28.5.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 182/10


Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad (Nederländerna) den 28 februari 2018 – X BV mot Staatssecretaris van Financiën

(Mål C-160/18)

(2018/C 182/11)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i det nationella målet

Klagande: X BV

Motpart: Staatssecretaris van Financiën

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 3.2, 3.4 och 3.5 i förordning (EG) nr 1484/95 (1) jämförd med artikel 141 i förordning (EG) nr 1234/2007 (2) tolkas så, att den däri beskrivna kontrollmekanismen, även när det rör sig om en efterhandskontroll, inte syftar till något annat än att säkerställa att de behöriga myndigheterna i tid får kännedom om fakta och omständigheter beträffande ett antal på varandra följande transaktioner som kan föranleda ett ifrågasättande av huruvida det angivna cif-importpriset är korrekt och som kan ge anledning till en närmare undersökning?

Eller är det ett annat synsätt som är riktigt och ska således den kontrollmekanism som beskrivs i artikel 3.2, 3.4 och 3.5 i förordning nr 1484/95, även när det rör sig om en efterhandskontroll, tolkas så att en importörs vidareförsäljning eller vidareförsäljningar på gemenskapsmarknaden till ett pris som understiger det angivna cif-importpriset för sändningen, uppräknat med importtullsbeloppet, inte uppfyller (avsättnings)villkoren på gemenskapsmarknaden med följden att detta räcker som skäl för att tilläggstullar ska tas ut? Är det för svaret på den sistnämnda frågan av betydelse huruvida importörens ovannämnda vidareförsäljning eller vidareförsäljningar har skett till ett pris som understiger det gällande representativa priset? Är det i detta sammanhang av betydelse att det representativa priset under perioden före den 11 september 2009 beräknades på ett annat sätt än under perioden efter detta datum? Spelar det för svaret på dessa frågor någon roll huruvida avnämarna inom unionen utgörs av till importören närstående bolag?

2.

Om det av svaren på frågorna ovan i punkt 1 följer att vidareförsäljning med förlust utgör en sådan indikation som räcker för att det angivna cif-importpriset ska kunna underkännas, hur ska då beloppet för tilläggstullarna fastställas? Ska denna grund fastställas enligt de metoder som föreskrivs för fastställandet av tullvärdet i artiklarna 29–31 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen? Eller ska den grunden endast fastställas på basis av det gällande representativa priset? Utgör artikel 141.3 i förordning (EG) nr 1234/2007 under den period som föregick den 11 september 2009 hinder för användning för det representativa pris som fastställdes under den perioden?

3.

Om det av svaret på frågorna 1 och 2 följer att det för frågan huruvida det föreligger en skyldighet att erlägga tilläggstullar är av avgörande betydelse att de importerade produkterna har sålts vidare på gemenskapsmarknaden med förlust, och beräkningen av tilläggstullsbeloppet då ska ske på grundval av det representativa priset, är då artikel 3.2, 3.4 och 3.5 i förordning (EG) nr 1484/95 förenlig med artikel 141 i förordning (EG) nr 1234/2007, detta mot bakgrund av EU-domstolens dom av den 13 december 2001 i mål Kloosterboer Rotterdam B.V., C-317/99, ECLI:EU:C:2001:681?


(1)  Kommissionens förordning (EG) nr 1484/95 av den 28 juni 1995 om tillämpningsföreskrifter för ordningen för tillämpning av tilläggsbelopp för import och om fastställande av tilläggsbelopp för import av fjäderfäkött och ägg och av äggalbumin samt om upphävande av förordning nr 163/67/EEG (EGT L 145, 1995, s. 47).

(2)  Rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”)” (EUT L 299, 2007, s. 1).