4.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 359/1


RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 2073/2004

av den 16 november 2004

om administrativt samarbete i fråga om punktskatter

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 93,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2), och

av följande skäl:

(1)

Skattefusk inom Europeiska unionen har allvarliga konsekvenser för de nationella budgetarna och kan framkalla snedvridningar av konkurrensen i samband med flyttning av punktskattepliktiga varor. De påverkar således den inre marknadens funktion.

(2)

För att bekämpa fusk med punktskatter krävs det ett nära samarbete mellan de administrativa myndigheter som i varje medlemsstat ansvarar för tillämpningen av bestämmelserna inom detta område.

(3)

Det är därför väsentligt att fastställa regler enligt vilka medlemsstaternas administrativa myndigheter måste ge varandra ömsesidigt bistånd och samarbeta med kommissionen, så att reglerna för flyttning av punktskattepliktiga varor och uppbörd av punktskatter tillämpas korrekt.

(4)

Bestämmelserna om ömsesidigt bistånd och administrativt samarbete i fråga om punktskatter faller under rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter i fråga om direkt beskattning, vissa punktskatter och skatter på försäkringspremier (3). Ömsesidigt bistånd och administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt regleras av förordning (EG) nr 1798/2003 (4).

(5)

Denna rättsakt har visat sig vara effektiv men motsvarar inte längre de nya behov av administrativt samarbete som har uppstått till följd av den ökande ekonomiska integrationen inom den inre marknaden.

(6)

Genom rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (5) har det inrättats ett antal instrument för informationsutbyte. Dessa förfaranden bör fastställas närmare inom ramen för en allmän rättsakt som avser administrativt samarbete i fråga om punktskatter.

(7)

Det behövs också tydligare och mer bindande regler för samarbetet mellan medlemsstaterna, eftersom rättigheterna och skyldigheterna för alla berörda parter inte anges tillräckligt klart.

(8)

Det förekommer för få direkta kontakter mellan lokala eller nationella kontor för skattekontroll, eftersom kommunikationen normalt sker mellan centrala kontaktkontor. Detta leder till bristande effektivitet, underutnyttjande av instrumenten för det administrativa samarbetet och alltför långa dröjsmål i kommunikationen. Det bör därför införas bestämmelser om mer direkta kontakter mellan organen, för att förstärka och påskynda samarbetet.

(9)

Vidare behövs det närmare samarbete, eftersom det med undantag för de kontroller av flyttning som avses i artikel 15b i direktiv 92/12/EEG knappast finns något automatiskt eller spontant informationsutbyte mellan medlemsstaterna. Informationsutbytet mellan de nationella myndigheterna och mellan dessa och kommissionen bör bli intensivare och snabbare, så att skattefusk kan bekämpas mer effektivt.

(10)

På punktskatteområdet behövs det följaktligen ett särskilt instrument som omfattar bestämmelserna i direktiv 77/799/EEG på detta område. Instrumentet bör också koncentreras på sådana områden där samarbetet mellan medlemsstaterna kan förbättras genom inrättande och förbättring av system för att överföra information om förflyttning av punktskattepliktiga varor. Detta instrument skall inte påverka tillämpningen av konventionen av den 18 december 1997 om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar (6).

(11)

Denna förordning bör inte verka hämmande på andra gemenskapsåtgärder för att bekämpa fusk med punktskatter.

(12)

I denna förordning bör det införas och definieras de system i direktiv 92/12/EEG som syftar till att underlätta det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna. Dessa system omfattar registret över berörda näringsidkare och platser och systemet för kontroll av flyttning. Vidare bör det i denna förordning föreskrivas inrättandet av ett system för tidig varning mellan medlemsstaterna.

(13)

I denna förordning bör det föreskrivas att vissa av de rättigheter och skyldigheter som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (7) begränsas i syfte att skydda de intressen som avses i artikel 13.1 e i det direktivet.

(14)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (8).

(15)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att förenkla och förstärka det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna, vilket kräver en harmoniserad strategi, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, och det därför, på grund av den enhetlighet och effektivitet som krävs, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, får gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med samma princip går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(16)

Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

1.   I denna förordning fastställs villkoren för hur de administrativa myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för tillämpningen av lagarna om punktskatter skall samarbeta med varandra och med kommissionen för att säkerställa att denna lagstiftning iakttas.

I detta syfte fastställs regler och förfaranden som gör det möjligt för medlemsstaternas behöriga myndigheter att samarbeta och utbyta all information som kan göra det möjligt för dem att korrekt fastställa punktskatter.

Vidare fastställs i denna förordning regler och förfaranden för utbyte av vissa typer av information på elektronisk väg, särskilt beträffande gemenskapsintern handel med punktskattepliktiga varor.

