30.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 152/8


Begäran om förhandsavgörande framställd av Audiencia Nacional (Spanien) den 29 januari 2018 – Federación de Servicios de Comisiones Obreras (CCOO) mot Deutsche Bank SAE

(Mål C-55/18)

(2018/C 152/10)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Audiencia Nacional

Parter i det nationella målet

Kärande: Federación de Servicios de Comisiones Obreras (CCOO)

Svarande: Deutsche Bank SAE

Berörda parter: Federación Estatal de Servicios de la Unión General de Trabajadores (FES-UGT), Confederación General del Trabajo (CGT), Confederación Solidaridad de Trabajadores Vascos (ELA), Confederación Intersindical Galega (CIG)

Tolkningsfrågor

1)

Ska Konungariket Spanien, genom antagandet av artiklarna 34 och 35 i lagen om arbetstagares ställning, sådana de har tolkats i rättspraxis, anses ha vidtagit nödvändiga åtgärder för att säkerställa effektiviteten av de begränsningar av arbetstidens längd och minsta dygns- och veckovila som föreskrivs i artiklarna 3, 5 och 6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 (1) för heltidsarbetande som inte uttryckligen, individuellt eller kollektivt, har åtagit sig att arbeta övertid och som inte tillhör mobila arbetstagare eller arbetstagare i handelsflottan eller vid järnvägen?

2)

Ska artikel 31.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artiklarna 3, 5, 6, 16 och 22 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003, jämförda med artiklarna 4.1, 11.3 och 16.3 i rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989, (2) tolkas så, att de utgör hinder för nationella bestämmelser, såsom artiklarna 34 och 35 i lagen om arbetstagares ställning, av vilka – såsom framgår av konsoliderad rättspraxis – det inte kan utläsas något krav för företag att inrätta ett system för att registrera den faktiska dagliga arbetstiden för heltidsanställda, vilka inte uttryckligen, individuellt eller kollektivt, har åtagit sig att arbeta övertid och som inte tillhör mobila arbetstagare eller arbetstagare i handelsflottan eller vid järnvägen?

3)

Ska den skyldighet som åläggs medlemsstaterna, som fastställs i artikel 31.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artiklarna 3, 5, 6, 16 och 22 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003, jämförda med artiklarna 4.1, 11.3 och 16.3 i rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989, att begränsa arbetstidens längd för alla arbetstagare, anses säkerställas för vanliga arbetstagare genom de nationella bestämmelserna i artiklarna 34 och 35 i lagen om arbetstagares ställning, av vilka – såsom framgår av konsoliderad rättspraxis – det inte kan utläsas något krav för företag att inrätta ett system för att registrera den faktiska dagliga arbetstiden för heltidsanställda, vilka inte uttryckligen, individuellt eller kollektivt, har åtagit sig att arbeta övertid, till skillnad från mobila arbetstagare eller arbetstagare i handelsflottan eller vid järnvägen?”


(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, 2003, s. 9).

(2)  Rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (EGT L 183, 1989, s. 1, svensk specialutgåva, område 5, volym 4, s. 146).