Konvergenskriterier

För att kunna införa euron som sin valuta måste EU-länderna anpassa sin nationella lagstiftning till relevant EU-lagstiftning. De måste också uppfylla följande fyra särskilda villkor, de s.k. konvergenskriterierna, som avtalades i Maastricht 1991:

• Stabila priser. En hållbar prisnivå med en genomsnittlig inflation på högst 1,5 procentenheter över nivån i de tre länder i euroområdet som presterar bäst.
• Sunda och hållbara offentliga finanser. Landet får inte vara föremål för förfarandet vid alltför stora underskott.
• Varaktighet i konvergensen. Den långfristiga nominella räntan får inte överstiga räntan i de tre länder i euroområdet som presterar bäst med mer än 2 procentenheter i fråga om prisstabilitet.
• Stabila växelkurser. Deltagande i EU:s växelkursmekanism (ERM II) under minst två år utan allvarliga spänningar, särskilt utan att devalvera mot euron, för att visa att landet kan förvalta sin ekonomi utan att använda sig av alltför stora valutakursfluktuationer.

I fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (artikel 140 och ett bifogat protokoll) finns regler om övergången till den tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen, under vilken ett EU-land antar euron som sin valuta.