2.   Denna förordning skall inte påverka tillämpningen i medlemsstaterna av reglerna om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål. Den skall inte heller hindra fullgörandet av eventuella skyldigheter i fråga om ömsesidigt bistånd som kan följa av andra rättsliga instrument, inbegripet bilaterala eller multilaterala avtal.

Artikel 2

I denna förordning avses med:

1.   behörig myndighet: den myndighet som utsetts i enlighet med artikel 3.1,

2.   begärande myndighet: det centrala kontaktkontoret i en medlemsstat eller varje kontaktorgan eller behörig tjänsteman i denna medlemsstat som begär bistånd på den behöriga myndighetens vägnar,

3.   tillfrågad myndighet: det centrala kontaktkontoret i en medlemsstat eller varje kontaktorgan eller behörig tjänsteman i denna medlemsstat som tar emot en begäran om bistånd på den behöriga myndighetens vägnar,

4.   centralt kontaktkontor: det kontor som har utsetts enligt artikel 3.3, med huvudansvar för kontakter med andra medlemsstater när det gäller administrativt samarbete,

5.   kontaktorgan: ett annat kontor än det centrala kontaktkontoret med en särskild territoriell behörighet eller ett särskilt operativt ansvar och som har utsetts av den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 3.4 för att direkt utbyta information på grundval av denna förordning,

6.   behörig tjänsteman: varje tjänsteman som på grundval av denna förordning direkt kan utbyta information för vilken han har behörighet enligt artikel 3.5,

7.   punktskattekontor: varje kontor där vissa av de formaliteter som fastställs genom punktskattereglerna kan skötas,

8.   sporadiskt automatiskt informationsutbyte: systematiskt överlämnande av på förhand bestämd information, utan föregående begäran, till en annan medlemsstat, allteftersom denna information blir tillgänglig,

9.   regelbundet automatiskt informationsutbyte: systematiskt överlämnande av på förhand bestämd information utan föregående begäran till en annan medlemsstat, med i förväg fastställda regelbundna mellanrum,

10.   spontant informationsutbyte: sporadiskt överlämnande av information till en annan medlemsstat, utan föregående begäran,

11.   datoriserat system: det datoriserade system för övervakning av förflyttningar av punktskattepliktiga varor som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1152/2003/EG (9),

12.   person:

a)

en fysisk person,

b)

en juridisk person eller,

c)

om gällande lagstiftning medger det, en sammanslutning av personer som har befogenhet att utföra rättshandlingar men som inte har en juridisk persons rättsställning,

13.   på elektronisk väg: med hjälp av elektronisk utrustning för behandling (inbegripet digital signalkomprimering) och lagring av information, via kabel, radio, optisk teknik eller andra elektromagnetiska medel,

14.   registreringsnummer: det nummer som avses i artikel 22.2 a i denna förordning,

15.   registreringsnummer för mervärdesskatt: det nummer som avses i artikel 22.1 c, d och e i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (10),

16.   flyttning inom gemenskapen av punktskattepliktiga varor: flyttning mellan två eller flera medlemsstater av punktskattepliktiga varor inom ramen för förfarandet med punktskatteuppskov, i den mening som avses i avdelning III i direktiv 92/12/EEG, eller av punktskattepliktiga varor som frisläppts för konsumtion, i den mening som avses i artiklarna 7–10 i direktiv 92/12/EEG,

17.   administrativ utredning: alla kontroller, utredningar och övriga åtgärder som tjänstemän eller behöriga myndigheter genomför för att fullgöra sina skyldigheter att se till att punktskattelagstiftningen tillämpas korrekt,

18.   CCN/CSI-nätet: den gemensamma plattform som bygger på Gemensamma kommunikationsnätet (CCN) och Gemensamma systemgränssnittet (CSI), vilken gemenskapen har utformat för att säkerställa all överföring på elektronisk väg mellan behöriga myndigheter inom området för tull och beskattning,

19.   punktskatter: de skatter som omfattas av gemenskapslagstiftningen inom området för punktskatter, däri innefattat skatter på energiprodukter och elektricitet enligt direktiv 2003/96/EG (11),

20.   administrativt ledsagardokument: den handling som avses i artikel 18.1 i direktiv 92/12/EEG,

21.   förenklat administrativt ledsagardokument: den handling som avses i artikel 7.4 i direktiv 92/12/EEG.

Artikel 3

1.   Varje medlemsstat skall meddela de andra medlemsstaterna och kommissionen vilken myndighet de utsett som behörig myndighet i vars namn denna förordning skall tillämpas, antingen direkt eller genom bemyndigande.

