Ordlista till sammanfattningarna

Hjälp Öppna som pdf Skriv ut sidan 

Befogenhetsfördelning

I Lissabonfördraget klargörs uppdelningen av befogenheter mellan EU och dess medlemsländer. Förutom principerna om subsidiaritet och proportionalitet inbegriper den även fördelningsprincipen (artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen).

Den principen innebär att EU bara kan agera inom de befogenheter som man tilldelats genom EU-fördragen. Dessa befogenheter definieras i artiklarna 26 i fördraget om EU:s funktionssätt (EUF-fördraget).

Det finns fyra typer av behörighet:

  • En del är exklusiva (artikel 3 i EUF-fördraget) och på dessa områden kan endast EU agera, t.ex. tullunion och handelspolitik.
  • En del är delade mellan EU och EU-länderna (artikel 4 i EUF-fördraget). EU-länderna kan bara agera om EU har valt att inte göra det, t.ex. vid sammanhållningspolitik, energi och miljö. EU-länderna kan begära att kommissionen återkallar en antagen rättsakt på något av de delade områdena, för att bättre kunna säkerställa efterlevnad av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna (deklaration nr 18 i bilagan till Lissabonfördraget,
  • EU sätter upp bestämmelser inom vilka EU-länderna måste samordna sin politik (artikel 5 i EUF-fördraget), t.ex. ekonomisk politik.
  • EU kan stödja, samordna eller komplettera EU-ländernas åtgärder (artikel 6 i EUF-fördraget), t.ex. kultur och turism.