EU-medborgarskap

Varje person som är medborgare i ett EU-land betraktas som EU-medborgare. EU-medborgarskapet ersätter inte det nationella medborgarskapet, utan kompletterar det. EU-medborgarskap ger

• rätt att resa och bosätta sig var som helst inom EU,
• rätt att rösta och ställa upp i val till Europaparlamentet samt i lokala val i det land där man är bosatt,
• rätt till skydd och hjälp från andra EU-länders ambassader och konsulat i länder utanför EU där det land där man är medborgare inte har diplomatisk representation,
• rätt att göra framställningar till Europaparlamentet och att vända sig till Europeiska ombudsmannen,
• rätt att kontakta EU-institutionerna på något av EU:s officiella språk och få svar på samma språk,
• rätt att inte bli diskriminerad på grund av nationalitet,
• rätt att uppmana kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag (genom ett medborgarinitiativ),
• rätt till tillgång till EU-institutionernas och EU-organens handlingar, på vissa villkor (artikel 15 i EUF-fördraget).

Alla EU-medborgare har lika möjligheter att söka arbete inom EU:s offentliga förvaltning.

EU-medborgarskapet definierades för första gången i artiklarna 9–12 i fördraget om Europeiska unionen. I artiklarna 18–25 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) fastställs de rättigheter som ett EU-medborgarskap medför.

SE ÄVEN:

• Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna
• Medborgarinitiativ
• Europaparlamentet
• Grundläggande rättigheter
• Principen om icke-diskriminering
• Europeiska ombudsmannen
• Framställningar
• Öppenhet och insyn (tillgång till handlingar)
• EU-medborgarskap (sammanfattning)
• EU-medborgarskap (Europeiska kommissionen)
• Europeiska medborgarinitiativet (webbplats)
• Epso – rekrytering av personal till EU-institutionerna (webbplats).