2.   Varje medlemsstat skall utse ett centralt kontaktkontor, som skall tilldelas huvudansvaret för kontakterna med övriga medlemsstater i fråga om administrativt samarbete. Den skall underrätta kommissionen och de övriga medlemsstaternas behöriga myndigheter om detta.

3.   Det centrala kontaktkontoret skall ha huvudansvaret för informationsutbyte om flyttning av punktskattepliktiga varor och skall framför allt ha huvudansvaret för

a)

utbyte av uppgifter som lagrats i det elektroniska register som avses i artikel 22,

b)

det system för tidig varning som avses i artikel 23,

c)

de framställningar om kontroll till eller från andra medlemsstater som avses i artikel 24.

4.   Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat får utöver det centrala kontaktkontoret utse andra kontaktorgan med behörighet att direkt utbyta information på grundval av denna förordning. De behöriga myndigheterna skall se till att förteckningen över dessa organ hålls uppdaterad och ställs till förfogande för de centrala kontaktkontoren i de övriga berörda medlemsstaterna.

5.   Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat får dessutom på villkor som den själv fastställer utse behöriga tjänstemän som direkt kan utbyta information på grundval av denna förordning. Den får därvid begränsa räckvidden av tjänstemännens befogenheter. Det centrala kontaktkontoret skall svara för uppdateringen av förteckningen över dessa tjänstemän och ställa den till förfogande för de centrala kontaktkontoren i de övriga berörda medlemsstaterna.

6.   De tjänstemän som utbyter information enligt artiklarna 11 och 13 skall anses vara behöriga tjänstemän för detta ändamål i enlighet med villkor som fastställs av de behöriga myndigheterna.

7.   När kontaktorgan eller behöriga tjänstemän skickar eller tar emot en begäran om bistånd eller ett svar på en sådan begäran, skall de informera det centrala kontaktkontoret i sin medlemsstat i enlighet med de villkor som denna fastställer.

8.   Om ett kontaktorgan eller en behörig tjänsteman tar emot en begäran om bistånd som kräver åtgärder utanför deras territoriella eller operativa område skall de omedelbart överlämna denna begäran till det centrala kontaktkontoret i sin medlemsstat och informera den begärande myndigheten om detta. I sådant fall skall den tidsfrist som avses i artikel 8 börja löpa dagen efter det att begäran om bistånd överlämnats till det centrala kontaktkontoret.

Artikel 4

1.   Skyldigheten att lämna bistånd enligt denna förordning skall inte omfatta tillhandahållande av information eller handlingar som erhållits av de administrativa myndigheter som avses i artikel 1, när dessa agerar med tillstånd från eller på begäran av den rättsliga myndigheten.

2.   Om en behörig myndighet enligt nationell lagstiftning har befogenhet att tillhandahålla den information som avses i punkt 1, får emellertid denna information lämnas som ett led i det administrativa samarbetet enligt denna förordning. Innan informationen lämnas måste tillstånd till detta erhållas från den rättsliga myndigheten, om detta krävs enligt den nationella lagstiftningen.

KAPITEL II

SAMARBETE PÅ BEGÄRAN

AVSNITT 1

Begäran om information och om administrativa utredningar

Artikel 5

1.   Den tillfrågade myndigheten skall på begäran av den begärande myndigheten överlämna den information som avses i artikel 1, inklusive information som gäller ett eller flera enskilda fall.

2.   För att kunna lämna den information som avses i punkt 1 skall den tillfrågade myndigheten låta genomföra de administrativa utredningar som behövs för att få fram informationen.

3.   Den begäran som avses i punkt 1 får innehålla en motiverad begäran om en särskild administrativ utredning. Om medlemsstaten beslutar att det inte behövs någon administrativ utredning, skall den omedelbart underrätta den begärande myndigheten om skälen till detta beslut.

4.   För att skaffa fram den begärda informationen eller genomföra den begärda administrativa utredningen skall den tillfrågade myndigheten, eller den administrativa myndighet som den tillfrågade myndigheten hänskjuter ärendet till, gå till väga som om den agerade för egen räkning eller på begäran av en annan myndighet i den egna medlemsstaten.

Artikel 6

En begäran om information och om administrativ utredning enligt artikel 5 skall i möjligaste mån översändas med hjälp av ett standardformulär, som skall utformas i enlighet med förfarandet i artikel 34.2. Under de omständigheter som avses i artikel 24 skall emellertid det enhetliga dokument för kontroll av punktskattepliktiga varors flyttning som avses i artikel 24.2 utgöra en förenklad form av begäran om information.

Artikel 7

1.   Den tillfrågade myndigheten skall på begäran av den begärande myndigheten till denna överlämna all relevant information som den förfogar över i form av rapporter, intyg eller andra handlingar, eller vidimerade kopior av eller utdrag ur sådana samt resultaten av administrativa utredningar.

