Samarbete med industriländer (2001 -2006)

Europeiska gemenskapen främjar samarbete och handelsförbindelser med industriländerna * i Nordamerika, Fjärran Östern och Australasien.

RÄTTSAKT

Rådets förordning (EG) nr 382/2001 av den 26 februari 2001 om genomförande av projekt för att främja samarbetet och handelsförbindelserna mellan Europeiska unionen och industriländerna i Nordamerika, Fjärran Östern och Australasien och om upphävande av förordning (EG) nr 1035/1999 [Se ändringsrättsakt(er)].

Upphävt genom:

Rådets förordning (EG) nr 1934/2006 av den 21 december 2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och territorier

SAMMANFATTNING

På grundval av artiklarna 133 och 308 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen vidtar gemenskapen åtgärder för att främja samarbetet och handelsförbindelserna med industriländerna i Nordamerika, Fjärran Östern och Australasien.

Denna förordning utgör den rättsliga ramen för att vidta sådana samarbetsåtgärder. Den ingår dessutom som en del av de bilaterala förbindelser som redan upprättats med följande länder:

• Förenta staterna: Förbindelserna bygger på den transatlantiska förklaringen från 1990 (EN), den nya transatlantiska agendan från 1995 (EN, det transatlantiska ekonomiska partnerskapet från 1998 (EN och Bonndeklarationen från 1999.
• Kanada: Förbindelserna bygger på 1976 års ramavtal om kommersiellt och ekonomiskt samarbete (EN) (FR), förklaringen om förbindelserna mellan Europeiska gemenskapen och Kanada från 1990, den gemensamma handlingsplanen och den gemensamma politiska förklaringen från 1996 och agendan om partnerskap från toppmötet i Ottawa, som antogs den 18 mars 2004.
• Japan: Förbindelserna bygger på 1991 års gemensamma förklaring och handlingsplanen EU-Japan från 2001 (EN).
• Sydkorea: Förbindelserna bygger på ramavtalet för handel och samarbete som trädde i kraft 2001.
• Australien: Förbindelserna bygger på 1997 års gemensamma förklaring, som omprövades 2003.
• Nya Zeeland: Förbindelserna bygger på 1999 års gemensamma förklaring, som omprövades 2004.

Denna förordning syftar till att stödja samarbetet inom ramen för de olika bilaterala instrumenten som finns mellan EU och partnerländerna genom att skapa mer gynnsamma förutsättningar för att upprätthålla och utveckla dessa förbindelser.

Finansieringen täcker framförallt följande åtgärder:

• Utbildning och information till allmänheten om de bilaterala förbindelserna.
• Förstärkning av förbindelserna på det kulturella och akademiska området och ökad utbytesverksamhet.
• Främjande av dialogen mellan politiska, ekonomiska och sociala partner.
• Forskning och studier som bidrar till kommissionens arbete.
• Samarbetsprojekt på områdena vetenskap, teknik, energi, transport och miljö.
• Förbättring av tullsamarbetet.
• Ökad uppmärksamhet åt EU:s insatser i partnerländerna.
• Pilotprojekt som kan leda till finansiering av nya åtgärder.

Samarbetsprojekten finansieras helt och hållet med medel från gemenskapens budget eller samfinansieras tillsammans med andra källor i partnerländerna eller i EU.

Vissa projekt riktar sig dessutom direkt till enskilda personer, t.ex. i fråga om utbildning. I dessa fall kan bidrag såsom stipendier beviljas fysiska personer.

Med Japan, och i viss mån Sydkorea, bedriver gemenskapen ett särskilt åtgärds- och verksamhetsprogram för att förbättra medlemsländernas närvaro på den japanska och den sydkoreanska marknaden. I denna förordning planeras för stöd till olika åtgärder, nämligen

• deltagande av europeiska chefer från näringslivet i åtgärder riktade till Japan och Sydkorea (program för ledarutbildning/Executive Training Programme) (EN),
• insamling av upplysningar och policyrådgivning i handelsfrågor med anknytning till Japan,
• konferenser och seminarier för att främja handel och investeringar,
• rekrytering, utbildning och förberedelser av uppdrag som syftar till att underlätta tillträdet till den japanska marknaden för gemenskapens företag (kampanjen "Porten till Japan") (EN).

För att genomföra de åtgärder som rör handelsförbindelserna biträds kommissionen av en kommitté.

Kommissionen överlämnar vartannat år en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av förordningen. Dessutom utvärderar kommissionen åtgärderna och programmen för att fastställa om målen för dem har uppnåtts.

Senast ändrat den 10.07.2007