Utvärdera Barcelonaprocessen och fastställa en ny ram i syfte att stärka Europa-Medelhavspartnerskapet.

Kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 6 september 2000 inför det fjärde mötet mellan utrikesministrarna i EU och Medelhavsområdet "Stärkande av Barcelonaprocessen" [KOM (2000) 497 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

Detta meddelande utgör ett led i genomförandet av Europa-Medelhavspartnerskapet i enlighet med den gemensamma strategi för Medelhavsområdet som antogs av Europeiska rådet vid dess möte i Santa Maria da Feira i juni 2000. Detta meddelande utgör grunden för Europeiska unionens (EU) ståndpunkt vid mötet mellan utrikesministrarna i EU och Medelhavsområdet i november 2000 i Marseille.

Kommissionen önskar stärka förbindelserna mellan Europeiska unionen och partnerländerna i Medelhavsområdet i syfte att uppnå de mål som fastställs i Barcelonaförklaringen från 1995, dvs. att skapa ett område med fred och stabilitet som bygger på grundläggande rättigheter och ett område med gemensamt välstånd samt att öka den ömsesidiga förståelsen mellan folken i regionen.

Barcelonaprocessen har till syfte att främja förbindelserna mellan unionen och länderna och territorierna i Medelhavsområdet. Den inleddes 1995 och utgör en regional ram inom vilken parterna kan samarbeta, både på det tekniska och det politiska planet, för att främja och utveckla sina gemensamma intressen. Denna multilaterala process stöds av ett nät av bilaterala förbindelser mellan unionen och vart och ett av partnerländerna i Medelhavsområdet i form av associeringsavtal.

Sedan processen inleddes har det skapats ett nytt partnerskapstänkande och trots den osäkra fredsprocessen i Mellanöstern har man kunnat genomföra många betydande projekt som främjat samarbetet. Under perioden 1995-1999 tillhandahöll unionen sammanlagt 9 miljarder euro i form av stöd och lån.

De högt ställda målen för Barcelonaprocessen har emellertid stött på flera hinder.

Kommissionen anser emellertid att den grundläggande strategi som beslutades i Barcelona och de huvudsakliga instrument som finns tillgängliga fortfarande är gångbara. Den avser följaktligen att blåsa nytt liv i Barcelonaprocessen, med hänsyn tagen till de erfarenheter som vunnits, i syfte att ge den en ny chans att lyckas. Flera förslag med denna innebörd framfördes vid den ministerkonferens som hölls i Marseille i november 2000.

När det gäller associeringsavtalen gäller det att övertala de länder i Medelhavsområdet som ännu inte avslutat sina förhandlingar att göra detta så snart som möjligt och att garantera att alla framtida associeringsavtal ratificeras av Europeiska unionens medlemsstater inom två år efter undertecknandet.

På området handel måste man för varje land som undertecknat ett associeringsavtal noga undersöka vilka åtgärder för ömsesidig liberalisering av handeln som bör vidtas och eftersträva så stor överensstämmelse som möjligt med handelsförbindelserna med andra partnerländer. Kommissionen uppmuntrar även alla sina partnerländer att ansluta sig till Världshandelsorganisationen och att sinsemellan upprätta ett frihandelsområde. Alla länder som ingår ett associeringsavtal bör förpliktiga sig att ingå ett frihandelsavtal med de andra parterna i associeringsavtalet inom fem år efter ingåendet. En tidsplan bör fastställas med parterna för harmonisering av åtgärder av typen "den inre marknaden" inom vissa prioriterade sektorer (ursprungsregler, tullfrågor, standarder och immateriella rättigheter). Detta program bör kunna inledas från och med 2004.

På det finansiella området föreslår kommissionen att framtida anslag görs avhängiga parternas insatser för att genomföra associeringsavtalen samt nödvändiga politiska och ekonomiska reformer. Beviljandet av ekonomiskt stöd skulle dessutom knytas till partens framsteg på områdena demokrati och mänskliga rättigheter. Det krävs ytterligare insatser för att göra programmen för regionalt samarbete mer effektiva.

På området politiskt samarbete är det meningen att en Europa-Medelhavsstadga om fred och stabilitet skall tillhandahålla en institutionell grund för den nuvarande politiska dialogen och de mekanismer som krävs för att behandla frågorna om säkerhet och stabilitet i området.