2.   Originalhandlingar skall tillhandahållas endast om detta inte strider mot de gällande bestämmelserna i den medlemsstat där den tillfrågade myndigheten har sitt säte.

AVSNITT 2

Tidsfrist för att lämna information

Artikel 8

Den tillfrågade myndigheten skall lämna den information som avses i artiklarna 5 och 7 så snart som möjligt och senast tre månader efter det att begäran mottagits.

Artikel 9

För vissa särskilda kategorier av fall kan den tillfrågade och den begärande myndigheten komma överens om andra tidsfrister än de som anges i artikel 8.

Artikel 10

Om den tillfrågade myndigheten inte kan svara på en begäran inom den föreskrivna tiden, skall den omedelbart underrätta den begärande myndigheten om skälen till att tidsfristen inte kan iakttas och ange när den kan svara på begäran.

AVSNITT 3

Närvaro vid de administrativa myndigheterna och medverkan i administrativa utredningar

Artikel 11

1.   Genom överenskommelse mellan den begärande myndigheten och den tillfrågade myndigheten, och på de villkor som fastställts av den senare, får tjänstemän som vederbörligen bemyndigats av den begärande myndigheten, i syfte att utbyta sådan information som avses i artikel 1, närvara vid de kontor där de administrativa myndigheterna i den medlemsstat där den tillfrågade myndigheten har sitt säte utför sina uppgifter. Om den begärda informationen finns i dokumentation som den tillfrågade myndighetens tjänstemän har tillgång till, skall tjänstemännen vid den begärande myndigheten få kopior av de handlingar som innehåller den begärda informationen.

2.   Genom överenskommelse mellan den begärande myndigheten och den tillfrågade myndigheten, och på de villkor som fastställts av den senare, får tjänstemän som utsetts av den begärande myndigheten närvara vid de administrativa utredningarna, i syfte att utbyta sådan information som avses i artikel 1. Endast tjänstemännen vid den tillfrågade myndigheten skall genomföra de administrativa utredningarna. Tjänstemännen från den begärande myndigheten får inte utöva de kontrollbefogenheter som tillkommer tjänstemännen vid den tillfrågade myndigheten. De kan dock få tillträde till samma lokaler och tillgång till samma handlingar som dessa tjänstemän, genom dessas förmedling och endast för ändamål som har samband med den pågående administrativa utredningen.

3.   De tjänstemän från den begärande myndigheten som uppehåller sig i en annan medlemsstat i enlighet med punkterna 1 och 2 skall alltid kunna uppvisa en skriftlig fullmakt, där deras identitet och officiella behörighet anges.

AVSNITT 4

Samtidiga kontroller

Artikel 12

För att utbyta sådan information som avses i artikel 1 får två eller flera medlemsstater komma överens om att, var och en på sitt eget territorium, utföra samtidiga kontroller av situationen i fråga om punktskatt för en eller flera personer som är av gemensamt eller kompletterande intresse, när sådana kontroller förefaller mer effektiva än kontroller som utförs av endast en medlemsstat.

Artikel 13

1.   En medlemsstat skall självständigt identifiera de personer som den avser att föreslå skall omfattas av en samtidig kontroll. Den behöriga myndigheten i denna medlemsstat skall underrätta de behöriga myndigheterna i övriga berörda medlemsstater om vilka fall som föreslås för samtidiga kontroller. Den skall i största möjliga utsträckning motivera sitt val genom att tillhandahålla den information som har lett till beslutet. Den skall ange den tidsperiod under vilken kontrollerna bör utföras.

2.   De berörda medlemsstaterna skall sedan avgöra om de önskar delta i de samtidiga kontrollerna. Den behöriga myndighet som mottar ett förslag om en samtidig kontroll skall bekräfta för den motsvarande myndigheten att den önskar delta eller ge ett motiverat avslag.

3.   Varje behörig myndighet skall utse en företrädare som ansvarar för att leda och samordna kontrollen.

4.   Efter en samtidig kontroll skall de behöriga myndigheterna snarast möjligt underrätta kontaktkontoren för punktskatt i de andra medlemsstaterna om de metoder för skattefusk som identifierats vid en sådan samtidig kontroll, om sådan information anses vara av särskilt intresse för andra medlemsstater. De behöriga myndigheterna får också informera kommissionen.

