Olyckor och tillbud inom civil luftfart

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Förordning (EU) nr 996/2010 – utredning och förebyggande av olyckor och tillbud inom civil luftfart

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?

• Den syftar till att förbättra flygsäkerheten genom att säkerställa hög effektivitet, snabbhet och kvalitet i säkerhetsutredningar inom civil luftfart inom Europeiska unionen (EU).
• I förordningen fastställs regler för tillgång i rätt tid till information om alla personer och allt farligt gods ombord på ett flygplan som är inblandat i en olycka.
• Förordningen har också som syfte att förbättra stödet till offer för flygolyckor och deras anhöriga.

VIKTIGA PUNKTER

Tillämpningsområde

• Denna förordning tillämpas på säkerhetsutredningar av olyckor* och allvarliga tillbud*:
  • som inträffar i EU-medlemsstaternas territorier
  • som inträffar utanför medlemsstaternas territorier men som inbegriper luftfartyg som är registrerade i en medlemsstat eller handhas av ett företag som är etablerat i en medlemsstat,
  • där en medlemsstat har rätt (enligt internationella standarder och rekommenderade förfaranden) att utse en ackrediterad representant att delta i utredningen,
  • där en medlemsstat – som har ett särskilt intresse till följd av dödsfall eller svåra skador som drabbat dess medborgare – har tillåtelse av det land som genomför utredningen att utse en expert.
• Förordningen tillämpas inte på säkerhetsutredningar av olyckor och allvarliga tillbud som inbegriper luftfartyg som används inom militären, tullen, polisen eller liknande.

Oberoende myndigheter för säkerhetsutredning

• Varje medlemsstat måste säkerställa att säkerhetsutredningar av olyckor och allvarliga tillbud inom den civila luftfarten genomförs, utan extern påverkan, av en ständig nationell myndighet för säkerhetsutredning inom civil luftfart.
• Varje myndighet för säkerhetsutredning måste vara funktionellt oberoende av alla myndigheter eller andra parter som skulle kunna råka i konflikt med dess uppgifter eller påverka dess objektivitet.
• Varje myndighet för säkerhetsutredning måste ha kapacitet att oberoende kunna genomföra en fullständig säkerhetsutredning. Medlemsstaterna måste förse sina respektive myndigheter för säkerhetsutredning med medel och finansiering, däribland en budget, så att de kan utföra sina ansvarsuppgifter och ha tillgång till tillräckliga resurser.
• I synnerhet måste myndigheten för säkerhetsutredning ha till sitt förfogande kvalificerad personal och ändamålsenliga anläggningar, däribland kontor och hangarer, för att förvara och undersöka luftfartyget, dess innehåll och dess vrak.

Utredningsskyldighet

• Alla olyckor eller allvarliga tillbud som förordning (EU) 2018/1139 (se sammanfattning) är tillämplig på ska omfattas av en säkerhetsutredning i den medlemsstat där olyckan eller det allvarliga tillbudet inträffade.
• När ett luftfartyg som förordning (EU) 2018/1139 är tillämplig på och som är registrerat i en medlemsstat är inblandat i en olycka eller ett allvarligt tillbud på en plats som inte entydigt kan anses tillhöra någon stats territorium, ska en säkerhetsutredning genomföras av myndigheten för säkerhetsutredning i den medlemsstat där luftfartyget är registrerat.
• Myndigheter för säkerhetsutredning kan besluta att utreda andra tillbud än de som beskrivs i styckena ovan, och även olyckor och allvarliga tillbud med andra typer av luftfartyg, i enlighet med medlemsstaternas nationella lagstiftning, när det kan förväntas att de genom detta drar lärdomar av betydelse för säkerheten.
• Om ingen människa har skadats med dödlig utgång eller kommit till allvarlig skada kan ansvarig myndighet för säkerhetsutredning med beaktande av de förväntade lärdomar som kan dras för att förbättra flygsäkerheten besluta att inte inleda en säkerhetsutredning vid ett reglerat antal ärenden som ingår i artikel 135 i förordning (EU) 2018/1139 som ersätter artikel 5 i förordning (EU) nr 996/2010.
• Säkerhetsutredningar får inte i något fall gälla fördelning av skuld eller ansvar. De måste vara oberoende av, åtskilda från och inte vara till förfång för rättsliga eller administrativa förfaranden för att fördela skuld eller ansvar.

Samarbete mellan myndigheter för säkerhetsutredning

I förordningen tillåts samarbete mellan myndigheter för säkerhetsutredning, och även möjligheten att delegera uppgifter.

Europeiskt nätverk av myndigheter för säkerhetsutredning inom civil luftfart

Medlemsstaterna måste säkerställa att deras myndigheter för säkerhetsutredning mellan sig upprättar ett europeiskt nätverk av myndigheter för säkerhetsutredning inom civil luftfart (Encasia) för att

• ytterligare förbättra kvaliteten på de utredningar som genomförs av myndigheter för säkerhetsutredning och öka deras oberoende,
• uppmuntra till höga standarder på utredningsmetoder och utbildning av utredare.

