Bestämmelserna om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeriprodukter måste anpassas till utvecklingen och förändringarna inom fiskerinäringen i syfte att säkerställa en hållbar förvaltning av havets resurser.

Sedan 1970-talet har den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeriprodukter bidragit till att lindra effekterna av variationer i utbud och efterfrågan i yrkesfiskarnas, beredningsföretagens och konsumenternas intresse.

Rådets förordning (EG) nr 104/2000 av den 17 december 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter [se ändringsrättsakt(er)].

Den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeriprodukter * inrättades 1970. Den utgjorde en första etapp i den gemensamma fiskeripolitiken.

Fiskeriprodukter får endast säljas eller avsättas om de uppfyller saluföringsnormerna när det gäller klassificering efter kvalitets-, storleks- eller viktkategori, förpackning, presentation och märkning. Medlemsstaterna kontrollerar att produkterna uppfyller saluföringsnormerna.

Levande, färska eller kylda produkter får säljas till slutkonsumenten endast om det av lämplig affischering eller märkning framgår:

Producentorganisationer bildas av fiskare eller personer inom vattenbruk som fritt sluter sig samman för att genomföra åtgärder som garanterar de bästa försäljningsvillkoren för deras produkter genom att vidta åtgärder som syftar till att:

Medlemsstaterna erkänner såsom producentorganisation samtliga producentgrupper som ansöker om sådant erkännande och som uppfyller vissa villkor.

Medlemsstaterna kan också bevilja ett särskilt erkännande till producentorganisationer som har lagt fram en plan för förbättring av produkternas kvalitet.

Om en producentorganisation är representativ för produktionen eller handeln i en eller flera landningshamnar får medlemsstaten göra vissa av producentorganisationens regler bindande för ej anslutna aktörer som saluför produkter i samma område.

Varje producentorganisation upprättar och översänder ett operativt program för fiskeåret till de behöriga myndigheterna i medlemsstaten som omfattar följande:

Medlemsstaterna får under fem år bevilja producentorganisationerna en ersättning så att de kan fullgöra sina skyldigheter när det gäller planering av produktion och saluföring. Ersättningen beräknas olika beroende på vilken art som berörs.

Medlemsstaterna får dessutom bevilja ett extra stöd till producentorganisationer som utarbetar åtgärder som förbättrar organisationen och saluföringen av fisk samt möjliggör bättre balans mellan utbud och efterfrågan. Detta stöd betalas ut i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 498/2007 med tillämpningsföreskrifter för Europeiska fiskerifonden.

Medlemsstaterna får, under kommissionens kontroll, erkänna såsom branschorganisation sammanslutningar som ansöker om erkännande och som samlar företrädare för produktion, handel och beredning.

Detta erkännande är förbehållet vissa villkor, varav de viktigaste rör de åtgärder som branschorganisationerna själva kan genomföra (t.ex. förbättra kännedomen om och insynen på marknaden osv.).

Om en branschorganisation anses vara representativ för produktionen, handeln eller bearbetningen av en viss produkt får en medlemsstat på organisationens begäran under en begränsad tid föreskriva vissa regler för aktörer som bedriver verksamhet i det berörda området men som inte är medlemmar av organisationen.

De regler om vilka utvidgning får begäras måste uppfylla vissa villkor och avse ett av följande områden: Information om produktionen och marknaden, produktregler som är strängare än gemenskapslagstiftningen och nationell lagstiftning, utarbetande av standardkontrakt som är förenliga med gemenskapslagstiftningen eller regler om saluföring.

Detta system baserar sig på ett prissystem som, när det tillämpas, utlöser finansiella interventionsmekanismer.

Grundbeståndsdelen i dessa mekanismer är orienteringspriset som rådet fastställer för vissa produkter före fiskeårets början. Det beräknas på grundval av genomsnittet av de priser som noterats på partihandelsmarknader eller i hamnar under de tre närmast föregående åren och med hänsyn till den framtida utvecklingen för produktion och efterfrågan.

