EU:s rättsakt om nettonollindustri

VIKTIGA PUNKTER

Tillämpningsområde

Förordningen

• gäller för
  • 19 viktiga nettonolltekniker, allt från sol- och vindkraft till batterier, värmepumpar och vattenkraft,
  • energiintensiva projekt för utfasning av fossila bränslen inom industrin som ingår i en försörjningskedja för nettonollteknik och avsevärt minskar koldioxidutsläppen,
• gäller inte för kritiska råvaror som omfattas av särskild lagstiftning (förordning (EU) 2024/1252 – se sammanfattning).

Mål

För att minska det externa beroendet i EU av nettonollteknik och dess leveranskedjor fastställs i rättsakten om nettonollindustri målen att uppnå en tillverkningskapacitet på minst

• 40 % av EU:s årliga utbyggnadsbehov för nettonollteknik senast 2030 och
• 15 % av världens produktion av nettonollteknik senast 2040.

Skapa en gynnsam miljö

Lagstiftningen fastställer åtgärder för att främja tillverkning, utveckling och användning av nettonollteknik, främst genom

• inrättande av gemensamma kontaktpunkter i varje EU-medlemsstat för att hjälpa företag och investerare att utveckla sina nettonollteknikprojekt, och
• minskning av tillståndsförfarandena för projekt för tillverkning av nettonollteknik.

Lagstiftningen fastställer också kriterier för att erkänna som ”strategiska projekt” de nettonollprojekt som avsevärt kommer att bidra till

• att öka EU:s tillverkningskapacitet för komponenter med nettonollteknik i leveranskedjan,
• att förse EU:s nettonollindustrier med bästa tillgängliga rena teknik eller produkter,
• att minska eller helt få bort koldioxidutsläppen

Kapacitet för koldioxidinjektion

Förordningen

• fastställer ett mål att senast 2030 injicera minst 50 miljoner ton koldioxid till lagringsplatser, såsom tidigare olje- och gasfält,
• fastställer att lagringsplatserna måste vara i drift i minst fem år. och respektera principerna om rättvist och öppet tillträde.

Den kräver också

• att Europeiska kommissionen senast den 30 juni 2027och därefter vartannat år rapporterar om de framsteg som gjorts,
• att medlemsstaterna
  • i öppenhetens intresse lämnar in årliga offentliga rapporter om koldioxidavskiljning, projekt för lagring och transport av koldioxid, stödåtgärder, nationella strategier och gränsöverskridande system,
  • utvecklar den nödvändiga infrastrukturen för koldioxidtransport,
• att olje- och gasföretag ska göra enskilda bidrag, på grundval av deras andel av EU:s totala produktion, mot målet på 50 miljoner ton.

Industriella kluster

Förordningen främjar utvecklingen av ”kluster” för nettonollacceleration (områden som koncentrerar flera företag till en viss teknik). Målen för dessa kluster är att skapa koncentrationer av industriell nettonollverksamhet för att öka EU:s attraktionskraft som en plats för tillverkningsverksamhet och ytterligare effektivisera de administrativa förfarandena för att inrätta nettonolltillverkningskapacitet. De kommer också att bidra till återindustrialiseringen av regionerna.

Marknadstillträde

Som ett sätt att uppmuntra användningen av nettonollteknik ålägger förordningen de nationella myndigheterna att

• tillämpa obligatoriska minimikrav avseende miljömässig hållbarhet vid offentlig upphandling och byggentreprenadkontrakt,
• kräva att kontrakt innehåller minst ett av följande: en social eller sysselsättningsrelaterad komponent, aspekter kring cybersäkerhet eller en straffavgift för utebliven leverans av den utlovade produkten,
• inkludera kriterier för förhandsurval, såsom ansvarsfullt företagande och datasäkerhet, när auktioner för användning av förnybar energi förbereds,
• utveckla ekonomiska och andra incitament för att uppmuntra hushåll, företag och allmänheten att köpa nettonollteknikprodukter.

Kompetens, arbetstillfällen av god kvalitet och innovation

Förordningen

• lanserar nettonollindustriakademier för att utveckla utbildningsprogram och kvalifikationer för de många färdigheter som krävs för utveckling och användning av ny teknik,
• uppmanar de nationella myndigheterna att överväga om diplom från akademierna uppfyller de normer som krävs för att få tillträde till ett reglerat yrke,
• kräver att medlemsländerna
  • utser en gemensam kontaktpunkt för att hantera alla förfrågningar om att testa nettonollteknik i en regulatorisk sandlåda²,
  • gersmå och medelstora företag prioriterad tillgång till de regulatoriska sandlådornas provningsanläggningar,
• inrättar
  • en plattform för ett nettonoll-Europ för att stödja kommissionen och medlemsstaterna i utvecklingen och användningen av nettonollteknik,
  • en styrgrupp för den strategiska planen för energiteknik för att stödja utvecklingen av teknik för ren energi genom samarbete inom forskning och innovation om ren energi,
  • en vetenskaplig rådgivande grupp för nettonollteknikens regelbörda för att bedöma lagstiftningens inverkan på den industriella utvecklingen.

Kommissionen:

• övervakar EU:s framsteg mot sina mål och lägger fram en utvärderingsrapport senast den 30 juni 2028 och därefter vart tredje år,
• har delegerade befogenheter att uppdatera tekniska delar av förordningen.

Förordningen ändrar förordning (EU) 2018/1724 (se sammanfattning).