Upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden

VIKTIGA PUNKTER

Direktivet uppdaterar de elva direktiv som tillsammans utgör EU:s upphovsrättslagstiftning, men det ersätter dem inte. Bland annat gäller det

• direktiv 2001/29/EG om harmonisering av upphovsrätten i informationssamhället, och
• direktiven om
  • säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (direktiv 2004/48/EG),
  • anonyma verk (direktiv 2012/28/EU), och
  • kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter (direktiv 2014/26/EU).

Undantag från upphovsrätten för att ge större tillgång

Direktivet gör det lättare att använda upphovsrättsskyddat material i olika syften, oftast för att få tillgång till kunskap, genom att det inför obligatoriska undantag från upphovsrätten för att främja

• text- och datautvinning¹,
• digital användning av verk i illustrativt syfte inom undervisning, samt
• bevarande av kulturarvet.

Det gör det lättare att få licensiering för att på så vis ge bredare tillgång till innehåll, i synnerhet genom att föreskriva

• ett nytt system som gör det lättare för kulturarvsinstitutioner, såsom bibliotek, museum och arkiv, att digitalisera och sprida – på såväl internet som utanför EU:s gränser – utgångna verk som de har i sina samlingar,
• en särskild bestämmelse om avtalslicenser och liknande mekanismer, och
• en förhandlingsmekanism som ska hjälpa berörda parter att komma överens om hur audiovisuella verk ska göras tillgängliga på plattformar för beställvideo.

Direktivet förtydligar också att vem som helst får dela kopior av konstverk som är fria för var och en att använda (till exempel en bild av en skulptur som inte längre omfattas av upphovsrätten), på vissa villkor.

Skydd av presspublikationer för användning på internet

• EU-baserade pressutgivare får nya rättigheter i fråga om den digitala användningen av deras presspublikationer, men dessa rättigheter gäller endast när det är leverantörer av onlinetjänster som använder dem – privat eller icke-kommersiell användning av enskilda användare omfattas inte. Hyperlänkningsåtgärder och väldigt korta utdrag ur presspublikationer omfattas inte heller av dessa nya rättigheter.
• Upphovsmän vars verk ingår i en presspublikation bör få en lämplig andel av intäkterna från användningen.

Skyddat innehåll som används av onlineleverantörer av delningstjänster för innehåll

• Onlineleverantörer av delningstjänster för innehåll bör ha fått tillstånd från rättsinnehavarna när de ska göra sådana verk som deras användare laddar upp tillgängliga för allmänheten, exempelvis genom ett licensieringsavtal. Om den berörda leverantören inte har någon licens kan den utnyttja en ansvarsbegränsningsmekanism, men den måste ”ha gjort vad den har kunnat” för att se till att det via dennes tjänster inte ges tillgång till otillåtet innehåll. Den ska ha gjort vad den har kunnat med hjälp av relevant och nödvändig information som rättsinnehavarna ska ha tillhandahållit.
• Användare får ladda upp sådant innehåll som specifikt ska utgöra citat, kritik, recensioner, karikatyrer, parodier eller pastischer, och de kan utnyttja mekanismer för klagomål och prövning om det uppstår tvister över innehåll som felaktigt blockerats eller tagits bort från plattformarna.

Skälig ersättning för upphovsmän och utövande konstnärer

EU-länderna bör se till att principen om lämplig och proportionell ersättning gäller då en upphovsman eller utövande konstnär överlåter eller licensierar sina rättigheter till en annan part som ska använda dem (t.ex. en utgivare eller producent).

Insyn och återkallande

Upphovsmän och utövande konstnärer bör regelbundet – minst en gång om året – få aktuell, relevant och uttömmande information om hur deras verk och framföranden används. De har rätt att återkalla rättigheterna efter en rimlig tidsperiod om verket eller framförandet inte används.

Avtalsändringar

Upphovsmän och utövande konstnärer får starkare förhandlingsrättigheter. De har rätt att göra anspråk på ytterligare, lämplig och skälig ersättning från den part som de har ingått ett avtal med om utnyttjande av deras rättigheter, om den ursprungligen överenskomna ersättningen visar sig vara oproportionellt låg i förhållande till alla senare intäkter som härrör från utnyttjandet av verken.