Hav och fiske

Europa är en havskontinent, mer än hälften av dess territorium täcks av vatten och kustlinjerna är 68 000 km långa. Europa har 1 200 hamnar och världens största handelsflotta.

Den ekonomiska verksamheten på, nära eller vid havet har blomstrat på senare år. Här ingår fiskeri, sjötransport och turism, men även produktion av förnybar energi till havs, vattenbruk, blå bioteknik och andra sektorer inom den blå ekonomin.

Alla dessa verksamheter finns samlade i strategin för en hållbar blå ekonomi i Europeiska unionen (EU), samtidigt som miljön där de är verksamma skyddas.

Den gemensamma fiskeripolitiken är en uppsättning regler för bevarande av marina biologiska resurser samt för förvaltning och kontroll av det europeiska fisket i och utanför EU:s vatten. Denna gemensamma fiskeripolitik infördes i Romfördraget och bygger på artiklarna 38–43 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Syftet med den gemensamma fiskeripolitiken är att säkerställa att fiske- och vattenbruksverksamhet bidrar till långsiktig miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet. Detta omfattar att säkerställa

spårbarhet, säkerhet och kvalitet på produkter som saluförs i EU,
en rimlig levnadsstandard för verksamma inom fiskerisektorn, inklusive småskaliga fiskerier,
stabila marknader,
tillgång till livsmedel till rimliga priser för konsumenterna.

Den senaste reformen av den gemensamma fiskeripolitiken gjordes 2013 och trädde i kraft den 1 januari 2014.

Se också: