Skydd av försöksdjur

VIKTIGA PUNKTER

För att skydda försöksdjuren och möjliggöra ytterligare vetenskapliga framsteg är målet med åtgärderna att begränsa djurförsöken så långt det någonsin går och att inrätta tvingande standarder för hur djuren får användas, hur de ska inhysas och hur de ska skötas. Högt ställda standarder för djurens välbefinnande gynnar både djuren och vetenskapen.

Tillämpningsområde

• Direktivet gäller för alla levande icke-mänskliga ryggradsdjur och även för vissa ryggradslösa djur som antas kunna känna smärta (tioarmade bläckfiskar, åttaarmade bläckfiskar osv.).
• För försök på icke-mänskliga primater gäller begränsningar, och användning av människoapor (schimpanser, bonobor och orangutanger) är förbjuden.

Områden där djurförsök är tillåtna

Djurförsök är enbart tillåtna i försök som är till för

• grundforskning,
• translationell och tillämpad forskning som syftar till att förhindra, diagnosticera eller behandla sjukdomar hos människor eller djur,
• utveckling, tillverkning eller testning av kvalitet, effekt och säkerhet hos läkemedel, livsmedel eller foder, kemikalier osv.
• skydd av den naturliga miljön av omtanke om människors eller djurs hälsa,
• forskning som syftar till att bevara arter,
• högre utbildning eller yrkesutbildning,
• rättsmedicinska undersökningar.

Bedömning av projekt där djurförsök ingår

• Användning av djur för försöksändamål är tillåten i fall då det inte finns någon tillfredsställande ersättningsmetod.
• Projekt där experiment på levande djur ingår måste bedömas av den behöriga myndigheten. De får inte påbörjas förrän de har fått ett klartecken som bekräftar att användningen av djur är motiverad och att de förväntade fördelarna väger tyngre än den skada som djuret orsakas, med hänsyn tagen till etiska överväganden.
• Antalet djur som används i ett projekt måste hållas så lågt som möjligt, utan att projektets mål äventyras.
• Levnadsvillkoren och de metoder som används i försöken ska innebära ett minimum av onödig smärta, onödigt lidande och onödig ångest för djuren.

Djurskydd

• Djur som används för försöksändamål ska ges den skötsel och behandling de behöver.
• Vid anläggningar ska man säkerställa att
  • djuren inhyses i burar som är tillräckligt stora för dem och i en miljö som har anpassats efter varje art, i överensstämmelse med de standarder som finns angivna i bilaga III till direktivet,
  • Sociala djur placeras tillsammans i burar och ”berikande” tekniker används för att öka djurens utbud av aktiviteter, där man särskilt uppmuntrar fysisk träning, utforskande och kognitiva aktiviteter i överensstämmelse med djurens naturliga beteende.
  • Ett djurskyddsorgan inrättas för att ge råd i frågor om djurs välbefinnande och principen om nya sätt att ”ersätta, minska och förfina” användningen av djur. Detta organ bör omfatta den person som ansvarar för djurens välbefinnande och ges råd av en utsedd veterinär. Dess arbete stöds av nationella kommittéer som inrättas i varje EU-medlemsstat för att skydda de djur som används.
• De avlivningsmetoder som används måste begränsa smärtan, lidandet och ångesten för djuren. Djur får endast avlivas av en person med de färdigheter som krävs, i uppfödarens, leverantörens eller användarens lokaler, och i enlighet med de metoder som förtecknas i bilaga IV till direktivet.
• Överlag ska alla personer som kommer i kontakt med djuren ha tillräcklig utbildning och erfarenhet. De ska ha fått sina kunskaper bedömda innan de får lov att arbeta självständigt.

