Ordlista till sammanfattningarna

Hjälp Öppna som pdf Skriv ut sidan 

Skattefrågor

EU har inga befogenheter att uppbära eller driva in skatter. Dessa befogenheter innehas av EU-länderna. Det centrala målet för EU:s skattepolitik är en välfungerande inre marknad, dvs. att garantera att gränsöverskridande ekonomisk verksamhet inte försvåras på grund av skattehinder och att snedvridning av konkurrensen undviks. Skattepolitiken syftar till att garantera att medborgare och företag inte stöter på svårigheter i form av dubbelbeskattning, snedvridning av konkurrensen eller problem vid skatteåterbäringsanspråk och efterfrågan av information om skatteregler i förhållande till andra EU-länder.

Harmoniseringsåtgärder på EU-nivå har främst varit inriktade på lagstiftning som gäller skatter för varor och tjänster (indirekta skatter, exempelvis mervärdesskatt - moms, punktskatter för energiprodukter, el, alkohol och tillverkad tobak) snarare än skatter för inkomster och vinster (direkta skatter). Vissa framsteg har dock gjorts i fråga om åtgärder för att stävja skatteundandragande som rör besparingar och ömsesidigt bistånd mellan skatteförvaltningar.

I artiklarna 110-113 i fördraget om EU:s funktionssätt anges särskilda skattebestämmelser. För att anta en harmoniserad skattelagstiftning krävs att alla EU-länder är enhälligt överens i rådet - det är en faktor som har tenderat att fungera som en bromskloss för att anta gemensamma regler. Till följd av detta bemyndigades nyligen en grupp på elva EU-länder att inleda ett ökat samarbete mellan varandra angående skatt på finansiella transaktioner, och man utnyttjar nu i större utsträckning icke-bindande ansatser, exempelvis rekommendationer, för att uppnå samordning på skatteområdet.