För att garantera fiskarna en minimiinkomst får producentorganisationerna återta fiskeriprodukter från marknaden när priserna faller under en viss nivå. Kommissionen fastställer varje år denna nivå, som kallas gemenskapens återtagspris, för varje typ av saluförd produkt. Återtagspriset beräknas utifrån orienteringspriset och får inte överskrida 90 %, samt produktens färskhet, storlek och presentation. När priserna faller och interventionsmekanismerna utlöses får medlemmarna en ersättning från den producentorganisation som de är anslutna till.

För att det ska kunna betalas ut ersättning till producentorganisationerna för fisk som definitivt återtas från marknaden måste vissa villkor vara uppfyllda:

Producentorganisationerna måste kunna hantera de återtagna produkterna på ett sådant sätt att det inte stör den normala avsättningen av produkterna i fråga. De återtagna produkterna är avsedda antingen för välgörenhet eller för framställning av foder eller andra icke livsmedelsprodukter.

Det kan fattas beslut om att de produkter som omfattas av återtagssystemet ska förädlas och lagras så att de kan användas som livsmedel om produkterna är särskilt lämpade för avsättning på detta sätt. Dessa produkter måste beredas under stränga villkor för att garantera deras kvalitet och för att därefter kunna släppas ut på marknaden enligt de kriterier som fastställts för varje art.

Stödbeloppet får inte överstiga summan av de tekniska och ekonomiska kostnaderna i samband med beredning och lagring, vilka fastställs schablonmässigt. De tillåtna beredningssätten är frysning, saltning, torkning, marinering, kokning och pastörisering eventuellt i kombination med filetering, styckning eller avlägsnande av huvud. Lagringsperioden ska minst vara fem dagar.

Vissa fiskeriprodukter som utgör en viktig del av producenternas inkomst på regional och lokal nivå får inte omfattas av systemet med gemenskapens återtagspris eftersom det råder stora prisskillnader på medlemsstaternas eller regionernas marknader och den totala produktionen av dessa produkter är för liten på gemenskapens marknad.

Systemet med återtag och förädling som utförs autonomt råder bot på detta problem genom att det beviljas ett schablonmässigt stöd till de producentorganisationer som återtar dessa produkter från marknaden permanent eller tillfälligt, under förutsättning att vissa villkor uppfylls. Producentorganisationerna fastställer autonomt de priser som ska följas. Det finns högsta belopp för de kvantiteter som berättigar till schablonmässigt stöd (10 % av de kvantiteter som släppts ut på marknaden under fiskeåret) och för autonomt återtag (5 %).

Ett stöd till privat lagring får beviljas för vissa frysta produkter ombord på fartyg som inte kan säljas till det pris som gemenskapen fastställt före fiskeårets början. Dessa produkter återtas tillfälligt från marknaden och lagras minst fem dagar. Det ska ställas sådana krav på lagring och återutsläpp på marknaden att produkternas kvalitet inte försämras.

Stödet till privat lagring får gälla högst 15 % av de berörda årliga kvantiteter som saluförs av en producentorganisation. Beloppet fastställs schablonmässigt före varje fiskeårs början på grundval av summan av de tekniska och ekonomiska kostnaderna för de åtgärder som är nödvändiga för att lagra de frysta produkterna.

Fisket efter tonfisk försörjer i första hand konservindustrin. Ordningen för organisationen av marknaden är därför koncentrerad på detta avsättningssätt.

Rådet fastställer gemenskapens produktionspris för de olika tonfiskarterna på grundval av de genomsnittliga priser som noteras på partihandelsmarknader eller i hamnar under de tre föregående fiskeåren.

Om det genomsnittliga priset på tonfisk på gemenskapens marknad och importpriset samtidigt ligger under 87 % av gemenskapens produktionspris får producentorganisationerna beviljas ett ersättningsbidrag, vars storlek fastställs av kommissionen.

För att garantera en råvaruförsörjning till gemenskapens beredningsindustri har tullar för vissa produkter (alaskasej, torsk, hoki, surimi osv.) helt eller delvis avskaffats på obestämd tid.

För att undvika störningar på marknaden till följd av utbud från tredjeland till onormalt låga priser får vissa produkter endast importeras till gemenskapens tullområde om ett referenspris, som kommissionen fastställer varje år, följs.

Om gemenskapsmarknaden till följd av exceptionella omständigheter utsätts för eller hotas av allvarliga störningar och priserna sjunker kraftigt får skyddsåtgärder vidtas i handeln med tredjeland tills situationen återgått till den normala.

