Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Naturskydd

Den biologiska mångfalden – den rika mångfalden av liv på jorden – är hotad, främst på grund av ohållbar mänsklig verksamhet. EU hyser ett stort antal djur- och växtarter och en rad olika livsmiljöer. Enligt Europeiska miljöbyrån har de flesta skyddade arter i Europa en otillfredsställande eller dålig bevarandestatus. Att skydda naturen är viktigt av flera skäl:

  • Det är avgörande för arters och deras livsmiljöers överlevnad.
  • Det är nödvändigt för människors välbefinnande eftersom
    • våra samhällen och ekonomier är beroende av ekosystemtjänster, såsom rent vatten och ren luft, pollinering, klimatreglering och källor till föda eller läkemedel,
    • välfungerande ekosystem förhindrar uppkomsten och spridningen av zoonotiska sjukdomar (infektionssjukdomar som kan spridas från djur till människor),
  • det är mycket viktigt att skydda vårt gemensamma naturarv.

EU har spelat och fortsätter att spela en viktig roll på internationell nivå när det gäller naturskydd och bevarande. EU är part i flera konventioner, däribland

  • konventionen om bevarande av våtmarker, antagen i Ramsar (1971),
  • förordningen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter, kallad Cites, antagen i Washington (1973),
  • konventionen om skydd av flyttande vilda djur, antagen i Bonn (1979),
  • konventionen om skydd av vilda djur och växter, antagen i Bern (1982),
  • konventionen om biologisk mångfald, antagen i Rio de Janeiro (1992).

EU är också bundet av Århuskonventionen (1998), som gäller allmänhetens tillgång till miljöinformation, allmänhetens deltagande i beslutsfattandet och tillgång till rättslig prövning.

EU har åtagit sig att skydda och återställa den biologiska mångfalden. EU:s första lagstiftning för att skydda naturen var det ursprungliga fågeldirektivet, som antogs 1979 och kodifierades och ersattes 2009 av direktiv 2009/147/EG. Direktivet ger ett heltäckande skydd för alla vilda fågelarter som förekommer naturligt i EU. År 1992 antogs habitatdirektivet (direktiv 92/43/EEG) för att bidra till att bevara den biologiska mångfalden genom att skydda över 1 000 djur- och växtarter och över 200 typer av livsmiljöer, och genom att införa Natura 2000-nätverket av skyddade områden i hela Europa. Natura 2000-nätverkets särskilda bevarande- och skyddsområden står för närvarande (2021) för omkring 18 % av EU:s mark och 9 % av EU:s hav.

EU:s naturrelaterade lagstiftning behandlar också

  • invasiva främmande arter (djur och växter som av misstag eller avsiktligt förs in i en naturlig miljö där de normalt inte påträffas, med allvarliga negativa konsekvenser för deras nya miljö),
  • handel med vilda djur och växter (regler för genomförande av Cites, som går utöver konventionens krav, handel med sälprodukter och humana fångstmetoder),
  • djurparkernas roll i att bevara den biologiska mångfalden.

Sedan mitten av 2000-talet har EU antagit en rad handlingsplaner och strategier för biologisk mångfald. Den senaste, strategin för biologisk mångfald fram till 2030, syftar till att skydda naturen och vända försämringen av ekosystemen. Strategin syftar till att Europas biologiska mångfald ska ha återhämtat sig senast 2030 och innehåller över 100 specifika åtgärder och åtaganden. Den är förslaget till EU:s bidrag till de internationella förhandlingarna om den globala ramen för biologisk mångfald efter 2020. En central del av den europeiska gröna given kommer också att stödja en grön återhämtning efter covid-19-pandemin.

SE ÄVEN:

Top