AVSNITT 5

Begäran om delgivning av administrativa beslut och åtgärder

Artikel 14

På begäran av den begärande myndigheten skall den tillfrågade myndigheten, i enlighet med gällande bestämmelser om motsvarande delgivningar i den egna medlemsstaten, delge mottagaren alla administrativa beslut och åtgärder som har vidtagits av de administrativa myndigheterna i den begärande medlemsstaten beträffande tillämpningen av punktskattelagstiftningen med undantag för sådana som avses i artikel 5 i rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder (12).

Artikel 15

I en begäran om delgivning, som skall innehålla uppgift om ämnet för det beslut eller den åtgärd som skall delges, skall namn, adress och all annan information som är av betydelse för att identifiera mottagaren anges.

Artikel 16

Den tillfrågade myndigheten skall utan dröjsmål underrätta den begärande myndigheten om hur begäran om delgivning behandlats, framför allt om den dag då beslutet eller åtgärden delgavs mottagaren, eller om skälet till att detta eventuellt inte kunnat ske. En begäran får inte avslås på grund av innehållet i det beslut eller den åtgärd som skall delges.

KAPITEL III

INFORMATIONSUTBYTE UTAN FÖREGÅENDE BEGÄRAN

Artikel 17

Utan att det påverkar tillämpningen av kapitel IV skall den behöriga myndigheten i varje medlemsstat genom sporadiskt eller regelbundet automatiskt informationsutbyte lämna sådan information som avses i artikel 1 till den behöriga myndigheten i andra berörda medlemsstater i följande fall:

1.

När en oegentlighet eller en överträdelse av punktskattelagstiftningen har förekommit eller misstänks ha förekommit i den andra medlemsstaten.

2.

När en oegentlighet eller en överträdelse av punktskattelagstiftningen som har förekommit eller misstänks ha förekommit i en medlemsstat kan få återverkningar i en annan medlemsstat.

3.

När det finns en risk för fusk med eller förlust av punktskatt i den andra medlemsstaten.

Artikel 18

Följande skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 34.2:

1.

De exakta kategorierna av information som skall utbytas.

2.

Hur ofta informationsutbytet skall äga rum.

3.

De praktiska formerna för informationsutbytet.

Varje medlemsstat skall fastställa om den vill delta i utbytet av en särskild kategori information och om den tänker göra det genom regelbundet eller genom sporadiskt automatiskt utbyte.

Artikel 19

Medlemsstaternas behöriga myndigheter får under alla förhållanden utan föregående begäran och spontant ge varandra sådan information enligt artikel 1 som de har kännedom om.

Artikel 20

Medlemsstaterna skall vidta de administrativa och organisatoriska åtgärder som behövs för att underlätta sådant informationsutbyte som avses i detta kapitel.

Artikel 21

Genomförandet av detta kapitel kan inte förplikta en medlemsstat att, i syfte att samla in information, införa nya åligganden för personer eller att bära oproportionerliga administrativa bördor.

KAPITEL IV

LAGRING OCH UTBYTE AV INFORMATION SOM ÄR SPECIFIK FÖR GEMENSKAPSINTERNA TRANSAKTIONER

Artikel 22

1.   Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat skall upprätthålla en elektronisk databas som omfattar följande register:

a)

Ett register över personer som är godkända lagerhavare eller näringsidkare med punktskatteregistrering i enlighet med artikel 4 a och d i direktiv 92/12/EEG.

b)

Ett register över platser som godkänts som skatteupplag.

2.   Dessa register skall innehålla följande information, som skall ställas till övriga medlemsstaters förfogande:

a)

Det registreringsnummer som den behöriga myndigheten utfärdat för de berörda personerna eller platserna.

b)

Namn och adress för de berörda personerna och platserna.

c)

Kategori av och kombinerad nomenklatur rörande punktskattepliktiga varor för varor som får lagras eller mottas av personen i fråga eller som får lagras eller mottas på platsen i fråga.

d)

Uppgift om det centrala kontaktkontor eller det punktskattekontor där ytterligare information kan fås.

e)

Dag för utfärdande och ändring av auktorisationen som godkänd lagerhavare eller näringsidkare med punktskatteregistrering och, i förekommande fall, dag då den upphör att gälla.

f)

Den information som krävs för att identifiera personer som är ansvariga i enlighet med artikel 15.3 i direktiv 92/12/EEG.

g)

Den information som krävs för att identifiera personer som tillfälligt är involverade i flyttning av punktskattepliktiga varor om sådan information finns tillgänglig.

3.   Varje nationellt register skall endast för punktskatteändamål ställas till de behöriga myndigheternas förfogande i de andra medlemsstaterna.

4.   Det centrala kontaktkontoret eller ett kontaktorgan i varje medlemsstat skall se till att personer som är involverade i flyttning av punktskattepliktiga varor inom gemenskapen tillåts få bekräftelse på information enligt denna artikel.