Undersökning

• Utan hinder av eventuella rättsliga utredningar har utredningsledaren befogenhet att vidta de nödvändiga åtgärderna för att uppfylla det som krävs för säkerhetsutredningen. Utredaren är bland annat berättigad att
  • erhålla direkt, obegränsad och obehindrad tillgång till platsen för olyckan eller tillbudet och även till luftfartyget, dess innehåll eller vrak,
  • begära att bevis ska samlas in och vrakdelar eller andra delar forslas bort för analys
  • begära obduktioner och medicinsk undersökning av de personer som var inblandade i handhavandet av luftfartyget,
  • kalla vittnen och begära bevisning av dem.
• Medlemsstaten på vars territorium en olycka eller allvarligt tillbud inträffade är ansvarigt för att se till att alla bevis behandlas säkert och skyddas.

Samordning med andra myndigheter

• Medlemsstaterna måste säkerställa att myndigheter för säkerhetsutredning och andra myndigheter (t.ex. rättsliga myndigheter, luftfartsmyndigheter och räddningsmyndigheter som är inblandade i säkerhetsutredningen) har arrangemang på förhand för att samarbeta med varandra, förutsatt att dessa arrangemang inte äventyrar myndigheternas oberoende.
• Medlemsstaterna måste förmedla dessa arrangemang till Europeiska kommissionen, som ska vidarebefordra dem till Encasias ordförande, till Europaparlamentet och till Europeiska unionens råd.

Konfidentialitet och lämplig användning av information

• I förordningen fastställs en förteckning över uppgifter som inte får göras tillgängliga eller användas i något annat syfte än säkerhetsutredning (t.ex. data från färdregistratorer, rapportutkast, identiteten hos personer som avgett vittnesmål, utredares anteckningar).
• Regler i förordningen om konfidentiell användning av information, däribland information såsom serie- och registreringsnummer, som direkt identifierar luftfartyg som är föremål för en händelserapport, ändras genom förordning (EU) nr 376/2014. I förordningen erkänns också att den domstol eller myndighet som är behörig kan ta beslut att lämna ut handlingar i enlighet med nationell lagstiftning. Medlemsstaterna kan bestämma att begränsa de fall då ett sådant beslut om utlämning får tas, samtidigt som de respekterar EU:s rättsakter.

Bistånd till offer och släktingar

• Var och en av medlemsstaterna måste inrätta en nationell beredskapsplan för olyckor inom civil luftfart, med bestämmelser om bistånd till olycksoffer och deras släktingar. De måste också säkerställa att flygbolagen har sina egna planer för att hjälpa offer och deras släktingar, med särskilt beaktande av psykologiskt stöd.
• Medlemsstaterna ska också uppmuntra flygbolag utanför EU som flyger inom EU att anta en liknande plan.
• Varje medlemsstat som drabbas av en olycka måste utse en person till kontaktpunkt och som kan ge information till offren och deras anhöriga.
• Flygbolagen måste ge resenärerna möjlighet att tillhandahålla kontaktuppgifter till en person att kontakta i händelse av en olycka. Namnet på en person som är ombord får inte offentliggöras innan släktingarna till den personen har underrättats.

Rapport och säkerhetsrekommendationer

• Under utredningen ska säkerhetsmyndigheten rekommendera eventuella omedelbara åtgärder som den anser nödvändiga för att förbättra flygsäkerheten för
  • personer som ansvarar för tillverkning av luftfartyg eller luftfartygsutrustning
  • personer som ansvarar för underhåll av luftfartyg eller luftfartygsutrustning
  • luftfartygsoperatörer, och
  • personer som ansvarar för personalutbildning.
• Utredningen avslutas med en rapport innehållande säkerhetsrekommendationer efter slutliga samråd med de berörda myndigheterna, däribland Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet. Den slutliga rapporten kommer att publiceras på kortast möjliga tid, om möjligt inom tolv månader från datumet för olyckan eller tillbudet. Myndigheten ska också dokumentera svar på dess rekommendationer.
• Varje part som får en säkerhetsrekommendation, däribland säkerhetsmyndigheterna på nationell nivå och EU-nivå, måste även övervaka utvecklingen för den åtgärd som vidtas som svar på de mottagna säkerhetsrekommendationerna.
• Det finns ett berättigat intresse att ge allmänheten tillgång till alla säkerhetsrekommendationer och svaren på dessa med hänsyn till det övergripande syftet med förordning (EU) nr 996/2010 och förordning (EU) nr 376/2014 att minska antalet olyckor och främja spridning av resultat beträffande säkerhetsrelaterade tillbud. Därmed reglerar kommissionens genomförandebeslut (EU) 2019/1128 rätten till tillgången till säkerhetsrekommendationerna och svar som lagras i det europeiska centrala upplaget.

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?

Den har gällt sedan den 2 december 2010.

BAKGRUND

Mer information finns här:

• Utredning av olyckor (Europeiska kommissionen).

VIKTIGA BEGREPP

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 996/2010 av den 20 oktober 2010 om utredning och förebyggande av olyckor och tillbud inom civil luftfart och om upphävande av direktiv 94/56/EG (EUT L 295, 12.11.2010, s. 35).

Fortlöpande ändringar av förordning (EU) nr 996/2010 har införts i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentet och rådets förordning (EU) nr 376/2014 av den 3 april 2014 om rapportering, analys och uppföljning av händelser inom civil luftfart om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 996/2010 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/42/EG, kommissionens förordningar (EG) nr 1321/2007 och (EG) nr 1330/2007 (EUT L 122, 24.4.2014, s. 18).

Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 18.10.2021