Stabiliserings- och associeringsprocessen

Europeiska unionens (EU:s) politik gentemot västra Balkan är utformad som en stabiliserings- och associeringsprocess som inleddes år 2000. Processens syfte är att stabilisera området och ge kandidatländer och potentiella kandidatländer i regionen utsikter till framtida EU-medlemskap.

Särskild vikt fästs vid regionalt samarbete, till exempel för utveckling av infrastruktur och nätverk, samt upprättande av ett frihandelsområde. Stabiliserings- och associeringsprocessen omfattar gemensamma politiska och ekonomiska mål, men varje lands framsteg bedöms för sig.

Genom instrumentet för stöd inför anslutningen 2021–2027 (IPA III) ges fortsatt finansiering att för att stärka demokratin och rättsstatsprincipen, utveckla marknadsekonomi och anpassa lagstiftningen i länderna på västra Balkan till EU:s regelverk och relevanta standarder.

De länder på västra Balkan som får status som kandidatländer kan dra nytta av samarbete med EU genom stabiliserings- och associeringsprocessen även när de inlett anslutningsprocessen.

EU:s partnerländer inom stabiliserings- och associeringsprocessen är Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kosovo*, Montenegro, Nordmakedonien och Serbien.

SE ÄVEN

• Gemenskapens regelverk
• Anslutningsprocessen till EU
• Kandidatländer
• Stöd inför anslutningen
• Rättsstatsprincipen
• Byrån för tekniskt bistånd och informationsutbyte (Taiex)
• IPA III: Instrumentet för stöd inför anslutningen (2021–2027) (sammanfattning)
• Utvidgning – Instrumentet för stöd inför anslutningen (Europeiska kommissionen)