Om det på gemenskapsmarknaden konstateras en prishöjning för en eller flera produkter och svårigheter i fråga om försörjningen får rådet vidta de åtgärder som krävs för att häva denna situation.

Medlemsstaterna ska se till att alla deras fartyg på lika villkor får tillgång till hamnar och anläggningar samt till all utrustning.

Medlemsstaterna och kommissionen ska införa system för meddelande och utbyte av information, och kostnaderna för detta betalas delvis genom gemenskapens budget.

För att förebygga och hindra bedrägeri ska medlemsstaterna regelbundet genomföra kontroller av till exempel mottagarna av ekonomiskt stöd.

Kommissionen biträds av förvaltningskommittén för fiskeriprodukter som består av företrädare för medlemsstaterna och har en företrädare för kommissionen som ordförande.

Hänvisningar

Rättsakt	Dag för ikraftträdande	Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna	Europeiska unionens officiella tidning
Förordning (EG) nr 104/2000	1.1.2001 (1.1.2002för artikel 4 som innehåller bestämmelser om konsumentinformation)	-	EGT L 17, 21.1.2000

Ändringsrättsakt(er)	Dag för ikraftträdande	Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna	Europeiska unionens officiella tidning
Akt om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen – Bilaga II: Förteckning enligt artikel 20 i anslutningsakten – 7. Fiske	1.5.2004	-	EUT L 236, 23.9.2003
Förordning (EG) nr 1759/2006	2.12.2006	-	EUT L 335, 1.12.2006
Förordning (EU) nr 1258/2010	1.1.2011	-	EUT L 343, 29.12.2010

Kommissionens förordning (EU) nr 125/2011 av den 11 februari 2011 om fastställande av storleken på förädlingsstödet och schablonbidraget för vissa fiskeriprodukter för fiskeåret 2011 [EUT L 38, 12.2.2011].

Kommissionens förordning (EU) nr 124/2011 av den 11 februari 2011 om fastställande av stödbeloppet till privat lagring av vissa fiskeriprodukter under fiskeåret 2011 [EUT L 38, 12.2.2011].

Kommissionens förordning (EU) nr 123/2011 av den 11 februari 2011 om fastställande av unionens försäljningspriser för fiskeåret 2011 för de fiskeriprodukter som tas upp i bilaga II till rådets förordning (EG) nr 104/2000 [EUT L 38, 12.2.2011].

Kommissionens förordning (EU) nr 122/2011 av den 11 februari 2011 om fastställande av unionens återtags- och försäljningspriser för fiskeåret 2011 för de fiskeriprodukter som tas upp i bilaga I till rådets förordning (EG) nr 104/2000 [EUT L 38, 12.2.2011].

Kommissionens förordning (EU) nr 121/2011 av den 11 februari 2011 om fastställande av de schablonvärden som ska användas vid beräkningen av den ekonomiska ersättningen och tillhörande förskott för fiskeriprodukter som återtas från marknaden under fiskeåret 2011 [EUT L 38, 12.2.2011].

Kommissionens förordning (EU) nr 120/2011 av den 11 februari 2011 om fastställande av referenspriser för vissa fiskeriprodukter för fiskeåret 2011 [EUT L 38, 12.2.2011].

Rapport om genomförandet av förordning (EG) nr 104/2000 [KOM(2006) 558 slutlig – Ej offentliggjord i EUT].

I rapporten konstateras det att producentorganisationernas genomförande av fångstplaner avsevärt har minskat interventionsnivåerna, och att intervention i större utsträckning har gått till förädling i stället för till kostsamma återtag av fiskeriprodukter. Införandet av branschorganisationer var dock inte lika framgångsrikt. Detta berodde troligtvis på otillfredsställande samarbete mellan olika aktörer i försäljningskedjan. EU:s marknad håller också på att ändras för fullt. Marknadspriserna utvecklas inte i takt med produktionspriserna, vilket gör det svårare att tillförsäkra producenterna en skälig levnadsstandard. Gemenskapsmarknaden är i ökad utsträckning beroende av import från tredjeländer för att kunna möta konsumenternas och beredningsindustrins efterfrågan.