Tento dokument je výňatok z webového sídla EUR-Lex
Genom förordningen upprättas EU-täckande regler och villkor för att bevilja EU-varumärken.
Den kodifierar och ersätter rådets förordning (EG) nr 207/2009 och alla dess många fortlöpande ändringar.
Varje person eller företag, däribland myndigheter och andra offentliga organ, kan erhålla ett EU-varumärke genom registrering.
Varumärken kan utgöras av någon form av tecken, i synnerhet ord (däribland personnamn), design, bokstäver, siffror och form på varor eller deras förpackning, förutsatt att sådana tecken kan
Detta beviljar ägaren ensamrätt, som förhindrar tredje parter från att använda något av följande i kommersiella syften:
Ägaren av EU-varumärket får dock inte förbjuda tredje parter från att använda följande i kommersiella syften:
Sökande måste lämna in en ansökan om ett EU-varumärke till Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO).
Ansökan måste innehålla följande uppgifter:
Sökande måste också betala en ansökningsavgift. Ansökningsavgiften måste betalas inom en månad från arkiveringsdatumet – datumet då dokumenten inges hos EUIPO.
Ett EU-varumärke kan avstås när det gäller någon av eller samtliga varor eller tjänster som det är registrerat för. Ägarens rättigheter kan också upphävas om
I förordningen fastställs också ogiltighetsgrunder för varumärket. Dessa grunder innefattar exempelvis fall då den sökande handlade i ond tro vid ingivandet av ansökan om varumärket.
När en ansökan om registrering inges, är det möjligt att beteckna ett EU-varumärke som kollektivmärke. Följande grupper har tillstånd att inge EU-kollektivmärken – sammanslutningar av
Det är även möjligt att beteckna ett EU-varumärke som ett certifieringsmärke. Ägaren till ett sådant märke certifierar material, tillverkningsmetod för varor eller utförande av tjänster, kvalitet, noggrannhet eller andra egenskaper (med undantag för geografiskt ursprung) för de certifierade varorna och tjänsterna.
Förordning (EU) nr 1215/2012 tillämpas i mål om EU-varumärken och ansökningar om EU-varumärken samt i mål i samband med litispendens och konnexitet i fråga om EU-varumärken och nationella varumärken.
EU-länderna måste utse ”domstolar för EU-varumärken”. Dessa domstolar har exklusiv behörighet i alla tvister som gäller intrång på och giltighet för EU-varumärken.
Den har gällt sedan den .
EUIPO ersätter Byrån för harmonisering inom den inre marknaden från och med den i enlighet med förordning (EU) nr 2015/2424 som ändrade förordning (EG) nr 207/2009, båda ersatta med förordning (EU) 2017/2001.
Mer information finns här:
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den om EU-varumärken (EUT L 154, , s. 1).
senast ändrad