Lagförslag

I artikel 17 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) fastställs de olika uppgifter och roller som ska spelas av Europeiska kommissionen, där det i andra stycket uttryckligen anges att ”En unionslagstiftningsakt får antas endast på förslag av kommissionen, om inte annat föreskrivs i fördragen”. Denna initiativrätt ger kommissionen betydande befogenheter när det gäller att utforma EU:s politik och lagstiftning. Men som det klargörs i fördragets artikel har kommissionen inte monopol på att ta initiativ till lagstiftningsförslag.

Europaparlamentet får i enlighet med artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ”genom beslut av en majoritet av sina ledamöter anmoda kommissionen att lägga fram lämpliga förslag i frågor som enligt Europaparlamentets uppfattning kräver att en unionsrättsakt utarbetas för att fördragen ska kunna genomföras”. I fördragen fastställs också de fall där parlamentet har direkt initiativrätt: för beslut som rör dess egen sammansättning (artikel 14 i EU-fördraget), för bestämmelserna om val av dess ledamöter (artikel 223.1 i EUF-fördraget), för de allmänna villkoren för tjänsteföreskrifter för sina ledamöter (artikel 223.2 i EUF-fördraget), för reglerna som styr utövandet av dess undersökningsrätt (artikel 226 i EUF-fördraget) och för de föreskrifter och allmänna villkor som styr ombudsmannens ämbetsutövning (artikel 228 i EUF-fördraget).

Ett toppmöte i Europeiska rådet kan uppmana kommissionen att utarbeta förslag till åtgärder.

Europeiska unionens råd får i enlighet med artikel 241 i EUF-fördraget ”med enkel majoritet anmoda kommissionen att företa de utredningar som rådet finner nödvändiga för att förverkliga de gemensamma målen samt att förelägga rådet lämpliga förslag”.

Enligt artikel 11 i EU-fördraget och artikel 24 i EUF-fördraget tillåter medborgarinitiativet medborgarna att uppmana kommissionen att lägga fram förslag om vilka de anser att EU-lagstiftning bör antas. När ett initiativ har fått en miljon underskrifter från minst sju EU-medlemsstater (varje land har ett minimiantal) måste kommissionen besluta vilka åtgärder som ska vidtas, om några.

Inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet kan lagstiftningsförslag även läggas fram av följande:

• en fjärdedel av medlemsstaterna (enligt artikel 76 i EUF-fördraget),
• domstolen (enligt artikel 257 i EUF-fördraget), och
• Europeiska centralbanken (enligt artikel 40 i protokoll nr 4).

Den lagstiftningsprocess (ordinarie lagstiftningsförfarande eller särskilt lagstiftningsförfarande) som används för att anta lagstiftningsförslag fastställs i den fördragsartikel som utgör den rättsliga grunden för rättsakten.