8. Rättsakternas titel skall innehålla så kortfattade och fullständiga uppgifter som möjligt om ämnet och får inte kunna vilseleda läsaren om bestämmelsernas innehåll. Vid behov kan titeln åtföljas av en förkortad version av titeln.
Rättsaktens titel, dvs. den formulering som valts för att i titeln ge vissa upplysningar om det huvudsakliga ändamålet med rättsakten, måste särskilt ge möjlighet att konstatera vem som berörs av rättsakten. Den måste ge en så klar bild som möjligt av innehållet i rättsakten. Titeln bör inte tyngas av uppgifter som inte bidrar till ökad klarhet. I stället bör man använda nyckelord som är typiska för olika områden av gemenskapslagstiftningen (jämför gärna med systematiken i registret över gemenskapens gällande lagstiftning).
Författaren bör därför överväga vad som skall ingå i titeln för att direkt berörda läsare (till exempel inte alla jordbrukare, men alla äppelodlare) skall känna sig manade att läsa den rättsakt som berörs i titeln.
Rättsaktens titel skall skilja sig från titlarna på andra gällande rättsakter (se dock punkt 8.4).
Ett särskilt fall är rättsakter om ändring av tidigare rättsakter. Titeln är i detta fall inte fullständig om den inte med nummer anger alla de rättsakter som ändras. Utan denna uppgift är det i praktiken omöjligt att återfinna alla ändringar av en viss rättsakt. Om det enda syftet med rättsakten är att ändra en annan rättsakt, anges antingen titeln och numret på den sistnämnda rättsakten eller dess nummer och föremålet för ändringen. Om rättsakten däremot innehåller självständiga bestämmelser och, som en bieffekt av detta, medför att en annan rättsakt ändras, skall endast numret på den senare rättsakten anges.
Ett annat fall som bör uppmärksammas gäller titeln på rättsakter som innehåller tillämpningsföreskrifter. I en sådan titel skall den grundläggande rättsakten med nummer och titel anges när det är fråga om allmänna bestämmelser och med nummer och relevant område när det är fråga om särskilda bestämmelser.
I fråga om rättsakter som inte har allmän giltighet skall det efter titeln anges vilket eller vilka språk som är giltiga.
Förkortad titel
Fördelen med en förkortad titel på en rättsakt är mindre uppenbar i gemenskapsrätten – där rättsakterna är numrerade med en alfanumerisk kod (till exempel ”1999/123/EG”) – än i system som inte använder en sådan numrering. I vissa fall har man emellertid i praktiken börjat använda en förkortad titel (till exempel kallas förordning (EEG) nr 4064/89 också ”koncentrationsförordningen”), och den som utarbetar en rättsakt bör ställa sig frågan om en sådan titel kan vara ändamålsenlig.
Följande regler gäller för användning av en förkortad titel:
- Den skapas i samband med att rättsakten antas om man med hänsyn till rättsaktens betydelse kan förutse att en sådan titel skulle vara ändamålsenlig. Om det finns många besläktade rättsakter inom samma område bör denna lösning undvikas, eftersom den kan skapa osäkerhet om vilken rättsakt som avses.
- Den ersätter inte användningen av den fullständiga titeln vid den första hänvisningen till rättsakten i en senare rättsakt.
- Användningen är frivillig (den alfanumeriska koden kan beroende på omständigheterna vara en enklare och säkrare hänvisningsmetod).
- Om den används, skall den vara den enda tillåtna förkortningen av titeln på rättsakten i fråga.
Sammanfattning
En bindande rättsakts fullständiga titel skall innehålla följande uppgifter, i angiven ordning:
1) Namnet på den eller de institutioner som antagit rättsakten.
2) Typ av rättsakt.
3) Förkortningen för den berörda gemenskapen, rättsaktens nummer och år.
4) Datum för antagandet.
5) Kortfattad uppgift om ämnet.
|
