Ordlista till sammanfattningarna

Hjälp Öppna som pdf Skriv ut sidan 

Ekonomisk politik

Ekonomisk politik omfattar ett stort antal åtgärder som vidtas av regeringar för att hantera sin ekonomi. Dessa innefattar monetär politik (penningmängd och penningefterfrågan), skatter, budget, skapande av sysselsättning, etc.

Ekonomiska och monetära unionen (EMU) innebär ett ömsesidigt beroende och en nära samordning av EU-länders nationella ekonomiska politik. När det gäller länder i euroområdet ligger den monetära politiken inom Europeiska centralbankens befogenheter. Länderna utanför euroområdet hanterar fortfarande sin egen monetära politik.

Annan ekonomisk politik förblir regeringarna i EU-ländernas ansvar, men för att EMU ska fungera optimalt måste dessa vara nära samordnade.

Mot bakgrund av svårigheterna i EU (framförallt i euroområdet) med att hantera den ekonomiska och finansiella krisen samt statsskuldskrisen, har flera reformer genomförts sedan 2008:

  1. Stabilitets- och tillväxtpakten förstärktes genom fördraget om stabilitet, samordning och styrning, vilket trädde i kraft 2013. "Sexpacken" (sex lagar), som förstärker stabilitets- och tillväxtpakten och den makroekonomiska tillsynen över EU-länder, antogs samt ytterligare två lagar ("tvåpacken") vilka fastställer ytterligare samordning och övervakning i euroområdet.
  2. Ett nytt ramverk för årlig politisk samordning, den europeiska terminen, skapades. Den syftar till att identifiera och hantera makroekonomiska obalanser mellan EU-länder, samt att övervaka budgetpolitiken. Kommissionen analyserar även varje EU-lands strukturella reformpolitik och utfärdar därefter landsspecifika åtgärdsrekommendationer.
  3. Skapandet av en integrerad bankunion. Detta syftar till att anpassa ansvaret för övervakning, resolution och finansiering på EU-nivå och till att säkerställa att banker inom euroområdet följer enhetliga regler. Banker och deras aktieägare snarare än skattebetalarna kommer att hållas ansvariga för eventuella förluster.