5.   Den detaljerade information som avses i punkt 2, de detaljerade föreskrifterna om inrättande och uppdatering av register, de harmoniserade normerna för registrering av registreringsnummer och insamling av den information som krävs för identifiering av de personer och platser som avses i punkt 2 och de närmare formerna för att ställa registren till de andra medlemsstaternas förfogande enligt punkt 3 skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 34.2.

6.   Om en näringsidkare kan identifieras endast med hjälp av ett registreringsnummer för mervärdesskatt, skall artikel 27 i förordning (EG) nr 1798/2003 tillämpas i detta syfte.

Artikel 23

1.   Medlemsstaterna skall inrätta ett elektroniskt system för tidig varning, vilket möjliggör för det centrala kontaktkontor eller ett kontaktorgan i avgångsmedlemsstaten för punktskattepliktiga varor att, så snart det kontaktkontoret eller kontaktorganet har fått informationen från det administrativa ledsagardokumentet, och senast när varorna avsänds, sända ett informations- eller varningsmeddelande till kontaktkontoret i bestämmelsemedlemsstaten. Inom ramen för detta informationsutbyte skall en riskanalys genomföras på grundval av informationen från det administrativa ledsagardokumentet innan ett meddelande sänds och, om det anses nödvändigt, efter det att ett meddelande har mottagits.

2.   Den information som skall utbytas samt de närmare föreskrifterna om detta informationsutbyte skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 34.2.

Artikel 24

1.   I enlighet med artikel 5 kan det centrala kontaktkontoret i en medlemsstat begära information av det centrala kontaktkontoret eller ett kontaktorgan i en annan medlemsstat under eller efter en flyttning av punktskattepliktiga varor. För detta informationsutbytes skull skall en riskanalys som grundas på informationen från det administrativa ledsagardokumentet eller det förenklade administrativa ledsagardokumentet genomföras innan en begäran skickas och, om det anses som nödvändigt, efter det att den har mottagits.

2.   Det informationsutbyte som avses i punkt 1 skall genomföras med hjälp av ett enhetligt dokument för kontroll av flyttningarna. Detta dokuments form och innehåll samt de närmare föreskrifterna om detta informationsutbyte skall fastställas enligt förfarandet i artikel 34.2.

3.   De berörda myndigheterna i den medlemsstat där en avsändare av punktskattepliktiga varor är etablerad får bevilja bistånd, med hjälp av det dokument som föreskrivs i punkt 2, om en sådan avsändare inte erhåller exemplar 3 av det administrativa ledsagardokumentet eller det förenklade administrativa ledsagardokumentet och denne avsändare har uttömt alla metoder han har till sitt förfogande för att erhålla bevis för att en flyttning av varor har avslutats. Om sådant bistånd beviljas innebär detta inte på något sätt att avsändaren befrias från sina skattemässiga skyldigheter.

De berörda myndigheterna i bestämmelsemedlemsstaten skall göra sitt yttersta för att tillmötesgå framställningar från de berörda myndigheterna i avsändarens medlemsstat i samband med sådant bistånd.

Artikel 25

1.   När övervakning av punktskattepliktiga varors flyttning och kontroll av dessa varor sker med hjälp av ett datoriserat system, skall varje medlemsstats behöriga myndighet lagra och behandla informationen i detta system.

För att denna information skall kunna användas inom ramen för de förfaranden som avses i denna förordning skall informationen lagras under minst tre år efter utgången av det kalenderår under vilket flyttningen påbörjades.

2.   Medlemsstaterna skall se till att den information som lagras i systemet är uppdaterad, fullständig och korrekt.

KAPITEL V

FÖRBINDELSER MED KOMMISSIONEN

Artikel 26

1.   Medlemsstaterna och kommissionen skall undersöka och utvärdera hur den ordning för administrativt samarbete som föreskrivs i denna förordning fungerar. Vid tillämpningen av denna artikel skall kommissionen sammanställa medlemsstaternas erfarenheter i syfte att få ordningen att fungera bättre. Därför får den information som lämnas av medlemsstaterna inte omfatta individuella uppgifter eller personuppgifter.

2.   Medlemsstaterna skall ge kommissionen all tillgänglig information om hur de tillämpar denna förordning, inklusive alla de statistiska uppgifter som krävs för att tillämpningen skall kunna utvärderas. Vilka dessa statistiska uppgifter är skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 34.2, och uppgifterna skall överlämnas endast om de finns tillgängliga och om överlämnandet inte kan anses medföra en omotiverad administrativ börda.

