18. Varje ändring av en rättsakt skall uttryckas tydligt. Ändringarna skall göras i form av en text som förs in i den rättsakt som skall ändras. Att ersätta hela bestämmelser (en artikel eller en del av en artikel) är att föredra framför att införa eller stryka meningar, delar av meningar eller enstaka ord. En rättsakt om ändring skall inte innehålla några självständiga grundläggande bestämmelser som inte också förs in i den ändrade rättsakten.
Grundregel för formell ändring
Om en del av en rättsakt ändras sker detta normalt genom en formell ändring av texten i rättsakten i fråga
. Ändringen skall således införas i den text som skall ändras.
Artiklar, punkter och led får inte numreras om, eftersom det kan skapa hänvisningsproblem i andra rättsakter. De tomrum som uppstår efter det att artiklar eller andra numrerade delar av texten har strukits får inte användas för andra bestämmelser, utom då innehållet är identiskt med den text som tidigare tagits bort.
För tydlighetens skull och för att undvika problem vid översättning till alla officiella språk, bör man inte göra ändringar genom att föra in eller stryka delar av en text, såvida det inte är fråga om datum eller siffror.
Förbud mot självständiga materiella grundbestämmelser
Ändringsrättsakten får inte innehålla några materiella bestämmelser som är självständiga i förhållande till den rättsakt som skall ändras. Den nya rättsakten har inte någon annan rättsverkan än att ändra den äldre rättsakten, vilket innebär att dess verkningar uttöms vid ikraftträdandet. Endast den äldre rättsakten består i sin ändrade lydelse och fortsätter att reglera hela området.
Detta tillvägagångssätt underlättar kodifieringen av lagtexter avsevärt, eftersom förekomsten av självständiga bestämmelser i ändringsrättsakter skapar ett rättsläge som är svårt att utreda.
Förbud mot att ändra en ändringsrättsakt
Eftersom en ändringsrättsakt inte får innehålla självständiga materiella bestämmelser, är det inte tillåtet att ändra ändringsrättsakter. Ändringarna måste alltid hänföra sig till den ursprungliga rättsakten.
.
Val av typ av rättsakt vid ändringar
Generellt sett är det att föredra att ändringsrättsakten är av samma typ som den rättsakt som skall ändras. Särskilt avråds från att ändra en förordning genom ett direktiv.
Det bör dock observeras att vissa bestämmelser i primärrätten överlämnar åt institutionerna att välja typ av rättsakt, genom att ge dem behörighet att anta ”åtgärder” eller genom att uttryckligen ange flera typer av möjliga rättsakter.
Vidare kan det i den rättsakt som ändras vara angivet att ändring skall ske genom en annan typ av rättsakt.
Ändring av bilagor
Ändringar av bilagor med tekniska inslag görs i normala fall i en bilaga till ändringsrättsakten. Denna princip bör endast frångås vid mindre ändringar.
Uppdatering av hänvisningar
Om det är aktuellt att ändra en bestämmelse till vilken hänvisning görs i andra rättsakter, måste man bedöma följderna för den bestämmelse i vilken hänvisning görs. Om tanken är att ändringen skall gälla även den senare bestämmelsen behöver man inte göra någonting om det är fråga om en dynamisk hänvisning. Däremot är det nödvändigt att följdändra statiska hänvisningar.
Titeln på en ändringsrättsak
Ändringsrättsaktens titel skall innehålla numret på den rättsakt som skall ändras och antingen rättsaktens titel eller en exakt angivelse av i vilket avseende den ändras.
Om ändringsrättsakten utfärdas av en annan institution än av den institution som har antagit den grundläggande rättsakten, skall namnet på den sistnämnda institutionen anges i titeln.
Utformning av en ändringsrättsakt
Ändringarna sker genom att en text införs i den rättsakt som skall ändras. Ändringarna måste införas på ett sådant sätt att kontinuiteten i grundtexten inte störs. Det är särskilt viktigt att respektera grundtextens struktur och terminologi.
Det är bättre att byta ut hela textavsnitt (en artikel eller en underavdelning i artikeln) än att införa eller stryka meningar eller ett eller flera ord (se dock även punkt 18.3).
Om flera ändringar görs bör man använda en inledningsfras.
Om flera bestämmelser i en rättsakt ändras, samlas ändringarna i en enda artikel som innehåller en inledningsfras och som delas in i punkter som följer nummerordningen för de ändrade artiklarna:
Om flera rättsakter ändras genom en enda ändringsrättsakt, samlas ändringarna av varje enskild rättsakt i en separat artikel.
De olika typerna av ändringar (ersättande, införande, tillägg, strykning) skall formuleras så att det framgår att de är bindande och följa vissa standardformuleringar (se kommissionens Regler för lagstiftningsteknik, Handbok för utformning av rättsakter i Europeiska unionens råd och LegisWrite).
Med hänsyn till förbudet mot självständiga materiella bestämmelser, bör ändringar som avser datum, tidsfrister, undantag, avvikelser från en huvudregel, förlängning av giltighetstiden samt tillämpningstid helst införas i den rättsakt som skall ändras.
Ändring av det materiella innehållet
Såsom anges i punkt 18.1, bör ändringar av rättsakter i princip ske som formella ändringar av de rättsakter som man önskar ändra.
I brådskande fall eller av praktiska skäl och för enkelhetens skull kan författaren emellertid vilja införa bestämmelser som i själva verket utgör materiella ändringar av en annan rättsakt. Sådana materiella ändringar kan avse en annan rättsakts tillämpningsområde, avvikelser från skyldigheter, undantag från tiden för tillämpning av rättsakten etc.
Sådana materiella ändringar bör i princip undvikas, främst av tydlighetsskäl. I detta fall kvarstår nämligen den andra rättsakten oförändrad, och den fortsätter att gälla parallellt med de nya bestämmelser som innebär avvikelser som sätter vissa av den äldre rättsaktens bestämmelser ur spel, ändrar tillämpningsområdet för eller utgör ett tillägg till dessa bestämmelser.
Om en materiell ändring är av mycket begränsad betydelse, är det acceptabelt att inte ändra texten i den motsvarande rättsakten. Om ändringarna är betydande måste dock en särskild ändringsrättsakt antas.
|
