26.11.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 427/20


Överklagande ingett den 20 september 2018 av Furukawa Electric Co. Ltd av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 12 juli 2018 i mål T-444/14, Furukawa Electric mot kommissionen

(Mål C-589/18 P)

(2018/C 427/28)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Furukawa Electric Co. Ltd (ombud: C. Pouncey, A. Luke, Solicitors)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Viscas Corp.

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva domen i mål T-444/2014, Furukawa Electric mot kommissionen, såtillvida (i) den första delen av Furukawas femte yrkande ogillades, (ii) den tredje delen av Furukawas tredje yrkande ogillades, avseende beräkningen av det bötesbelopp som Furukawa påförts, och Furukawa förpliktades att ersätta rättegångskostnaderna,

ogiltigförklara artikel 2 n i kommissionens beslut C(2014) 2139 final (1), såtillvida det bötesbelopp som Furukawa påfördes fastställdes till 8 858 000 euro,

fastställa det bötesbelopp som Furukawa påförts enligt artikel 2 n i kommissionens beslut till 4 844 000 euro,

för det fall att domstolen upphäver domen i mål T-422/2014, Viscas mot kommissionen, och nedsätter det bötesbelopp som Viscas påförts enligt artikel 2 p i kommissionens beslut C(2014)2139 final, fastställa att Furukawa ska tillerkännas en motsvarande nedsättning av det bötesbelopp, vilket Furukawa är solidariskt ansvarigt för i enlighet med punkt 291 i tribunalens dom i mål T-444/2014, och

förplikta kommissionen att ersätta Furukawas rättegångskostnader för förevarande förfarande, samt förfarandet vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

Klaganden åberopar följande grunder för att tribunalens dom ska upphävas:

För det första gjorde tribunalen sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid tolkningen av punkt 18 i bötesriktlinjerna (2), då den ansåg att Europeiska kommissionen med fog kunde beakta Fujikura Ltd:s försäljning vid fastställandet av det relevanta värdet av klagandens försäljning under perioden 18 februari 1999 till 30 september 2001, trots att det inte förelåg något strukturellt, organisatoriskt eller rättsligt samband mellan Fujikura Ltd och klaganden under denna period. Klaganden och Fujikura Ltd utgjorde inte ett enda företag under nämnda period och följaktligen var det inte juridiskt korrekt att beakta denna försäljning vid beräkningen av värdet av klagandens försäljning. Genom att inkludera denna försäljning åsidosatte tribunalen principen om personligt ansvar och ökade det bötesbelopp som klaganden påförts med över 200 000 euro.

För det andra gjorde tribunalen sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte tillämpa reglerna om likabehandling korrekt, då den ansåg att kommissionen med fog kunde tillämpa punkt 18 i bötesriktlinjerna med avseende på samtliga mottagare av kommissionens beslut i ärendet ”Kraftkablar”, trots att parterna befann sig i uppenbart olika situationer. De europeiska producenterna ingick i en världsomspännande marknadsuppdelande kartell och en europeisk kartell, medan de japanska och koreanska producenterna (inklusive klaganden) endast ingick i en världsomspännande marknadsuppdelande kartell. Med beaktande av den omständigheten att tribunalen, genom att allmänt tillämpa punkt 18 i bötesriktlinjerna på samtliga mottagare av kommissionens beslut, åsidosatte principen om likabehandling och minskade de europeiska producenternas respektive försäljningsvärde (och därmed deras böter) med 44 procent, samt med hänsyn till domstolens dom i mål C-580/12 P, Guardian Industries och Guardian Europe mot kommissionen, yrkar klaganden således att domstolen ska korrigera överträdelsen genom att nedsätta de böter som klaganden påförts med 44 procent.


(1)  Kommissionens beslut av den 2 april 2014 om ett förfarande enligt artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende AT.39610 – kraftkablar) (delgivet med nr C(2014) 2139 final) (EUT C 319, 2014, s. 10)

(2)  Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (EUT C 210, 2006, s. 2)