3.   Medlemsstaterna skall ge kommissionen all tillgänglig information om de metoder och förfaranden som använts eller antas ha använts vid överträdelser av punktskattelagstiftningen genom vilka svagheter eller brister kunnat påvisas i det sätt på vilket bestämmelserna om administrativt samarbete enligt denna förordning fungerar när sådan information anses vara av särskilt intresse för andra medlemsstater.

4.   Medlemsstaterna får överlämna all annan tillgänglig information som avses i artikel 1 till kommissionen, för en bedömning av hur effektivt systemet för administrativt samarbete är i kampen mot skatteundandragande och skattefusk.

5.   Kommissionen skall vidarebefordra all information enligt punkterna 2, 3 och 4 till andra berörda medlemsstater.

KAPITEL VI

FÖRBINDELSER MED TREDJELAND

Artikel 27

1.   När en medlemsstats behöriga myndighet erhåller information från ett tredjeland, får denna myndighet vidarebefordra informationen till de behöriga myndigheterna i de medlemsstater som kan vara intresserade av den och under alla omständigheter till alla behöriga myndigheter som begär detta, i den mån det är tillåtet enligt gällande regler om administrativt bistånd som har överenskommits med detta särskilda tredjeland. När denna information är av intresse på gemenskapsnivå, får den även lämnas till kommissionen.

2.   Under förutsättning att det berörda tredjelandet rättsligt har förbundit sig att ge det bistånd som är nödvändigt för insamling av bevismaterial för det oriktiga i en transaktion som förefaller strida mot punktskattelagstiftningen, får information som erhållits genom tillämpning av denna förordning vidarebefordras till detta tredjeland, med samtycke från de behöriga myndigheter som lämnat informationen och med iakttagande av dessas nationella bestämmelser för överföring av personuppgifter till tredjeland.

KAPITEL VII

VILLKOR FÖR INFORMATIONSUTBYTET

Artikel 28

Information som tillhandahålls i enlighet med denna förordning skall så vitt möjligt tillhandahållas på elektronisk väg, enligt närmare föreskrifter som skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 34.2.

Artikel 29

En begäran om bistånd, inbegripet begäran om delgivning, och bifogade handlingar får avfattas på varje språk som den tillfrågade och den begärande myndigheten kommit överens om. En sådan begäran skall åtföljas av en översättning till det officiella språket eller något av de officiella språken i den medlemsstat där den tillfrågade myndigheten har sitt säte, endast i särskilda fall när denna myndighet motiverar begäran om en sådan översättning.

Artikel 30

1.   En tillfrågad myndighet i en medlemsstat skall ge en begärande myndighet i en annan medlemsstat den information som avses i artikel 1, under förutsättning att

a)

antalet och arten av de framställningar om information som görs av den begärande myndigheten inom en viss period inte innebär en oproportionerlig administrativ börda för den tillfrågade myndigheten,

b)

den begärande myndigheten har uttömt de vanliga informationskällor som den alltefter omständigheterna och utan att riskera det önskade resultatet kan använda för att skaffa den begärda informationen.

2.   Om det ömsesidiga biståndet medför särskilda svårigheter i form av mycket höga kostnader får de begärande och de tillfrågade myndigheterna komma överens om ersättning av kostnaderna i varje enskilt fall.

3.   Denna förordning skall inte innebära någon förpliktelse att låta genomföra utredningar eller att lämna information, om den behöriga myndighet som skulle lämna informationen på grund av sin medlemsstats lagstiftning eller administrativa praxis är förhindrad att göra sådana utredningar eller att inhämta eller använda sådan information för sin medlemsstats egna ändamål.

4.   Den behöriga myndigheten i en medlemsstat får vägra att tillhandahålla information, om den begärande medlemsstaten av rättsliga skäl är förhindrad att lämna liknande information.

5.   Tillhandahållande av information får nekas, om det skulle leda till att en affärshemlighet, företagshemlighet, yrkeshemlighet eller handelsprocess skulle röjas, eller om det gäller information vars röjande skulle strida mot den allmänna ordningen.

6.   Den tillfrågade myndigheten skall underrätta den begärande myndigheten om skälen till att en begäran om bistånd avslås. Även kommissionen skall för statistiska ändamål årligen underrättas om kategorierna av skäl till sådana avslag.

7.   Ett minsta belopp som kan föranleda en begäran om bistånd får fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 34.2.

Artikel 31

1.   All information som tillhandahålls i enlighet med denna förordning skall omfattas av den sekretess och åtnjuta samma skydd som liknande information som ges enligt nationell lagstiftning i den mottagande medlemsstaten och motsvarande bestämmelser för gemenskapens organ.

Denna information får användas för fastställande av beskattningsunderlaget för och uppbörd och administrativ kontroll av punktskatter, för kontroll av flyttning av punktskattepliktiga varor, för riskanalys och för utredningar.