Försök

• Bara sådana försök som har godkänts som en del av ett godkänt projekt är tillåtna.
• Försöken
  • klassificeras utifrån hur pass svåra de är på grundval av bilaga VIII till direktivet,
  • ska utföras under anestesi eller med en annan metod, exempelvis analgesi, utom om det inte är lämpligt eller om anestesi bedöms vara mer traumatiskt för djuret än själva förfarandet.
• Så långt det är möjligt ska man undvika att djuret avlider. Förfarandena är utformade för att leda till att så få djur som möjligt avlider och till att lidandets varaktighet och intensitet minskas så mycket som möjligt.
• Att använda ett djur flera gånger är ett sätt att minska det totala antalet försöksdjur. Innan ett djur används på nytt ska hänsyn tas till den faktiska svårighetsgraden, djurets hälsa och veterinärens uppfattning.
• Vid slutet av ett försök ska veterinären eller en kompetent person avgöra om djuret kan hållas vid liv. Djur som hålls vid liv ska skötas och inhysas på lämpligt sätt enligt vad som fastställs i bilaga III.

Tillståndsgivning

• Uppfödare, leverantörer och användare och deras anläggningar ska ha godkänts av en behörig myndighet och ska ha registrerats av den.
• Godkända anläggningar ska ha installationer och utrustning som anpassats efter de djurarter som hålls och efter de försök som utförs (där de genomförs).
• De bör ha register där de antecknar alla nya kunskaper om djuren, deras ursprung och syfte. Dessa register ska sparas i fem år och ska vara tillgängliga för allmänheten.
• Dessutom ska det för varje hund, katt och icke-mänsklig primat finnas en personlig identitets- och bakgrundsakt som innehåller relevant information om reproduktion samt veterinärmedicinska och sociala förhållanden, inklusive de projekt det har använts i.

Inspektioner

• De behöriga myndigheterna ska genomföra regelbundna inspektioner av alla uppfödare, leverantörer och användare och deras anläggningar för att försäkra sig om att kraven i detta direktiv efterlevs.
• Hur ofta inspektionerna ska genomföras beror på de risker som gäller för varje enskild anläggning. Minst en tredjedel av användarnas anläggningar ska dock inspekteras varje år och en del av dessa inspektioner ska genomföras utan förvarning.
• Uppfödare, leverantörer och användare av icke-mänskliga primater ska inspekteras minst en gång om året.

Transparens

• Varje år måste EU:s medlemsstater samla in och offentliggöra statistiska uppgifter om användningen av djur i försök, bland annat om den faktiska svårighetsgraden hos försöken och om vilka arter av icke-mänskliga primater som används i försöken och om deras ursprung.
• Dessutom måste medlemsstaterna offentliggöra icke-tekniska projektsammanfattningar av godkända projekt senast sex månader efter godkännandet. Icke-tekniska sammanfattningar får inte avslöja användarnas identitet.
• Medlemsstaterna får kräva att det i dessa sammanfattningar anges om ett projekt ska utvärderas i efterhand och inom vilken frist. I sådana fall ska de se till att sammanfattningen uppdateras med resultaten av bedömningen.
• Europeiska kommissionen har inrättat två databaser med öppen åtkomst som innehåller medlemsstaternas årliga statistiska data (EU-systemets statiska databas för rapportering av användningen av djur) och NTS (EU-systemets NTS-databas för användningen av djur).

Rapportering

• Medlemsstaterna ska senast den 10 november 2023 och därefter vart femte år skicka informationen om direktivets genomförande till kommissionen och lämna in och offentliggöra den i det format som anges i genomförandebeslut (EU) 2020/569. Högst sex månader senare måste kommissionen offentliggöra och regelbundet uppdatera en översikt för hela EU på grundval av dessa data.
• Medlemsstaterna måste samla in och årligen offentliggöra statistisk information om användningen av djur i förfaranden, inbegripet information om hur allvarliga förfarandena faktiskt är och om ursprunget hos och arterna av icke-mänskliga primater som används i förfaranden. De måste lämna in denna statistik till kommissionen senast den 10 november året efter och i ett format som anges av kommissionen. Kommissionen kommer att offentliggöra en årlig sammanfattande rapport om medlemsstaternas inlämnade statistiska uppgifter.

Ändringar

Bilagorna III och IV har ändrats genom det delegerade direktivet (EU) 2024/1262. Ändringarna rör främst zebrafiskar, tättingar och huvudfotingar.