EU-regler för beskattning av energiprodukter och elektricitet

VIKTIGA PUNKTER

• Energiprodukter beskattas endast när de används som motorbränsle eller för uppvärmning.
• I lagstiftningen införs miniminivåer för skatt på motorbränslen, uppvärmningsbränslen och elektricitet, som gäller från och med den 1 januari 2004.
• Energiprodukter som används för uppvärmning, inom jordbruket, stationära motorer och maskiner vid byggnadsverksamhet samt offentliga arbeten får beskattas på lägre nivåer än bränsle till bilar.
• Regeringarna får tillämpa en lägre skattesats på kommersiell diesel (när den används av vägtransportföretag eller kollektivtrafik) än på diesel för icke-kommersiell användning.
• Direktivet tillåter skattebefrielse och skattenedsättning i synnerhet av miljö- och hälsopolitiska skäl. Regeringarna kan undanta förnybara energikällor från beskattning, t.ex. biobränslen eller bränslen och elektricitet som används för att transportera varor och passagerare med tåg, tunnelbana, spårvagn eller trådbuss.
• Lagstiftningen möjliggör minskade skatter för energiintensiva företag – de som har ansträngt sig mest för att minska förbrukningen. EU-länder som har haft svårt att genomföra de nya åtgärderna har fått övergångssystem innan de har tillämpat lagstiftningen (Belgien, Tyskland, Irland, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Österrike och Portugal).
• Liknande tillfälliga undantag och övergångsperioder beviljades de länder som gick med i EU 2004 och 2007.
• Lagstiftningen gäller inte för vissa energiintensiva sektorer (t.ex. inom metallurgi) eller för energiprodukter som har dubbel användning, dvs. används både för uppvärmning och annat syfte (t.ex. för produktionen av vissa kemikalier).