Främjandet av internationell humanitär rätt: riktlinjer

EU har utarbetat riktlinjer för att främja efterlevnaden av internationell humanitär rätt i förbindelserna med tredjeländer.

RÄTTSAKT

Europeiska unionens riktlinjer för främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt [EUT C 327, 23.12.2005].

SAMMANFATTNING

EU bygger på principerna om frihet, respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstaten. Av detta följer att ett av unionens syften är att främja efterlevnaden av internationell humanitär rätt.

Avsikten med riktlinjerna är att ange de instrument som EU och dess institutioner och organ kan utnyttja för att förmå tredjeländer och icke-statliga aktörer som verkar i länderna att följa internationell humanitär rätt.

Internationell humanitär rätt

Syftet med internationell humanitär rätt, även kallad regler för väpnade konflikter eller krigets lagar, är att skydda dem som inte alls eller inte längre deltar i konflikter. Den ska också reglera krigföringens medel och metoder. Internationell humanitär rätt bygger på internationella fördrag och internationell sedvanerätt och är tillämplig vid alla väpnade konflikter, såväl internationella som inbördes, liksom vid ockupationer till följd av väpnad konflikt.

Dessa egenskaper särskiljer internationell humanitär rätt från internationell rätt avseende mänskliga rättigheter som är tillämplig på alla inom den berörda statens jurisdiktion i fredstid och i tid av väpnad konflikt. Båda regelsamlingarna kan dock vara tillämpliga i en specifik situation.

Vissa allvarliga överträdelser av internationell humanitär rätt definieras som krigsförbrytelser. Här har enskilda personer ett personligt ansvar för förbrytelserna.

Staterna ska se till att de utpekade förövarna dras inför rätta i en nationell eller en internationell domstol (t.ex. Internationella brottmålsdomstolen).

Operativa riktlinjer

För att åstadkomma effektiva åtgärder anges i riktlinjerna att rapporter, utvärderingar och rekommendationer ska utarbetas. Det rör sig om bl.a. följande åtgärder:

• Ansvariga EU-organ ska utan dröjsmål fastställa de situationer där internationell humanitär rätt är tillämplig. I det arbetet ingår samråd med internationella rödakorskommittén, FN och stöd från den internationella humanitära faktakommissionen (International Humanitarian Fact-Finding Commission – IHFFC). I förekommande fall ska dessa instanser definiera och rekommendera åtgärder för att främja respekten för internationell humanitär rätt.
• En utvärdering av situationen för internationell humanitär rätt ska ingå i de rapporter om ett visst land eller en viss konflikt som utarbetas av EU:s uppdragschefer och chefer för EU:s civila operationer, befälhavare för EU:s militära operationer och EU:s särskilda representanter. Rapporterna ska om möjligt också innehålla analyser och förslag till eventuella åtgärder från EU:s sida.
• Rådets arbetsgrupp för internationell rätt ska informeras om situationer som kan leda till väpnad konflikt. Om det är lämpligt ska arbetsgruppen för internationell rätt kunna lämna berörda EU-organ förslag till framtida EU-åtgärder.

EU har flera handlingsmöjligheter till sitt förfogande för att främja respekten för internationell humanitär rätt:

• Politisk dialog, både vid väpnade konflikter och i fredstid.
• Allmänna politiska uttalanden, där vikten av att garantera internationell humanitär rätt lyfts fram.
• Uppvaktningar och offentliga uttalanden för att fördöma överträdelser av internationell humanitär rätt vid konflikter.
• Restriktiva åtgärder/sanktioner gentemot en part i en konflikt.
• Samarbete med andra internationella organisationer som FN, relevanta regionala organisationer och internationella rödakorskommittén.
• Krishanteringsoperationer, bland annat i form av insamling av uppgifter av betydelse för Internationella brottmålsdomstolen eller för andra utredningar om krigsförbrytelser.
• Bekämpa strafflöshet så att krigsförbrytelser inte går ostraffade, och uppmuntra tredjeländer att införa nationell straffrättslagstiftning för att bestraffa överträdelser av internationell humanitär rätt.
• Utbildning i internationell humanitär rätt, bland annat för brottsbekämpande personal och militär personal, och finansiering av utbildningsprogram inom internationell humanitär rätt i tredjeländer.
• Vapenlicens till köparlandet vid vapenexport. EU:s uppförandekod för vapenexport anger att det först bör fastställas om köparlandet följer internationell humanitär rätt innan det får exportlicens.

Bakgrund

Riktlinjerna är ett komplement till rådets gemensamma ståndpunkt om Internationella brottmålsdomstolen och till EU:s riktlinjer för dialogen om mänskliga rättigheter, tortyr, barn i väpnade konflikter och försvaret av de mänskliga rättigheterna.

Senast ändrat den 10.06.2008