23.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 142/26


Överklagande ingett den 22 januari 2018 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (andra avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 10 november 2017 i mål T-180/15, Icap plc m.fl. mot Europeiska kommissionen

(Mål C-39/18 P)

(2018/C 142/35)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: T. Christoforou, V. Bottka, M. Farley och B. Mongin)

Övriga parter i målet: Icap plc, Icap Management Services Ltd, Icap New Zealand Ltd (ICAP)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva domen (punkterna 281–299 och domslutet), i den del de böter som ålagts genom artikel 2 i det omtvistade beslutet ogiltigförklaras,

fastställa att ICAP:s talan vid tribunalen inte kan vinna bifall såvitt avser den femte och den sjätte grunden, och, med tillämpning av dess obegränsade behörighet, fastställa lämpliga böter för ICAP, och

förplikta ICAP att ersätta samtliga rättegångskostnader i detta förfarande och anpassa förordnandet om rättegångskostnader i domen i första instans så att det återspeglar utgången av förevarande mål om överklagande.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar kommissionen en enda grund.

Kommissionen hävdar att tribunalen i sin dom i mål T-180/15, Icap plc m.fl. mot kommissionen, EU:T:2017:795, gjorde en felaktig tillämpning av EU-domstolens praxis om den motivering som krävs vid åläggande av böter. Tribunalens dom avviker från den prejudicerande domen i mål C-194/14 P, AC Treuhand mot kommissionen, EU:C:2015:717, punkterna 66–68, och innebär en strängare skyldighet för kommissionen att mer ingående motivera den metod som tillämpas vid beräkning av böter som åläggs för överträdelser av artikel 101 FEUF, särskilt vid tillämpning av punkt 37 i riktlinjerna om böter. Syftet med kommissionens överklagande är att utverka en korrigering av de allvarliga fel som förekommit i tribunalens rättstillämpning. Ett accepterande av dessa fel skulle vara till förfång för kommissinens möjligheter att fastställa lämpliga böter som är tillräckligt avskräckande. Ett korrekt iakttagande av motiveringsskyldigheten, som motsvarar de krav i rättspraxis som slås fast i mål C-194/14 P, AC Treuhand, punkt 68, är grundläggande för att uppnå det syftet. En strängare skyldighet vid motivering av böter, som inbegriper interna överläggningar och beräkningar av mellanliggande åtgärder, inkräktar tvärtom på kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning vid fastställande av böter, även när det grundas på punkt 37 i riktlinjerna om böter. Nämnda punkt utformades just i syftet att göra det möjligt för kommissionen att frångå riktlinjerna om böter i atypiska fall, såsom när böter åläggs aktörer som har underlättat en handling. Såsom unionsdomstolarna har slagit fast är det viktigt att kommissionen kan behålla sitt bedömnings- och handlingsutrymme vid fastställande av böter.