Back to EUR-Lex homepage

EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Use quotation marks to search for an "exact phrase". Append an asterisk (*) to a search term to find variations of it (transp*, 32019R*). Use a question mark (?) instead of a single character in your search term to find variations of it (ca?e finds case, cane, care).
Search tips
Need more search options? Use the Advanced search
You are here

Glossary of summaries

Fri rörlighet för varor

En av de centrala delarna av Europeiska unionens (EU:s) inre marknad är principen om fri rörlighet för varor – att skapa och utveckla ett område utan inre gränser, där det inte finns några omotiverade begränsningar för handel mellan EU:s medlemsländer. Den fria rörligheten för varor är en av de fyra grundläggande friheter som fastställs i Europeiska unionens fördrag, där de andra är den fria rörligheten för kapital, tjänster och personer.

Den fria rörligheten för varor i EU har uppnåtts genom att

  • ta bort tullar på import och export, samt alla avgifter med motsvarande verkan,
  • införa förbud mot kvantitativa restriktioner (kvoter) på import och export, samt åtgärder med motsvarande verkan (vilket i huvudsak innebär samtliga handelsbestämmelser i medlemsländerna som direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt kan hindra handel inom EU) och
  • ta bort icke-tullmässiga handelshinder genom att harmonisera nationell lagstiftning, ta bort hinder på grund av olika nationella bestämmelser genom att besluta om gemensamma regler, för att garantera fri rörlighet för varor samt respektera andra EU-mål som miljöskydd och konsumentskydd.

För att undvika en lång förhandlingsprocess för detaljerade harmoniserade regler antog EU det som är känt som ett ”nytt tillvägagångssätt” för harmonisering, som föreslogs i Europeiska kommissionens vitbok om fullbordandet av den inre marknaden 1985. Den vägledande principen har varit principen om ömsesidigt erkännande av varor som är lagligen saluförda i ett annat medlemsland. Harmonisering av lagstiftning är begränsad till överenskommelser kring väsentliga krav (prestanda eller funktionskrav), medan de tekniska specifikationerna för varor som uppfyller de väsentliga kraven fastställs i harmoniserade frivilliga standarder. Varor som uppfyller dessa krav kan säljas i hela EU.

Den rättsliga grunden för EU-lagstiftningen om fri rörlighet för varor fastställs i avdelning II – Fri rörlighet för varor – artikel 28 till 37 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

SE ÄVEN

Top