Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Europeiska unionens beslut

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Artikel 288 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) – beslut

Artikel 297 i EUF-fördraget – lagstiftningsakter och icke-lagstiftningsakter

VILKET SYFTE HAR ARTIKLARNA?

I artikel 288 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) definieras de olika typer av rättsakter som Europeiska unionen (EU) kan anta, däribland beslut.

I artikel 297 i EUF-fördraget fastställs reglerna för undertecknande, offentliggörande och ikraftträdande av olika typer av rättsakter som antagits av EU-institutionerna.

VIKTIGA PUNKTER

För att verkställa EU:s befogenheter kan EU-institutionerna anta olika typer av rättsakter. Ett beslut är en rättsakt som är bindande i sin helhet. Om ett beslut anger vem eller vilka det riktar sig till är det bindande endast för dessa.

Ett beslut är en del av EU:s sekundärrätt. Det antas av EU-institutionerna i enlighet med fördragen.

En akt som är bindande i sin helhet

Enligt artikel 288 i EUF-fördraget är ett beslut bindande i sin helhet. Ett beslut kan vara en lagstiftningsakt eller en icke-lagstiftningsakt.

Beslut är lagstiftningsakter när de antas av

Beslut är icke-lagstiftningsakter när de inte antas i enlighet med lagstiftningsförfarandet. De kan t.ex. antas av Europeiska rådet, rådet eller Europeiska kommissionen.

Icke-lagstiftningsbeslut kan också ta formen av delegerade akter och genomförandeakter.

Beslut med en särskild adressat

Ett beslut kan ha en eller flera adressater (en eller flera medlemsstater i EU, ett eller flera företag eller en eller flera personer). När kommissionen exempelvis beslutar att ålägga ett företag böter för att det missbrukat sin dominerande marknadsställning riktar den sitt beslut till det företaget.

Ett icke-lagstiftningsbeslut där det anges vem det riktar sig till måste delges den berörda parten och börjar gälla i samband med den delgivningen. Delgivningen kan utgöras av ett utskick av en rekommenderad försändelse med mottagningsbevis.

Beslut som är riktade till en eller flera särskilda personer och företag har omedelbar verkan och kan därför åberopas inför nationella domstolar av adressaterna.

Beslut där adressaten är en viss medlemsstat eller alla medlemsstater kan också ha omedelbar verkan. Om besluten har omedelbar verkan eller inte beror på deras karaktär, bakgrunden och hur de är formulerade. Formuleringen bör vara tillräckligt tydlig, ovillkorlig och exakt. Europeiska unionens domstol erkänner endast en ”vertikal” omedelbar verkan för beslut som är riktade till en eller flera medlemsstater. Det innebär att privatpersoner kan förlita sig på ett beslut endast mot den medlemsstat som det är riktat till och inte mot en annan privatperson.

Beslut utan adressat

Sedan Lissabonfördraget trädde i kraft behöver det inte längre nödvändigtvis anges i ett beslut vem det är riktat till. Det framgår särskilt av artikel 288 i EUF-fördraget att ett beslut kan ange vem det är riktat till, medan föregångaren (artikel 249 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen) endast hänvisade till ett beslut med angivelse av adressaten.

Icke-lagstiftningsakter har i synnerhet blivit den grundläggande rättsakten på området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp).

I dessa syften och utifrån fördraget om Europeiska unionen antar Europeiska rådet och rådet icke-lagstiftningsbeslut (artikel 31.1 i detta fördrag).

Offentliggörande och ikraftträdande av beslut

Enligt artikel 297 i EUF-fördraget ska lagstiftningsbeslut offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. De träder i kraft det datum som anges i dem eller, om inget datum anges, den tjugonde dagen efter att de har offentliggjorts. Samma regel gäller för icke-lagstiftningsbeslut som inte anger vem de är riktade till.

Ett beslut där det anges vem det riktar sig till måste också offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Offentliggörandet innebär emellertid inte att det inte behövs delgivning, eftersom delgivning är det enda sättet att säkerställa att akten har rättslig verkan.

BAKGRUND

Mer information finns här:

HUVUDDOKUMENT

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Sjätte delen – Institutionella och finansiella bestämmelser – Avdelning I – Institutionella bestämmelser – Kapitel 2 – Unionens rättsakter, förfaranden för antagande och andra bestämmelser – Avsnitt 1 – Unionens rättsakter – Artikel 288 (f.d. artikel 249 FEG) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 171).

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Sjätte delen – Institutionella och finansiella bestämmelser – Avdelning I – Institutionella bestämmelser – Kapitel 2 – Unionens rättsakter, förfaranden för antagande och andra bestämmelser – Avsnitt 2 – Förfaranden för antagande av akter och andra bestämmelser – Artikel 297 (f.d. artikel 254 FEG) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 176).

Senast ändrat 26.07.2021

Top