Ordlista till sammanfattningarna

Hjälp Öppna som pdf Skriv ut sidan 

Regionerna i gemenskapens yttersta randområden

Europeiska unionen (EU) har 9 ”yttersta randområden”: Guadeloupe, Franska Guyana, Martinique, Mayotte, Réunion och Saint-Martin (Frankrike), Kanarieöarna (Spanien), Azorerna och Madeira (Portugal). De yttersta randområdena är en integrerad del av EU och ska tillämpa de rättigheter och skyldigheter som följer av detta.

De yttersta randområdena särskiljer sig eftersom de ligger långt från det europeiska fastlandet, är öar och små (förutom Franska Guyana). De har även besvärliga terräng- och klimatförhållanden samt är ekonomiskt beroende av fåtal produkter.

Under årens lopp har kommissionen antagit flera meddelanden om de yttersta randområdena. Det senaste antogs år 2012 (COM(2012) 287: ”Europeiska unionens yttersta randområden: smart och hållbar tillväxt för alla genom samarbete”). I detta meddelande ger kommissionen sitt stöd till de yttersta randområdena när det gäller att kunna utnyttja alla möjligheter till smart och hållbar tillväxt för alla utifrån sina egna tillgångar och möjligheter. Den säkerställer att EU:s strategiska ramverk ska bidra till att undanröja hindren för att de yttersta randområdena ska kunna integreras fullt ut på den inre marknaden, och den menar att de yttersta randområdena i högre grad måste erkännas som en tillgång för alla, och att deras särdrag och begränsningar måste beaktas.

I artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt erkänns de yttersta randområdenas särskilda begränsningar, och där föreskrivs antagande av särskilda åtgärder med hänsyn till begränsningarna. De yttersta randområdena, som är självständiga EU-regioner och särskiljer sig från de utomeuropeiska länderna och territorierna, är berättigade till stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna.