Mer effektiva regler för insolvensförfaranden över EU:s gränser

VIKTIGA PUNKTER

• I förordningen anges EU-omfattande regler för att fastställa
  • vilken domstol som har behörighet att inleda ett insolvensfall,
  • vilken nationell lag som tillämpas,
  • erkännande av domstolens beslut när ett företag, en näringsidkare eller en enskild person blir insolvent.
• Förordningen tillämpas inte i Danmark.

Tillämpbara situationer

Förordningen tillämpas på förfaranden som innefattar samtliga eller en betydande del av en gäldenärs borgenärer och baseras på insolvenslagar samt i vilka, för räddnings-, skuldsanerings-, omstrukturerings- eller likvidationsändamål

1. en gäldenär har förlorat alla eller en del av sina tillgångar och en insolvensspecialist, t.ex. en förvaltare, har utnämnts,
2. en gäldenärs tillgångar och affärer står under en domstols kontroll eller tillsyn,
3. förfarandet har avbrutits för att möjliggöra förhandlingar mellan gäldenären och dess borgenärer – detta gäller endast om
   • det äger rum inom ramen för förfaranden som har som syfte att skydda borgenärskollektivet,
   • förhandlingarna strandar, då en av de två andra typerna av förfaranden som förtecknas ovan följer.

Förordningen omfattar ”förebyggande” insolvensförfaranden som är tillgängliga enligt nationell lag och som kan inledas på ett tidigt stadium för att öka chanserna att rädda företaget. Dessa förfaranden förtecknas i bilaga A. Den tar också upp ett stort antal personliga insolvensförfaranden.

Behörighet

• Förfarandena inleds i domstolarna i den medlemsstat där gäldenären har sina huvudsakliga intressen. Detta förutsätts innebära
  • platsen för dess säte, när det rör sig om ett företag eller en juridisk person,
  • den huvudsakliga platsen för verksamheten, när det rör sig om en enskild person som driver verksamhet som egenföretagare eller fri yrkesutövare,
  • platsen där gäldenären vanligen är bosatt, när det gäller någon annan enskild person.
• Dessa förutsättningar gäller inte om platsen har ändrats inom en viss period innan insolvensförfarandena inleds.
• Om gäldenären har en verksamhetsplats i en annan medlemsstat än den där dennes huvudsakliga intressen finns, kan den medlemsstaten också inleda insolvensförfaranden mot gäldenären. Dessa ”sekundära förfaranden” är dock begränsade till de tillgångar som innehas i den medlemsstaten.
• Med förordningen förbättras chanserna att företag räddas genom att man undviker att inleda så kallade parallella sekundära förfaranden, där lokala borgenärers intressen är säkerställda på annat sätt.

Tillämplig lag

I allmänhet är tillämpas lagen i den medlemsstat där förfarandena äger rum. Den lagen styr villkoren för att inleda och avsluta förfarandena och för utförandet av dem. Detta omfattar att fastställa

• de gäldenärer som en talan kan väckas mot,
• de tillgångar som utgör del av den egendom som insolvensförfarandet avser,
• borgenärernas rättigheter efter att ärendet har avslutats,
• vem som ska ta på sig kostnaderna och utgifterna för förfarandena.

Erkännande och verkställighet

Så fort en dom som inleder insolvensförfaranden i en medlemsstat träder i kraft måste den erkännas i alla andra medlemsstater med samma verkan.

Insolvensregister

För att bättre säkerställa att borgenärer och domstolar får relevant information, och för att förhindra att parallella förfaranden inleds, måste medlemsstaterna offentliggöra relevant information om gränsöverskridande insolvensfall i ett offentligt tillgängligt register. Dessa register sammankopplas via den europeiska e-juridikportalen, i linje med EU:s dataskyddsregler

Förfaranden för insolvens i en företagsgrupp

Genom förordningen skapas en särskild strategi för att hantera insolvens för medlemmar i en grupp (koncern) av företag. Dessa inkluderar

• regler där de olika inblandade insolvensförvaltarna och domstolarna förpliktigas att samarbeta och kommunicera med varandra,
• begränsad talerätt¹ för en insolvensförvaltare i de förfaranden som gäller en annan medlem av samma grupp,
• ett särskilt system för samordningen av förfarandena som gäller samma företagsgrupp (”samordningsförfarande för koncerner”).

Ändring av bilagorna

Förordningen har ändrats tre gånger.

• Förordning (EU) 2017/353 ersatte bilaga A (förteckningen över insolvensförfaranden) och bilaga B (förteckningen över insolvensförvaltare) till förordning (EU) 2015/848 med nya förteckningar som tar hänsyn till information som lämnats av Polen.
• Förordning (EU) 2018/946 ersätter bilagorna A och B till följd av de anmälda förändringarna från Belgien, Bulgarien, Kroatien, Lettland och Portugal.
• Förordning (EU) 2021/2260 ersätter bilagor A och B efter anmälningar om ändringar som mottagits från Tyskland, Italien, Cypern, Litauen, Ungern, Nederländerna, Österrike och Polen avseende ändringar i deras nationella lagstiftning om införande av nya typer av insolvensförfaranden eller insolvensförvaltare. Genom kommissionens beslut (EU) 2022/1437 bekräftas Irlands deltagande i förordning (EU) 2021/2260.