Ordlista till sammanfattningarna

Hjälp Öppna som pdf Skriv ut sidan 

Gemensam försvarsklausul

Genom införandet av en klausul om ett gemensamt försvar (artikel 42.7 i EU-fördraget), stärker Lissabonfördraget solidariteten mellan EU-länderna i fråga om att hantera externa hot. Klausulen stipulerar att, i den händelse ett EU-land blir föremål för ett väpnat angrepp på sitt territorium, måste de andra EU-länderna hjälpa och stödja landet i så hög grad som de förmår, i enligt med artikel 51 om nödvärn i Förenta nationernas stadga.

Denna skyldighet att agera gemensamt till ett EU-lands försvar gäller samtliga EU-länder. Den påverkar emellertid inte vissa EU-länders neutralitet, och överensstämmer med de åtaganden som de EU-länder som är Natomedlemmar har.

Solidaritetsklausulen utgör ett tillägg till denna bestämmelse (artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt), enligt vilken EU-länderna är skyldiga att agera gemensamt i den händelse ett EU-land utsätts för ett terrordåd, en naturkatastrof eller en humanitär katastrof.