11. Man bör dessutom även inleda ett nytt program som har till syfte att göra både medlemsstaterna och partnerländerna mer medvetna om Barcelonaprocessen, bl.a. genom att införa ett nytt "Europa-Medelhavspartnerskapsmärke" för alla projekt som genomförs.

5) ytterligare åtgärder

Den fjärde Europa-Medelhavskonferensen hölls i Marseille den 15 och 16 november 2000. Där samlades utrikesministrarna från unionens femton medlemsstater och från Algeriet, Cypern, Egypten, Israel, Jordanien, Malta, Marocko, Tunisien, den palestinska myndigheten och Turkiet, under det att Libanon och Syrien lämnat återbud. Dessutom deltog Javier Solana, rådets generalsekreterare och hög representant för GUSP, kommissionsledamoten Christopher Patten och, i egenskap av särskilt inbjudna gäster, företrädare för Libyen, Arabförbundet, Mauretanien och Arabiska Maghrebunionen.

Konferensen ledde till det franska ordförandeskapets "formella slutsatser".

Ministrarna noterade med stort intresse de förslag för att blåsa nytt liv i Europa-Medelhavspartnerskapet som kommissionen framlägger i sitt meddelande "Stärkande av Barcelonaprocessen", samt bidragen från partnerländerna i Medelhavsområdet.

När det gäller det politiska och säkerhetspolitiska partnerskapet bekräftade ministrarna att de fäster särskild vikt vid projektet rörande en Europa-Medelhavsstadga om fred och stabilitet, men att de av politiska skäl dock beslutat skjuta upp antagandet av denna. De bekräftade emellertid att den politiska dialogen behöver förstärkas, fördjupas på områdena terrorism och migration och utökas till att omfatta andra områden, t.ex. säkerhet, nedrustning, rättsstaten och mänskliga rättigheter.

När det gäller det ekonomiska och handelspolitiska partnerskapet beslutade deltagarna att förstärka dialogen om den makroekonomiska miljön, strukturreformerna och partnerländernas öppnande av sina ekonomier, samtidigt som de bekräftade att de hade som mål att upprätta ett frihandelsområde till omkring 2010. De underströk även att de är viktigt att de länder som ingått ett associeringsavtal med EU sinsemellan upprättar ett frihandelsområde inom omkring fem år efter ingåendet och utvecklar initiativ som bidrar till uppnåendet av detta mål, inbegripet införandet av diagonal kumulation mellan de länder som tillämpar likadana ursprungsregler och som har beslutat att sinsemellan upprätta ett frihandelsområde. Deltagarna underströk särskilt vikten av att fastställa en preliminär tidsplan för antagandet av harmoniseringsåtgärder inom vissa prioriterade sektorer i syfte att göra det möjligt för partnerländerna att dra full nytta av Europa-Medelhavsmarknaden.

När det gäller det sociala, kulturella och mänskliga partnerskapet rekommenderade ministrarna att de ekonomiska verkningarna av den ekonomiska omvandlingen skulle beaktas i de nationella programmen, särskilt med avseende på utbildning, sysselsättning, omskolning och utbildningsreformer. De förordade en förstärkning av de befintliga programmen på kulturområdet, t.ex. Euromed Kulturarv (Heritage), Euromed Audiovisuellt samarbete (Audiovisual) och inrättandet av Euromed Humaniora (Human Sciences). De rekommenderade vidare en fördjupning av dialogen om migration och besöksutbyten. Dessutom rekommenderades att ett regionalt program på området rättsliga och inrikes frågor skulle utarbetas. Ministrarna uppmanade dessutom aktörerna i det civila samhället att aktivt delta i de regionala programmen.

När det gäller det ekonomiska samarbetet förordade deltagarna ett effektivt samarbete inriktat på de stora frågorna i partnerskapet genom Medaprogrammet. Detta instrument bör vara nära knutet till genomförandet av de reformer som genomförs i enlighet med associeringsavtalen och bör ta hänsyn till de särskilda förhållandena i varje partnerland.

Ministrarna rekommenderade dessutom en förstärkning av partnerskapets delregionala dimension genom främjandet av utvecklingsinitiativ och initiativ för ekonomisk integration mellan länderna och territorierna i södra Medelhavsområdet.

Ministrarna beslutade att inrätta ett informations- och kommunikationsprogram samt ett Europa-Medelhavsmärke i syfte att göra befolkningen i området mer medveten om partnerskapet.