Den får användas i samband med rättsliga eller administrativa förfaranden som kan leda till påföljder och som inletts på grund av överträdelser av skattelagstiftningen, utan att det påverkar allmänna regler och rättsliga bestämmelser om svarandes och vittnens rättigheter vid sådana förfaranden.

Den får dessutom användas för att fastställa andra skatter, pålagor, tullar och avgifter vilka omfattas av artikel 2 i direktiv 76/308/EEG.

Personer som är vederbörligen ackrediterade av kommissionens ackrediteringsmyndighet för säkerhet kan få tillgång till denna information endast i den mån det är nödvändigt för drift, underhåll och utveckling av CCN/CSI-nätet.

2.   Genom avvikelse från punkt 1 skall den behöriga myndigheten i den medlemsstat som tillhandahåller informationen tillåta att den utnyttjas för andra ändamål i den begärande myndighetens medlemsstat, om informationen får användas för liknande ändamål enligt lagstiftningen i den tillfrågade myndighetens medlemsstat.

3.   Om den begärande myndigheten anser att information som den har mottagit från den tillfrågade myndigheten kan vara användbar för den behöriga myndigheten i en tredje medlemsstat, får den vidarebefordra informationen till denna behöriga myndighet. Den begärande myndigheten skall underrätta den tillfrågade myndigheten om detta. Den tillfrågade myndigheten får ställa som villkor för överlämnande av information till en tredje stat att myndigheten har givit sitt samtycke i förväg.

4.   Medlemsstaterna skall begränsa räckvidden för de skyldigheter och rättigheter som avses i artikel 10, artikel 11.1 samt artiklarna 12 och 21 i direktiv 95/46/EG om det är nödvändigt för att skydda de intressen som avses i artikel 13 e i det direktivet.

Artikel 32

De rapporter, intyg och andra handlingar, eller vidimerade kopior av eller utdrag ur sådana, som tjänstemän vid den tillfrågade myndigheten erhållit och överlämnat till den begärande myndigheten i samband med bistånd enligt denna förordning får åberopas som bevismaterial av behöriga instanser i den begärande myndighetens medlemsstat, under samma förutsättningar som gäller för motsvarande handlingar som överlämnats av en annan myndighet i det egna landet.

Artikel 33

1.   För tillämpningen av denna förordning skall medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att

a)

säkerställa en effektiv intern samordning mellan de behöriga myndigheter som avses i artikel 3,

b)

upprätta ett direkt samarbete mellan de myndigheter som särskilt bemyndigats för denna samordning,

c)

se till att det system för informationsutbyte som föreskrivs i denna förordning fungerar på ett smidigt sätt.

2.   Kommissionen skall snarast möjligt till varje medlemsstats behöriga myndighet vidarebefordra all information som den tar emot och som den har möjlighet att tillhandahålla.

KAPITEL VIII

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 34

1.   Kommissionen skall biträdas av Kommittén för punktskatter som inrättats genom artikel 24.1 i direktiv 92/12/EEG.

2.   När det hänvisas till denna punkt, skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3.   Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 35

1.   Vart femte år från och med dagen för denna förordnings ikraftträdande, och särskilt på grundval av den information som tillhandahållits av medlemsstaterna, skall kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om tillämpningen av denna förordning.

2.   Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av denna förordning.

Artikel 36

När behöriga myndigheter ingår överenskommelser om bilaterala angelägenheter på de områden som omfattas av denna förordning och det inte gäller enskilda fall, skall de utan dröjsmål underrätta kommissionen om detta. Kommissionen skall i sin tur underrätta övriga medlemsstaters behöriga myndigheter.

Artikel 37

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2005.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 16 november 2004.

På rådets vägnar

G. ZALM

Ordförande


(1)  Yttrandet avgivet den 1 april 2004 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2)  EUT C 112, 30.4.2004, s. 64.

(3)  EGT L 336, 27.12.1977, s. 15. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/56/EG (EUT L 127, 29.4.2004, s. 70).

(4)  EUT L 264, 15.10.2003, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 885/2004 (EUT L 168, 1.5.2004, s. 1).

(5)  EGT L 76, 23.3.1992, s. 1. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 807/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 36).

(6)  Rådets akt av den 18 december 1997 (EGT C 24, 23.1.1998, s. 1).

(7)  EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

(8)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(9)  EUT L 162, 1.7.2003, s. 5.

(10)  EGT L 145, 13.6.1977, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/66/EG (EUT L 168, 1.5.2004, s. 35).

(11)  EUT L 283, 31.10.2003, s. 51. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/75/EG (EUT L 157, 30.4.2004, s. 100).

(12)  EGT L 73, 19.3.1976, s. 18. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.