Ordlista till sammanfattningarna

Hjälp Öppna som pdf Skriv ut sidan 

Subsidiaritet

Subsidiaritetsprincipen definieras i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. Målet med principen är att garantera att besluten fattas så nära medborgarna som möjligt och att man kontrollerar om åtgärder som vidtas på EU-nivå är motiverade i förhållande till de möjligheter som finns på nationell, regional eller lokal nivå.

Principen innebär mer specifikt att EU, förutom på områden där man har exklusiv behörighet, endast ska vidta åtgärder när dessa är mer effektiva än de åtgärder som kan vidtas på nationell, regional eller lokal nivå. Principen är nära kopplad till proportionalitetsprincipen, enligt vilken åtgärder som vidtas av EU inte får gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen i fördragen.

Det finns två viktiga protokoll som är fogade till Lissabonfördraget:

  • Protokoll nr 1 handlar om de nationella parlamentens roll och uppmuntrar nationella parlament till att delta i EU-verksamheten. Här krävs det även att EU-dokument och EU-förslag vidarebefordras direkt till de nationella parlamenten så att de kan granska dem innan rådet fattar ett beslut.
  • Protokoll nr 2 kräver att kommissionen tar hänsyn till den regionala och lokala aspekten när det gäller alla utkast till lagstiftning, och att den lämnar en detaljerad redogörelse för hur subsidiaritetsprincipen följs. Protokollet gör det möjligt för nationella parlament att förkasta ett förslag för att det bryter mot principen. Skulle så ske kan kommissionen välja att fortsätta stödja förslaget, ändra det eller dra tillbaka det, medan Europaparlamentet och rådet kan välja att stoppa det.

Vid brott mot subsidiaritetsprincipen kan Regionkommittén eller EU-länderna även välja att direkt hänvisa en antagen rättsakt till Europeiska unionens domstol.