Försiktighetsprincipen

Försiktighetsprincipen är ett redskap för att hantera risker. Den innebär att om en viss politik eller en viss åtgärd kan utgöra fara för allmänheten eller miljön och om forskarvärlden ännu inte är enig i frågan, bör politiken eller åtgärden inte genomföras. Politiken eller åtgärden kan dock ses över när mer vetenskaplig information blir tillgänglig. Principen beskrivs i artikel 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

Tanken på försiktighetsprincipen framfördes första gången av kommissionen i ett meddelande från februari 2000, där man ger en definition av denna princip och förklarar hur man avser att tillämpa den.

Försiktighetsprincipen får endast åberopas om det finns en potentiell risk och får inte användas för att motivera godtyckliga beslut.

Exempel på när EU har tillämpat försiktighetsprincipen är bl.a. regelverket för kemikalier (förordning (EG) nr 1907/2006 – även kallad Reach) och den allmänna förordningen om livsmedelslagstiftning (förordning (EG) nr 178/2002).