Hedgefonder och riskkapitalfonder – regler för förvaltare

VIKTIGA PUNKTER

Undantag från tillämpningsområdet

Direktivet gäller inte för följande:

• holdingbolag (så som dessa definieras i direktivet),
• förvaltning av pensionsfonder,
• program för anställdas andelsägande eller anställdas sparprogram,
• överstatliga institutioner,
• nationella centralbanker och
• försäkringskontrakt.

Passförfarande

Förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) kan erhålla ”pass” för sina tjänster i olika EU-medlemsstater baserat på ett gemensamt tillstånd. Det innebär att när en AIF-förvaltare väl är auktoriserad i en medlemsstat och följer reglerna i direktivet har denne rätt att förvalta eller marknadsföra fonder för professionella investerare i hela EU.

Tillstånd

För att få verka i EU måste fondförvaltare erhålla tillstånd från den behöriga myndigheten i den medlemsstat som är deras hemland. För att bli auktoriserade måste AIF-förvaltare inneha en miniminivå av kapital i form av likvida eller kortsiktiga tillgångar.

Förvaringsinstitut

AIF-förvaltare ska säkerställa att de fonder de förvaltar utser ett oberoende förvaringsinstitut. Detta kan exempelvis vara en bank eller ett värdepappersföretag som ansvarar för att övervaka fondens verksamhet och se till att dess tillgångar skyddas på lämpligt sätt.

Riskhantering och tillsyn

AIF-förvaltare måste övertyga den behöriga myndigheten om att deras interna arrangemang för riskhantering är stabila.

Hit hör ett krav på att regelbundet uppge de huvudsakliga marknader och instrument de bedriver handel med, deras viktigaste exponeringar och riskkoncentrationer.

Behandling av investerare

För att uppmuntra till omsorg bland sina investerare måste AIF-förvaltare tillhandahålla en tydlig beskrivning av sin investeringspolicy, däribland typerna av tillgångar och användningen av finansiell hävstång. En årsrapport för varje räkenskapsår måste göras tillgänglig för investerarna på begäran.

Hävstångsfonder

I direktivet fastställs särskilda krav gällande finansiell hävstång, dvs. att använda skulder för att finansiera investeringar. Behöriga myndigheter får sätta gränser för finansiell hävstång för att säkerställa stabiliteten i det finansiella systemet.

Riskkapitalfonder

När en alternativ investeringsfond får kontroll över ett onoterat företag eller en emittent är AIF-förvaltaren underställd regler mot tömning av företag på tillgångar. Under en period på två år måste AIF-förvaltaren agera mot all utdelning, kapitalminskning, aktieinlösen eller förvärv av egna aktier från företagets sida.

Fonder och förvaltare i länder utanför EU

Underställt villkoren som uppges i direktivet kan ”passet” utökas till AIF-förvaltare utanför EU och till marknadsföring av fonder utanför EU som förvaltas av AIF-förvaltare antingen inom eller utanför EU.

Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens roll

Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) spelar en aktiv roll när det gäller att bygga upp en gemensam tillsynskultur, särskilt genom att utfärda riktlinjer om sund ersättningspolicy och utveckla tekniska standarder för att fastställa typer av AIF-förvaltare.

Mindre fonder

Medlemsstater kan välja att inte tillämpa direktivet på mindre AIF-förvaltare, dvs. fonder med förvaltade tillgångar under 100 miljoner euro om de använder finansiell hävstång, och med tillgångar under 500 miljoner euro om de inte gör det. Mindre fonder är dock underställda minimikrav på registrering och rapportering.

Ändringar av rådets direktiv (EU) 2011/61

Genom direktiv (EU) 2016/2341 om tjänstepensionsinstitut (se sammanfattning) införs följande två kompletterande regler.

Medlemsstaterna får inte

• begränsa tjänstepensionsinstitut när det gäller att, för förvaltning av investeringsportföljen, utse investeringsförvaltare som är etablerade i en annan medlemsstat och vederbörligen auktoriserade för denna verksamhet
• begränsa tjänstepensionsinstitut som godtas som förvaringsinstitut enligt direktiv 2011/61/EU.

Genom förordning (EU) 2017/2402, som fastställer en allmän ram för värdepapperisering (se sammanfattning), införs en regel som kräver att AIF-förvaltare som exponeras för en värdepapperisering som inte längre uppfyller de krav som fastställs i förordningen ska handla och vid behov vidta korrigerande åtgärder i de berörda AIF-fondernas investerares bästa intresse.

Direktiv (EU) 2019/1160 innehåller flera ändringar.

• Genom direktivet införs konceptet och villkoren för sonderande marknadsföring¹ av en AIF-förvaltare som är etablerad i EU. Regler som medlemsstaterna inför får under inga omständigheter missgynna EU-baserade AIF-förvaltare i förhållande till AIF-förvaltare utanför EU.
• I direktivet behandlas de villkor och den anmälningsskyldighet som gäller när en EU-baserad AIF-fond upphör med marknadsföringen av andelar eller aktier i andra medlemsstater än den medlemsstat som är AIF-förvaltarens hemland. Alla insynskrav som investerare måste uppfylla enligt direktiv 2011/61/EU fortsätter att gälla för investerare som behåller sina investeringar efter det att marknadsföringsverksamheten i den utvalda medlemsstaten har upphört.

Ändringar som införts genom direktiv (EU) 2019/2034 säkerställer att AIF-förvaltarens kapitalbas uppgår till minst en fjärdedel av föregående års fasta omkostnader. Värdepappersföretag måste använda siffror som följer av den tillämpliga redovisningsramen.

Genom ändringsdirektiv (EU) 2022/2556 anpassas bestämmelserna i direktivet, och flera andra relaterade direktiv, till kraven på IKT-risker för finansiella enheter i förordningen om digital operativ motståndskraft för finanssektorn, förordning (EU) 2022/2254 (se sammanfattning).

Delegerade akter och genomförandeakter

Kommissionen har antagit flera delegerade akter och genomförandeakter.

• Delegerad förordning (EU) nr 231/2013 kompletterar direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn. Denna delegerade förordning har i sin tur ändrats genom delegerad förordning (EU) 2018/1618 om förvaringsinstitutens förvaltningsuppgifter och genom delegerad förordning (EU) 2021/1255 om hållbarhetsrisker och hållbarhetsfaktorer som ska beaktas av AIF-förvaltare.
• Delegerad förordning (EU) nr 694/2014 kompletterar direktiv 2011/61/EU vad gäller tekniska standarder för tillsyn för att avgöra typ av AIF-förvaltare.
• I delegerad förordning (EU) 2015/514 fastställs den information som de behöriga myndigheterna ska lämna till Esma.
• I genomförandeförordning (EU) nr 447/2013 fastställs förfarandet för AIF-förvaltare som väljer att låta sig omfattas av och ansöker om tillstånd enligt direktiv 2011/61/EU.
• I genomförandeförordning (EU) nr 448/2013 införs ett förfarande för att fastställa referensmedlemsstaten för en icke EU-baserad AIF-förvaltare.

Ändring av annan lagstiftning

Genom direktiv 2011/61/EU ändrades direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG samt förordning (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010.