Gemenskapsmetoden och den mellanstatliga metoden

Processerna för beslutsfattande inom Europeiska unionen (EU) varierar beroende politikområde. Som en allmän regel fattas EU:s beslut med hjälp av gemenskapsmetoden (även kallad unionsmetoden). Det innebär att man använder det ordinarie lagstiftningsförfarandet enligt definitionen i artikel 294 i fördraget om upprättandet av Europeiska unionen.

Gemenskapsmetoden kännetecknas av EU:s överstatliga institutioners roller:

• Europeiska kommissionen har rätt att ta initiativ till och verkställa lagstiftning, med vissa undantag.
• Europaparlamentet och Europeiska unionens råd är medlagstiftare som antar lagstiftning på lika villkor.
• Omröstning med kvalificerad majoritet tillämpas i rådet.

Den här metoden skiljer sig från det mellanstatliga arbetssätt som används i beslutsfattandet, huvudsakligen när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och vissa aspekter av polisiärt och rättsligt samarbete. Den här metoden kännetecknas av att

• kommissionens initiativrätt delas med medlemsstaterna eller begränsas till vissa särskilda områden,
• Europeiska rådet ofta har en avgörande roll,
• Europaparlamentet är i olika utsträckning engagerade i beslutsfattandet,
• rådet agerar generellt enhälligt och antar akterna.