Förord
För att gemenskapslagstiftningen skall bli lättare att förstå och kunna genomföras korrekt är det viktigt att den redaktionella kvaliteten är god. Medborgarna och de ekonomiska aktörerna måste kunna få kännedom om de rättigheter och skyldigheter de har enligt gemenskapslagstiftningen. De nationella domstolarna måste kunna se till att dessa rättigheter och skyldigheter iakttas. Gemenskapslagstiftningen måste, när så krävs, på ett korrekt sätt kunna införlivas inom föreskriven tid av medlemsstaterna. Av dessa skäl måste den vara formulerad på ett klart, otvetydigt och konsekvent sätt och följa enhetliga principer i fråga om presentation och lagstiftningsteknik.
Alltsedan Europeiska rådet i Edinburgh (1992) har man på högsta politiska nivå insett behovet av att förbättra författningsskrivningen, dvs. att skapa klarare och enklare texter som följer grundläggande principer för utformning av lagtexter. Rådet och kommissionen har vidtagit vissa åtgärder för att täcka detta behov
. Genom förklaring nr 39 om gemenskapslagstiftningens redaktionella kvalitet, som bifogades Amsterdamfördragets slutakt, underströks detta behov ytterligare. Som en följd av denna förklaring har de tre institutioner som deltar i antagandet av gemenskapsrättsakter, dvs. Europaparlamentet, rådet och kommissionen, genom det interinstitutionella avtalet av den 22 december 1998
, beslutat om riktlinjer för att förbättra den redaktionella kvaliteten på gemenskapslagstiftningen.
Denna handledning, som utarbetats av de tre rättstjänsterna i enlighet med det interinstitutionella avtalet, syftar till att utveckla innehållet i och precisera betydelsen av dessa riktlinjer genom att kommentera och illustrera dem med exempel. Handledningen är avsedd som ett hjälpmedel för alla som deltar i utformningen av de vanligaste formerna av gemenskapsrättsakter. Den skall också tjäna som inspirationskälla för varje rättsakt som utarbetas inom institutionerna, oavsett om det sker inom ramen för gemenskapsfördragen eller inom ramen för de avdelningar i Fördraget om Europeiska unionen som avser den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och polissamarbete samt straffrättsligt samarbete.
Den gemensamma praktiska handledningen kan också med fördel användas tillsammans med andra mer specifika verktyg, närmare bestämt Handbok för utformning av rättsakter i Europeiska unionens råd
, Regler för lagstiftningsteknik att användas inom kommissionen
, Publikationshandboken, som publiceras av Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer
eller LegisWrite
. Det är dessutom alltid av värde, och ofta nödvändigt, att ta del av de relevanta bestämmelserna i fördragen och i de viktiga grundläggande rättsakter där olika områden regleras.
De tre institutionernas avdelningar uppmanas att använda handledningen och komma med synpunkter. Sådana kan lämnas till den interinstitutionella arbetsgruppen för redaktionell kvalitet
, som kommer att ansvara för löpande uppdatering.
De tre rättstjänsterna hoppas att handledningen kommer att tjäna som hjälpmedel för alla som, i vilken egenskap det vara må, utarbetar bindande rättsakter inom institutionerna. På så sätt kan alla samarbeta för att kunna förse medborgarna i Europeiska unionen med lagtexter som klart visar vilka mål Europeiska unionen har och vilka åtgärder den vidtar för att uppnå dessa.
För Europaparlamentets rättstjänst
G. GARZÓN CLARIANA
Juridisk rådgivare
För rådets juridiska avdelning
J.-C. PIRIS
Juridisk rådgivare
För kommissionens rättstjänst
J-L. DEWOST
Generaldirektör
Bryssel den 16 mars 2000
|
The PDF corrections 2009 have NOT yet been integrated into the present html pages.