 3 % och en skuldkvot på 60 %. Europeiska kommissionen måste övervaka medlemsstaternas budgetdisciplin på grundval av följande två kriterier.

• Underskottskvoten bör ligga kvar under referensvärdet 3 % av BNP, såvida inte överskridandet är exceptionellt eller tillfälligt och kvoten fortfarande ligger nära 3 % av BNP.
• Skuldkvoten bör ligga under referensvärdet 60 % av BNP eller minska i tillräcklig utsträckning och närma sig detta värde i tillfredsställande takt. Skuldkvoten anses ha minskat i tillräcklig utsträckning om medlemsstaten följer den finanspolitiska väg som fastställts av Europeiska unionens råd för att skuldsättningen sannolikt ska minska, i enlighet med förordning (EU) 2024/1263 (se sammanfattning). En medlemsstat anses avvika från den finanspolitiska vägen om de avvikelser som registrerats på ett kontrollkonto överskrider vissa årliga eller kumulativa tröskelvärden.

Om minst ett av dessa kriterier inte förefaller vara uppfyllt ska kommissionen utarbeta en rapport i enlighet med artikel 126(3) i EUF-fördraget.

Rapporten innehåller en balanserad bedömning av alla relevanta faktorer, såsom

• graden av utmaningar med statsskulden,
• utvecklingen av medlemsstatens offentliga finanser på medellång sikt och dess ekonomiska ställning,
• framsteg i genomförandet av reformer och investeringar,
• ökade statliga försvarsinvesteringar,
• faktorer som medlemsstaten lägger fram.

Skeden i förfarandet

• Om kommissionen anser att förfarandet vid alltför stora underskott är nödvändigt ska den informera rådet, som beaktar eventuella synpunkter från den berörda medlemsstaten och antar ett beslut med en övergripande bedömning av om det föreligger ett alltför stort underskott.
• Rådet antar sedan en rekommendation till den berörda medlemsstaten med en korrigerande nettoutgiftsväg, uttryckt i siffror, och en tidsfrist. Denna korrigerande väg bör sätta stopp för det alltför stora underskottet inom tidsfristen. Framför allt bör underskottet understiga referensvärdet 3 % av BNP och, om förfarandet vid alltför stora underskott inleddes på grundval av skuldkriteriet, korrigera de kumulerade avvikelserna.
• Om förfarandet vid alltför stora underskott inleddes på grundval av underskottskriteriet måste den korrigerande vägen vara förenlig med en lägsta årlig strukturanpassning på minst 0,5 % av BNP som riktmärke.
• Om förfarandet vid alltför stora underskott inleddes på grundval av skuldkriteriet måste den korrigerande vägen vara minst lika krävande som den av rådet fastställda nettoutgiftsvägen från vilken medlemsstaten avvikit.
• Medlemsstaten måste vidta de åtgärder som krävs inom sex månader, även om detta kan förkortas till tre månader i allvarliga situationer.
• Medlemsstaterna måste rapportera till rådet och kommissionen om de åtgärder som vidtagits till följd av rådets rekommendation. Rapporten måste innehålla budgetmålen och information om de åtgärder som vidtagits för att uppnå dessa mål.
• Rådet och kommissionen övervakar regelbundet de åtgärder som medlemsstaterna vidtar i samband med förfarandet vid alltför stora underskott.

Sanktioner

Om en medlemsstat i euroområdet fortfarande inte genomför rekommendationerna kan rådet besluta att förelägga landet att vidta åtgärder för att minska underskottet inom en viss tid. Rådet kan ålägga böter på upp till 0,05 % av den senaste uppskattningen av föregående års BNP, som ska betalas var sjätte månad tills rådet anser att medlemsstaten har vidtagit effektiva åtgärder som svar på det utfärdade meddelandet.