Förord Gemensam Praktisk handledning Europaparlamentets, rådets och kommissionens Gemensam Praktisk handledning för personer som deltar i utformningen av lagtexter inom gemenskapens institutioner
Innehållsförteckning
Allmänna principer

1. Klar, enkel och exakt formulering

2. Utformning med hänsyn till rättsaktens art

3. Utformning med hänsyn till rättsaktens adressater

4. Kortfattat och enhetligt innehåll

5. Flerspråkighet

6. Konsekvent terminologi

Rättsaktens olika delar
Interna och externa hänvisningar
Ändring av rättsakter
Slutbestämmelser
Bilaga — Mallar
Citerade dokument
Sakregister

4. Bestämmelser i rättsakter skall vara kortfattade, och innehållet skall vara så enhetligt som möjligt. Alltför långa artiklar och meningar, onödigt komplicerade formuleringar och överdrivet bruk av förkortningar bör undvikas.

4.1. God lagstiftningsteknik kännetecknas av att textens grundprinciper är enkelt formulerade. Beskrivande bestämmelser, avsedda att göra grundprinciperna mer begripliga för läsaren, kan orsaka tolkningsproblem.

4.2. Texten bör vara enhetlig.

4.2.1. Det angivna tillämpningsområdet måste respekteras genom hela rättsakten. Rättigheter och skyldigheter får inte vara mer omfattande än vad som angivits vara täckt av den berörda rättsakten och inte heller utsträckas till andra områden.

4.2.2. Rättigheter och skyldigheter skall stämma överens och får inte vara motstridiga.

4.2.3. En rättsakt med begränsad giltighetstid får inte innehålla bestämmelser av permanent karaktär.

4.2.4. En grundläggande rättsakt får inte innehålla detaljbestämmelser som skulle kunna omfattas av tillämpningsföreskrifter.

4.3. Texten skall även vara enhetlig i förhållande till andra gemenskapsrättsakter.

4.3.1. Det är särskilt viktigt att undvika att texten överlappar eller strider mot andra rättsakter inom samma område.

4.3.2. Man måste också undvika att skapa osäkerhet om andra rättsakters tillämplighet (se även riktlinje 21).

4.4. Meningarna bör uttrycka en enda idé, medan en artikel skall samla en grupp av idéer som bildar ett logiskt sammanhang. Texten måste delas upp i överskådliga underavdelningar (se tabell i riktlinje 15) som följer argumenteringen. Ett alltför kompakt textstycke är svårt att ta till sig både visuellt och intellektuellt. Uppdelningen får dock inte leda till en konstgjord och överdriven stympning av meningarna.

4.5. Varje artikel bör innehålla endast en bestämmelse. Artikelstrukturen bör vara så enkel som möjligt.

4.5.1. Det är varken nödvändigt av tolkningsskäl eller önskvärt av klarhetsskäl att en och samma artikel täcker hela det ämne som skall regleras. Det är bättre att behandla ämnet i flera artiklar som placeras i samma avsnitt (se riktlinje 15).

4.5.2. Man bör i synnerhet i det inledande skedet av arbetet med rättsakten undvika att ge artiklarna en alltför komplicerad struktur. Utkast och förslag till rättsakter är under hela beslutsprocessen föremål för överväganden och förhandlingar som i de flesta fall leder till tillägg och preciseringar. Senare ändringar av rättsakten, och det kan bli många sådana, blir också svåra att föra in i redan överlastade artiklar.

4.6. Det är ibland lättare att utforma komplicerade meningar än att göra den syntes som krävs för att åstadkomma en klar formulering. Ett sådant arbete är emellertid nödvändigt för att texten skall bli lätt att förstå och lätt att översätta.

4.7. Användningen av förkortningar bör anpassas med hänsyn till de möjliga adressaterna. Förkortningarna måste vara kända av dessa eller klart definieras första gången de används, till exempel ”Europeiska centralbanken (nedan kallad ’ECB’)”.

<< ^ >>




Allmänna principer | Rättsaktens olika delar | Interna och externa hänvisningar | Ändring av rättsakter | Slutbestämmelser | Bilaga - Mallar | Citerade dokument | Sakregister